Resan om vägen tillbaka till mig själv

149 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Granit
John-Erik

Vulkanprov! 😄

Jag bestämde mig för exakt 3 veckor sedan att det räcker nu. Jag vet inte hur länge det kommer vara, men jag vet att jag höll på att sjunka mer och mer. Det blev tuffare och tuffare att komma ur den onda cirkeln.
Sedan jag började skriva av mig om det hela så har jag märkt att det blivit betydligt lättare att avstå. Visst, jag har haft dagar då allt känts helt hopplöst men då har jag försökt göra något helt annat för att få tankarna att inte skena iväg.
Jag bestämde mig långt i förväg för att inte trilla dit på mässmiddagen, och det gick alldeles utmärkt visade det sig.
Om det är för att jag är korkat envis eller om det bara var att det redan var bestämt i förväg, ja det kan kanske diskuteras.

Det handlar inte om att någon är svagare än någon annan.
Utan alla er, dig inkluderat, skulle jag inte kommit så här långt.

Ha en fantastisk kväll i vårvärmen!

John-Erik
3 veckor Granit.

Det är ävvlans bra min vän... Ett unikum för din kropp. Har fixat 3 veckor själv i ett sträck och har väldigt många fler nyktra dagar nu när jag låter
min hjärna medverka och inte låta mig och min kropp förfalla totalt. Är mer värd än så anser jag.. Tack vare forumet så är det lättare att avstå.
Även om du i framtiden tar ett återfall, så har du påat för dig och din kropp att en viktig livstilsförändring
är på g. Du är under en under en ny fas i livet som du själv är chef över.. Mäktigt....

Håller på dig!

John

Granit
Vad glad jag blir, John!

Vad glad jag blir, John!

Jo, nog behöver kroppen chansen att återhämta sig.
Nu är jag inne på vecka fyra.
Drog troligtvis på mig en matförgiftning eller magsjuka light under helgen. Han jag delade rum med har samma symtom.
Skönt sätt att fira sin nykterhet ändå! 😄

Har börjat tänka en del på alkohol igen. Inte att jag känner för att dricka, men jag målar upp ett scenario där jag kanske kan dricka nån gång framöver bara jag ger fan i att göra det hemma.
Nu ligger det visserligen väldigt långt fram i tiden innan jag är kapabel att ens närma mig en kall öl, men ändå.
På onsdag träffar jag min nya kvinna. Hon på missbruksenheten. Känner mig sjukt peppad inför det faktiskt!
Ännu en livlina att ta till, och som förhoppningsvis kan ge mig några nya fina verktyg att plocka fram om jag skulle få för mig nåt.
Antabusen skulle jag börjat med idag, men det får vänta några dygn tills magen är stabil och hjärtat jobbar i lugnt tempo igen.

Imorgon fyller jag år. Jag ska fira min födelsedag nykter för första gången på över 20 år.
Det ser jag fram emot!

John-Erik
Granit!

Fasicken vad jag skulle vilja träffa dig.

Du är närvarande. Så bra...
Hoppas att du kan avstå min vän

//John

Nydag2018
Grattis!

Stort grattis på födelsedagen! Den första nyktra på 20 år säger du, jag tror att det även kommer bli den bästa på 20 år!

John-Erik
Grattis!!!

På födelsedagen!!!

John!

Anxiete
🌸 Grattis

på din dag 🌻Den bästa gåvan gav du dej själv när du startade denna resan !

Granit
Tack för gratulationerna!

Jag vaknade givetvis först av alla i huset igår, men efter ett tag började det tisslas och tasslas.
10 minuter senare kommer fru och två små barn in i sovrummet, sjungandes. Fick paket och kaffe på sängen. Morgonmyste och var närvarande!

Helvetesdag på jobbet. Stressade så jag kände att jag minsann hade kunde motat bort stressen med ett gäng Bellman.
Jävlar vad skraj jag blev där och då!
Jag köpte såklart inga Bellman, men fick lära mig att stress var en rejäl triggare för mig. Eftersom jag så slentrianmässigt bara köpt en massa öl och druckit mig igenom så mycket har jag nog aldrig reflekterar över att stressen var en så pass utlösande faktor. Nu vet jag.
Jag satte mig. Skrev till några likasinnade vänner jag har, vad jag gör och hur planen ser ut för mitt liv.
Tog nya tag, arbetade metodiskt och lugnt. Känslan försvann direkt.

