2 Dagar sen nån form av beslut

45 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
CS
Tänker lika

Jag har också kommit lite mer till känslan av att jag skiter i vilka som vet. Jag var för några veckor väldigt orolig kring vilka som skulle veta och vad de skulle tycka. Nu har jag släppt det lite mer. Jag var besatt av tanken att jag skulle förklara massa kring varför och hur det blivit såhär. Det kan jag inte och jag vet inte heller hur det kommer blir framöver eller mer än att jag är nykter idag typ. Det är det löste jag kan ge mig själv, jag kan inte mer än så och det får duga.

En erfaren exalkisvän till mig sa att om folk frågar varför jag inte dricker kan jag bara säga att jag inte gör det för att jag inte mår bra av det, vilket är väldigt sant. Vill denne sedan fördjupa sig mer i det får jag väl ta diskussionen då, men jag behöver lixom stå klar med en förklaring och utläggning innan jag ens vet. Den känslan gör mig lugn på nåt sätt. Ju tryggare jag blir i mitt beslut desto lättare blir det.

Men eventuellt behöver jag nog prata med min mamma om läget snart, men med dryga månaden nykter känner jag mig ändå inte helt stabil än.

En bra dag till er alla och håll i alla de bra beslut du tar idag och lär av de mindre bra.

CS
Tiden går fort, trodde aldrig jag skulle säga det

51 dagar nykter. Minns fortfarande otroligt levande min abstinens rent fysiskt. Vill inte tillbaka dit. Bitar faller sakta på plats mer och mer, en efter en. Berättat för min mamma nu vilket vart en stor och tung grej för mig. Gick bra ändå, klassisk anhörig. Är det verkligen så illa, men bra du sökt hjälp grej typ.

Har även konstaterat och bestämt mig för att gå in i behandling nu också. En sjukskrivning väntar och allt med vad det innebär att gå genom behandling. Kommer vara tillbaka till jobbet efter semestern i sommar typ. Otroligt läskigt är det, men jag känner i hela mig att det är rätt beslut. Tar jag inte tag i detta nu så kommer jag aldrig må bra den känslan är jag rätt säker på.

Helt sjukt hur saker går så mycket lättare då jag lixom kapitulerat och sluta streta emot. Och alla dessa jäkla känslor börjar jag ändå att gilla på nåt vis. Sån sinnessjuk resa detta. Nu känns alkoholen som ett mindre problem, säkert en vecka sedan jag kände sug. Nu börjar jag fatta att det är resten av "paketet jag" som skall tas omhand.

CS
Ingen gladare än jag

Tack det värmer gott att höra. Det är ju ingen dans på rosor jämt men jag antar det är så det är i livet. Behandlingen kräver jag är sjukskriven på heltid. Kommer gå in i det i femton veckor. Fått höra från en vän att det är förbannat korkat att tacka nej till hjälp. Ta allt du kan få sa hon. Tänker jag gör det. Tror jag blir sjukskriven för typ preventiv missbruksvård. Hur går det för dig???

Mirabelle
Oh wow!

I din ände händer det stora grejer på riktigt. Fantastiskt starkt av dig att ge dig in på den resan! Ibland är det den ultimata styrke-demonstrationen, att kapitulera och sluta streta emot. Håller tummar och tår för dig!

CS
Fina ni!

Jag blir så glad för alla glada tillrop i detta. Jag börjar sakta inse att det är en otrolig förmån att få kunna göra detta! Att allt jag fortfarande tycker och tyckt varit så otroligt viktigt börjar spela mindre och mindre roll. Ära och berömmelse, bekräftelse, superkontroll. Fortsatt är det naturliga att streta emot och köra mitt egna race, men jag tror att med tiden kommer jag fatta vad som är livet och äkthet på ett annat sätt.

Ja det har rullat på i ett rasande tempo detta. Hade nån annan gjort det jag gjort hade jag vart så imponerad, men har otroligt svårt att se det själv än. Självkänslan i botten men självförtroendet som vanligt i topp. Ju mer jag erkänner och kapitulerar ju mer spännande blir det faktiskt. Jag växer mycket som människa i detta märker jag. För en gångs skull nyfiken på hur det kommer se ut om ett år istället för skräck inför det.

Kastar en ett klyshigt citat också såhär på fredagen: "When you stop chasing the wrong things, you give the right things a chance to catch up with you!"

