Hej. Jag har läst här i 1,5 år snart. Jag är runt trettio år och jag minns hur jag som yngre verkligen kämpade emot alkoholkulturen. Jag vägrade börja dricka och slutade umgås med de som drack i tonåren. Jag hatade när vuxna drack trots att inget allvarligt hände, men jag hatade personlighetsförändringen hos de vuxna när de drack. Åren gick och att vara nykterist i gymnasiet gjorde mig så utanför så i slutet av gymnasiet slutade jag kämpa emot och började dricka. Gick ut varje helg och drack måttligt. Kände mig äntligen normal fastän varje festhelg gav mig ångest. En kemisk ångest antar jag. För i övrigt gjorde mitt drickande att jag passade in och jag hade många vänner.

När jag gifte mig drack jag väldigt sällan men pga mycket ensamhet i relationen började jag dricka allt mer. Fastnade i en hemskt dålig ovana och drack för ofta och för mycket och var bakis på jobbet.

Sedan blev jag gravid. Jag minns hur jag upplevde det som att det räddade mitt liv. Jag drack inte på tre år och jag mådde så bra. Fick ett till barn och drack väldigt sällan.

Men de sista två- tre åren har något hänt. Jag har långa perioder då jag inte dricker men så faller jag in i ett dåligt beteende där jag dricker för ofta. Och jag hatar det!!! Hatar hur jag mår av det. För ett år sedan trodde jag att jag var deprimerad och jag slutade dricka. Ganska snabbt kände jag mig glad och nöjd och insåg att det var alkoholen som gjorde mig sjuk. Ändå dricker jag igen! Inga stora mängder (kanske) men ändå för mycket och för ofta periodvis.

Jag tror att min egen far är sk. periodare (inget han erkänner) och min farfar var alkoholist. Och jag tror det är därför jag varit så emot alkohol större delen av mitt liv. Men kanske är det också det jag "drabbats" av? Jag känner mig som en nykterist och alkoholist i samma kropp?!

Jag är så trött på att falla igen och igen och nu bara måste jag lyssna på mitt inre som säger åt mig att inte dricka- nånsin. Men jag vet inte om jag klarar det. Jo, jag klarar det alltid ett par månader när jag väl bestämmer mig, men faller alltid tillbaka igen. Och jag orkar inte mer. Jag och alkohol passar inte alls ihop och har aldrig gjort det. Jag får sådan ångest av det. Jag vet inte om jag dricker mkt jämfört med andra men egentligen spelar det väl ingen roll eftersom exakt varje glas får mig att må dåligt...

Nu tänkte jag i alla fall att det kanske hjälper mig om jag skriver här. För jag vill så gärna sluta dricka! :-( För alltid.

Lim

Hej allihopa.

Efter en dag med jobb igen efter tre sköna lediga dagar så sitter jag åter igen i kökssoffan men en kopp kaffe och en p3 dokumentär på i bakgrunden.

Tänkte kika in här såsom jag oftast gör varje dag. Jag tänker på alla som är i processen av att börja leva ett nyktert liv och vilken resa det är. Tänker på de som av olika anledningar börjar dricka smått igen. Och så tänker jag att det (tyvärr) antaligen kommer leda tillbaka till en överkonsumtion förr eller senare. Det står ju till och med på varje vinflaska att alkohol är beroendeframkallande. Så hur skulle vi som dessutom varit beroende av det nånsin kunna dricka UTAN att bli beroende? Det går ju inte alls ihop.

Jag kan sakna att dricka lite då och då men jag är 100 procent säker på att jag nångång är tillbaka i helvetet igen om jag gör det. Min hjärna skulle nog rätt så snabbt börja söka tillfällen att dricka på. Kanske rentav direkt jag tar första glaset.

De som vill testa dricka igen efter ett försök att vara helt nykter.... jag hoppas de klarar det. Men jag är rätt säker på att det krävs åtminstone nära ett år av nykterhet för att man på riktigt ska veta vad man vinner på att sluta dricka. Och det krävs så mycket tid för att man ska lita på sig själv i nykterheten.

