av Nordäng67

Älskar dig men kan inte va kvar!
Älskar dig men den kärleken tar!
Beslutar med hjärnan vad jag måste göra!
Hjärtat stretar emot och för en förtvivlad kamp! Det är inbördeskrig i min egen kropp och själ! Jag talar till mig själv och försöker trösta och lugna:
Du klarar det här! Stanna i känslan av sorg en stund, det är inte farligt! Du lever och fortsätter göra så! Det går över!
Tänker på dig och vet att du är förtvivlad och saknar mig! Mitt hjärta skriker åt mig att göra nåt! Min hjärna säger nej, fokusera på ditt eget mående nu! Hjärtat vrålar ”din egoist ser du inte hur förkrossad han är, hur mycket han älskar dig, trösta honom, gör nåt!
Ikväll får hjärnan bestämma, jag stannar helt enkelt kvar i känslan av förlamande sorg!

Nordäng67
fre, 2018-05-11 - 21:45

Kanske hittar du den ”rätte”? Om jag orkar imorgon ska jag ta mig till en sjö och känna mig ”glädjefylld”! Och leta grodyngel?

Linda...
tis, 2018-05-15 - 01:44

Hej nordäng det är just den ensamheten som suger.. man tänker att jaha han roar sig kungligt med nån ny vid hans sida. Medans jag sitter här. Kanske inte just dem man saknar. Utan ett trevligt sällskap. ❤❤

Nordäng67
tis, 2018-05-15 - 09:47

Ja visst är det så! Ensamhet kan va skönt när den är självvald men sååå jobbig när den inte är det! Har haft så svårt att släppa mitt ex och har fått jobba mycket med mig själv under det senaste året! Har insett varför jag har svårt att släppa! Dels är jag impulsiv på ett sätt som är svårt för en själv att upptäcka och inse! Jag är lugn och stabil å ena sidan men har svårt att vara kvar i känslor! Är jag ledsen och saknar mitt ex är min spontana reaktion att jag har fattat fel beslut och så har jag svarat honom eller tagit kontakt själv! För att göra något åt mina känslor helt enkelt men på helt fel sätt! Försöker lära mig att vara kvar i det där ledsna, särskilt när det är orsakat av någon annan! Man dör liksom inte av att vara ledsen en kväll och efter regn kommer faktiskt sol! Och så har jag insett att jag är medberoende sedan barndomen! Har ”lärt mig” att förlåta sånt man inte bör acceptera och vända andra kinden till! ”Lärt mig” under min barndom att instabilitet är en naturlig del av vardagen! Den där instabiliteten blir man FAKTISKT som beroende av, blir som en drog man hatar men inte kan vara utan på nåt konstigt sätt! Tack för dina ord! Vill egentligen inte att andra skall ha det som jag men ändå skönt att kunna prata och dela med sig med andra här! Man är inte ensam om detta och framförallt går det att göra något åt det! Kram ❤️

Nordäng67
tis, 2018-05-15 - 20:06

Jag är van att ta hänsyn till och utgå från andras behov! En helt naturlig sak när det gäller ens barn så klart! Men för övrigt?! Nu har börjat sätta tydliga gränser runt MIN familj! Och då har jag fått fundera över vilka som skall ingå där i den allra innersta kretsen! Och jag har kommit fram till att det är mina barn, en av sönernas flickvän som varit med oss i tre år nu och JAG! Jag är också en viktig medlem som skall prioriteras! Innan var det många fler som ingick i den innersta kretsen: min mamma och pappa, mina syskon med familjer, mitt ex! De är nu uteslutna allihopa! Aldrig varit bekväm med ”min familj”! Gett mig obehagskänslor, suckat och förfasat mig! Ont i magen när julen närmade sig, påsk var lika med ångest! Men det var då det, när det fanns ovälkomna människor där som man kände ansvar och plikt mot! I fortsättningen ska det bli annorlunda! Nu tänker jag på ”min familj” varje kväll innan jag somnar! Börjar njuta av ordet och känslan som det ger mig! Min lilla exklusiva armé! Vi finns alltid för varandra och vi ger och tar! Tänker att det är lättare att hålla energitjuvar och destruktivitet borta om man verkligen har tänkt igenom vilka som är MIN familj, var gränsen går! Då finns det en slags osynlig dörr som man måste öppna om familjen skall utvidgas! Ett ganska stort steg att öppna den där dörren, måste verkligen vara någon som passar in!

