Jag har inte druckit något på sju dagar. Och jag mår bra! Som att det sakta släpper, det där med att man ska missa något. Men first things first.

Säger till min psykolog “ Det där med drickandet...” skäms nästan, för att jag överhuvudtaget tar upp det. Ett sådant banalt problem. “Ja, hur mycket dricker du egentligen?” frågar hon. “Tja inte så mycket egentligen (skratt) om noll glas är ingenting så är ju två glas vin om dagen väldigt nära ingenting, alltså små vinglas, inte såna där man får på lokal!” Jag försöker avläsa hennes reaktion. Hon kanske också dricker två glas vin om dagen. “...i samband med mat?” frågar hon. “JA! Men självklart” utbrister jag “ Alltid liksom fina viner, till fin mat. Det är som en belöning efter väl utkämpad dag. Ett glas vin när jag lagar maten, och sedan ett eller två eller faktiskt inget till själva middagen. Egentid. Paus i småbarnsfamiljekaoset. Hacka mixa fixa trixa, lyssna på lite bra musik, ett glas vin, ett sånt där litet nästan som en äggkopp, som nästan inte räknas – det kan lätt försvinna in bakom korianderplantan, det där? Uppmätt för att hällas i soppan eller grytan eller pastasåsen...” I höstas slutade jag med det där smygandet, efter en vinprovning. Nu häller jag upp i ett finvinglas istället, tittar luktar smakar. Eller så kommer jag hem från jobbet, häller upp ett glas vin, känner mig som typ Claire i House of Cards, pustar ut, sätter mig i soffan och pratar om min dag när mannen leker med barnen. Likt förbannat häller jag ju i mig vinet.

När jag väl hamnar på Systemet tänker jag “Tänk vad sällan jag är här numera!” men likt förbannat kanske jag lyckas att INTE dricka en dag i veckan. Så har du inte ett problematiskt förhållande till alkohol, Emma? Vet inte. Ta en vit månad, testa och se! ( Men tänk alla fina vinupplevelser jag skulle missa då! Nej en hel månad är onödigt, för MIG alltså ). OK, 10 dagar då? Kanske det men inte just nu kanske. Alltså jag kan sluta dricka, drack inte en droppe när jag var gravid. Jo jag skulle kunna tänka mig att dricka varannan dag istället för varje – men så kommer den där AW:n på en inte dricka dag, och sedan är det lördag o finmiddag med finvänner ( vinintresserade såklart!)...Och alltså jag gör ju ALDRIG något längre, jag går ALDRIG ut, inte ens på restaurang så jag unnar mig en massa fina exklusiva middagsingredienser och den där tryffelpecorinon förtjänar ju en god Barolo eller Nebbiolo kanske eller en sådan där sträv lite rustik Chianti som jag börjat uppskatta på sista tiden.

OK jag gillar god mat och gott vin. Vad är problemet? Vill inte skuldbelägga där skuld kanske inte ens ska finnas. Är det ens ett problem? Jag luktar vin när jag ska lägga mina barn, so what, det är ju bara en lukt. Jag får inga utbrott, beter mig inte annorlunda ( kanske mer avslappnat ), blir inte full, inte bakis, gör inget konstigt. Måste det finnas en problematik bakom allt drickande?Ska man kanske inte göra så stor grej av det bara? Dricka när det bjuds, när jag är sugen, när det passar? Men jag är alltid sugen! Jag kan inte sätta en gräns, bara “glömma” alkoholen. Vet precis vad som finns hemma, vet precis när Systemet stänger på lördagen ( man kanske ska på lunch på söndagen, måste ha med sig en flaska, eller middag eller vad fans om helst, man måste vara förberedd – det förväntas ).

Men som sagt. Nu har jag inte druckit på en vecka. Det började med sjukdom, och nu finner jag en tillfredställelse att räkna dagarna som går. Men hur länge ska jag hålla på? När ska jag fira med ett gott vin att jag blivit frisk? Eller ska jag det?