Jag tillåter mig då och då att sakna alkoholen men jag tillåter mig inte att för en sekund planera ett återfall.

Jag känner mig pigg och fräsch nästan hela tiden nu förtiden. Om jag är trött så är det av naturliga orsaker och inte pga gift jag hällt i mig.

Jag har rustat i vårt hem ganska många gånger genom åren. Målat väggar, tak och en trappa osv. Trappen var det enda jag målade helt nykter. Pga det så skulle jag vilja göra om i sovrummet trots att det ser fint ut. Ibland saknar jag mina spontana infall jag fick när jag drack. Men så kommer jag ju på att de infallen blev en blandning av lyckade idéer och sedan en ångest över att se på resultaten nykter sedan. För jag skämdes över att jag gjort det berusad medan barnen kanske märkte att jag betedde mig annorlunda? Jag tänker alltid numera flera steg längre och pga det så tar jag inte återfall. Jag kan sakna förrförra sommaren när jag drack och badade kvällsbad i poolen. Men så tänker jag till en gång extra och minns att det var ju en sommar då jag hade bestämt mig för att vara nykter! Jag mådde skit. Man måste komma ihåg att se baksidan av myntet... Och när det kommer till alkoholism är det myntet alltid smutsigt. Alltid.

Så tänk en extra gång när minnen lurar er att tro att livet var mysigare och roligare med vin i kroppen. Tänk ett eller två steg längre.

I midsomras när min släkting drack så mycket tyckte jag först det såg rätt härligt ut för hen. Efter första och andra och kanske tredje glaset. Mysigt och trevligt. Med allt eftersom glasen blev fler så började hen bete sig allt märkligare. I slutet fick man inte ens ögonkontakt med hen när vi pratade. Samtal som slutade mitt i en mening och ett hoppande mellan samtalsämnen. Ihopblandning om vem som var vem av oss runt bordet. En oro över hur hen skulle lyckas ta sig hem på cykeln sedan... Inte mysigt alls.

Skål i kaffe denna vackra junikväll ❤

Du skriver så fint och jag blir så övertygad om att det är dags.
Dags för mig att inse att jag inte klarar normal konsumtion av alkohol.

Denna gång har jag kommit till dag 5 och allt är lugnt.

När jag läser dina berättelser om vad mycket gott nykterheten ger så vill jag också dit?
Nyttigt att även få ta del av dina funderingar om vad som också kunde vara bra...
Själv har jag en kreativ sida som gärna spinner loss efter en flaska vin.
Resultatet kan bli bra men oftast inte..
?
Ha det så skönt ikväll?

Lim

Tack själv snälla finalisa! Jag är jätteglad om jag lyckas förmedla hur skönt ett nyktert liv är. Men som du säger så kan det vara nyttigt att lyfta de sakerna man ansåg positivt ibland också. För att veta vad man faktiskt slåss mot. Vore det endast dåliga saker vi slogs mot så vore det ju enkelt för alla att sluta gissar jag. Men alkoholen lurar ju med små saker vi (tror att vi) saknar.

Det viktiga dock för mig när jag tänker på saker jag uppskattade med alkohol är just som jag skrev sist... att vända på myntet och se baksidan. Stannar man vid de goda tankarna så är det ju svårt att bryta loss.

Jag planerar för små projekt jag ska ha sedan när jag har semester. Det ska bli lite målning av väggar och sånt. Jag blir glad över att jag fick lust med det utan att en flaska vin lockade till ett infall att måla om. Nu var det min riktiga hjärna som kom på det ?

Hoppas ni har en lugn kväll allihop. Jag ska snart hoppa i säng. Jobbet kallar några veckor till för mig innan ledighet.

Kramar!

