Vet inte vart min andra tråd tagit vägen så startar en ny, behöver liksom skriva av mig i en stund som detta....när ångesten kryper på och jag letar fel. Fel på mig själv, fel som jag gjort under dagen eller kanske är de fel som jag tror jag gjort bara för att förvirringen är för stor så jag blir osäker på mig själv och kanske faktiskt inte finns?! I vilket fall är detta forum det som får mig att tillslut kunna sova när jag fått skriva av mig allt.....

Idag trodde jag va en dag när inte ölen skulle komma fram eftersom han brukar spela fotboll på tisdagar men jag hade fel och kanske är d därför jag ligger här o letar fel på mig själv, för att jag hade fel om det. Jag hade räknat med att få kunna slappna av även ikväll som igår men det rasade direkt när jag fick se garagedörren öppen när vi kom hem. Klumpen i magen kom direkt och jag kände mitt agg mot honom bolma upp inom mig och jag kunde inte va trevlig mot honom ens vid ett hej. Mitt hat mot denna människa när han står där med ölburken är enorm och vet snart inga gränser.....o d gör ont, så ont inom mig och ångesten kryper fram som en tyngd i min kropp och berättar för mig alla fel jag har!

I helgen började han prata om semester och hur skönt d vore att åka till värmen. Inom mig skrek jag nej och jag sa att det skulle d va, men from nu så existerar inget alkoholdrickande på våra gemensamma semestrar....då verkade d inte som att han ville fortsätta diskussionen. Han la sen till att när han va liten så kunde han ibland stanna hemma med sin pappa medan hans mamma o syster åkte bort och tvärtom, vilket kanske kunde va nåt om jag ville. Mitt svar? Nej, jag lämnar ingen av barnen själva över natt med dig så länge du dricker alkohol. Ingen reaktion då heller.
Ikväll när vi kom hem kom ämnet om en kompis exmake upp som också är aktiv alkoholist som min sambo tycker är en fruktansvärd människa just pga av det. Han menade på att den mannen hade förstört så mkt av sin familj eftersom han är en sån elak person. Mitt svar? Det enda fel han gjort och gör som splittrade deras familj så den blev trasig var och är alkoholen. Han slutade prata o gick därifrån. Den ignoranta jäveln, eller är han så medveten om sitt fortsatta och djupa missbruk att han bara skiter i det och låter d hända ändå?

Vi tar aldrig i varandra längre, är aldrig intima eller ens i närheten av det. Sista gången vi hade sex va under hans Antabus-period för exakt 21 veckor sedan.....varför jag vet så exakt? Jag är gravid i vecka 23, d är helt sjukt egentligen o saken är att d har inget med min graviditet att göra. Jag är inte attraherad av honom när han dricker. Jag hade i princip nästan börjat få tillbaka sexlusten på riktigt när han började dricka igen och lusten dog. Men d verkar kvitta för honom, den närheten eller all slags närhet med mig för den delen. Han pussar o kramar sonen istället....
Jag också, såklart! Det är min bästa kille i hela världen och det finns ingen som kan ta det ifrån mig.

Finns inga planer längre, planerar inget med honom utan tar i princip en dag i taget. Däremot planerar jag för mig o barnen. Vi ska åka utomlands nästa år tillsammans, bara vi tre. Eftersom d är ”alkoholförbud” på våra semestrar så kan ju inte han följa med ändå nånstans så då åker vi utan honom. Jag är uppväxt med utlandsresor o allt vad som hör till och d vill jag även att mina barn ska....kanske låter präktigt i vissas öron men för mig är d viktigt men också viktigt att dessa reseminnen ska vara positiva och avslappnande. Så har de ett minne där ”bara” vi åkte och hade kul utan pappa, då har de iallafall ett bra semesterminnen utan att ha ett där pappan visserligen är med till destinationen men full o frånvarande på plats.

Tankar såhär en natt, det släpper av att skriva här och jag är för evigt tacksam att detta forum finns. Även att jag hellre velat leva utan kunskap om vare sig detta forum eller alkoholmissbruk!