För mig är panikångesten framför allt situationsbunden. Lider av klaustrofobi och om jag blir instängd tar det en millisekund innan jag får panik, gråter skakar och känner att jag inte kan andas.

För några år sedan när jag var inne i en övermänskligt stressig period eskalerade paniken. Det blev fler och fler situationer som gav attacker. Till slut var jag så begränsasd i mitt liv att jag inte kunde handla i en affär. Så funkar det knappast att leva.

Läste allt om tillståndet och började på egen hand utsätta mig lite i taget för de inbillade farorna. KBT helt enkelt. Under resans gång lär jag mig känna igen varningstecken och hitta strategier för att (ibland lyckas) undvika en panikattack.

Jag är långt ifrån bra och vissa saker kommer jag nog aldrig mer att kunna göra, det är för ångestladdat. Visst är det en sorg att vara begränsad ibland, men jag försöker fokusera på det jag klarar, att jag faktiskt till största del fungerar i vardagen. Jag har mina lugnande, Benso, att ta till vid kris, men mest är det en psykologisk säkerhet att de finns.

Det jag kan registrera nu är att jag märker av mina panikångestattacker mycket mera vid stress, både kort- och långvarig. Att sluta dricka alkohol (eller som i mitt fall åtminstone försöka) kan nog tillföra kroppen en inre konstant stress, innan den går över i det inre lugnet, som många här säger sig känna efter en längre tids nykterhet. Under övergångsperioden kanske stressen istället ökar, dessutom får den ju inte sin "medicin", alkoholen.

Rena spekulationer från min sida, men tror du att det kanske är lika för dig? Den konstanta kanske omedvetna stressen startar allt detta och ger upphov till funderingar och oro, vilka i sin tur gör oss lite uppgivna: Ska det aldrig gå över? Och sedan är den onda cirkeln igång.

Tyvärr kan jag inte komma på någon bra lösning. Vänta ut skiten, men begränsa den så att den inte nästlar sig in och tar över mer och mer.

Kändes mest som svammel det här, hoppas att du förstår åtminstone lite av vad jag försöker få fram.

Du är en sådan kämpe, jag vill så gärna kunna hjälpa dig att må bättre. Det är du så värd!

Kram ♡

Emma79

Tack! Jag tror också på exponering, vägrar låta det ta över! Men ibland tappar man bara hoppet.

Blev så glad när jag upptäckte att tabletterna hjälpte, tänkte-som du skriver - att bara vetskapen om att hjälp finns måste göra att ångesten håller sig borta. Men icke.

Fast nu har jag två dagar jag lyckas hålla den i schack, imorgon kanske det blir tre, sen kanske den drar för den här gången.

Fortsätter med skogspromenader. Vilka fantastiska dagar vi har! Läste om ditt lilla missöde inne på toan, så märkligt! Men du gick vidare!

Livet är verkligen en kamp, upp o ner dag ut dag in.

Tack för dina ord, att inte vara ensam är en stor tröst ?

Mirabelle

Du kommer dit. Du hittar "fuck it". Jag lovar. Du har varit principfast och stark rakt igenom. Kanske behöver du möta det övermäktiga, ge upp, rasa samman. För mig är det ju det som har hänt slutligen. Strängen spändes och sträcktes, spändes och sträcktes... tills den slutligen brast. Och hör och häpna - ingen dog. Allt fortsatte mala sin gilla gång. Och där satt jag och var trasig. Där hittade jag fuck it.

.. läser mycket av det du skriver här. Du är en sådan bra inspirationskälla och ger så mycket pepp till andra. Det är tråkigt att höra att du inte mår bra trots din nykterhet, hoppas att du finner en väg framåt. Skickar styrkekramar och lite glitter (du behöver det i ditt liv tror jag;) <3

Emma79

Där kom det. Suget.

På 83 dagar har det inte funnits där nu kan jag inte få det ur huvudet. Har jobbat hela dagen, tillfreds med mig själv, löst problem, varit kreativ.

Nu vill jag ha belöning för detta. Det är så starkt.

