Vet inte vart min andra tråd tagit vägen så startar en ny, behöver liksom skriva av mig i en stund som detta....när ångesten kryper på och jag letar fel. Fel på mig själv, fel som jag gjort under dagen eller kanske är de fel som jag tror jag gjort bara för att förvirringen är för stor så jag blir osäker på mig själv och kanske faktiskt inte finns?! I vilket fall är detta forum det som får mig att tillslut kunna sova när jag fått skriva av mig allt.....

Idag trodde jag va en dag när inte ölen skulle komma fram eftersom han brukar spela fotboll på tisdagar men jag hade fel och kanske är d därför jag ligger här o letar fel på mig själv, för att jag hade fel om det. Jag hade räknat med att få kunna slappna av även ikväll som igår men det rasade direkt när jag fick se garagedörren öppen när vi kom hem. Klumpen i magen kom direkt och jag kände mitt agg mot honom bolma upp inom mig och jag kunde inte va trevlig mot honom ens vid ett hej. Mitt hat mot denna människa när han står där med ölburken är enorm och vet snart inga gränser.....o d gör ont, så ont inom mig och ångesten kryper fram som en tyngd i min kropp och berättar för mig alla fel jag har!

I helgen började han prata om semester och hur skönt d vore att åka till värmen. Inom mig skrek jag nej och jag sa att det skulle d va, men from nu så existerar inget alkoholdrickande på våra gemensamma semestrar....då verkade d inte som att han ville fortsätta diskussionen. Han la sen till att när han va liten så kunde han ibland stanna hemma med sin pappa medan hans mamma o syster åkte bort och tvärtom, vilket kanske kunde va nåt om jag ville. Mitt svar? Nej, jag lämnar ingen av barnen själva över natt med dig så länge du dricker alkohol. Ingen reaktion då heller.
Ikväll när vi kom hem kom ämnet om en kompis exmake upp som också är aktiv alkoholist som min sambo tycker är en fruktansvärd människa just pga av det. Han menade på att den mannen hade förstört så mkt av sin familj eftersom han är en sån elak person. Mitt svar? Det enda fel han gjort och gör som splittrade deras familj så den blev trasig var och är alkoholen. Han slutade prata o gick därifrån. Den ignoranta jäveln, eller är han så medveten om sitt fortsatta och djupa missbruk att han bara skiter i det och låter d hända ändå?

Vi tar aldrig i varandra längre, är aldrig intima eller ens i närheten av det. Sista gången vi hade sex va under hans Antabus-period för exakt 21 veckor sedan.....varför jag vet så exakt? Jag är gravid i vecka 23, d är helt sjukt egentligen o saken är att d har inget med min graviditet att göra. Jag är inte attraherad av honom när han dricker. Jag hade i princip nästan börjat få tillbaka sexlusten på riktigt när han började dricka igen och lusten dog. Men d verkar kvitta för honom, den närheten eller all slags närhet med mig för den delen. Han pussar o kramar sonen istället....
Jag också, såklart! Det är min bästa kille i hela världen och det finns ingen som kan ta det ifrån mig.

Finns inga planer längre, planerar inget med honom utan tar i princip en dag i taget. Däremot planerar jag för mig o barnen. Vi ska åka utomlands nästa år tillsammans, bara vi tre. Eftersom d är ”alkoholförbud” på våra semestrar så kan ju inte han följa med ändå nånstans så då åker vi utan honom. Jag är uppväxt med utlandsresor o allt vad som hör till och d vill jag även att mina barn ska....kanske låter präktigt i vissas öron men för mig är d viktigt men också viktigt att dessa reseminnen ska vara positiva och avslappnande. Så har de ett minne där ”bara” vi åkte och hade kul utan pappa, då har de iallafall ett bra semesterminnen utan att ha ett där pappan visserligen är med till destinationen men full o frånvarande på plats.