CS
Behandlingsstart, gör nytt och annorlunda

Idag började det! Behandling på gång på riktigt! Jag är så jäkla redo. Det här kommer precis rätt för mig känner hela jag. Det är såklart ett kaos av känslor av alla slag, men jag är faktiskt till freds (typ) med det för en gångs skull. Är så redo att göra detta för mig själv på riktigt och helt ärligt!

Gått på möten i princip varje dag i dryga två veckor, prestationsprinsessan i mig såklart nöjd med det. Jag kan skratta lite åt mig själv där. Jag ska bli den nyktraste alkoholisten ever lixom. Haha. Allt eller inget, största styrka och fallgropen. Möten ger mig väldigt mycket, vet inte alls vad och väljer att inte lägga så mycket tankar kring det, jag bara gör det helt enkelt. Jag mår bra varje gång jag vart på möte och det räcker som kvitto just nu. Jag mår bättre nu än för tre månader sen vilket också ger mig ett kvitto det jag gör är rätt för mig.

Efter denna "rosa moln" utläggning är det kaos i relationen till maken för stunden. Mitt nya jag är brutalt ärlig och jag ifrågasätter mina verkliga äkta känslor för honom och frågar han så svarar jag och det ärligt. Vilket han såklart inte är van vid i och med att jag alltid kontrollerat och friserat sanningen till min fördel jämt. Det slår hårt, vi är inte osams men det händer så mycket med mig och han känner sig såklart utanför. Han är väldens bästa och vill så väl på alla sätt och ju mer han försöker, ju mer backar och flyr jag. Mitt flyktbeteende är ju en av de "defekter" jag har att jobba med... Big time! Min instinkt säger dra och flytta och lämna familj och inte ställa till mer skada än jag upplever jag redan gjort. Han kan förlåta mig för allt det vet jag, men frågan är om jag kan leva med mig själv i relationen med honom? Det är sånt som får visa sig efter vägen känner jag, men det tär hårt och mycket energi ligger såklart på det ältandet. Men jag lär bara "tvinga" mig själv kvar i det just nu. Inga stora beslut just nu!

Jag vill ju att saker ska bli annorlunda mot hur de varit och då lär jag helhjärtat försöka göra saker annorlunda än jag gjort hittills. Men det är svårt. Impulsen säger gasa, jag måste bromsa. Impulsen säger dra, jag måste stanna. Impulsen säger ta dig runt detta på ett smidigt sätt, jag måste vara ärlig. Så håller det på. Känner mig som en inspänd hund i strypkoppel och jag vet att om jag släpper så skenar det. Och troligtvis väldigt fort. Men jag ser små små glimtar av saker jag faktiskt gillar också och det känns fint! Tex att jag på typ två veckor inte känt sug efter A på riktigt. Galen skönt!

JennyM
Kul att höra ifrån dig CS.

Kul att höra ifrån dig CS. Undrade just hur det gått med dig och behandlingen. 💪🏽

Vinäger
Tankar!

Många tankar som frigörs vid behandling. Tankar som analyseras, vänds och vrids på. Tack för ditt ärliga inlägg. Inget sug på två veckor - wow!

Spännande resa du gör. Håll oss gärna uppdaterade då och då. Lycka till! ♡

CS
Så galet

Alltid kul att få pepp och reaktioner på inlägg från er här inne. Det blir som den gemenskap jag hittat i AA, äkta och genuin på alla sätt.

Tacksamhetslista fick jag i uppgift häromdagen. Otroligt svår och så enkelt på en gång. Svårt för att det naturliga som ligger närmast mig har varit att det ska bli den bästa listan och jag inte får glömma nåt. Gud förbjude om jag skulle glömma skriva jag är tacksam för att mina barn är friska och jag har mat på bordet, vilken människa skulle jag då framstå som? Prestationspiskan viner över ryggen. Enkelt blir det som jag är en smula mer förlåtande och ok, med att det som kommer upp precis här och nu är det viktiga och att själva reflektionen jag ens gör över att jag skulle vara tacksam för nåt blir min uppgift här. Saker kan bli så olika med lite annat perspektiv.