Renée
tis, 2018-05-15 - 20:42

Ser alltid fram emot att läsa dina kloka ord.
Va fint skrivet.
Tack Nordäng67 för allt du delar med dig här!
Jag önskar dig och din familj ALLT GOTT!
Vänliga hälsningar R

Linda...
ons, 2018-05-16 - 23:01

Det är så härligt att läsa dina inlägg . Jag får en aha känsla. Jag har hela mitt liv dansat efter andras pipa. Tagit åt mig för deras känslo utbrott. Det är nog därför jag fann mig i att ta så mycket skit iftån suputen..tack för dina såå kloka ord ❤

Nordäng67
ons, 2018-05-16 - 23:16

man har ”lärt” sig att ta skit! Är så arg på min mamma och pappa ibland så jag har lust att ge dom en rak höger...eller flera? Men så tänker jag nä ingen idé att slösa tid på att vara arg! Dock har jag distanserat mig jättemycket till dom det senaste året! Ingen idé som sagt att vara arg MEN tänker tusan inte ta ansvar för dom i fortsättningen! Och tänker inte ta mer skit från NÅGON! Upp till kamp?? Tack för din pepp Linda, betyder jättemycket❤️

Ullabulla
fre, 2018-05-18 - 14:59

Och så bra det går!
Du går från klarhet till klarhet.
benar ut problem efter problem.
Byter ut gamla beteenden mot nya.
Jag skulle vilja att du satt i mitt huvud och sa åt mig vad jag skulle göra i valda situationer.
Jag glider omkring i mitt medberoende och är vissa dagar så stark och rättrådig.
Andra så svag och och lös i mina beteenden.

Men vi kämpar på och tillsammans blir vi alla lite starkare i kampen mot detta fängelse som medberoende kan vara.
Om vi inte väljer att böja gallerna åt sidan och smita ut emellanåt :-)

Nordäng67
fre, 2018-05-18 - 21:08

Tack för dina ord! Det går inte bra varje stund och varje dag! Ofta känner jag mig bara ledsen och ensam! Men jag har målet inställt på något sätt och då är det lättare att hitta tillbaka efter dom där stunderna och dagarna när man kört i diket! Ibland är man nästan euforisk över upptäckter och aha-upplevelser och sen kommer stunder när man bara känner sig så trött på att man överhuvudtaget skall behöva jobba med sig själv så mycket! Dom flesta kan ju allt sånt utan att behöva tänka ett dugg! Idag var jag ute och gick en långpromenad och skällde högt för mig själv på människor som orsakat massa skit i mitt liv! Hoppas ingen hörde mig, galna tanten på promenad ?

Nordäng67
sön, 2018-05-20 - 20:00

Finns det fler än jag som känner att den där alkoholiserade mannen som man är eller har varit ihop med är/var ens stora och vanvettiga kärlek, ens öde på något sätt! Som känner att man aldrig varit i närheten av den passion och glöd man hade med honom? Ens tvillingsjäl! Aldrig har någon tittat på mig som han gjorde mm! Så kände jag med mitt ex! Fattar inte hur jag ena helgen kunde vara i drama, sorg och bråk på grund av hans fylla! För att under veckan förlåta och sedan helgen efter åka upp på en fantastisk våg av kärlek, skratt och vild passion! Hur kunde jag liksom? Allt började som en saga och så slutade det som en mardröm! Har börjat oroa mig för att jag själv har borderline eller nåt! Förutom medberoende! Eller kan det bli så i den typen av förhållande? Vi skriver ju ofta här om baksidorna när det gäller våra (ex)förhållanden med en alkoholist! Och de där baksidorna är ju rätt så lika! Men det fanns även en helt annan sida som var extra extra även den! Sällan vi pratar passion här :-)

