Hög på min egen förmåga.

96 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
IronWill
Duktig

Jag pressar också mig själv hårt och har strikt disciplin. Känslan av flow när man dirigerar känsliga och kritiska saker och de faller på plats är också en form av rus. Men jag är samtidigt en ”god soldat”. Står alltid redo för nya order och inbillar mig att jag njuter av att vara ”dependable” och en som löser problemen.
Men ofta drack jag för att lindra stressen och minska kraven (få chefen i huvudet att hålla käften). Nu måste jag jobba med orsaken. Så jag känner igen mig i mycket. Men sen led jag som sagt också mycket av att alla andra i sociala media också orkade jobba som jag men ändå verkade ha allt och vara lyckliga dessutom... utan sprit.
Tror att det är kopplat till min sociala fobi delvis. Jag lyder auktoriteter. Sen hjälper ju A mot social fobi också.

Amanda igen...
DetGårBättre, jag har en

DetGårBättre, jag har en fråga.
Ett typiskt drag hos mig är att jag aldrig är i god tid, inte när det gäller någonting. Om jag t ex ska befinna mig någonstans kl 9:00 och jag vet att restiden är 7 min, ja då beger jag mig 8:53. Att slösa tid eller pengar på att vara ute i god tid går liksom emot hela min natur. Rätt säker på att detta hänger ihop med resten av min vilja att balansera på gränsen i allt, att ständigt söka utmaningar där jag inte är helt säker på hur det kommer gå.
Är detta något du känner igen?? Har försökt förklara konceptet för en del människor men ingen har någonsin begripit. Jag driver min man till vansinne som hellre är en timme för tidig än en minut för sen🙄🙄🤣
Det jag nu funderar över är om det är ok att acceptera att jag är oansvarig och lite ”utanför lådan” hela tiden...
Jag känner mig alltid som en udda fågel bland jämnåriga kvinnor/mammor, försöker att smälta in men hela mitt väsen skriker av obehag när jag försöker klämma in mig i den (för mig) trånga lådan.
Jag tänker för det mesta lite baklänges, jag kör alltid lite för fort, jag älskar annorlunda, ser inte många gränser eller så skiter jag i dem, tycker ofta att jag inte passar in någonstans.
Det är bl.a. där alkoholen kommit in i bilden. När jag varit full har jag tillåtit mig att vara lite knäpp och annorlunda. Och visst har den givit mig återhämtning från alla skenande tankar och det kaos jag skapar åt mig själv. Kanske har min son faktiskt ärvt sin diagnos ifrån mig. Jag har värdelös uppmärksamhet när det gäller sådant som inte fångar den. Är den fångad däremot är ALLT kristallklart och inte en detalj undgår mig. Fast, skitsamma egentligen. Frågan är om jag ska acceptera och bejaka den lite knäppa och bakvända människa och mamma jag är eller är det mer hälsosamt att jag skärper mig lite och börjar skaffa marginaler? Skulle jag fråga ALLA jag känner skulle de tycka det senare.. men jag tror inte det. Jag tror inte jag mår bra av att begränsa mig med ramar, regler för hur man ”bör” bete sig. Jag har ju verkligen försökt bli vuxen genom åren men vad har det gett mig? Självförakt och alkoholism. Ont. Ont av att föröka klämma in mig i en låda som är för liten. För om jag inte ser några gränser och fortsätter att kasta mig in i saker utan att veta hur det kommer sluta, ja, då tror jag att jag kommer komma lite längre😊
Men vår återhämtning måste vi finna någon annanstans än i fyllans hjärndödande värld.... För det funkar inte så bra😕
Kram!❤️🙋🏻‍♀️