På kvällen fick jag finmiddag som min kvinna gjort.
Vi skålade med äppelmust.

Elise64
Grattis granit💐

Lite sent, sorry! Härligt att höra att du har strategier när suget lurar! Så mysigt att du har din fru som finns där för dig🌸ha en bra dag🌞

Granit
Jag har också kallat dig

Jag har också kallat dig Elsie! 😳
Förlåt!

Tack Elise! Ja, utan min kvinna är jag halv. Hon kompletterar mig fullt ut nu när vi faktiskt kommunicerar med varandra igen. 🙂

Granit
Min terapeut ❤️

Vilken fantastisk människa!
Jag fick berätta om mitt liv och hann precis till 2004 då jag träffade mitt livs kärlek (min hustru). Vi tar vid där vi slutade om en vecka.

På fredag är det urnnedsättning. Jag är seriöst livrädd för hur jag ska hantera det.
Min äldsta och otroligt kloka dotter sa så här:
”Det känns som att det är det definitiva avslutet och efter det kommer det verkligen kännas som att vi inte längre har farmor kvar.”

”Men farmor är alltid med dig. Här inne.” Pekandes på hjärtat.

Men hon har rätt. Det är definitivt.

Terapeuten tyckte att jag skulle ta en Antabus för att vara på den säkra sidan.
När hon sa det kändes det självklart. Nu vet jag inte.
Jag vill så gärna tro på min egen förmåga att vilja förändra mig själv utan hjälpmedel.
Jag har viljan och känner hopp. Och med det känner jag att jag kommer långt.

Jag hade inte alls samma känsla sist jag ”slutade”. Jag ville, men kände inte alls så här.

Två mornar kvar att bestämma mig.

Elise64
Tänker extra på dig Granit💕

Inför det ni står inför, beklagar🌹

John-Erik
Beklagar Granit

Tänker på dina känslor inför allt det jobbiga...
Sköt om dig...

Varma tankar från

John

Anxiete
Till dej och din familj

En stor kram 🌹 Livet suger med jämna mellanrum och gör så ont .... Tillåt dig att vara skör en stund, kryp upp i kära hustruns famn och bara var där du är just nu . Det blir ljusare men det får ta den tid det behöver! Det heter ett sorgeår av en anledning, det är så för de flesta av oss , man behöver inte vara stålmannen ...

Granit
Urnnedsättning

Så är dagen slut.
Kändes okej i morse. Det kändes okej under urnnedsättningen. Såklart var det jobbigt men samtidigt väldigt vackert.
Plockade en stor bukett vitsippor igår där mamma alltid var och plockade vitsippor till våra kalas när vi var små.

Edit. Känner ingen som helst anledning att begrava mig i alkohol efter dagen. Slut Edit.

Igår var jag så satans ölsugen! Inte sugen på att bli full, utan på smaken av öl.
Jag köpte ett sexpack kortplugg alkoholfri Falcon. Drack tre. Det var sjukt gott. Sen räckt det. Märklig känsla.
Jag fick heller aldrig för mig att jag skulle gå till macken och köpa 3,5:or.

Pratade med sköterskan som håller koll på mina lever- och alkoholvärden.
Sen första provet i början av mars och det nu i början på maj har det blivit en stor skillnad! Jag blev så jävla glad!
Så glad att jag firade det med mitt livs första Antabus.
Känner inga biverkningar alls förutom lite besk smak i munnen.

Tack för alla fina ord. Ta hand om dig! ❤️

FinaLisa
Ha det så bra och sov gott

Ha det så bra och sov gott inatt💚💤😴

Granit
Fjärde måndagen

Så har det gått fyra veckor.
Fyra veckor utan konstanta skuldkänslor, ångest, hopplöshet.
Fyra veckor av lycka, närvaro och hopp.

Så mycket jag uträttat under de här veckorna, så långt jag kommit.
För fem veckor sedan trodde jag inte ens att det var möjligt. Möjligt att göra saker utan ölen i handen.
Nu går allt på rutin. Egentligen samma rutin som när jag hade ölen i handen, men nykter.

