Vet inte vart min andra tråd tagit vägen så startar en ny, behöver liksom skriva av mig i en stund som detta....när ångesten kryper på och jag letar fel. Fel på mig själv, fel som jag gjort under dagen eller kanske är de fel som jag tror jag gjort bara för att förvirringen är för stor så jag blir osäker på mig själv och kanske faktiskt inte finns?! I vilket fall är detta forum det som får mig att tillslut kunna sova när jag fått skriva av mig allt.....

Idag trodde jag va en dag när inte ölen skulle komma fram eftersom han brukar spela fotboll på tisdagar men jag hade fel och kanske är d därför jag ligger här o letar fel på mig själv, för att jag hade fel om det. Jag hade räknat med att få kunna slappna av även ikväll som igår men det rasade direkt när jag fick se garagedörren öppen när vi kom hem. Klumpen i magen kom direkt och jag kände mitt agg mot honom bolma upp inom mig och jag kunde inte va trevlig mot honom ens vid ett hej. Mitt hat mot denna människa när han står där med ölburken är enorm och vet snart inga gränser.....o d gör ont, så ont inom mig och ångesten kryper fram som en tyngd i min kropp och berättar för mig alla fel jag har!

I helgen började han prata om semester och hur skönt d vore att åka till värmen. Inom mig skrek jag nej och jag sa att det skulle d va, men from nu så existerar inget alkoholdrickande på våra gemensamma semestrar....då verkade d inte som att han ville fortsätta diskussionen. Han la sen till att när han va liten så kunde han ibland stanna hemma med sin pappa medan hans mamma o syster åkte bort och tvärtom, vilket kanske kunde va nåt om jag ville. Mitt svar? Nej, jag lämnar ingen av barnen själva över natt med dig så länge du dricker alkohol. Ingen reaktion då heller.
Ikväll när vi kom hem kom ämnet om en kompis exmake upp som också är aktiv alkoholist som min sambo tycker är en fruktansvärd människa just pga av det. Han menade på att den mannen hade förstört så mkt av sin familj eftersom han är en sån elak person. Mitt svar? Det enda fel han gjort och gör som splittrade deras familj så den blev trasig var och är alkoholen. Han slutade prata o gick därifrån. Den ignoranta jäveln, eller är han så medveten om sitt fortsatta och djupa missbruk att han bara skiter i det och låter d hända ändå?

Vi tar aldrig i varandra längre, är aldrig intima eller ens i närheten av det. Sista gången vi hade sex va under hans Antabus-period för exakt 21 veckor sedan.....varför jag vet så exakt? Jag är gravid i vecka 23, d är helt sjukt egentligen o saken är att d har inget med min graviditet att göra. Jag är inte attraherad av honom när han dricker. Jag hade i princip nästan börjat få tillbaka sexlusten på riktigt när han började dricka igen och lusten dog. Men d verkar kvitta för honom, den närheten eller all slags närhet med mig för den delen. Han pussar o kramar sonen istället....
Jag också, såklart! Det är min bästa kille i hela världen och det finns ingen som kan ta det ifrån mig.

Finns inga planer längre, planerar inget med honom utan tar i princip en dag i taget. Däremot planerar jag för mig o barnen. Vi ska åka utomlands nästa år tillsammans, bara vi tre. Eftersom d är ”alkoholförbud” på våra semestrar så kan ju inte han följa med ändå nånstans så då åker vi utan honom. Jag är uppväxt med utlandsresor o allt vad som hör till och d vill jag även att mina barn ska....kanske låter präktigt i vissas öron men för mig är d viktigt men också viktigt att dessa reseminnen ska vara positiva och avslappnande. Så har de ett minne där ”bara” vi åkte och hade kul utan pappa, då har de iallafall ett bra semesterminnen utan att ha ett där pappan visserligen är med till destinationen men full o frånvarande på plats.

Tankar såhär en natt, det släpper av att skriva här och jag är för evigt tacksam att detta forum finns. Även att jag hellre velat leva utan kunskap om vare sig detta forum eller alkoholmissbruk!