DetGårBättre
Amanda

Hrm... om jag känner igen mig? Inte helt men kanske ändå. Ifall jag börjar med det att vara i tid så har jag väl aldrig varit ute i god tid men det beror lite på vad det gäller. Vet jag att det tar fem minuter att köra till tågstationen så kanske jag vill åka med 8 minuter kvar. Men jag vet ju sådana som ska vara där klart mycket tidigare. Däremot är det ofta jag är ute i sista sekund när något ska göras och det tror jag beror på att jag medvetet eller undervetet vet hur lång tid det tar att göra något. Det blir alltid klart och oftast med bra resultat. Det var dock värre tidigare eftersom jag alltid sköt upp allt. Det viktiga jag lärde mig med tiden var att jag skulle göra ett val. Skjuta upp det är ok så länge jag gör ett aktivt val. Att bara låta tiden gå och sen får det bli vad det blir stressar jag upp mig på bara och det är inte hälsosamt. För om något ska göras är det enklast att göra det direkt nästan med allt. Lätt hänt att man annars har det i huvudet och stressas över det och sen måste man ändå göra det senare och då har man inte kunnat slappna av under tiden man inte gjort det ändå.

Jag är en rätt chill person i grunden men kan likväl växla tempo. Tidigare om jag skulle med ett flyg kunde jag lika gärna vara där två timmar innan som fem minuter innan deadline. Sitta hemma och vänta eller där var samma sak. Jag brukar ju även tänka om det är fem minuter till tåget ska gå och det är på håret att hinna... jaja, det går väl fler :) Har aldrig sprungit efter ett tåg om jag inte med 100% säkerhet vet att jag kommer hinna med det och att det känns viktigt.

Jag tror dock inte fenomenet har med att söka utmaningar. Det att göra saker i sista tid har enbart om intelligens att göra - att man vet att man fixar det! Tror dock inte man kan säga antingen eller eftersom allt är situationsanpassat. Skillnad på stress och vara ute i sista minuten eller vara den "tråkige" som inte litar på sin förmåga och måste vara ute en timme tidigare etc.

Jag tycker man ska bejaka de sidor av en själv som är starkt rotade i ens identitet som man trivs med och förändra sådant man inte helt trivs med. Jag har alltid varit en liten obstinat jävel. Gått min egen väg och sagt det jag känner för. Andra kan uppleva det som obehagligt till viss del men samtidigt vet jag vilka som är nära vänner och inte. Den här sidan försökte jag ändra på för att passa in i normen men då kunde jag lika gärna vara död. Springa runt här och vara någon annan än den jag är - nej tack. Så den får nu plats i mitt liv men där jag numera ser till så han inte ställer till det för mig bara. För anarkisten som finns i mig är den jag varit sen barnsben. Att smälta in är inte något som är önskvärt i mitt liv - som jag skrivit - vem vill vara en kopia av en kopia?

Jag skapar t ex mina egna regler. Ingen annan ska säga åt mig vilka regler jag borde förhålla mig till. Det är jag smart nog att klara av själv. Men det blir ju kaos i många situationer och försöker man då samtidigt minimera kaoset genom att passa in så var alkoholen en del i det hela tror jag. Eller för att bara fly från allt. Haft det till tusen olika saker. Quick fix som bara blev värre med tiden.

Vissa människor har kallat min socialt inkompetent - men en psykolog sa att jag var antisocial (tror jag han kallade det) och menade att jag är social när det är någon jag är intresserad av och som ger mig ett utbyte där jag glöder. Men att bara sitta och snacka om något intetsägande betackar jag mig för. trivs inte alls i sådana situationer och då är jag hellre i mina egna tankar. En kompis till mig nailar alla delar av ett högskoleprov som han finner intressanta (alltså textmässigt) men är helt lost ifall det är en text som inte intresserar honom.

Jag tror vi måste bejaka den vi är. Sen ändra om den som vi inte tycker passar in i bilden om oss själva. Vill vi vara en snäll människa men kanske inte är det måste vi ju jobba på det. Per Holknekt är ju en förebild hos mig och han är nog samma där som oss. Sin egen och det är det som ger en livskraft. Då kan man orka på och storma omkring och känna livsglädje. Annars kommer vi bara känna oss instängda och då mår vi inget bra.