Tankar såhär en natt, det släpper av att skriva här och jag är för evigt tacksam att detta forum finns. Även att jag hellre velat leva utan kunskap om vare sig detta forum eller alkoholmissbruk!

Nykteristen

Är d nu man verkligen bara ska slå dövörat till för att han försöker få d till att d är JAG som lämnar honom och inte han som fått ett val men valt utifrån det HAN vill, nämligen ha och äta kakan själv? Är det nu han börjar inse att d faktiskt kanske inte bara är lösa ord som kommer från min mun utan att jag faktiskt menar d jag säger? På riktigt skiter han verkligen i att vi flyttar eller är det egentligen bara nåt han säger för att bedöva sig själv med att han kommer o bli lyckligare utan oss eftersom d ändå bara är skit o tråk med mig?
Vill ju bara ha svar, varför får man inga konkreta svar för? Allt är bara svammel hela tiden o d gör mig så trött. Sonen frågade när jag borstade tänderna på honom om vi skulle åka iväg nu eftersom pappa är arg. Han skriker inte o gapar inte alls, utan är rent arg på mig bara genom att gå o smågrubbla och ge små kommentarer som att from nu är d du som är själv med allt, kom inte till mg om d knopar ekonomiskt eller nåt d ska du ha klart för dig. Till d hör att han tjänar 10000 kronor mer än mig i månaden, men vi delar 50/50 ändå. Dvs jag har ungefär 500 spänn kvar efter allt o då ska jag också köpa kläder till barnen på det...inte så mkt pengar kvar kan man säga. Så ja, därmed brukar han fö betala mer....logiskt kan jag tycka egentligen men inte han nej nej

Anxiete

att de flesta A-beroende agerar som din , dvs med ilska , skuldbeläggning, tyck synd om mej, , ilska igen osv...Kan du låta bli att diskutera är det bra för ofta blir det bara värre , försök för din egen skull !
Pengar löser sej, man klarar sej på mindre än man tror om det behövs och förresten så kommer han inte ifrån underhållet eller hur?
Tänk framåt vad lugnt ni kommer att ha det , sonen behöver inte oroa sej och vem vet.... kanske pappan tar sitt förnuft tillfånga ....

Nykteristen

Ja, d är
Sant...för ett par år Sen va d Likadant när vi gick igenom....massa skuldbeläggning. Dock har d inte varit så förrän nu denna gång! Han har bara babblat bort det utan att på d sättet gått emot. Jag svarar inte på tilltal efter mitt prat o nu sitter han framför tvn med en kopp te o surar eller nåt! Han va vänlig mot sonen iallafall....man får va glad för d lilla antar jag

Nykteristen

Ligger i sängen o han bredvid, det stinker gammal fylla och han sludderpratar trots att han gick o la sig vid 00. Jag hatar den där lukten, den är så vidrig o gör mig illamående....just nu lika illamående som han gör mig. Äcklig, egoistisk och bara blääää...vill bara bort, inte finnas i detta hus, i detta liv med honom och hans äckliga jvla alkohol som är så viktigt för att han ska kunna överleva överhuvudtaget....vidrigt är vad det är!
Igår bad jag honom att iallafall inte dricka innan sonen lagt sig, han kom in från garaget snorfull strax efter. Att d kan gå så himla fort från att en människa är någorlunda nykter tills att han är skitfull, d är för mig ett mysterium faktiskt! Men det är så det är när man är en van drickare och vill fö ruset, då dricker man inte utan man häver i sig....vad jag tror så är d ren sprit alt cognac/rom han börjat med mer o mer, för d har en konstig doft han har....ingen öl eller vin doft där inte. Plus att han blir så askalas på en gång