Inget någon ska behöva stå ut med särskilt inte en gravid kvinna! Och inte ett lite barn heller! Kan du inte fä hjälp av Kvinnojouren? Han är ju våldsam både verbalt och fysiskt! Usch så ledsen man blir av att läsa det du skriver! Kram

Anxiete

i dina föräldrars stuga , eller om de är där, i deras hem tills du får ett boende? Han tänjer ju gränserna mer och mer och snart har du lillasyster också .... Det är inte ok någonstans det han håller på med !!
Du är stark, var stark nog att be om hjälp! Föräldrar, vänner , soc , vad som helst ... du behöver komma därifrån !

måste du bort därifrån! Så som du och barnet har det får det inte vara. Du har ingen anledning att vara orolig för soc eller polisen, du måste få hjälp att hitta en egen bostad. Dessutom borde dagispersonalen anmäla till barnskyddet om han är påverkad när han hämtar barnet. Myndigheternas uppgift i såna här fall att bistå till trygghet och skydd, främst för barn. Jag skulle önska att du vänder dig till dina föräldrar och flyttar dit i första hand nu. Du hade lite olika alternativ för akut läge och det är akut nu!
Så starkt av dig att ta kontroll över din vikt! Grattis till det! Kramar, kramar och all styrka för att göra dig fri! / mt

InteMera

Kan bara hålla med övriga som skrivit: du måste bort därifrån innan nåt värre händer! Bo hos föräldrar eller på stuga eller vad som helst bara du slipper hans utbrott! Var inte rädd för soc, i din situation kunde dom faktiskt vara till hjälp och jag tycker faktiskt inte att skyddsboende via kvinnojouren ens skulle vara överilat. Det handlar om din och barnens säkerhet och det måste gå före allt annat nu!

Stora styrkekramar till dig!

Nykteristen

Jag ska börja kolla över mina alternativ nu, jag orkar inte mer....jag vill också få hjälp nu!

Vaknade upp o kände sån likgiltighet till livet....hatar den känslan men tog ledigt idag, har ingen lust att spela charader efter en sån här kväll längre. Så idag ska jag o sonen till en djurpark inte långt härifrån....
Vi är trötta bägge två, int enig med den där mannen utan sonen vaknade med växtvärk på natten så vi tar d lugnt o strosar omkring o har d mysigt bara vi två idag, välbehövligt!

När vi kom ner va d bara att börja städa d första man gör såklart ingen som torkat upp ölen eller så efter igår o så en dusch för Mig så jag slapp stinka öl resten av dagen också....nu kan iallafall vår dag börja

Nykteristen

Va ett tag sen jag skrev här....men livet har rullat på och jag har distanserat mig från sambon så gott d går!

Vi va på bröllop i lördags till ett par vänner och efter att han inte druckit på över en vecka så va d fri bar vilket blev fri alkohol för hans del. Visserligen trevlig och glad (sonen va hos mina föräldrar) och allt va bra...tills vi skulle åka hem då va d nästan som att han fick panik, drog i sig 2 showar whiskey på stört och tog med sig några öl som han svepte i bilen. Kompisarna som åkte med tyckte iofs att d va onödigt men de skrattade mest och tyckte han va så härlig....hmmm jo tack jättehärlig!

När vi kom hem blev han som vanligt sur på mig och jag gick o la mig direkt för att inte säga nåt som skulle eskalera tillslut.

Igår va vi o badade efter att jag slutat jobba och han ville åka hem till fotbollen lite tidigare (semester för sonen o honom) så jag o sonen va kvar.
När vi kommer hem så sitter han och är synbart onykter.....så frågar honom om han druckit, vilket han nekar till. Säger d till honom att d finns inget o neka till som syns, men ok!

Undertiden som jag fixar alla grejer så försöker han prata med mig. Säger då att det är ingen idé att vi pratar med varandra ikväll överhuvdtaget för då blir d bara fel iallafall. Vilket han blir skitsur för och går ut i garaget igen.....

