Jag är alkoholist.

Det har tagit mig många år att komma till den insikten, men så är det. Jag är alkoholist.

Jag är 40+, bor med fru och två barn i en fin villa utanför Stockholm. Har ett bra jobb med en bra lön och familjen har god ekonomi. Vi har bra relationer med släkten, många vänner och ett aktivt socialt liv. Och barnen sköter sig i skolan.

Ni förstår säkert, på ytan ser allt bra ut.

Men, jag dricker stora mängder alkohol varje dag och min veckoplanering handlar helt om hur jag ska undvika att vara nykter en hel dag. Smyger med flaskorna och gömmer dom i hemmet. När vi tar ett glas vin på fredagskvällen dricker jag från gömmorna för att bli tillräckligt berusad. Sitter uppe och "jobbar" när övriga familjen gått och lagt sig. Går tidigare från jobbet för att hinna med några öl på puben på väg hem. Istället för att titta när sonen tränar så smyger jag iväg till puben. När jag blir ensam hemma en dag/helg så åker flaskorna fram på förmiddagen. Jag tar helt enkelt vara på varje möjligt tillfälle att dricka utan att det ska märkas så mycket.

Jag ljuger för min fru och mina barn. Jag prioriterar att bli full framför att umgås med barnen. Jag är konstant trött, bakfull, sur och grinig. Det går åt pipan med min hälsa, är i riktigt usel form. Och det som skrämmer mig mest är hur fort det går åt fel håll och hur hastigheten nedåt i spiralen accelererar.

Jag inser att många har större problem än vad jag har, men jag ser åt vilket håll det går för min del, och det måste stoppas nu.

Några gånger de senaste åren har jag lyckats med 3-4 dagars uppehåll, funkar rätt bra, men så fort jag tar ett glas så är det igång igen. Jag har hela tiden trott att jag ska klara av att dricka socialt och måttligt, men jag har nu insett att jag helt enkelt inte funkar så.

Jag är alkoholist, men nu slutar jag dricka. Helt och hållet. Inte en droppe.

Igår hade jag min första alkoholfria dag på mycket länge. Det gick enklare än väntat. Har mycket ångest över situationen och fattar inte hur jag hamnade här. Samtidigt känner jag mig upprymd, nu tar jag tag i det här.

Var fruktansvärt grinig och elak imorse, men väl på jobbet så passerar timmarna snabbt förbi. Ikväll kommer första utmaningen.

Känns riktigt skönt att ha fått ut sig detta, hoppas på tips, råd och stöd från er andra.

/Abel

Abel

Dag 15 utan en droppe och ännu en helg passerad, men fredagkvällarna är faktiskt tunga. Och när jag klarat jul/nyår-perioden så räknar jag med att ha lagt det värsta bakom mig.

Så mycket positivt med att inte dricka. Jag mår bättre än på många år faktiskt. Piggare, mer energi och orkar mycket mer, och bara en sån grej att magen plötsligt funkar så mycket bättre är ju fantastisk. Men viktigast är att slippa all ångest över hur man beter sig mot sig själv och sin familj, och istället få njuta av känslan av att känna sig duktig. :)

Pellepennan

Om vi grejar helgerna och vaknar på nyårsdagen med minst en alkoholfri månad i bagaget, blir det nog den bästa morgonen på mycket länge. Gå upp vid niorycket, tänk dig vilken j---la egoboost :-)

Idag har jag fem vita veckor i potten, och det är minst sagt något nytt. Något som inte hänt sedan alkoholdebuten. Den som inte varit nere i skiten som vi, kan nog inte förstå storheten i en så liten sak som lite nykterhet kan innebära.

Två veckor av frestelser framför oss, men det ska nog kunna gå.....

Lycka till!

Abel

Dag 23 utan en droppe. Yes!!