när jag var tillsammans med mitt ex fattade jag inte hur han kunde bli så full för att vi hade tagit ETT glas vin till maten! Tänkte tvärtom i säkert ett halvår att han inte var van att dricka alkohol! Kom senare på att ärenden ner i källaren (kolla bergvärmen, hämta potatis, lägga i en maskin tvätt mm) innebar att dricka starksprit direkt ur flaskan! Efterhand började hans ett glas vin till maten bli tre! Problemet visade sig mer och mer! Han blev också mindre mån om att dölja det! Jag bad honom att åtminstone vara nykter när jag kom till honom! Ofta blev jag besviken när jag hade åkt sju mil för att träffa honom, stupfull när jag kom! Då började jag ringa innan jag åkte hemifrån! Men blev besviken även då eftersom han var ”smart” och höll sig någorlunda nykter tills jag ring, när jag satt i bilen hällde han i sig sprit! Livet med en alkoholist är kantat av besvikelser, svek, en-vägs-kommunikation! Du förtjänar så mycket mer än att vakna tillsammans med någon som bara genom sin lukt tar humör och energi ifrån dig! Du förtjänar att bli lyssnad på och respekterad!

Hej, lider med dig. Jag har själv problem med alkohol, men mer åt hållet att jag inte måste ha jämt men kan inte sluta om jag börjar. Jag fick dock ett ultimatum av min fru efter ett fylleslag som slutat i katastrof. Jag vet att hon menar allvar och tänker ta chansen hon gett mig på 100% allvar. Och jag tror henne, en chans. Men skillnaden verkar ju vara att jag vetat om att mina vanor är problematiska och att jag har problem. Om jag inte ansett det tror jag inte att jag skulle kunna kämpa på. Jag tycker du visar på en beundransvärd styrka men välj det som fungerar bäst långsiktigt. Som barn till en alkoholist som min mamma lämnade en natt så känner jag inget annat än tacksamhet mot henne. (Även gjort att jag har stor respekt för kvinnors inre styrka som oftast trumfar min egen med hästlängder).

Edit: lät kanske ovan som jag menar att du ska lämna honom och det var inte avsikten. Och inte min sak att säga. Bara kämpa på och var inte rädd för att gå din egen väg.

Tess45

Hej!
Jag är nykter alkoholist och medberoende.
När han säger "kom inte till mig när..." är ett medel för att få dig medgörlig.
Vad händer om du kontrar med: Du har rätt, jag har inte råd att leva med dig eftersom vi har en absurd och orättvis fördelning av resurser.
Dessutom så kostar det även för mycket känslomässigt.

Nykteristen

Såååå då va fredagen igång då! En fråga vid 06 och han håller fortfarande på att skrika som en idiot, kastar grejer så kaffemuggen kastas iväg över golvet, kallar mig allt möjligt och allt framför sonen som i godan ro vill äta frukost och kolla iPad! Känner bara att helgen kommer bli så skön.....NOT! Allt detta för att HAN drack igår och är på världens pissigaste humör dagen efter som vanligt! Han skickade en bild till mig som jag redan fått, kl 24.00 igårkväll.....min enkla fråga var När gick du o la dig igår? För du kom ju inte upp till sängen förrän 03....nä jag sov vid elva. Men du skickade ju en bild till mig på en faktura kl 24. Sen va d igång...för han hade då inte skickat en bild så pass sent och d har han alltså stått o skrikit om k en halvtimme tills han åkte till jobbet. Varpå jag kastar ur mig i min ilska att jag söker en lägenhet idag som förhoppningsvis är inflyttning i 1 sept så han vet att vi drar då! Det kunde vi allt göra och lycka till med en nyfödd o en 3-åring. Men ut skulle jag tills dess oavsett det skulle jag ha klart för mig.
Kastar igen dörren och kommer in strax därefter och säger att i EM vill han ha en ursäkt av mig att jag sagt allt jag gjort (???) eller så kunde jag dra åt h-vete den 1 sept.