Lim

Jag har varit nykter i 501 dagar förresten idag! Hade visst 500 dagar igår. Jag fick för mig att räkna efter när jag läste att miss lyckad inte räknar dagar utan har "sin dag". Jag har likadant som hon har men nu ville jag räkna efter. Tror jag räknade rätt. 501 dagar av återhämtning i själen kan man säga att jag haft. Jag lovar heligt att jag ska göra 501 dagar till. Och 501 dagar till. Och 501 dagar till. Jag fäster stor vikt vid det och blir inte alls stressad av att säga att jag aldrig ska dricka igen. Jag ska inte dricka igen. Alkohol alltså. Allt annat får jag hälla i mig hur mycket jag vill. Och det är väl nog ?

Kanske kommer jag inte alltid tycka det är lätt. Men jag har lärt mig att alla känslor passerar och SÄRSKILT alkoholsug.

Det är verkligen frihet, att slippa dricka alkohol..För att våra hjärnor blivit beroende av ett sinnesförändrande medel..Du gör det så bra lim..Du har fattat grejen med nykterhet och ett gott, ja lyckligare och godare liv hela tiden..Visst var det mysigt efter något glas vin. Men beroendet, planerandet, supandet, skammen och skulden är inte mysigt..Några av mina barn har mått mycket dåligt av vårt supande..Det har ju lett till både psykiska och fysiska besvär..Jag är ledsen för min del i det hela och har pratat med barnen om det..Nu mår alla bättre och jag fortsätter att prata om mitt supande och forsätter att be om förlåtelse, när det behövs..Kram fina duktiga lim..

Lim

Kram till er miss lyckad och Jasmine ❤❤

Har nyss varit på stan. Fotbollsyra på alla uteställen. Härligt och kul med glädjen och alla gula tröjor.

När matchen var över intog de som druckit öl gatorna. Dimmiga blickar och skrik istället för vanligt prat. Men skönt nog såg jag många nyktra gula tröjor med en glass i handen ?

Lim

God kväll.

Jag har nyss tagit tre valerina och gjort några situps och plankan och sånt. Vill egentligen ut och springa. Men min man är inte hemma. Jag tror att han dricker ute. Och det startar en oro i mig. Och samtidigt en jäklar anamma att jag ska fan ut och springa imorgon och se till att han vet det när han ligger och sover bort dagen.

Jag sörjer att han väljer att dricka istället för att spendera fredagskvällen med oss. Vi pratade om att grilla men det var visst inte så viktigt när det gällde.
Jag hoppas han kommer hem jättesent så att jag inte hinner möta alkoholångorna eller ens se honom berusad varelse det är mycket eller lite.

Önskar alla som dricker mot sin familjs önskan fick känna hur det känns i hjärtat hos de anhöriga. Vilken ensamhet det är. Eftersom det är minst lika skambelagt att ha en man som dricker för mycket som det är att dricka själv.

Nåväl. Jag är iallafall nykter som vanligt och jag ska ha en hälsosam och trevlig helg ?❤?

Känner igen mig mycket..Men det var för många år sedan..Innan jag själv blev alkoholberoende..Minns all oro, svartsjuka, ilska och andra jobbiga känslor jag hade..Egentligen struntade ju mitt ex i både mig och barnen, för sina egna nöjen och fylla..Lim, jag hade lite sorg över vårt förhållande som tog slut.Kände det nu ikväll...Tack för att du får mig att minnas..Bra att du tar fram den starka kvinnan i dig..Du vet vad du är värd..Superlim, haha..Stor varm kram till dig?✨

Sorgligt att han väljer alkoholen framför er, tänk vilken makt den har. Hoppas du får en fin löptur idag i alla fall. Du är stark som klarar det här ensam. Jag önskar ibland att vi inte var anonyma här, då hade jag kunnat passa barnen medan du sprang och sen hade vi kunnat ta en kopp te. Jag saknade nyktert sällskap igår (vilket resulterade att jag drack själv, men det är en annan historia). Kram till dig idag!

Lim

Ahhh skrev ett långt inlägg som försvann. Var arg redan när jag skrev så nu är jag ännu argare.