Jag duschar av sonen, ger honom lite o äta så tar vi o går upp till sovrummet.
Mina föräldrar ringer o frågar om de får komma förbi, men nej inte när sambon är full o dumdryg kände jag. Han kommer in i sovrummet o jag ber honom gå ut eftersom sonen kollar på tv. Går ut stänger dörren o går ner o frågar vad d är han ville...

Då är jag som vanligt en idiot o allt va d hör till som alltid gnäller. Jag blir så frustrerad och säger att nej, i d här fallet är det han som beter sig illa...o fruktansvärt egoistiskt som fortfarande tar till alkoholen och tror att allt ska va frid o fröjd här hemma.
Då kommer d igen, det där slaget som nu verkar va helt befogat från hans sida....nåt jag aldrig aldrig i hela mitt liv trott om honom. Denna gång är d inte bara en gång, får säkert 2-3 slag på varandra. Jag går efter att ha brutit mig loss upp för o hänt sonen....han kommer efter o skriker! Sonen har i d här fallet kommit ut ur sovrummet och ber sin pappa att sluta o inte röra mamma. Säger till sonen att vi ska klä på oss och åka till mormor/morfar o inte va med pappa längre. Det går han med på! Tar hans iPad som sambon sliter ur mina händer och är på väg att även ta min telefon....vi går ner ställer sonen i trappan och plockar ihop d viktigaste dvs nåt att ha på sig överhuvudtaget till oss båda. Sambon är nere i hallen och försöker mota oss från att gå ut, då kommer slagen igen.....framför ögonen på sonen som skriker rakt ut! Jag ber i allt att sonen går ut o d gör han. Sambon går efter o tar upp honom i famnen. Du ska va med pappa säger han. Sonen jämrar sig i hans famn och jag tar honom från honom (utan att han protesterar) och vi går därifrån. Han ropar på mig att jag iallafall kan ta bilen så skulle han känna sig säkrare om jag nu skulle gå därifrån. Jag vänder mig inte ens om utan tar sonen och bara går....vi går tills mina föräldrar kommer o hämtar oss! Nu stannar vi här.....ska hem o hämta lite kläder och en bil idag, men vi kommer inte hem nu! Det går inte, finns inte! Jag menar vad händer nästa gång det går överstyr? Ska han slå mig tills jag ligger ner? Ska han börja slå sonen?

Imorse ringde han vid 04, frågade vart vi va och varför....jag bara kände är du på riktigt?
Jag sa till honom att d räcker nu, du slog Mia så fruktansvärt att d är inte värt nåt längre!
Han sa bara att jag flöjt, överdrev som vanligt! Men stanna där jag va d kunde jag. Ett par minuter senare får jag ett sms att ja han slog mig för att jag slog först! Vilket jag absolut inte gjorde, men har egentligen inte med saken att göra heller! Han slog mig och framför hans barn....d är helt oförlåtligt!

Hans alkoholmissbruk har helt gått överstyr och då menar jag hans agerande när han dricker.

InteMera

Sitter med tårarna i ögonen på jobbet när jag läser det du skrivit. Så bekant situation och jag vet hur hemskt och overkligt det känns! Stor kram till dig som lyckades ta dig därifrån! Man står där helt förbluffad och kan inte fatta att det just hände, att man blivit misshandlad av sin partner, och man vet inte ut eller in, vart man ska ta vägen med barn och allt. Tur du har familj som kan ställa upp för dig, att du har nånstans att vara. För hem ska du inte på ett tag!

Att dessutom få skulden för att man blivit slagen, är också bekant...DU som provocerade, DU som slog först (inte sant), DU som ställer till det....Och när dom nyktrar i ska det vara bortglömt och förlåtet om inte annat...Hur dumma tror dom vi är?

Du vet vad du måste göra närmaste tiden, det tänker jag inte skriva dig på näsan. Men håll dig på säkert avstånd, för denhär typen av incidenter kommer gärna i skov så risken är stor det händer igen om han får tillfälle.

Håll dig säker, all styrka till dig!

Tack för att du skriver! Jag har undrat hur du och din son har det. Försökte också skicka ett meddelande till dig via Anhörigstödet, såg du det?