Vuxen är inget jag har intresse av att bli på det sättet. Äldre blir jag ju men mitt sinne kommer alltid vara livligt :) Jag är guds barn. Att bli "vuxen" är ju bara tråkigt. Sen måste jag ju passa in till viss del där. Alla behöver vi ju pengar för överlevnad. Men jag går mina egna vägar där också. 100% kneg är ingen melodi för mig. Gillar inte slaveri :)

Jag gillar också i grunden att kasta mig in i saker jag inte har kontroll på men då för att utvecklas personligen. Dock finns det gränser för mig :D Dans är inte förstavalet när jag ska kasta mig in i något.

Återhämtningen är viktig för oss alla. Hur vi gör det är ju individuellt. Jag behöver skärma av mig från det mesta. Ha noll krav på mig. Slappa bara. Känna mig fri som människa. Men sen kan jag växla upp och storma vidare :) Men jag vet inte allt ännu. För mig är livet en resa fortfarande. I dag mår jag väldigt bra. Men jag försöker ständigt jobba på att utveckla mig som människa på ett eller annat sätt :)

Vet inte om varken du eller jag blev klokare av det här nattinlägget :) Oavsett - ha det gott!

Amanda igen...
Dans är väl inte precis mitt

Dans är väl inte precis mitt förstahandsval heller😆 men det representerar på något sätt det jag inte klarar av: stå på scen, tala inför grupp osv. Jag låser mig och blir stel men jag försöker intala mig att det går att träna bort...
Det är intressant det du nämner om val, för visst är det så, att göra aktiva val är viktigt. Att något ”bara blir” eller ”bara händer” gillar jag inte och tror inte på det heller. Sen kan man så klart ha en jävla otur ibland. Jag gör inte saker utan att ha en tanke bakom, ha gjort ett val, det händer bara inte. För samtidigt som jag gillar när det är stormigt vill jag ha struktur och kontroll. Min egen struktur och kontroll vill säga... Ogillar starkt när saker och ting är oklara och folk bara flummar omkring utan mål och mening, ogillar det för jag FÖRSTÅR det inte. Men det är nog här det blir besvärligt för mig och det är här det krockar känslomässigt och jag känner mig splittrad. Kaos och ordning är ju liksom varandras motpoler..Att hitta en balans är svårt som fan.
Alkohol t ex, redan som tonåring visste jag att jag hade problem, om jag ska tro mina dagböcker för där står mycket jag förträngt.
Problem, men jag valde ändå att dricka.
Så visst har jag gjort många, många idiotiska val i mitt liv men de har ju varit mina egna aktiva val. Jag kan bli fruktansvärt arg på mig själv men borde nog släppa det och lära mig av det istället...
Om jag förstått det rätt säger du vad du tycker och att folk ibland har svårt för det. Jag önskar ibland att jag var mer så, men när jag befinner mig i sociala sammanhang är jag väldigt kompetent. Om situationen kräver det... Jag ser det som ett jobb tror jag, läser av människor och ser vad de behöver för att det hela ska fungera, njuter sedan av att de, helt ovetande om min kalkylerade inblandning, tycker att allt är så trevligt, blivit så bra etc, etc. Har säkert med min uppväxt att göra då det VAR mitt jobb att få min mamma att må så bra som möjligt och styra henne bort ifrån alla sociala katastrofer🙄.... Ibland känner jag mig falsk men egentligen så är det väl inte så farligt, jag vill faktiskt aldrig skada någon, använder inte mitt kalkylerande till att förstöra. Jag vill att människor ska må bra, jag vill lyfta och hjälpa, kanske gör jag sånt för andra som jag önskar att andra gjorde för mig. Det händer dock inte för jag har grävt min egen grop. Jag utstrålar inte direkt något som får folk att känna att de behöver ta hand om mig...
Det är bara ni här på forumet som vet hur jag är och hur jag tänker, ni tar hand om mig. Och det är gott så. Tänk om jag inte hade nån?? Det hade ju varit förskräckligt.... Och faktiskt, att inte dricka är ett sätt för mig att ta hand om mig själv.
För övrigt bra sagt:”Men jag vet inte allt ännu”
Så är det ju, man vet inte allt.
Idag börjar jag jobba kl 17 och hoppas på en fartfylld kväll😁 men fram till dess ska jag bara glida runt här hemma och försöka njuta av att kunna välja vad jag vill göra. Känns bra😎
Ha det bra så länge och hoppas vi hörs av framöver!😊❤️🙋🏻‍♀️

DetGårBättre
Allt som känns obehagligt är

Allt som känns obehagligt är ju enbart en vanesak. Ju mindre man gör det och ju större man ser det, ju farligare känns det. Avdramatiserar man det och gör det varje dag kommer man bli van. Precis som med ett nytt jobb eller andra nya saker, det är stressigt och halvjobbigt i början.