Fan vad jag är bra!

miss lyckad
Håller med..

Du har jobbat bra🤗Känner också på mornarna att jag får gjort massor av bra saker..Tidigare så låg jag och försökte lindra baksmällan och minnas gårdagen.Vaknade alltid med en gnagande oro. Kände skuld och skam.Nu fortsätter vi att må bra i stället..

Granit
Damn straight!

Bakfyllemornarna.. Allt är bättre än det!
Ha en skön dag!

Övärden
Lyfter på hatten...

... för dig Granit! Och tack för att du tar dig tid att uppmuntra även mig.
Fick ju ställa om räkneverket så nu är jag på dag 3.
Ser uppförsbacken framför mig och längtar till vägen planar ut...

Granit
Det är en självklarhet! 🙂

Det är en självklarhet! 🙂
Starkt jobbat!
En dag i taget. En dag i taget!

Granit
Tankar om livet

Behåll din tro! Det är senare än du tror!
Lev nu, varje dag, varje stund, kanske den här dagen är den sista.
Tyck om dig själv! Bry dig inte om vad andra tycker och tänker. Tänk att andra tycker om dig.
Dra inte ner dig själv. Du lever ju bara en gång.
Tänk och känn efter vad själv tycker, rätta dig efter det. 
Var stark. Kryp inte. Fjäska inte. Stå stadigt.
Var inte hispig. Var lugn och samlad.
Tänk före, planera noga. Lägg inte på dig - du gjorde ju så gott du kunde. 
Var öppen och ärlig mot dig själv och andra.
Var enkel och naturlig och äkta, håll dig till en gyllene medelväg. Det är så litet du måste göra.
Passa dig för hjulspåren. Ta livet som det kommer, planera inte för mycket. 
Var positiv mot dig själv och andra. Arbeta för att leva, du lever inte för att arbeta.
Människorna i första hand. Samla inte på dig saker i onödan.
Var inte slav under arbete, städning, traditioner.
Var öppen för allt vackert bland människor och i naturen.
Lev enkelt, men rikt.
Ta inte åt dig. De menar inte att göra dig illa.
Tveka inte i ord och handling.
Stå med båda fötterna på jorden. 
Ta dina medmänniskor med humor och allvar. Allvar i grunden. Glädje ovanpå.
 Lär dig lyssna. Var inte rädd för någon. Döm ingen.
 Du får gå undan om det är obehagligt och gör ont.
 Var äkta i ord och handling. 
Gå rakt framåt.
Tro inte att du är oersättlig och märkvärdig - men du har ditt människovärde.

Texten är skriven av mamma i juni 1978. Syrran var 1 år. Jag var inte ens påtänkt.
När verkligheten blir lite för tuff och jag behöver fylla på lite kraft tar jag fram mammas anteckningsbok och läser de fyra sidorna, skrivna med hennes handstil.
Jag kan höra hennes röst läsa orden.

Emma79
Men Gud

...så fint!!!!

FinaLisa
Vilken Mamma!💖

Oj, det var en jättefin text, så mycket visdom den innehåller💕💚🌷

Miss_blondy
Mm

Så fina meningar 🌞

Granit
Vit månad

Hon hade svar på det mesta. Texten är skriven när hon var 34 år gammal, så hon var mer än dubbelt så vis och klok när hon vandrade vidare.
Jag saknar henne så inåt helvete mycket, och jag har verkligen förlorat en del av mig själv. Men...
Jag känner att jag kan hantera det. Visst, jag blir ledsen och känner mig ensam då och då, men jag har börjat få någon form av inre frid.
Jag vet att hon har det bra nu. Hon har inte ont längre. Hon är inte längre ängslig eller orolig.
Allt det jag försökte förtränga och skjuta så långt bortom mig som möjligt med hjälp av konstant fylla har äntligen fått landa inom mig.
Jag bearbetar, hanterar, känner, tänker, reflekterar och accepterar.
Något som jag tidigare valt bort, medvetet, med alkoholen.
Jag tror mamma hade varit stolt över mig om hon fick höra hur jag kämpade mig från min botten med fyllekörningar till bolaget för att fylla på, berusning på arbetstid vid ett par tillfällen då jag svepte tre öl det första jag gjorde på morgonen, hur jag några gånger blev full innan jag tog med barnen ut för lek de dagar jag var ledig, hur nära skilsmässa och utan chans att få träffa barnen.. Ja, listan kan göras lång.
Jag bröt min jävligt destruktiva bana efter att ha målat upp fortsättningen för mig själv. Den skrämde skiten ur mig.

