Jag har inte druckit något på sju dagar. Och jag mår bra! Som att det sakta släpper, det där med att man ska missa något. Men first things first.

Säger till min psykolog “ Det där med drickandet...” skäms nästan, för att jag överhuvudtaget tar upp det. Ett sådant banalt problem. “Ja, hur mycket dricker du egentligen?” frågar hon. “Tja inte så mycket egentligen (skratt) om noll glas är ingenting så är ju två glas vin om dagen väldigt nära ingenting, alltså små vinglas, inte såna där man får på lokal!” Jag försöker avläsa hennes reaktion. Hon kanske också dricker två glas vin om dagen. “...i samband med mat?” frågar hon. “JA! Men självklart” utbrister jag “ Alltid liksom fina viner, till fin mat. Det är som en belöning efter väl utkämpad dag. Ett glas vin när jag lagar maten, och sedan ett eller två eller faktiskt inget till själva middagen. Egentid. Paus i småbarnsfamiljekaoset. Hacka mixa fixa trixa, lyssna på lite bra musik, ett glas vin, ett sånt där litet nästan som en äggkopp, som nästan inte räknas – det kan lätt försvinna in bakom korianderplantan, det där? Uppmätt för att hällas i soppan eller grytan eller pastasåsen...” I höstas slutade jag med det där smygandet, efter en vinprovning. Nu häller jag upp i ett finvinglas istället, tittar luktar smakar. Eller så kommer jag hem från jobbet, häller upp ett glas vin, känner mig som typ Claire i House of Cards, pustar ut, sätter mig i soffan och pratar om min dag när mannen leker med barnen. Likt förbannat häller jag ju i mig vinet.

När jag väl hamnar på Systemet tänker jag “Tänk vad sällan jag är här numera!” men likt förbannat kanske jag lyckas att INTE dricka en dag i veckan. Så har du inte ett problematiskt förhållande till alkohol, Emma? Vet inte. Ta en vit månad, testa och se! ( Men tänk alla fina vinupplevelser jag skulle missa då! Nej en hel månad är onödigt, för MIG alltså ). OK, 10 dagar då? Kanske det men inte just nu kanske. Alltså jag kan sluta dricka, drack inte en droppe när jag var gravid. Jo jag skulle kunna tänka mig att dricka varannan dag istället för varje – men så kommer den där AW:n på en inte dricka dag, och sedan är det lördag o finmiddag med finvänner ( vinintresserade såklart!)...Och alltså jag gör ju ALDRIG något längre, jag går ALDRIG ut, inte ens på restaurang så jag unnar mig en massa fina exklusiva middagsingredienser och den där tryffelpecorinon förtjänar ju en god Barolo eller Nebbiolo kanske eller en sådan där sträv lite rustik Chianti som jag börjat uppskatta på sista tiden.

OK jag gillar god mat och gott vin. Vad är problemet? Vill inte skuldbelägga där skuld kanske inte ens ska finnas. Är det ens ett problem? Jag luktar vin när jag ska lägga mina barn, so what, det är ju bara en lukt. Jag får inga utbrott, beter mig inte annorlunda ( kanske mer avslappnat ), blir inte full, inte bakis, gör inget konstigt. Måste det finnas en problematik bakom allt drickande?Ska man kanske inte göra så stor grej av det bara? Dricka när det bjuds, när jag är sugen, när det passar? Men jag är alltid sugen! Jag kan inte sätta en gräns, bara “glömma” alkoholen. Vet precis vad som finns hemma, vet precis när Systemet stänger på lördagen ( man kanske ska på lunch på söndagen, måste ha med sig en flaska, eller middag eller vad fans om helst, man måste vara förberedd – det förväntas ).

Men som sagt. Nu har jag inte druckit på en vecka. Det började med sjukdom, och nu finner jag en tillfredställelse att räkna dagarna som går. Men hur länge ska jag hålla på? När ska jag fira med ett gott vin att jag blivit frisk? Eller ska jag det?

Emma79

Jag tror att jag är tillbaka! Det var fanimej det vidrigaste jag varit med om - to hell and back!

Idag var första gången jag åt på 6 dagar. Tex. Jag har bara kunnat äta typ små små vattenmelonbitar. ikväll: frosseri.

Har mest velat dö samt djupandats.

Återkommer!

Och detta pga vårdslarv?
Det är ju för helvete skandalöst dåligt!
När jag började med antidepressiva så hade jag en sjukt bra läkare som hela tiden följde upp med möten och telefonsamtal.
Uppenbarligen inte samma sak idag.

Skönt att du börjar komma på benen igen!

Emma79

Jag skulle kalla det vårdslarv, för jag “lovades guld I gröna skogar” I en väldigt utsatt situation.

Mår skit dagtid, slår om framåt kvällen. Har pratat en massa med läkemedelsupplysningen ( vet mer än doktorn ) och det borde vara ute ur blodet efter 36x5 timmar, typ söndag eftermiddag.

Är så arg!!!

Fyfan, Emma..
Jag lider med dig.
Om det är till någon tröst så kommer du garanterat gå ur det här ännu starkare. För styrka besitter du. Enorm sådan dessutom.

Kram på dig!

