av lillablå

hur mycket är för mycket?

lillablå
sön, 2010-06-13 - 09:51

märta, hur har du det?

och victoria, tack för en oerhört vacker text, oavsett vem som ligger bakom orden... tack!

ska ut och njuta av min ensamhet idag... en filt, en bok, och en stor kaffe och jag SKA njuta... och eftersom mormor förväntar sig ett besök i eftermiddag känns ensamheten mindre påtvingad och hemsk... trots bröllopsfotografering igår omgiven av lycka och framtidstro... =)

hoppas ni alla fina får en fantastisk söndag!
stora kramar!

Fenix
sön, 2010-06-13 - 10:53

Hej Viictoria.
Jo, jag har nog rätt. Klistrar in detta från nätet:

”Vår djupaste rädsla är inte
att vi inte räcker till.
Vår djupaste rädsla är
att vi är mer kraftfulla än vi förstår.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker
som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss,
vem ska jag vara?
Lysande, fantastisk, talangfull, underbar.
Vem ska jag inte vara?
Du är ett Guds barn.

Att du låtsas vara liten
tjänar inte världen.
Det finns igenting upplyst i
att gömma din storhet,
för att andra människor
inte ska känna sig osäkra.

Vi föds för att visa
den gudomliga skönhet som finns inom oss.
Det finns inte bara i några av oss,
utan i alla.
Och när vi låter vårt eget ljus stråla,
ger vi omedvetet andra människor
tillåtelsen att göra detsamma.

När vi befrias från vår egen rädsla
befriar vår närvaro automatiskt andra."

Nelson Mandela, ur installationstalet 1994

Märta
sön, 2010-06-13 - 11:26

Hej lillablå

I går var jag och en god vän ute på krogen en stund. Vi kom ner strax före 21.00 och beställde in lite mat. Efter en timme var jag helt slut och var tvungen att gå hem igen. Jag klarar inte av fulla gapiga människor längre, hela kroppen reagerar och går i full beredskap. I dag är jag helt slut, full av ångest och försöker tänka på andningen. Mitt liv är förstört, jag börjar förstå det mer och mer. Jag är sjukskriven sedan i början på maj men resan tillbaks till ett normalt liv som inte längre begränsar mig är långt och mödosamt.

I eftermiddag ska jag hem till min dotter och hennes sambo på fika så det blir en långpromenad i solen. Jag har världens underbaraste dotter som stöttar mig oerhört nu, fina vänner likaså så jag känner mig trots allt väldigt previligerad. Jag försöker hålla det i minnet när smärtan kommer.

Hoppas att du får en bra dag lillablå :-) Ett steg framåt, ett steg i taget

Kram Märta

lillablå
sön, 2010-06-13 - 14:43

ännu en häva-ur-sig-roman... läs inte... (inklistrat från botten)

Märta...
förstår precis vad du menar... jag får rysningar av överkonsumerande låtsasglada.... eller stupfulla elaka... med en gång minns kroppen, jag kan inte få den att lugna sig, den reagerar trots att jag mycket väl vet att det där inte har något med mig att göra alls..

min stresströskel är så fruktansvärt låg.
slutade kl 13 i fredags, skulle träffa brorsan för lite lunch...
han stod och väntade och retades med mig och skickade 9 sms på raken, och samtidigt ville min kollega ha en liten statusrapportering... och jag fick panik, stressen blev mig helt övermäktig... hela mitt system låste sig... kunde inte svara min kollega, kunde inte hantera telefonen som bara pep och pep och jag bröt ihop igen... kunde inte bara skratta åt det, jag fixade inte situationen... och nu så här i efterhand ter det sig ju bara löjligt! vad var det värsta som kunde hända? brorsan fick vänta två minuter extra...

dessutom, väl på lunchen, glömmer de vår mat, så vi fick vänta 20 minuter extra på den, och sen hittar brorsan plast i sin rätt, och då skulle vi kompenseras, och fick vänta 15 minuter på en i och för sig väldigt god efterrätt... och vad hade väl 2 minuter extra spelat för roll?! men just då, just där, blev det syntax error...

och idag skulle jag ju ut och njuta av ensamheten... men jag glömde kolla vädret... och istället för att göra nåt annat än att ligga på en filt och läsa, typ gå på ett kafe eller nån fotoutställning, så har jag halvsovit i tre timmar... och hur bra mår man då? nu väntar mormor... min älskade mormor som jag har skämt bort, och nu förväntar sig ett telefonsamtal varje dag och besök 1-2 gånger i veckan... vilket jag gärna gör, men ibland undrar jag om jag glömmer bort mig själv...