Var iaf ut och sprang idag. Hade en del tankar kring det och folk som har skräniga grillfester med alkohol. Hur jag hatar dem. Och deras sätt att stå där bland alla barn i området och spä på alkoholnormen. Sätt er i källaren istället för att så där i klunga och skrattskrika.

Blev provocerad och har tänkt mkt elakt. Samtidigt blir jag peppad. Tillåter mig att tycka att jag är bättre (det måste jag få göra faktiskt). De står där utan insikt eller intention att förändra sig. De lever för vinet och skränet och det falska skrattet de pressar fram i onormalt hög volym. Sminket som ser hemskt ut runt de dimmiga ögonen.

Jag ser det som att det finns de som dricker utan ett se nåt fel i det hur mkt det än påverkar dem själva eller andra och så finns det "vi" som skriver här eller läser. Som kanske dricker men faktiskt försöker sluta. De människor som dricker utan en extra tanke äcklar mig. De fördärvar. De spär på alkonormen när de öppet står och halsar öl på baksidan och gärna hörs genom hela kvarteret när de skrattar. För de har det ju så kuuuul och det ska alla veta.

Jag har mkt elakt att skriva men jag ska låta bli.

Jag ska istället peppas och motiveras av det här. Jag är nåt mer än det där. Och mitt liv är nåt mer. Ett liv som är värt att vårda. Och jag ska vara en motpol som förebild till den nya generationen som ska bli vuxna efter oss.

De ska inte bara ha fyllegrillfester i juli att påverkas av.

Jag var som på moln när jag sprang i alla fall. Jag var stark och snabb och kände mig oövervinnerlig. Träning slår allt när man behöver ändra sinnesstämning.

Att vara konstruktivt arg ger energi..Betydligt bättre än att alltid vara ledsen.Den energin kan du använda till mycket. Vad härligt att du är ute och springer..Håller med om att folks fyllegrillfester bara är patetiska..Vi grillade också mycket förr för att då ”hörde” det till mycket alkohol. Blev jätteglad över ditt inlägg.Nu har du kraft att använda i ditt liv, och få mer som du vill..Varm kram?

Benguela

Underbar känsla! Jag unnar dem den - och längtar efter den...

För mig är det viktigt att se, att alkoholen är farlig för oss alkoholister. Att ett glas eller två inte är farligt för ”vanliga” människor, inte behöver gömmas eller skämmas. Att det kan vara en del av att göra livet lite lättare varannan lördag. Inte till ett helvete varje dag.
För mig är det viktigt att mitt eget perspektiv på alkohol, som grundar sig i min egen fallenhet att dricka för Mycket varje gång jag dricker, inte blir min ”allmänna” syn på alkohol.
Så många människor som kan dricka med måtta. Så många som avstår bara för att.. Så många som inte ens tänker på alkohol.
Jag avundas dem. Jag ör glad att de är i majoritet.

Lim

Tack miss lyckad. Ja ibland är det så skönt att bli arg en stund och nästan känna hur man växer av det!

Benguela jag förstår vad du menar samtidigt som jag känner lite annorlunda. Jag har varit både nykterist och måttlighetsdrickare förr och drack max två cider vid varje tillfälle förr. Jag tyckte även då att alkohol var ett gift. Och det som gör nu att jag ställer mig emot alkohol (utan att banna mina nära som dricker måttligt eller ens de som överkonsumerar eftersom det inte är min ensak) är alkoholnormen som upprätthålls. En norm som faktiskt skapar alkoholister. Jag drack första gången som 19 åring. Påhejad av måttlighetsdrickare.

Jag är inte avundsjuk på de som kan dricka måttligt eftersom jag vet att inte ens det är något för mig. Jag har gjort det och även då ändå sett igenom det och mått dåligt av det.

Alkoholnormen är ett problem varelse varje enskild drinkare har alkoholproblem eller ej. För mig hjälper den insikten mycket och att tillåta mig själv ogilla alkohol totalt i alla former stärker mig och gör att jag nästan kan lova att jag aldrig kommer att ta återfall.