Det är en väldigt tuff situation du och din son lever i och det känns skönt att hör att du nu har bestämt dig för att ni ska bo hos dina föräldrar. Den utveckling som varit med eskalerande aggressivitet och våld riskerar att bara fortsätta att bli värre och jag är tacksam för att du inte låter din son bli vittne till våldet. Jag tänker att du har helt rätt i att det nu är hög tid att sätta dina barns bästa i första rummet. Det känns som din sambos förehavanden, huruvida han dricker eller inte numer inte är speciellt viktigt att fokusera på, att ni kommit förbi en gräns och att det nu är det barnen och din hälsa som är prio 1.

I denna situation så kan det vara viktigt att se vad kommunen kan stödja dig med. Vet sedan tidigare att du inte har så stor tillit till soc och Kvinnorjouren. Det finns ju både väldigt duktiga socialsekreterare och mindre ambitiösa sådana. Hoppas att dina tidigare negativa erfarenheter inte blockerar ut den hjälp du skulle kunna få. Du kan om du vill ringa anonymt och berätta om familjen situation och fråga dem vad de kan hjälpa till med. EFTER det kan du avgöra om du vill uppge din identitet eller inte.

Håller tummarna för barnen och dig att ni får det lugnt!
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Läser med förfäran ditt inlägg och andas ut när jag ser att du nu är hos dina föräldrar och att du inte tänker gå tillbaka till mannen. Läser också InteMeras och Carinas svar. Lyssna till dem!
Du skriver: vad händer nästa gång det går överstyr? Det vet vi inte och jag hoppas innerligt att du inte utsätter dig för minsta risk som kan ge ett svar på den frågan. Jag hoppas att du överhuvudtaget inte träffar honom ensam, det är ett faktum att när en kvinna lämnat en våldsam partner är risken för våld hög! Det känns hemskt att skriva det här men det är verkligheten. De du berättar visar att han inte är klar att lämna alkoholen! Även om han skulle vara nykter en tid är det inget du kan lita på som hållbart. Jag hoppas du hittar en plats med en eller flera människor som kan stöda dig i den situation du är. Skriv gärna och berätta hur det går för dig! Allt det bästa önskar jag dig! / mt

Nykteristen

Tack för era fina inlägg och stöd! Carina, jag har sett ditt meddelande och tackar så jättemycket för det fina mailet....har dock inte haft tiden till att sätta mig o skriva till dig!

Det här hörni gör så sjukt ont i hjärtat på mig så det finns inte.....i den bemärkelsen när jag ser på min son som kanske eller troligtvis aldrig kommer få en normal relation med sin pappa. Det han fick se igår ska inget barn nånsin behöva få se.....

När jag tänker på hur jag själv sett denna mannen som är mina barns pappa på ett sätt men idag ser på honom på ett helt annat sätt som gör ont att se! Hur denna man som säger att han älskar mig att han t.om. följde med mig till ett helt annat land för att han valde att leva med mig kan göra en sån här sak. Hur kan en människa som säger att han älskar en helt plötsligt vara den som slår en. Soma alltid sagt att d lägsta en man kan göra är att slå sin fru, det finns inget värre än en man som är så feg att han slår......han gör det nu, han motsäger sig själv allt han nånsin stått för!

Men när jag kommer hem för o hämta grejer och han desperat säger men jag har problem o vet inte vad jag ska göra....så gör d så ont i mig att se honom hjälplös. Jag vet att han inte är det, för d finns så mycket hjälp att få om han bara vill och om han bara säger det! Ändå så går mitt hjärta sönder helt av att se honom! Är det kärlek eller är d medberoendet som styr dessa känslor?

Jag satte mig i bilen men när jag fått med mig de saker jag behöver för stunden och grät. Det va länge sen jag grät så mycket som jag gjorde just då. Det kändes skönt, samtidigt som min kropp gjorde ont, hela jag gjorde ont! När jag egentligen skulle velat springa in till honom, ge honom världens största och längsta kram för o säga att allt kommer bli bra. I mina tankar är också han den som säger ja jag vill ha hjälp, jag vill aldrig mer titta på alkohol som gör att vår familj inte kan vara tillsammans. Jag vill ha er.....