ännu en häva-ur-sig-roman... läs inte... ska klistra in det längst upp också, som en varning!
stora kramar ändå! eller kanske just därför!!! =)

Kvinna-mamma46
mån, 2010-06-14 - 07:11

Hej lillablå!

När jag läser dina inlägg så låter det som du är utbränd.... och behöver vila. Du vet när man varit med om för mycket, varit konstant i stressberedskap, jobbar för mkt. Jag tror att du skulle gå till någon och prata och kanske bli sjukskriven.

Det är inte bra att fortsätta i samma spår och tempo trots massa varningssignaler från kroppen. Du måste vara rädd om dig!

Många kramar Pia.

Kvinna-mamma46
mån, 2010-06-14 - 07:21

Vi föds för att visa
den gudomliga skönhet som finns inom oss.
Det finns inte bara i några av oss,
utan i alla.
Och när vi låter vårt eget ljus stråla,
ger vi omedvetet andra människor
tillåtelsen att göra detsamma.

Fin text.

När jag känner mig liten, ful och oduglig så brukar jag tänka på en röd, tjock, skabbig gammal hankatt. Som skrider fram som om han vore vackrast och dugligast i världen. Han bara är!! och är självklar i sitt liv. Han är mitt föredöme och jag kan släppa mitt egos pockande tankar om att jag ska vara bättre, sämre, olycklig, lycklig, avundsjuk, girig, snällare osv. OCH BARA VARA! Det är inte självförtroende utan sann självkänsla. (tror jag i alla fall. :)

Billy
mån, 2010-06-14 - 09:44

Märta, jag reagerade lite på ditt inlägg och började tänka på hur jag själv ser saker och ting. Jag har ofta känslan av att mitt liv är förstört och att det är jag själv som har förstört det. Men ju längre tiden går inser jag att det inte är sant. Jag väljer själv om mitt liv är förstört eller inte. Vad jag värderar och vad som EGENTLIGEN är viktigt. Och vad är ett normalt liv som du vill leva? En vän gav mig ett tips för ett tag sen. Att försöka se saker ur ett större perspektiv genom att tänka mig att jag är en "utomjording" som kommer ner hit och ser hur vi lever.

Låt oss säga att han, hon eller det dyker ner på krogen där du var. Och ser olyckliga, stressade varelser som beter sig konstigt, dricker äckliga vätskor som dom låtsas njuta av och gapar åt varandra i ett trångt utrymme. En av varelserna vill inte vara där och går därifrån. Denna varelse mår dåligt av att vara där. DET skulle jag som utomjording tycka vara normalt. Att se varelsen promenera med sin avkomma i vacker naturomgivning i strålande ljus skulle jag också uppfatta som normalt ...

// En utmomjording :)

Märta
mån, 2010-06-14 - 10:46

lillablå

Hoppas att du sovit gott och får en bra start på veckan. Att stresströskeln är låg är inte konstigt. När kroppen varit i full beredskap under lång tid så tar den stryk. Dessutom har kroppen sitt eget minne där beredskapen automatiskt kopplas på när kroppen upplever en stressituation. Jag tror att mindfulness kan vara en bra väg för att må bättre. Har du förresten börjat med det än? Och du, det är helt normalt att reagera som vi gör efter en lång period i vanmakt ;-)

I går var jag hem till min dotter och fikade, på kvällen gick jag och min goaste vän Sara ut och åt en bit mat. Det blev ett par glas vin, kaffe och en längre promenad under en vacker kvällshimmel. Så kan man också förhålla sig till alkohol. Jag har sovit gott i natt men drömt mycket om mitt X, förstår att jag fortfarande har mycket kvar att bearbeta.

Kram Märta

lillablå
tors, 2010-06-17 - 09:53

Hej igen...
Pratade med Mie igår via facebook-chatten... helt obeskrivligt bra att prata i realtid, få kommentarer och bolla och fundera tillsammans... Tack Mie!
Skickade i morse iväg det längsta brevet någonsin till en beroendemottagning i närheten, där jag ber om hjälp att bryta mig ur mina mönster... Har länge funderat på hur jag ska överleva, och tack vare er, Märta, Pia, Mie och andra som antytt eller rätt ut påpekat att vi ibland behöver hjälp, så har jag idag bett om den!