Anthraxia

Men OM han går med på Antabus (OM, alltså) kan ni inte fråga om det går att kombinera med Campral? Det är ju några på beroende-sidan som tar det och tycker att det hjälper. Antabus är ju bara "avskräckande" - Campral är designad för att ta udden av suget (har jag fattat det som, i alla fall)

InteMera

Jamen fy Nykteristen, sådär kan du inte ha det! Och inte sonen och bebin sen heller!

Åk inte hem på några dagar är mitt råd, jag har varit där du är, och kan bara säga av erfarenhet att det blev ännu värre när jag övertalades att åka hem. Kan du låta bli att helt ta kontakt med honom några dagar och bo hos någon så länge? Låt honom på riktigt nyktra i och börja undra vad som hände, vart ni tog vägen. Berätta för allt inte var ni är om du ändå vill ha nån kontakt. Men vänta med kontakten tills du kan vara säker han är nykter, du vet det inte är nån ide att ens försöka prata med ”den onda fulla halvan” av din man för han kommer tycka det var du som ställde till det, du som överreagerar och du som valde att åka hemifrån av någon konstig anledning han inte ens minns.

Så snälla du håll er borta hemifrån nu, håll er i säkerhet! Träffa honom om nån dag på allmän plats så du inte är ensam med honom när det kommit att bli dags att prata allvar om er framtid, du kan inte fortsätta under domhär förutsättningarna att bo ihop med honom! Tror du att du får honom att flytta ut eller finns det nåt boende du fort kan flytta till själv? Du behöver nog distans och ro just nu, inte våld och anklagelser! För det som hände var verkligen inte ditt fel!

Stor kram till dig vännen ?

Nykteristen

Ja, jag frågade om d förra gången....men då ville hon inte skriva ut båda! OM d blir aktuellt denna gång så får han ta allt o d tjatas fram tills d blir så! För som du säger suget d finns oavsett antabus eller ej o d märktes stundtals, tror d va d som gjorde att han gav upp o började igen faktiskt...

Nykteristen

Tack för dina ord! ❤️

Vi får stanna hos min vän till efter helgen iallafall om vi vill...just nu vet jag ingenting o den känslan är sjukt jobbigt. Eller jo, d jag vet är att jag vill inte tillbaka dit om jag vet att alkoholen finns där....jag vill inte leva så längre, jag klarar inte av att vara mamma eller människa längre då! D sista sonen sa innan han somnade va, min pappa slog min mamma idag! Hur ska jag kunna lämna honom till förskolan imorn? Kommer han berätta d här då? Vad kommer dom säga o hur kommer dom reagera? Kommer jag klara d o samtidigt jobba på en full dag som att ingenting har hänt? Hur ska jag göra?

Nykteristen

Skrev ett superlångt sms till honom nu på
Morgonen, ville få ur mig allt som jag vet att jag annars inte vågar eller för delen kommer att få möjlighet att säga till honom för att han aldrig lyssnar när just ämnet alkohol kommer upp. Känner mig nervös, ledsen och vet såklart vad svaret blir att jag kan ta mitt pick o pack o dra åt h-vete med allt vad jag innebär eftersom jag överdriver så fruktansvärt mkt då han skärpt sig och att det alltid är samma sak med mig. När han är nykter är allt bra, så fort alkoholen kommer fram så tjafsar JAG! För han gör ju ingenting. Nä, tills jag råkar säga fel ord och inte orkar hålla tyst mer då tar d hus i helvete istället. Annars fyller han sig själv fruktansvärt bra och sitter därnere o är dyngfull ringandes till halva Europa. Däckar på soffan o sen är allt normalt igen morgonen efter....

Li-Lo

Så svårt du har haft det och har det just nu. Du har länge jobbat för att det ska bli bättre och du har verkligen försökt på olika sätt och ändå har din partners drickande fått allt värre konsekvenser. Så modigt och ansvarsfullt av dig att lämna situationen som uppstod igår.