Jag är tacksam jag är alkis. Faktiskt, på riktigt. Hur sjukt är inte det? Men om jag inte hade vart det hade jag aldrig träffat de människor jag idag mött. Människor där jag kan känna igen mig och känna gemenskap och förståelse. Som guidar mig och som är tuffa mot mig då jag behöver och kärleksfulla mot mig då det är den dagen. Plötsligt ser jag så mycket annat i det liv jag levt. Värderar om de människor jag mött, de saker som jag tyckt varit otroligt viktiga osv.

Om jag heller inte hade erkänt mig som alkis hade jag fortsatt att destruktivt slå på mig själv och aldrig fått chansen att göra denna "storstädning" i mitt inre. Självklart är det verkligen ingen semesterresa på vägen i vad jag upptäcker, men jag är villig att ta i det och försöka se vad varje liten grej som kommer upp kan lära mig. Det tar otroligt med tid att ändra ett beteende som jag jobbat upp i hela mitt liv, men det är mitt jobb att göra och jag är nu helt plötsligt villig att göra det. Även om det gör ont, jag måste tro på de som gjort detta före mig och de verkar på nåt magiskt sätt faktiskt ha toppenliv och må bra. Det vill jag ju med ha!

Tid tar tid och en dag i taget! Ett beslut varje morgon om att vara nykter bara för idag, bara för mig själv. Bara för idag och imorgon tar jag förhoppningsvis ett nytt beslut igen. Dela upp tiden, gör det inte som så svårt, det behöver det inte vara. En dag i taget fixar vi alltid!

JennyM
Ja, vad roligt att höra att

Ja, vad roligt att höra att du ”gillar” behandlingen 😃 Jag känner precis som du, det är så givande. Där jag går säger terapeuterna att vi alkisar som går mot nykterhet i behandlingsform har tur som får göra denna storstädning. Många andra (som skulle behöva städa) får aldrig chansen..💕

Mirabelle
Storstädning

Att sopa rent i själens alla skrymslen och vrår... Det låter skrämmande och befriande på samma gång. Egentligen tror jag att det du går igenom just nu är vad alla människor behöver. Packa upp och sortera det mentala och emotionella bagaget. Glad för din skull. Att du får den här chansen. Att du hittar en så varm, trygg gemenskap. Önskar dig en fortsatt fin helg!

John-Erik
Vilken resa CS!!

Hej CS!

Har läst om hela din resa idag. Faktum är att när du lägger ut precis allt så som du gör så kan det hjälpa många här inne på Forumet.
Detta är en bra tråd och bland det bästa jag har läst hittills. Du har från första dagen beskrivit ditt mående och utlämnat dig själv totalt.
Från beslut om att bli nykter till att envist ta tag i problemen dag efter dag och försöka hantera dem och tackla dem på ett fantastiskt sätt. Bara in i stormens öga och sen ut och fortsätta i nykterhet trots abstinens och dåliga vibbar. Stark läsning är vad det är. Stor igenkänningsfaktor.
Man kan läsa mellan raderna att du sannolikt var på absoluta botten och vände. " Nu får det vara nog".
Lite nyfiken på ditt dryckesmönster samt hur länge du drack och vilka kvantiteter som det handlade om?
Försökte du motionera under tiden som du drack? Hade du rena dagar då och då?
Du är helt klart högpresterande, det framgår ju (Du ska ju bli bästa nyktraste alkisen o.s.v. ;-)) och detta i sig är en källa till stress som A kan hjälpa kortsiktigt. Tror att många med högpresterande personligheter är överrepresenterade som högkonsumenter.
Kan gå till mig själv. Är högpresterande och allt ska ske på en gång vilket även stressar min omgivning.Typ-A personlighet tror jag det heter.
När man efter högpresterande perioder ska varva ner finns ju knappt något annat än A att ta till.
Detta fungerar nog om det är rätt hanterat men bara för de som kan hantera A. Det är när A övergår till en rutin som man är fast och det utan att man ens märker det. Faktiskt så... Man märker inte förrän det är försent, man blir kemiskt beroende av en substans som finns tillgänglig överallt i samhället.
Cs, du gör också en fantastisk sak när du vänder ditt förhållningssätt i detta när du säger att du är tacksam över att vara alkis
" jag hade aldrig träffat de människor jag idag har mött annars". Du vänder negativism till postivism. Känns som att du är positiv i grunden
och en medgångsmänniska. Har jag rätt? Hela din resa andas ju något positivt mitt i allt elände. Från djupaste "jagförstörande" beteende
till en vetgirig kunskapstörstande person som är villig att underkasta sig allt för att lära om sig själv och sitt fortsatta nyktra och friska liv
med alla till buds stående medel. Ska bli spännande att även fortsatt läsa dig och hur din resa fortsätter och vad du upptäcker om dig
själv. Hoppas att du fortsätter skriva.