Nykteristen
sön, 2018-05-20 - 20:55

Hade man inte haft dessa små stunder av otrolig lycka och kärlek så hade man inte stannat så länge som man hjort. Varje gång dessa stunder kommer så tänker jag att d är såhär jag vill leva med honom för resten av mitt liv. Där vi skrattar, pratar, hittar på saker spontant och bara lever som den familj vi ska leva....då älskar jag honom så otroligt för den enormt fina pappan han egentligen är och den omtänksamma o givmilda personen han egentligen är! Usch, blir tårögd bara av att skriva d....han är mitt livs kärlek o ja, jag har sjukt svårt att se nån annan ta över den rollen i mitt liv som han har! En stöttepelare som finns där när inte spriten hägrar!

Anxiete
sön, 2018-05-20 - 21:05

Där träffade du mitt i prick ! Det är därför jag inte lämnat än , min man är min tvillingsjäl och jag har aldrig skrattat så mycket och känt mej så älskad som jag gör tillsammans med honom . Det är vi .... det är väl därför det gör så ofantligt ont att inte nå fram, att inte bli ”vald” framför A.....
Min man kan cykla iväg och komma hem med en jättebukett vilda blommor+ någon som han stannat och tiggt ur någon trädgård bara för att den är vacker, han ger mej allt.... och inget...... passion och i nästa stund något som liknar hat.... A- beroende är aldrig ”lagom” jag tror att det är oerhört ”hudlösa” personer, allt ligger nära ytan och gör ont, därav beroendet...
Och därför är de fantastiskt underbara, överjävliga kärlekar

Nordäng67
sön, 2018-05-20 - 21:30

tror man att den där fantastiske, känslosamma och underbare mannen är hans ”riktiga jag”! Och man slutar aldrig att hoppas på att den här gången har han kommit för att stanna! ? Tror du har rätt Anxiete i att de är hudlösa personer! Ingen man har tidigare visat mig så mycket känslor som mitt ex gjorde! Han kunde gråta för han blev glad, rörd eller ledsen! Aldrig hört någon skratta så hjärtligt, lyckligt och härligt! Fy idag är en dag av saknad! Har också så svårt att se att någon någonsin kommer ta hans plats vid min sida!

Nordäng67
tors, 2018-05-24 - 07:17

Känner att lite nya och fler vänner skulle sitta fint! Försöker därför vända mig mer utåt! Skulle på jobb i en annan stad under veckan! Innan jag åkte dit sprang jag på en bekant som jag bytte ett par ord med och vi insåg att vi skulle vara i samma stad samma dag! Vore trevligt att ta en fika sa han! Ja visst sa jag det kan vi göra om det funkar! Påpekade att jag inte visste riktigt hur min dag där såg ut och att det var väldigt mycket att göra men jag sa ”hör av dig så får vi se om det passar”! Han hörde av sig men det passade verkligen inte för mig när han kunde! Och TÄNKER INTE anstränga mig i överkant längre för någon som inte står mig nära! Svarade honom trevligt och vänligt hur det låg till, att jag hade det stressigt värre och att vi får synas en annan gång! Vad fick jag tillbaka? Ett fruktansvärt spydigt och snäsigt sms om ”dålig stil att jag bara tänker på mitt jobb och inte kunna sätta av en halvtimme för honom”! Höll verkligen på att ramla av pinnen av förvåning! Känner honom inte alls väl men han brukar alltid va väldigt trevlig och ”charmig”! Och jag hade ändå varit tydlig med att det kanske inte funkade att träffas! Så vad kan man lära av detta? Att man redan från början vid ny kontakt med människor skall markera att man har ett eget liv att ta hänsyn till! Att man är en person som har ett värde och skall respekteras! Hade jag nu, i gammal ordning slagit knut på mig själv och rusat iväg och fikat med denna människa så hade han belåtet kopplat på stora charmen och så hade det kanske varit igång! Nu fick jag se vad han var för typ av person; en som tycker att man skall prioritera HONOM och stå i givakt! By by knäppgök tänkte jag, inte min nya kompis!