Har kört citalopram i flera år på låg dos, blir nog livet ut. Det var samma där att de första två veckorna var värst. Men det berodde mestadels på att depressionen fördjupades innan det blev bättre. Har för mig att Sertralin och Citalopram är bland de vanligaste SSRI-preparaten som skrivs ut. Det ska inte vara som du beskrev. Be om att få testa något annat, ex. Citalopram. Det har hjälpt mig oerhört genom åren. Men tyvärr kan man säga att de kapar topparna åt båda hållen och jämnar ut mer. Hoppas du hittar nått för dig.

Emma79

Men jag vill inte ha medicin, jag vill jobba med mig själv- jag tog 3 lägsta doser och slutade sen. Har varit ett helvete sen dess nu i 5 dagar. Jag undrar lite vart jag tagit vägen. Men som en klok dam sa “All things must pass”.

Din kropp har sagt ifrån ordentligt att den inte vill ha den typen av mediciner!
Så du gör rätt i att lyssna på den Emma.
Vissa människor är överkänsliga och då ska man inte hålla på att experimentera.
Hoppas du blir återställd och hittar en bra hjälp att komma vidare med din ångest. Kramar
???

Då ska du inte ta det heller!
Men om man hittar rätt sort kan det i många fall vara ett stort hjälpmedel till att ens orka jobba med sig själv. För mig är det som en obalans i hjärnan som de ”rättar till lite” så att jag får hjälp att rätta till det sista själv. Men det är inte för alla. Min mamma kastade sitt recept samma dag det skrevs ut :)

Så fruktansvärt att bli så sjuk av medicin. Vilken mardröm! Förstår att du inte vill/vågar prova någon annan sort.

Angående att vara stark. Jag besitter också en grundstyrka och uppfattas nog så av många. Men när jag mår som sämst skulle det inte funka att min man sa "Upp och hoppa!". Tvärtom, tror att det skulle ge motsatt effekt. När jag är lite låg, visst, då kan en knuff i rätt riktning vara positiv och liksom väcka mig.

Missförstå mig rätt, jag skulle aldrig drömma om att tycka att det är fel av din man. Det verkar ju funka på dig och vara det du behöver. Fantastiskt att ni har hittat ett sätt som hjälper dig mitt i allt det jobbiga.

Det viktigaste för oss är att vi har en partner som stöttar oss oavsett orsak, på olika sätt och i alla situationer.

Önskar av hela mitt hjärta att det vänder nu. Som jag sagt tidigare, du är värd så mycket mera. ♡

Kram

... nu är jag kanske tjatig.. Men, har du provat yoga? Och nu menar jag inte yoga med en massa olika positioner utan bara avslappning. Det hjälper mig i alla fall och är enkelt. Jag använder mobilen och kör en video på 20 min och sen känns det bättre. Ja, sen gör jag annan yoga också, men vid panik använder jag avslappningen... Ska tillägga att jag också har provat olika mediciner mot sömnlöshet, ångest och nedstämdhet, men tål nästan ingen.

....att se dig Jasmine? Hoppas allt går fortsatt bra för dig?
Ja det där med Yoga pratar flera om ...man ska kanske prova? Eller vad säger du Emma?

Emma79

Är helt fantastiskt, har hållt på I flera år.

På sista tiden har det mest blivit djupandning och meditation men nu tror jag att jag är back on track för lite ashtanga ??

// Emma

Emma79

Jag är tillbaka för en liten uppdatering. Så många nya namn här så vem vet om någon kommer ihåg mig!

Jag höll uppe med alkoholen I ca 3,5 månader, det var en spännande och för mig rätt enkel resa.

Jag kom till insikten att mitt problem inte varit alkoholen I sig utan mer förhållandet till den. När jag slutat blev förhållandet till nykterheten samma sak. För defenitivt, för mycket regler.

Jag trillade ner på botten pga extrema biverkningar av en medicin jag inte ens skulle fått, fick nya dimensioner på vad “må dåligt” kan innebära. Började I intensiv KBT terapi och blev “ friskförklarad” häromdagen.

Dricker alkohol igen, mycket lite och mycket försiktigt. Det känns bra. Att inte ha för mycket regler. Mitt mål har varit att “bara vara” och jag tror jag närmar mig det. Det har varit en lång och skumpig resa och den är inte slut än.

Skickar en liten midsommarhälsning till alla gamla forumvänner: Jenny, mirabelle, Mary, Vinäger, John Erik, Lisa, jasmine, Ron , granit, miss lyckad och alla andra - hoppas ni har det bra där ute!

..du är på benen igen?
Så härligt att höra och att du hittat en bra balans i tillvaron??

Önskar dig en Glad Midsommar ??? och all lycka framöver.

Skönt att höra från dig och fint att du mår bättre! Vi har saknat dig här och jag har varit orolig för hur du mår;). Läser just nu Lehane enligt tidigare tips från dig. Kram!

John-Erik

Fan va bra och kul att du hittat rätt. För sent för en midsommarhälsning men bättre sent än..
Du är en av få som kan och har kunnat förändra sitt drickande. Stort, stort grattis!!

Skön läsning som i sig ger mig hopp och kanske många fler här som kan ta efter
Det här inlägget klistrar jag upp på väggen.

Stort tack

John