Stort Lycka till med fortsatt behandling!

John

CS
Jag fullkomligt smälter

Alltså tack från hela mitt högpresterande hjärta! Dina ord går rakt in i mig och det känns otroligt fint att det jag går igenom och gjort kan inspirera och ge något till andra! Det är stort!

Jag har sen min första bekantskap med A alltid älskat känslan den gav. Befriad, lugn, kreativ och gud vet allt. Jag var 13 år då. Har med åren, familjeliv och karriär lyckats jobba mig upp till ett bra beroende helt klart. Har väl under de senaste fem åren i princip druckit varje dag, alltid nåt. Kan räkna de dagar jag inte druckit nåt på en hand skulle jag tro. Mängderna blir man tolerant med efter tidens gång och en eller två flaskor vin märker inte maken av att jag var nämnvärt berusad. Alltid älskat vin, kontrollerat rus (kontrollfreak ju), sprit har gått för fort. Möjligtvis såklart sprit när det inte funnits annat och gärna som en sista skjuts för att kunna sova ordentligt. Har även jobbat som träningsinstruktör och det funkar fint att kombinera med A. Man lär sig alla knep. Om man tränar innan den värsta bakfyllan kommit funkar det helt ok för mig. Skakig blir jag ju av träning iallafall ju. Helt vansinnigt vad jag utsatt min stackars kropp för. Men allt går om man vill. Min moral och pliktkänsla har gjort att jag under inga omständigheter försatt mig i situationer där jag kunde riska bli avslöjad. Förens den sista tiden, då jag i princip hoppades att polisen skulle ha blåskontroll vid skolan då jag skjutsade ungarna för att jag skulle åka dit och bli tvingad ta tag i detta. Också helt sjukt. Jag har flyttat så mycket på mina värderingar och min moral tills jag till sist insåg det inte finns så mycket mer att flytta på för min personliga egen del. Det är väl olika för alla. Jag har alltid skött jobb, åtaganden osv. Den som har fått lida mest är jag själv.

Jag upplever mig som positiv generellt och tänker att saker som är trasiga måste fixas. Jag har nu idag fått lära mig att se mina största motgångar och hinder som möjligheter att lära mig något. Nederlagen är hårda ibland, men jag är ju inte mer än människa ju. Jag skulle aldrig döma nån annan ens i närheten av så hårt som jag dömt mig själv. Det har för mig blivit en stor lärdom. Jag duger precis som jag är och jag gör så gott som jag kan!

Jag blir nyfiken på din historia såklart! Har du nån tråd tro?

CS
Tiden går minsann

I början satt jag där och räknade timmar och minuter i min nykterhet. Och vips har det gått en månad till. Vad händer?

Livet med behandling och möten rullar på och jag behöver det och vill det så himla mycket. Känner mg ibland som en svamp som bara suger åt mig av allt som sägs, all kunskap som finns och alla erfarenheter som delas. Jag kan på riktigt se att jag har och håller på att förändras till en sån himla mycket bättre version av mig själv. Men det är ju som det är det här första året. Imorse kaos och nu ikväll lugn och till freds. Det svänger så fort fortfarande men blir mer hanterbart då jag vet att allt går över. Mår jag dåligt går det över och mår jag bra går ju det också dessvärre också över... haha

Det läskigaste är fortfarande att vara brutalt ärlig med allt och att våga känna efter och stanna i känslorna. Det har jag varit bäst på att trycka undan. Jag kan se och förstå det kommer ta tid att ändra beteenden som sitter så reflexmässigt att jag så när som varje dag märker att jag faller tillbaka i dem direkt. Om jag inte medvetet tar ett aktivt beslut i att stanna upp och fundera kring varför det blir som det blir och jag gör som jag gör. Den där medvetenheten har jag nog aldrig haft någonsin i mitt liv, bara gjort och aldrig tänkt. Helt sjukt ju.

Men inga garantier finns och det är fortfarande en dag i taget och stoppa tankarna från att inte skena som galopperande hästar.

Sidor