Nu är jag här och har valt livet framför alkoholen.

Vinäger
Så vackert!

Dina ord om din mamma andas så mycket kärlek och saknad. ♡ Förstår dig precis då jag har samma känslor kring min pappa. Trodde aldrig att jag skulle klara av dagen då han lämnade oss. Men det gjorde jag. Självklart saknade jag honom så det gjorde ont, men jag kände efter ett tag också en lättnad. Lättnad över att han fick lugn och ro, slapp smärtor men också ett lugn för mig själv. Jag slapp oroa mig över hur han hade det, engagera mig i vård och omsorg varje dag. Först när det var över förstod jag hur mycket kraft och energi hans situation tagit av mig de senaste åren.

Jag hoppas innerligt att du får känna samma känslor snart och som du skriver är de på väg. Det är klart att din mamma skulle ha varit stolt om hon kunde se vilken resa du gör nu. Men du, det gör hon, framför allt i dina tankar. (Kanske även från sin värld, det vet vi ju inte) Hon finns med dig hela tiden och DU vet att hon varit stolt. Det räcker långt.

Jag är imponerad över din kamp. Med den insikten och styrkan som du besitter kommer du att fixa det. Att välja livet framför alkoholen, tänk att vi ens funderar över valet...

Ha en fin dag!

Emma79
Du är helt otrolig, läste

Du är helt otrolig, läste igenom ditt första inlägg för att friska upp minnet.

Kan inte ens föreställa mig att förlora en närstående och allt vad det innebär.

Du har gjort så rätt att fokusera på rätt grejer! 💪

Granit
Långt.

För ca en månad sedan skrev jag mitt första inlägg här efter att ha varit nykter i två dagar. Direkt efter att jag skrivit kände jag en slags lugn inom mig. Misären var öppen för allmän beskådan. Jag var inte längre ensam.
När jag drack var jag ofta bitter över att min fru alltid drog sig undan. Jag var bitter över att hon aldrig ville prata med mig. Jag var bitter över att hon aldrig ville ta i mig. Jag var bitter över hur hon aldrig frågade hur jag mådde.
Dagen efter mitt inlägg skulle vi prata med varandra, oavsett om vi var trötta eller ej. Vi skulle ta fem minuter.
Barnen stoppades i säng och vi gick till hallen. Jag började i sann förnekelseanda att fråga varför hon valt bort att stötta mig under den svåraste perioden av mitt liv.
Svaret som kom, om hur i helvete jag kunde supa till när jag var själv hemma med barnen när hon sov borta 30 mil hemifrån, om hur livrädd hon var att något hänt barnen, hur tusen tankar for genom hennes huvud när jag inte svarade, hur en av tankarna var att jag hade dödat barnen och tagit livet av mig..
Där slutade vi prata.
I sann förnekelseanda sa jag att om hon tror att jag är kapabel att skada våra gemensamma barn, de som betyder mest i världen, då kan vi lika gärna gå åt varsitt håll.
Hon gick och la sig bredvid 4-åringen. Jag i vår säng.
Tankarna surrade, hennes ord landade.
Jag skrev, trots att hon låg 4 meter bort, ett sms till henne.
”Jag fixar inte det här själv. Jag måste söka hjälp.” Länkade till mitt inlägg här på Alkoholhjälpen.
Dagen efter kom hon och spontankramade mig när jag gjorde morgonkaffet och sa ”Jag ska stötta dig så gott jag kan.”