Igår var vi bortbjudna till några vänner på middag. Tackade nej till välkomstdrinken och blev väldigt ifrågasatt över varför jag inte drack, främst av den manliga delen av gästerna på tillställningen. Jag "försvarade" mig lite tafatt med att jag hade en hälsoperiod och fokuserade på träning, och att jag faktiskt hade mått rätt bra av att inte dricka.. Men ändå blev det så pass att en av damerna grep in och bryskt förklarade att det faktiskt var helt ok att inte dricka. Fick sen under kvällen flera propåer att ta en öl eller ett glas vin iallafall.

Har inte fattat riktigt att det är så här förren nu och jag hade säkerligen gjort likadant själv för bara en månad sen. Och eftersom jag inte berättade om mina problem så kan jag inte klandra dom heller. Men, det är nog bäst att undvika sociala sammanhang där det förekommer alkohol om man inte känner sig tillräckligt stark för stunden för att stå emot.

Imorgon är det julafton, blir samma visa då. Men kommer ta en annan strategi, helt enkelt tacka nej och sen inte ge sig in i någon diskussion, även om någon skulle fråga rakt ut.

Kan bli några tuffa dagar framöver men vi klarar det!

God jul allihop!

konstnären

Var stolt över dina 23 dagar. Jag är jäkligt stolt över mina 3 månader
och 2 veckor. Trodde aldrig det skulle gå. Men det har det, svårt var det
i början och i går kväll hade jag en liten deppighet. Men lyckades styra
om tankarna till något jag är glad för. Listan blev ganska lång
Glad att jag överlevde sista återfallet
Glad att slippa ångesten som var jävulsk i september.
Glad att slippa stressen med inköp och tänka på att det räckte till dagen därpå.
Glad att slippa uppleva skräcken när vinkartongerna gapade tomma dagen efter
Glad över att sitta och vänta på att kl ska bli 10 och bolaget öppnar
Glad över att slippa invirade ångestlakan
Glad över att slippa darrningarna som jag fick sista gångerna
Glad över min aptit både vad gäller mat och livet
Glad över att vakna till en ny dag även om inte allt är på topp.
Ha en underbar jul
Konstnären

Ärligbesvärlig

Hej Abel! Har bara läst ditt första och sista inlägg och ser att det går bra för dig! Jättebra jobbat!
Jag har precis insett att jag är medberoende till min sambo som är alkoholist och försöker nu läsa om andra som har alkoholproblem så att jag kanske möjligtvis kan försöka förstå lite hur han känner.

Jag önskar så att han kunde få vara i samma sits som dig nu! Vi har haft diskussioner om detta i flera år nu men nu måste det bli ett slut här hemma känner jag! Vi har småbarn som jag tror påverkas negativt av hand drickande och så faktiskt jag.

Det jag undrar är lite hur din fru/sambo har varit emot dig om hon hjälpte dig på nåt sätt att förstå eller om du insåg själv? Jag vet inte riktigt hur jag ska göra här hemma eftersom jag provat allt och ingenting hjälper. Han erkänner ibland att han har problem och har gjort länge. Jag trodde faktiskt att han skulle sluta och söka hjälp efter en fordonsolycka som nästan tog hans liv bara för att han var så full. Men icke!

Abel

Hej Ärligbesvärlig, ursäkta att jag dröjt med svar.

För min del har insikten om att jag faktiskt har problem växt fram helt och hållet hos mig själv, det som fick droppen att rinna över för min del var nog när jag började smita iväg till puben när sonen tränade istället för att vara på plats. Det blev väldigt uppenbart att jag försakade barn och familj till förmån för alkohol och...det är inte ok.

Jag har knappt pratat med min fru om mina problem. Har väl antytt det vid ett antal tillfällen tidigare, men nu när jag varit nykter ett tag så verkar hon rätt glad och stöttar mig bra när det blir jobbigt, speciellt i sociala sammanhang. Men i stort sett är detta mitt egna race helt och hållet.

