Jag är alkoholist.
Det har tagit mig många år att komma till den insikten, men så är det. Jag är alkoholist.
Jag är 40+, bor med fru och två barn i en fin villa utanför Stockholm. Har ett bra jobb med en bra lön och familjen har god ekonomi. Vi har bra relationer med släkten, många vänner och ett aktivt socialt liv. Och barnen sköter sig i skolan.
Ni förstår säkert, på ytan ser allt bra ut.
Men, jag dricker stora mängder alkohol varje dag och min veckoplanering handlar helt om hur jag ska undvika att vara nykter en hel dag. Smyger med flaskorna och gömmer dom i hemmet. När vi tar ett glas vin på fredagskvällen dricker jag från gömmorna för att bli tillräckligt berusad. Sitter uppe och "jobbar" när övriga familjen gått och lagt sig. Går tidigare från jobbet för att hinna med några öl på puben på väg hem. Istället för att titta när sonen tränar så smyger jag iväg till puben. När jag blir ensam hemma en dag/helg så åker flaskorna fram på förmiddagen. Jag tar helt enkelt vara på varje möjligt tillfälle att dricka utan att det ska märkas så mycket.
Jag ljuger för min fru och mina barn. Jag prioriterar att bli full framför att umgås med barnen. Jag är konstant trött, bakfull, sur och grinig. Det går åt pipan med min hälsa, är i riktigt usel form. Och det som skrämmer mig mest är hur fort det går åt fel håll och hur hastigheten nedåt i spiralen accelererar.
Jag inser att många har större problem än vad jag har, men jag ser åt vilket håll det går för min del, och det måste stoppas nu.
Några gånger de senaste åren har jag lyckats med 3-4 dagars uppehåll, funkar rätt bra, men så fort jag tar ett glas så är det igång igen. Jag har hela tiden trott att jag ska klara av att dricka socialt och måttligt, men jag har nu insett att jag helt enkelt inte funkar så.
Jag är alkoholist, men nu slutar jag dricka. Helt och hållet. Inte en droppe.
Igår hade jag min första alkoholfria dag på mycket länge. Det gick enklare än väntat. Har mycket ångest över situationen och fattar inte hur jag hamnade här. Samtidigt känner jag mig upprymd, nu tar jag tag i det här.
Var fruktansvärt grinig och elak imorse, men väl på jobbet så passerar timmarna snabbt förbi. Ikväll kommer första utmaningen.
Känns riktigt skönt att ha fått ut sig detta, hoppas på tips, råd och stöd från er andra.
/Abel