Vissa dagar är bra, vissa sämre, men det blir bättre!
Idag är bra, jag städar och tvättar och röjer, och i eftermiddag ska kära far och bror följa med på visning på ett drömhus... håller ni tummarna?!
stora kramar!

Märta
tors, 2010-06-17 - 10:17

lillablå

Vad underbart härligt att höra att du har energi till dig själv. Det är så viktigt. Bra, bra, bra att du ber om hjälp, vi klarar inte det här på egen hand. Det är en mödosam process och tufft arbete att ta sig ur medberoendet där man lätt halkar lite hit och dit och då är det bra med"stödhjul".

I går kom min dotter hem till mig och satte i gång med att röja och förändra. Ut åkte bokhyllan som jag blev inkastad i, köket gjordes om och sovrummet likaså. Nu känns mitt hem som bara mitt igen. Mitt X kommer aldrig mer innanför min dörr, hit kommer aldrig mer någon som kränker mig eller gör mig illa. Tänk att så lite kan göra så mycket för att hitta ny styrka och energi :-)

Jag håller alla tummar som finns att du hittar ditt drömhus i dag. Och du, ett steg framåt, ett steg i taget...

Stor kram/ Märta

Kvinna-mamma46
tors, 2010-06-17 - 14:19

O vilken fin, förnuftig, stolt katt som blickar ut i det dåliga vädret! Tack :)

Ja Märta och Lillablå. Ni är tappra och beundransvärda. Har nog skrivit det förut, men alkoholism är en hemsk sjukdom och allra värst för partnern och barn. Alkisen har ju ändå ett val...

Fortsätt er resa med önskan om att den blir lättare och ljusare för varje dag!

Pia

måne
fre, 2010-06-18 - 05:44

vilka otroliga människor ni alla är!!!
lycka till med husvisning,lilla blå
botten,botten,,,,,
uppåt,uppåt,,,,,
är inte redo att kasta in handduken
har varit en bra vecka trots allt
nykter,solig
växthuskaffe
o skolavslutningar
kors o tvärs
känner mig lugn
o förvirrad samtidigt
men har ändå en tillförsikt
till mig själv
finns ju inget annat att göra
än att kämpa vidare
livet är ju vackert som det är
i sin enkelhet
snosa på ungarna
krama jycken
o bara leva

carpe diem
kram Måne

lillablå
lör, 2010-06-19 - 21:56

Hej!
Jobbat idag, mycket mer kundkontakt än vanligt...
Och sen hem till mormor, gick in genom hennes dörr
samtidigt som kronprinsessan gick in i kyrkan...
Vi åt tårta och drack kaffe, mormor fick ha en guldkrona
på huvudet, dagen till ära...
och nu är jag helt tom, helt slut, och trött...

väntar på svar från beroendemottagningen.
hoppas verkligen att jag inte väntar förgäves, vet inte vad
nästa steg blir då...

min kollega träffade på mitt ex i mataffären häromdagen,
han kom så nära då... det påverkar mig mer än jag vill
erkänna, och det irriterar mig... blev nästan sotis över att hon
sett honom, och inte jag.. fast jag VILL ju inte se honom...

just det ja, huset var så fint, så fint... alldeles för fint, det var
mer än 30 par där... och att gå på visningen fick mig att tänka
lite till, på vad jag vill och vad jag borde, inte säker på att de
två stämmer överens... svaret kommer tids nog!

Hoppas ni alla får en fin lördagkväll och söndag!
tack för att ni finns!!!

http://www.facebook.com/photo.php?pid=114656&l=2d90dc3bf9&id=1000010029…

Märta
mån, 2010-06-21 - 10:29

Hej lillablå

Hur mår du i dag? Jag är nervös, ska träffa X syster och berätta allt som hänt. Vill på något sätt lämna allting ifrån mig, bakom mig nu. Bryta tystnaden. Vi ska äta lunch, hon är en klok kvinna och vän så egentligen behöver jag inte känna så här. Små händelser kan ta mycket kraft, precis som du beskriver.

I dag skiner solen, det är en riktig sommardag. Ska försöka njuta, jag älskar våren och sommaren, solen som värmer huden och gör den gyllenbrun. Hoppas att du får en bra dag och en bra start på veckan

Kram Märta