Tyvärr tror jag inte att hon har kunnat göra så mycket tidigare, hade hon påpekat mina problem och att jag borde sluta dricka så hade jag troligtvis blivit sur och arg och istället stärkt min egna förnekelse, men det är ju bara så som jag funkar. Om du ska försöka pusha honom så tror jag att barnens väl och ve är det starkaste argumentet, saker som hälsa och personliga prioriteringar är ju ändå en vuxens människa egna beslut och kan nog enkelt rationalisera bort inne i huvudet.

Jag har även stärkts väldigt mycket av detta forum och det bidrog definitivt till att jag tog steget. Kan du inte leta upp en presentation här som liknar din och din mans situation och be honom läsa den. Kan vara en liten knuff i rätt riktning.

Lycka till!

/Abel

Abel

Hej!

32 dagar utan en droppe alkohol! Jag känner mig så duktig och jag mår så bra! :) Det värsta är förbi. Julen var tufft socialt och de jag firade med trodde att jag skojade att jag inte skulle dricka och hällde upp vin ändå. Nyår var lugnt, jag körde, och det var superskönt att vakna upp pigg och glad!

Har kommit igång superbra med träningen och tränar i stort sett dagligen, både kondition och styrka, och jag är redan i bättre form än på många många år, de goda resultaten i träningen gör mig väldigt motiverad att fortsätta leva nyktert och hälsosamt.

Största risken framöver ser jag som att det har gått lite för enkelt, jag har konstant en röst i huvudet som säger att jag lika gärna kan ta ett glas eftersom det ändå var hyffsat enkelt att sluta dricka.

Nu börjar jag räkna veckor istället för dagar! :)

Kämpa på allihopa!

/Abel

Pellepennan

Gratulerar till din dryga månad Abel. Funderar lite på det sista du skrev, det där med att det gått lite för lätt.
Precis exakt just det är det som jag tidigare känt, och som sagt mig att du kan ju, du kan göra det igen om du vill.

Och det kunde jag med, men det blev aldrig lika lätt som förra gången, tyvärr blev det svårare. Nu är det för mig inte längre lika förbannat lätt
och det är tid att jag tar mig en riktigt ärlig funderare på det.

Kommer att tänka på att jag för länge sedan läste en liknelse om att missbruket är som en tågresa, här på forumet. Den handlade om dom som har kommit till missbruk eller fysiskt beroende. Resan kan gå från låt säga Göteborg till Stockholm. Där Göteborg representerar problemens början och Stockholm problemens slut (Vänd gärna på sträckan om det gör att du känner dig bättre till mods :-))

Nu rullar tåget, olika hastighet för alla ombord, men alla sitter i tåget och det går åt ett håll. Och fråga är om man hinner kliva av i tid, för slutstationen vill man inte komma fram till! T-centralen är ju som döden, och i Götet tar spåret slut...

Har vi börjat åka och kliver av ett tag i - Kanske Skövde - det är inte så svårt - och det är väl bra. Så då kanske vi stannar där ett tag. Kliver vi på tåget igen så rullar det vidare, varsågod nästa Katrineholm... och så håller det på, för det går inte att vända tåget.

Nu vet jag inte riktigt för egen del var jag är. Kanske någonstans mellan Katrineholm och Södertälje? Kanske mellan Södertälje och Flemingsberg? Har ännu inte sett skylten Stockholm södra, och är glad för det!

Ok, så tänkte jag lite när jag läste det där om att det gått lite för lätt. Om du sitter på tåget och i så fall hur långt det rullat vet vi nog bara själva. Det läskiga är att jag efter att ha provat ett par gånger nu börjar tro på liknelsen.

Grattis igen,

Nu kämpar vi en runda till!

Bara_Adde

Fan, det är som att läsa om mig själv i dina rader även om mitt supande kraschade familjedrömmen med hus och en vacker fasad.
Även om jag skyllde på annat då så vet jag ju att det var spriten som tog allt!

Det är bland annat dina rader som fått mig att tänka över min situation och ta tag i mitt liv så, ett stort Tack!