Kommer aldrig att få höra de orden tror jag! Men jag måste försöka o va stark för mina barns skull, för d komme enligt bra jag måste bara få gå ner på botten för att bygga upp mig själv igen till den starka kvinna jag egentligen är!

Nykteristen

Jag läser o läser i forumet, jag försöker hålla mig borta från att skicka ett sms från att ringa....men min största önskan är att han bara skulle ringa o säga förlåt från djupet av sitt hjärta och att han vill göra allt för att vi ska behålla vår familj! Varför är det så svårt?

Fick bara ett sms kl 06 imorse för o fråga om han ska vattna blommorna i trädgården.....jag blir arg, besviken o frustrerad av att läsa det! Vad o hur tänker han?
Vart är smset där han undrar hur sonen mår? Att han iallafall saknar honom och att d är tomt utan honom....
Det får mig att vilja gråta och tröttheten är så sjukt intensiv i min kropp att jag inte orkar göra nånting just nu o jag lider för min sons skull som i detta nu har en mamma som inte orkar nånting.

Känner mig hemsk som inte kan ge mitt barn sitt hem som han är van vid, hans trygga plats i vanliga fall...kan inte ge honom en pappa som gör precis precis allt för hans skull. Hans lilla pappa som han älskar så otroligt mycket, är helt frånvarande just nu o man vet inte vad som rör sig i hans huvud längre!

Anxiete

pappa inte är sej själv så ger du din son trygghet på en annan plats där ingen slår på dej, där ingen skriker och gapar och kallar dej fula saker inför sonen. Just nu ger du sonen och det kommande barnet precis det dom och du behöver , lugn och ro !! Har inte din man mer insikt i vad han gjort så ska du nog hålla dej långt bort ifrån honom, vad säger att han inte går över gränsen ännu mer ??
Att du saknar och älskar förstår jag men den du saknar och älskar är inte där nu, det är en annan person som slår och hotar dej , försök att tänka på det!
Kram till dej och dina små ?

Du bara några dagar efter en riktigt traumatisk händelse för er alla tre bara behöver tre små ord,jag älskar dig för att du ska överväga att gå tillbaka Låter inte så bra.
Du är just nu svag och vet troligen inte var du ska sätta nästa fot.
Jag vet att det är din vanmakt och kanske också ditt medberoende och att din dröm om det som är långt ifrån sant är krossad.

Att ni tillsammans ska vara lyckliga glada nyktra och älska varann.

Jag insåg först långt efter det var slut med mitt ex att jag var lika sjuk som han.
Någonstans valde jag ju också att stanna i det som inte längre var bra eller friskt.

För jag förmådde inget annat.
Men för din sons skull..avstå.
Han kan och bör söka hjälp men måste göra det för egen maskin.
Han måste själv se sig i spegeln och vilja göra en förändring.
Ditt jobb är att spara den lilla kraft du har kvar till dig själv och din son.
Att lägga den hos en man som gör er illa gagnar ingen.
Inte ens honom.

Sök all den hjälp du kan få för att få tillbaka synen igen.
Den blick som ser hur ni verkligen har det och vad du måste backa ifrån.

Så vakna från din dröm om att det ska bli bra just nu och försök väcka din friska sida till liv där du bejakar dig själv och din son och låter din man fortsätta sin nedförsbacke utan dig.

Kanske kan ni någonstans där framme hitta ett friskt liv tillsammans igen.
Men just nu behöver ni båda vila och hitta igen er själva.

Hitta den där lilla millimetern i dig som vet sanningen.
Just nu har jag bara mig själv,mitt barn och mitt kommande barn.
Stöd tröst och trygghet måste komma någon annanstans ifrån än där du brukar söka den.

Sådärja..
Jag önskar att någon hade sagt något liknande till mig när det var som värst.
Förmodligen hade jag bara blivit arg,men kanske når jag in någonstans till dig.