Att komma hem till familj o lagad middag känns plötsligt inte enough, det känns förutsägbart och tråkigt.

Jag kan ta mina blodgrape o tonic drinkar o hälla ut från min soliga balkong, säger Ajäveln, “ta mig istället”.

Shit alltså. Nu går jag o köper A fritt vin det är ngt som är säkert.

Det blir ingen alkohol, jag lovar, men jag sitter o dreglar när jag tänker på det, no kidding!

Puh!

John-Erik

Vad jobbigt efter så lång tid. 83 dagar och så kommer det bara så där..
Man blir lite rädd när man läser detta... Att det kan komma sug när du är avgiftad??
Funderar lite på om jag ska orka lägga av helt. Att få det ur huvudet helt enkelt.
Inte ge hjärnan några "options" sas.
Starkt att du kan stå emot..

John

Emma79

..en sinnesstämning, en låt på radion, att allt känns rätt ok efter en veckas kaos.

Belöning, för att jag fixade det. Steget efter bedövning för jag fixar inte.

Det enda jag kan göra är att stå emot stå emot stå emot.

Hos möss... som dricker sig fulla regelbundet minskar framlobernas celler produktionen av enzymet PRDM2. Effekten blir sämre impulskontroll, vilket leder till att de dricker större mängder, mer tvångsmässigt, och får återfall när de befinner sig i stressade situationer. Det har ... Markus Heilig, professor i psykiatri, kommit fram till.

– Nedsättningen av enzymet är en direkt följd av hur mycket man dricker och graden av berusning vid dessa tillfällen. Efter tillräckligt många cykler där man gått från berusning till nykterhet minskar nivån av enzymet, kanske livslångt. Det här ger en biologisk förklaring till talesättet inom anonyma alkoholister: "en gång alkoholist, alltid alkoholist", säger Markus Heilig

John-Erik

Det där förbannade belöningssystemet i kroppen.
Måste bli av med det..
Sen har jag också.. Städa och tvätta bilen blir roligare m.m.m.m. med A.Klippa gräset...
Har en bugg i hjärnan.. Dumhuvud på riktigt ..Är less på mig själv...Ganska ofta..

John

John-Erik

Såg en gång en dokumentär om just möss kontra A. Det var ett försök där man gav några möss val att välja vatten och A.
De som bara fick A ett tag (vill jag minnas) och mindre vatten blev tillslut så beroende att de glömde vattnet och dog.
Mössen gick och smygsöp dygnet runt. Allt taget ur minnet. En gammal undersökning, men borde finnas på nätet.
Men hur som helst intressant. Ska kolla lite runt PRDM2. Kusligt...Tack för inlägget. Lärorikt!

John

John-Erik

Detta har jag jag någorlunda koll på, men du uttrycker detta på ett mycket bra sätt.:-)
Har själv märkt av att olika sorters stimulans, såsom spänning, matlust, beställning av en resa och val av resmål, hotell
kan ge lite något respit istället för A-stimulansen. Kolhydrater märkligt nog är bra för mig.
Fattar iofs inget av just det. men mättnadskänsla rent generellt kan jag tycka är bra.
Och kolhydrater mättar som bekant..

John-Erik

En undran: kan man tillföra enzymen i fråga eller är det helt kört? Vet att vissa etniska folkgrupper har mindre av enzymen
och tål A sämre...

John

John-Erik

Är en mäktig kolhydrat och väljer man glutenfri så är det ännu bättre.
Den är långsam vilket är bra..
Får väl ta bort budapestbakelsen då ;-)... Älskar den..

....förlåt att vi är inne och ockuperar din tråd!! Ska genast maka på mig och önskar dig tillbaka!

John-Erik

Tack Dionysa!

Ber också om ursäkt. Märkte inte att detta skedde ens. Måste lära mig mer om hur detta forum funkar.
Är läraktig så jag ska kolla runt lite så att jag inte gör några övertramp.
Sorry!

John

John-Erik

Jag lägger ner nu. Kanske läser lite

Ha det bra

John