MVH

//Bara_Adde

Mammy Blue

är inget dumt exempel. Själv påminner jag mej om att jag lyckades kravla mej ur en rutshkana i tid. Den blir brantare och brantare, farten högre och högre ju längre ner i den man kommer. Jag skulle utan tvekan kunna kravla mej upp i rutshkanan, kanske även krypa uppåt en bit, men sedan skulle jag tappa taget och braka iväg neråt igen, förbi det ställe jag klev på. Så jag har börjat sega mej uppåt i trapporna som går parallellt med utförsbacken...

God fortsättning!
/MB

mnbv098

Jättebra exempel med tågresan! Det har jag fått bevisat för mig själv då jag haft nyktra perioder och trott att jag i och med det ska brutit ett mönster för att sedan kunna börja på nytt och dricka måttligt. Det händer inte när man väl blivit biten av beroendet. Man lyckas kanske hålla det måttligt ett tag men sedan är man tillbaka på samma ställe oftast något djupare än innan.

...eftersom min nykterhet inte har något direkt slut.
Förut åkte jag baklänges åt fel håll och vantrivdes.

Nu försöker jag vänja mig vid att trivas med färden, och lära känna andra medpassagerare, som de som finns här på forumet.

Och bara luta sig tillbaka, kolla ut genom fönstret för att se att inte tåget har ändrat färdriktning då och då...

Bläddra i en tidning fundera på att gå till restaurangvagnen och ladda på en fika. ..
Det är min definition på min resa.

Berra

Pellepennan

Så rätt Berra. Upplevelsen av livets resa är ju helt annorlunda för dom nyktra som lever i harmoni med världen, och kanske i synnerhet med sig själva!?

Det är den resan jag vill ha i mitt liv. Helt väsensskild från den stressade, ångestfyllda alkoholisten. Som får tilltagande fysiska och psykiska problem. Kraschar relationer och allt annat i livet, och om det vill sig riktigt illa kör hela vägen in stoppet där spåret slutar. Då blir det en jävla smäll och ett abrupt slut, så vem vill inte hellre hänga på resan utan ändstation :-)

Låter ju som det går bra för dig Abel. Vet inte varför jag skrev tågresefunderingarna i din tråd egentligen, kanske hamnade där av sig själv, eller var en tanke som kanske skulle passa bättre i annan tråd (Min egen kanske)

Ta det bra!

Ulla vinblad

Tyvärr så får jag säga att:
Inga problem att dricka 9 öl.
Nästan 5 liter Det är sjukt

Tinne

Har bestämt mig! Var hos läk igår, fick ångestdämpande tabletter och antabus. Inget mer självmedicinerande med alkohol! Som bara förvärrar allt ändå....Första gången jag erkänt detta o sökt hjälp. Varit så ensam i eländet men har samlat kraft och mod att ta tillbaka makten över mitt liv.

Bedrövadsambo

Välkommen hit! Starta en egen tråd (tryck på starta en ny forumtråd uppe till höger) så ska vi stötta och peppa allt vi kan. Använd forumet som en dagbok, det är bra att kunna läsa tråden från början då och då. Skriv då i samma inlägg hela tiden så hittar du enklare.

Essie67

Är ny här på forumet. Intressant att läsa era berättelser. Vill skriva mer om mig o min men tar det en annan gång. Tacksam för att jag hittade hit. AA är också bra men det blir för mycket ibland av stegtugg, tacksamhet o kramande. Jag fixar inte möten längre. Blir bara mer sugen på att dricka då. Så kan det vara. Men All respekt till er som kämpar på både med eller utan AA.

Essie67

Är ny här på forumet. Intressant att läsa era berättelser. Vill skriva mer om mig o min men tar det en annan gång. Tacksam för att jag hittade hit. AA är också bra men det blir för mycket ibland av stegtugg, tacksamhet o kramande. Jag fixar inte möten längre. Blir bara mer sugen på att dricka då. Så kan det vara. Men All respekt till er som kämpar på både med eller utan AA.