Från full misär mellan oss som jag endast såg som något hon gjorde (fel) med sporadiska hej och god natt, till små guldkanter i äktenskapet så som i helgen efter att barnen somnat och hon tar min hand och drar med mig till köket för att ta ett glas vatten, för att sedan säga ”Jag hade glömt bort hur bra vi kan ha det, du och jag.” och lägga sitt huvud på mitt bröst och hålla om mig samtidigt som jag håller om henne.
Jag börjar nästan gråta. Jag har äntligen kommit min kvinna nära. Hon har låtit mig komma nära. Hon har sett hur jag kämpat med näbbar och klor de första veckorna för att inte trilla tillbaka, hon har stöttat mig, hon har sett mig så som jag vill vara igen.

Så varför har jag tankar om att dricka?! Hur i hela helvete kan mitt förbannade jävla huvud ens överväga att det kan vara ”okej att dricka öl när jag åker till stugan med farsan och min bästis bara jag inte dricke hemma”!?
Lika med kommande semester. Vi åker alltid med husvagnen till ett grannland där fruns hela släkt bor. Jag ”kan” ju dricka några öl med svågern ”som vanligt” när vi drar och fiskar osv, osv, osv.
Vem fan försöker jag lura? Uppenbarligen mig själv.
Min alldeles fantastiska nyfunna terapeut, Biggan, frågade mig första gången vi sågs om jag såg mig själv som alkoholist.
”Mitt ärliga svar är att jag inte vet vad jag ser mig som. Jag vet att jag är alkoholberoende, men ALKOHOLIST?”
Igår när jag träffade henne så frågade hon om det igen, och sa att ju tidigare man inser hur problematiken ser ut, desto bättre. För min skull.
Hon tyckte även att varningsklockan klämtade med fullt spjäll när jag berättade om första gången jag drack och blev full, och min beskrivning om kärlek vid första ögonkastet uppdagades.

Biggan: -Vad är dina tankar om AA?
Jag: - *djup suck*
Biggan: - Det var en riktigt djup suck, hahaha!
Jag: - Ja, men religiöst hitta Jesus och allt sånt där dravel.
Biggan: - Men vad tror du man gör där?
Jag: - Pratar.
Biggan: - Precis! Man pratar! Och du säger själv att livet blir lättare för dig när du pratar. Eller hur?
Jag: - Ehm, jo såklart. Men..
Biggan: - Men? Är det verkligen så farligt att prata med och och lyssna på likasinnade?
Jag: - Verkligen inte!
Biggan: - Får jag komma med en rekommendation skulle jag, om jag vore du, gå på CA (anonyma kokainister) istället för AA. Samma problematik, men deras verksamhet är mer seriös och välkomnande än AA här i byn som blivit lite av industrins kaffejunta. På fredag har de möte. Ge det en chans.

Jag heter Fredrik, och jag är alkoholist.
På fredag ska jag gå på CA.

Emma79
Biggan alltså!

Vilken pärla!

Jag har gjort slut med min terapeut, det var psykoanalys och inte direkt fokus på något speciellt. Jag var trött på att bara “leta problem” Medan livet bara blev värre o värre.

Nu försöker jag ha kul. Nåja, inte prata om hur dåligt jag mår. Försöker dansa ha sex skratta cykla tja göra sånt som vanligt folk gör som jag själv inte gjort på länge för att jag bara ligger o mår skit med min ångest och oro.

Du ska ju inte dricka, gör det bara inte, glöm det! Ta a-fria öl med svågern i fiskestugan. Det är ju inte så att fyllan isoleras där I stugan, den kommer du ha med dig ett bra tag.

Din fru går och lägger sig med barnet, det bara tjuter I mitt hjärta när jag läser det. Hon vill försvara familjen från dig. Och sedan möts ni, för du börjar fatta och börjar lösa upp dina knutar.

Det är ju så det ska vara, det kan ju bli hur bra som helst!

Jag satt på en fest igårkväll med mina Afria cider, Bjöd barnen för sällskapet hade glömt dricka till dem (!). Alla drack bubbel o skålade stup i kvarten. Det började luckras upp i mitt huvud “Ska jag??” För att jag hade så tråkigt! Jag frös o ville egentligen bara hem. Så det blev inget, såklart. För jag dricker inte.

Att leka med tanken kan man ju, det viktigaste är nog insikten där inne, att man är fullt medveten om att det är en skitdålig ide, och också kunna styra impulsen.

Sidor