Jag har varit expert på att inte välja. Bara låta det flyta på och så. Inte komma fram till vad jag borde och vips är antagligen tiden passerad. Då blev det mitt val indirekt ju. Sen lärde jag mig att ta aktiva beslut - oavsett vad jag valde. Det avlastade mycket stress faktiskt.

Jag kan känna igen mig mycket i det med att inte förstå när det inte finns tydliga mål etc. Jag har haft ett enormt kontrollbehov när jag var yngre men har blivit klart bättre på det nu. Samtidigt känner jag att jag vill in och styra upp saker som inte fungerar optimalt. Just nu är det en balansgång i hur jag ska agera i en viss sak. Samtidigt är det kaos i huvudet då jag inte har kontrollen där men det mesta fungerar helt ok oavsett. Men strukturen och målen saknas nog. Så jag tänker att om ett tag så får jag lägga fram en plan och så får den bara köpas helt enkelt :)

Samtidigt är det mycket i livet jag släppt och inte orkar ha kontroll på. Det är rätt skönt och avkopplande när saker bara händer och flyter på. Det gäller att prioritera vad man måste ha struktur och kontroll på och vad som i botten inte är så viktigt faktiskt.

Jag har sökt en balans hela mitt liv. Insett att det nog är en halv utopi. Bättre att antingen släppa något helt eller gå in helhjärtat och leva med att det är så jag fungerar. Alkoholen släppte jag. Men ska jag in i ett "jobb" så är det all in för att leverera på topp.

Jag vill väl ha en bra stämning men inget jag jobbar för. Jag sticker hellre ut hakan och svingar mig i taklampan och får igång känslor. Då lever jag. När folk reagerar på mina knapptryckningar. Sen måste jag dock lära mig när jag bör och inte. Det är ju inte total kaos som jag kan framställa det här men testar gärna för att se hur folk reagerar. Men jag är rätt öppen och chill själv och tar inte så mycket på så stort allvar. Därför vågar jag också svinga med yxan när jag är igång. Självdistans och distans rent allmänt. Kanske ett sorts försvar bara. Slippa gå in i saker även om jag har en väldigt djup sida också. möjligt att det är här antingen eller spelar roll. Deep talk eller inget alls. Det sistnämnda får representera flum.

Vår uppväxt påverkar oss väldigt i livet. Sen tycker inte jag vi ska motarbeta det och försöka infinna oss i en form som alla andra redan trängs i. Jag skapar min väg i livet. Den vägen jag går ska ingen ha gått på innan. Då skulle jag inte vara nödvändig på planeten. Ingen försöker uppfinna hjulet en gång till. Möjligen förbättra det.

Det är enklare att göra saker för andra än att göra de sakerna för sig själv men du kanske borde vända ditt agerande mot dig istället för att lägga den kraften mot alla andra? Så ta hand om dig själv är mitt råd :)

Jo, att inte dricka gör ofta att vi kan rikta fokus och energi och göra grymt bra saker istället för att bli bäst på att supa och bara vara normala som alla andra :) Jag tänker att alla vi som krökar för mycket besitter enorma egenskaper alla andra saknar. Därför vi känner sådan stress, press och har krav och ångest etc. :) Hanterar vi det kan vi fokusera på det vi verkligen är bra på.

Själv har jag hittat något enormt intressant i livet just nu som kan vara mitt lugn samtidigt som jag får utlopp för kreativiteten. Bara hoppas det blir som jag vill nu när jag tänker "styra upp" :) Struktur!

Idag börjar VM - mitt jobb :) Samma tid som du gick på ditt pass för några dagar sen. Vi ses om en månad :) Äsch, jag tittar nog in här då och då!

Sidor