Att vilja skydda är en stark instinkt och kan vara svår att förstå. Vem ska skyddas och hur? Att höra sitt barns upplevelser så tydligt som du gjorde: "Min pappa slog min mamma idag" torde sannolikt vara hjärtslitande. Att du står ut med att höra det, inte filtrera, utan bekräfta ditt barns perspektiv och sanningen är avgörande hjälp för ditt barn. Du är rädd för vad han ska säga samtidigt som hans möjligheter att få berätta är hans sätt att bearbeta. Precis som du gör här.

Du har fått många bra svar här och du vill inte åka tillbaka till barnets pappa nu. Bra. Vad tror du att du behöver fokusera på den närmsta tiden? Vem kan du få stöd av (privat & proffesionellt) och hur kan du fortsatt orka vara den ansvarsfulla och modiga förälder du är?

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nykteristen

Tack för dina ord o svar! Blir tårfylld av att läsa det, men det känns bra...bra att veta att jag gjort o gör iallafall lite rätt i denna sjukt jobbiga stund.
Rädslan som uppstod när jag skickade meddelandet har lagt sig till att jag på nåt sätt vill klappa mig själv på axeln o känner att d är faktiskt sonen o jag mot världen. Han ska ha ett bra o lugnt liv där iallafall han kan lita på att JAG finns o kommer alltid finnas där för honom oavsett vad.
Jag vet ärligt talat inte vad som är nästa steg. Än så länge har jag bestämt mig för att efter jobbet göra en bra EM med sonen ute, vad som händer när pappan i familjen kommer hem...ingen aning, står lite handfallen i hur det kommer gå. Kommer sonen klara av att möta honom, kommer sambon prata med oss överhuvudtaget eller kommer han ignorera allt som alltid? Ska vi stanna hemma eller ska vi åka till kompisen ikväll igen?
Allt är just nu ett virrvarr i mitt huvud. Det jag dock vet är att denna gång är det verkligen som jag skriver. Jag har kollat på lägenheter sen ett par veckor tillbaka o kommer att försöka leta mer aktivt nu. Dock måste hus o sånt fixas innan vi/jag kan flytta o ha råd med en lägenhet överhuvudtaget. Att bo hos min kompis är för kortsiktigt. Mina föräldrar o syster vet inte ens om att han börjat dricka än o så länge jag inte har en ordentligt plan fastställd är d inget jag vill ta upp med dom. Det kommer bara göra allt 1000 ggr värre då de förstorar upp saker nåt så fruktansvärt onödigt o stjälper mer än stöttar.

InteMera

Så sjukt jobbig situation, det finns inga enkla svar. Men vi här på forumet stöttar dig oavsett de val du gör, för vad det nu kan vara värt.

Du är modig, stark, förnuftig och målmedveten -du vet du inte vill fortsätta ha det som nu- och tids nog när du är mogen för beslut och har ork att verkställa dem kommer bitarna att falla på plats. Och sen efter ett tag undrar du säkert varför det kunde kännas så svårt, sen när ändringen väl är genomförd. Så kämpa på, det kommer gå bra och en bättre och klokare mamma kan din son inte önska sig. Han kanske pratar på förskolan, och ja det kanske kommer konsekvenser om nån gör en orosanmälan. Men kanske det inte är en dålig sak? Kanske tvingar det pappan att fatta det är allvar nu?

Nykteristen

Såg SU mitt meddelande frågade jag när jag kom hem idag? Åhhh du menade d där jättelånga, ja då...
Läste du det?
Ja då!
Är d därför d står en öppen öl här?
Nä den är
Sen i förrgår...
Ooookej!
Härlig start på kvällen kunde jag känna, d är ju därför han blir fullare o fullare för varje gång han kommer ut från garaget...såklart!
Har han inga känslor alls? Vad vill han? Eller ja, d är ju ganska uppenbart för de flesta, eller hur?
Dags att ta i en högre växel i bostadsletandet, så va d väl med d....helst skulle jag vilja ringa mäklaren imorn o be om värdering inför försäljning, får vänta till måndag....då får jag ta d där skitsamtalet antar jag! D som jag egentligen inte velat men måste!
Det kommer bli bra, det blir det....måste intala mig d, har bara mig själv att lita på!