Du är stark och kan förändra ditt liv.
Ta det stora och viktiga steget just nu att tro på att ett bättre liv finns runt hörnet.
Kanske med din man,kanske utan.
Men en fredad nykter miljö för dig och barnen.

Med varmaste omtanke om än inlindat i vassa pilar från mig till dig..

Nykteristen

Jo o d är ju d jag vet och som jag vet att jag måste gå in för.....
Har faktiskt haft en riktigt skön dag där jag kunnat koppla av så mkt som en trött gravid mamma kunnat göra (läs energilös) ?
O trots mina tankar som bränner som eld i min kropp så har ändå dagen varit bra och omringad av vänner med barn så sonen har haft d riktigt kul också!

Rymmaren

och glöm inte bort att ta hand om dig själv! Glöm inte bort att leva!
Det är inget liv just nu tillsammans med den man som är långt ifrån den man du förälskade dig i en gång.
Har själv precis tagit steget och flyttat till en egen lägenhet med barnen, efter att ha fått ölburkar och glas kastade efter mig. Glåpord och öknamn har haglat så barnen hört under sena kvällar. Och de har inte mått bra av det!
Så du gör helt rätt som väljer att gå nu. Sen får det visa sig hur det framtiden ser ut och kommer att utforma sig. Lycka till med allt! Det är ju nu du behöver lugn och ro och ladda inför nya bebisens ankomst..... Kramar!

InteMera

Har tänkt mycket på dig Nykteristen, hur har du det? En dag i taget är nog för att ta dig framåt, hoppas du får massor med hjälp och stöd av mänskor omkring dig! Ta hand om dig!

Nykteristen

Hej, jag har varken haft ork eller tid att titta in här på senaste tiden!
Vi har flyttat tillbaka till huset i den mån att invänta en lägenhet....vilket känns helt okej, trots att sambon är långt ifrån att överhuvudtaget ge upp alkoholen. Det är bara dagar kvar tills bebisen kommer och vi har bosatt på övervåningen medan sambon sover i källaren. Det är tungt och jobbigt både fysiskt och psykiskt men jag försöker att ta mig igenom dagarna så gott d går. Det är ingen semester kvar för hans del längre vilket är riktigt skönt och vi kan slappna av på dagarna.
Jag har så smått börjat att acceptera situationen som den är för att förbereda mig på en flytt och ett liv som ensamstående (på riktigt). Men för er som redan varit i denna situation, vi har ett hus och just nu känner jag bara...köp ut mig eller ta över lånen bara, jag vill bara bli av med allt som har med ekonomiskt samband att göra. Jag vill bli fri från honom...jo visst d är klart att vi har barnen ihop inte det, men jag vill ha mitt egna NU utan att känna det där ekonomiska tvånget längre...
Är d värt att bara låta honom ta över lånet när vi fixat med allt runtomkring eller tycker ni jag ”måste” se till att få ut den summan jag egentligen är berättigad till att få....
Även att jag just nu verkligen skiter i det, för d är det absolut minsta som mina tankar går åt till!

Tänkte på dig häromdagen och undrade om din lille bebis hade ”tittat ut” ännu! Så tungt du har det! Men du verkar vara gjord av specialvirke som tur är :-) när det gäller det ekonomiska runt huset: om huset är värt mer än vad ni har lån så tycker jag absolut att du skall få din del av mellanskillnaden! Tänk långsiktigt där tycker jag! Pengar är ändå en trygghet och du skall vara mamma ledig! Då är alla extra pengar välkomna! Förstår hur du tänker, man vill bara få eländet ur världen! Om du har pengar så kan du exempelvis betala in flera hyror i förskott! Inte helt ovanligt att det krävs om man har begränsad ekonomi som man ju ofta har när man är föräldraledig! Dessutom varför ska du ge bort dina pengar till honom? Kanske bara ger honom utrymme att dricka mer? Du lägger säkert pengarna på barnen! Lycka till med allt nu och berätta gärna när bäbisen har kommit! Vi är nog många här som är nyfikna ? kram