Jag säger er såhär, en ursäkt kommer han aldrig fö för denna fråga som han kunde ha reagerat HeLT annorlunda mot! Vi hade ett långt samtal igår om allt med dricka o vad d va, men när jag gick o la mig så va såklart alla hans ord som bortblåsta vilket jag såklart visste från början (sällan så dum att lita på det nu förtiden) och han drack säkert 4-5 öl o 2/3 av en rödvinsflaska! Man blir full på det, det bara är så.....
Nu ska jag se till att sonen blir redo för dagis (stackarn) och sen ska jag försöka ta mig samman för en dag på jobbet.....hur har jag just nu ingen aning om!

Du måste bort ifrån honom! Kan du redan nu bestämma att vara hos dina föräldrar eller i deras sommarhus med barnet över helgen? Det är är inte alls bra att du med barnet och bebisen i magen ska vara med den berusade mannen som enligt vad jag läser blir alltmer fången i sitt missbruk. Som flera redan skrivit så är det så här alkoholen förändrar människor, till oigenkännelighet och i det läget är de själva maktlösa att bryta.
Du behöver en lugn och trygg plats och möjlighet att hitta utvägar, först i din akuta situation och sedan på längre sikt.
Med önskan om en lugn helg! / mt
PS Jag tyckte mig också se att du nånstans skrev ’slå mig men inte inför barnet’. Hoppas jag minns fel... men om du skrivit eller tänkt så så är det inte okej! Jag förstår att det handlar om att skydda barnet MEN du ska 8nte utsätta dig för risken att bli slagen igen. Det är inte okej för dig! Åh, åh, åh.... vad jag kan förtvivlan för alla som lever i alkoholens fångenskap. Men förtvivlan räcker förändrar ingenting.... det måste till förändring! Kram, kram / mt

Nykteristen

Tack, jag har bestämt mig för att va öppen mot mina föräldrar nu och be att jag kan få vara där över helgen eller iallafall i stugan! Jag har ingen lust att diskutera med dom mer än att jag letar lägenhet! Vill bara inte vara här hemma nu. Sjukskrev mig o sonen idag, klarar inte av att jobba när jag mår som jag mår känner jag!
Hur som om jag får vara hemma hos dom eller i stugan så ska jag o sonen ha en bra helg....skiter i allt nu

du låter din familj veta hur du har det! Då har du säkert stöttning! Håller med MT: ta dig bort från denne man! Våldsam mot en gravid kvinna, våldsam inför sitt barn! Missbruket har fullständigt tagit över! Hoppas du får vila och ro i helgen! Kram

Jag hade en arg och våldsam alkoholist till pappa under mina 5 första år. Jag minns numera bara incidenterna. Min mamma lämnade honom en natt med mig och syskon och jag har tackat henne många gånger.
Om du blir utsatt för våld som mulletant skrev ovan så hoppas jag att du kan finna styrkan att ge dig av. Jag lider med dig i så fall, men det finns hjälp att få.
Om jag missuppfattat och det ”bara” är dåligt humör finns det kanske något att jobba med, men barn känner av om det är mycket bråk också så ta en paus.
Jag har så klart inte rätt att säga vad du ska göra men jag var barnet under de åren och det satte spår.

Nykteristen

Tack för era kommentarer, som vanlig oerhört stöttande och ger mig kraft att faktiskt ta tag i det jag tycker är så oerhört jobbiga beslut!
Pratade med mina föräldrar över telefonen nu o sa att jag vill absolut inte prata om det mer än nödvändigt då jag inte vill att sonen ska höra förmår även om han vet om det såklart, men behöver inte göra d värre än vad d är för honom. Vilket de förstod, o välkomnade oss med öppna armar hela helgen! Så trots att de ville att vi skulle va kvar hemma hos dom k helgen så vill jag nig va helt själv med sonen och valde att va i stugan iallafall tills imorn själv när dom kommer ner. Kanske låter ego men jag orkar inte ha folk omkring mig längre, vill bara va själv och njuta av lugnet med min son så vi kan ha kul bara han o jag!