Nykteristen

Vaknade precis efter att ha somnat med sonen, han sitter därnere full! Undrar vad som försiggår i där huvudet egentligen därnere, gör det d överhuvudtaget? Känner mig så arg, ledsen, besviken över hans reaktion denna gång., jag känner mig naiv som ändå hoppats på samma reaktion som för ett år sen...dvs stopp o antabus! Han ville ju inte mer, han ville inte riskera oss den gången...men nu då? Nu går d bra att riskera oss och denna gången 2 barn...hur kan man göra så mot sina barn? Hur kan man välja bort dom? För d är d han gör? Jag kommer i ärlighetens namn aldrig lämna dom själva med honom? Finns inte i denna värld att jag låter min son o dotter få va själva med denna man som aktivt valt att fortsätta dricka istället för att vara med dom o göra deras liv så bra som möjligt

Sabina

Jag vill skriva ”polisanmäl och lämna honom!” men vet att det är lättare sagt än gjort. Tycker absolut inte du och din son ska bo med denna farliga våldsman. För ja, det är det han är. Ring kvinnojourer och be om hjälp. Min vännina fick snabbt ett temporärt boende när hon gjorde detta. Vänta inte tills han slår dig igen!
Var rädd om dig!

Btt

Fortsätt vara det tills dess barnens pappa är kapabel nog att ha kontakt..
Ensam ansvarig förälder hela dygnet det det tar på krafterna.
Men man vet att man kan, ingäen ide att skälla gapa.ur sej sin sorg resignation.
Dra ungen tät intill dej. Kura tills morgonen. Då dra ni bort nånstans tillfälligt. Men inte tillbaka.
Lycka till ❤

så är det nog ett vanligt ”alkoholist-beteende” just det där att ens ord tar mindre och mindre skruv! De är ju vana vid att man förlåter, stannar kvar, kommer tillbaka! Men lätt gjort att ta det personligt och känna sig betydelselös och värdelös! Tror du kommer få tonvis med mer energi när du bor själv med dina barn! Jag lämnade i november och jag känner mig så mycket piggare och gladare! Visst saknar den nyktre mannen ganska ofta men behöver numera aldrig va ledsen över saker som han gjort och sagt på fyllan! Skydda dig själv och dina barn och flytta! En man som slår en kvinna, gravid dessutom, har tappat/supit bort alla spärrar! Kram

Nykteristen

Tack för er omtanke o ord mitt i allt detta! Känns sjukt overkligt o konstigt, men att skriva här o även få era åsikter o tankar gör mig lite starkare trots allt.
Tyvärr har jag ingenstans att ta vägen just nu vilket såklart vore d bästa...dock gör sonen o jag mkt o jag gör allt för att undvika honom i största möjliga mån med utflykter dagarna o kommer så att göra tills huset är sålt o vi kan flytta. Jag kan möjligtvis såklart bo hos mina föräldrar mellan flytten en kort period om d skulle behövas eller hos min vän.
Har redan sett en lägenhet jag skulle vilja ha, pytteliten men d räcker för oss! Dock är man ju aldrig säker att få nåt i denna stad, där kötid på lägenheter är årslånga. Inkl. När man tar kontakt med kvinnojouren tyvärr! Då får man fixa eget är deras svar, hemskt men sanningen tyvärr!
Att int belagda in för många i detta i min närhet är ett aktivt val jag gjort o gör då det kommer skada sonen ännu mer än vad d redan gör pga omständigheter i min familj. Allt måste vara klart o jag måste ha datum etc iordning för att jag överhuvudtaget ska kunna berätta för dom....för att få en lugn stund i allt detta o inte ännu mer kaos i jävelskap, låter kanske konstigt för vissa av er.

är pytteliten så är det en fot in på hyresmarknaden! Sen har du förtur (din lagliga rätt) på större lägenheter i det bolaget du hyr av! En fördel :-) Och, åtminstone jag, tycker inte ditt sätt att lösa saker låter konstigt! Du är ju den som har bäst koll på ditt liv och vet bäst hur och när saker skall göras! Önskar dig massor med styrka!

Nykteristen

Tack snälla! Nä, en pytteliten lägenhet är bättre än ingen alls! ? o som du säger ett steg i rätt riktning iallafall...vi får trängas ett par år innan jag kan skaffa jobb (pluggar) o då kan vi hitta precis den lägenheten vi vill ha o behöver utan problem!
Steget dit är långt l väldigt krokigt men jag måste försöka att börja lita på mig själv så ska d gå! ❤️

Elise64

...T.ex. vid en skilsmässa och flytt på 90-talet! Då höll jag nära familj utanför... man har nog med sina egna känslor, min familj har alltid påverkats känslomässigt av mina val och tyckt en massa... det förvirrar för mycket! Lycka till med din förändring- starkt jobbat och fint gjort för din son❤️

så klokt du resonerar och så målmedvetet du planerar för att skapa ett tryggt liv för dig och barnen. Så sorgligt att mannen föll tillbaka och lämnade antabusen och förlorade nykterheten. Jag instämmer med Nordäng i hur beteendet förändras när alkoholen tar övertaget. Håll fast vid att hålla dig ifrån honom, när det första slaget fallit brukar det följa mer av samma sort. Mönstret är välkänt. Tyvärr är det brist på bostäder även för kvinnojourerna vilket är att beklaga då de flesta har hög tröskel för att ta kontakt och sen möts av det svar du tydligen också fått. Hoppas du får den lilla lägenheten eller annars snart en annan. Bo hos föräldrar eller vän under tiden även om det inte är det roligaste. Fortsätt skydda dig och barnen! Håll taget om rätten till ett bra liv för dig och barnen! Kram, kram / mt

InteMera

Kom ihåg att även ett litet steg för framåt! Långsamt och försiktigt måhända, men ändå framåt! Du tänker så klarsynt mitt i eländet och jag förstår helt din vilja att inte berätta åt så många. Gör det du vill och måste, tids nog får andra veta om förändringen och innan dess ska du bara släppa dem du har hjälp och stöd av in på livet!

Nykteristen

Tack snälla ni för de stärkande orden!
Jag flippade i onsdags efter ännu en kvälls fylla o sa rakt ut att jag är trött på detta o vill inte leva med en j-vek som väljer att supa bort sin familj.
Efter d har vi haft underbara dagar då jag faktiskt bara tillåtit mig att få njuta av lugnet o en trevlig man trots att jag såklart gett lite småpikar, för att han inte ska glömma att jag är helt medveten om vad jag skrivit o sagt.

Idag när han kom hem syntes d att han druckit redan innan han satte sig på cykel hem eller stannat påväxten hem nånstans. Men han blev arg o menade på att jag bara bedömer hela tiden. Men nä, han måste börja ta antabus annars är d kört....jag vill va med honommen då är d helt slut med alkohol. Nja, så långt fick han se om han gick.
Så snabbt o gjort, jag la en intresseanmälan på en stor 1.a jag hittat så får vi se hur d går med den. Inflyttning är mitten av augusti så d kan bli lite körigt för mig då jag även ska föda barn typ d datumet men d ordnar sig väl d med antar jag som allt annat isånafall. Vet ju inte ens om jag får den. Men planlösningsmässigt skulle d nog faktiskt funka för oss tre. Superstort förråd inne i lägenheten där sonen skulle kunna ha sitt krypin o så ett stort vardagsrum med en sovalkov för mig o bebis. Stort kök o ser ut som en hyfsad balkong ändå. Dyrt men jag tror vi klarar det med, bara vi slipper alkohol så klarar vi d mesta!