Sambon ringde förut o sa att han kunde flytta så slapp jag det...så kunde han föytta till sitt hemland istället. Vet att d bara är skitsnack från honom då han sagt exakt samma sak förut när han varit bakis.
Förut precis när jag skulle lägga på så säger han, jag fattar att du inte kan flytta direkt men små barn o allt men till den 1/9 ska du ha flyttat iallafall!
Han är ett sånt svin så det finns inte.....

Hopps de ringer så vi får lägenheten nu bara!

Åhh vad jag inte vill det här egentligen

Anxiete

Det är ett så klokt val, både för dej och lillkillen och barnet du bär . Du behöver all vila du kan få . Jag önskar att du kunde stanna iväg längre än över helgen, jag tycker att din sambo känns hotfull bara genom det du skriver här
Nu vet ju inte jag hur din relation är med dina föräldrar men är den inte helt värdelös så berätta för dem , det kan vara skönt att någon vet !
Och du, kom ihåg hur stolt du ska vara! Du är en jättebra mamma som tar tag i detta ? kram

Jag var också barnet. Jag ville att mamma skulle flytta med mig och syskon men hon valde då ännu sin man. Av omsorg och plikt kanske... Vi är många och det är så bra att öppenheten blivit så mycket större och insikten om barns behov och rätt. Kram / mt

Att föräldrarna är öppna och förstår. Så bra med dina insikter fast de är ledsamma. Du kommer att klara fig fint och skapa ett bra liv för dig och barnen! / mt

Nykteristen

Jag hoppas det kommer lösa sig till d bästa på nåt vänster! Just nu känner jag mig helt tom på gråt, känslor och har en mer likgiltig känsla till allt! Jag vill bara va i nuet just nu!

Han ringde förut och frågade vem som skulle hämta sonen för han är hemma om en timme. Jag har redan sonen o åkt hemifrån, vilket jag sa...jaha sa han dä kommer ni inte hem idag eller imorn eller söndag? Jo söndag sa jag då kommer vi hem! Jaha, lycka till då o trevlig helg...sen la han på! O mitt medberoende skriker fullständigt rakt ut att jag gör fel som åker och tar hans barn ifrån honom även denna helg! Jag vet så innerligt att det inte är så, det är HAN som puttar undan sitt egna barn genom att vara fruktansvärd i sitt drickande o i sitt humör, men mina skuldkänslor finns där ändå! Skit är det kan jag säga....men ska stå emot allt vad d heter o åka, har ju bestämt med mina föräldrar nu att vi ska vara med dom hela helgen i stugan o hur han är vilket gör att jag pushar mig själv till att faktiskt ta tag i det o inte ge efter! Kanske kanske kanske kan han ha denna helg att tänka, tänka på hur vi har det och hur han vill ha sitt liv!
Innan vi åkte plockade jag undan alla våra grejer som låg framme och la ihop dom...tänker att det kanske är lättare för mig att packa senare om jag vet exakt vart jag har alla grejer! Ska börja rensa o kanske skriva en lista på vad jag behöver till en början med både bebis, sonen och såklart till mig själv!

Anxiete

men så klart att det är jobbigt för dej !!
Denna helgen slipper du oroa dej för hur full han kommer att bli, hur din son reagerar på pappa och om han blir våldsam. Du kan ta hand om dej själv och dina barn , för bebis behöver ju också lugn och ro. Vad händer om du väntar att åka hem till måndag när din sambo åkt till jobbet? Du slipper komma hem till en full person söndag kväll och din son slipper se pappa försupen ......

Nykteristen

Hade du ju varit skönt visserligen men har ett jobb o sköta som börjar igen på måndag! Söndagar är jag inte orolig för, han håller sig nykter då...möjligt att han dricker idag o lördag men inte söndagar, inte hans drickardag oavsett. Så att åka hem på söndag blir det...hade jag inte behövt jobba så absolut!