Kram på er!

Det är väl själva accepterandet av fylla och alkoholkultur som galloperat iväg..Det görs ju otroligt mycket reklam för alkohol..Det dricks i alla sammanhang. Kvinnor har blivit a-beroende i mycket högre grad än tidigare. Parsupandet har ökat. Hade någon sagt till mig för 20 år sedan att du kommer att köpa en jättetetra med illaluktande vin i flera gånger i veckan. Du kommer att försöka låta bli men kommer ändå att köpa flera hundratals sådana förpackningar, så hade jag inte trott på det..Men så blev det, tyvärr..Alkoholen har förpackats, och smaksatts i en massa olika sorter och buteljer.På senare år endast för att locka oss att köpa..Såklart det finns massor av människor som kan hantera a..Men alla vi (var 7:e person ) som har problem och alla våra anhöriga..Vi är ganska många som önskar att alkoholen aldrig skulle ha uppfunnits..Och att barn aldrig skulle behöva växa upp hos fulla föräldrar..

Lim

En vän till mig berättade att hens alkoholiserade förälder har gjort så att hen nu har depressioner och panikångestattacker i vuxen ålder. Är sjukskriven och måste bearbeta detta och äta mediciner och gå i samtal etc. Trots att hen älskar sin förälder och träffar den. Själen trasas ändå. Trots kärlek. Mellan förälder och barn. Och vilken förälder vill göra så att ens barn lever med depressioner i framtiden? Orsakade av en själv? Det är nog inte speciellt många här i världen. Antagligen inte en enda här på forumet.

Jag är så glad att jag inte skadar mina barn genom att bli full. Jag är ingen perfekt mamma men den bästa jag kan vara. Oftast i alla fall.

Snart tänker jag ut och springa igen. Träningsvärken i mina ben idag känns underbar.

Kramar!

Ler

Lim .. Är inne o läser ikapp .. Du är såå stark ??? med barnen , jobbet och en man .. som är ute på ” sitt ” .. när han borde vara på plats o ta hand om dig o familjen ... MEN .. Du har dina skäl att stanna och jag vet sen tidigare att du har en plan för framtiden och dig o barnen .. Stor Stor Kram till dig .. Ler ?

Lim

Tack fina snälla Ler. Verkligen tack. ❤

Jag jobbade 13 timmar idag. Kom hem till ett enda kaos. Min man hade jobbat 6 timmar. Och inte orkat fixa hemma. Allt är kaos. Men jag är ju helt slut efter den här dagen. Så jag tänker inte göra nånting utan det får bli imorgon. Men det känns inte så kul. Men mitt i kråksången så blir jag ju inte längre triggad till att vilja dricka när det blir såhär. Jag stänger snarare av synen och fokuserar på annat. Jag orkar ändå inte göra nånting så varför stressa upp mig.

Imorgon är en ny dag och då slutar jag tidigt.

Hoppas ni andra har en härlig kväll. Nu ska jag krypa ner i soffan med barnen.

Kramar!

Lim

God kväll allesammans.

Idag fick jag ett utbrott nästan. Det var inte så märkbart för någon annan än man och barn som nog undrade vad som for i mig. Jag blev så less på kaoset hemma som ingen utom jag ens ser som ett potentiellt ansvar. Så H******e vad jag städade. Samtidigt som jag utbrast saker som "jaaaaa vad fint det blir när man städar istället för att gå ut och fika" Jag kände mig helt knäpp. Som att jag hade förlorat förståendet. Men hjälp vad snabbt det gick. Har aldrig nånsin städat så fort. Med hög puls och galen blick. Tog kanske en halvtimme så var allt klart. Sedan grät jag. Jävla röra.

Sedan åkte hela familjen och fikade. Jag bjöd.

Men det var skönt att få ur sig frustrationen på ett sätt som faktiskt gav nåt resultat. Jag har till och med vikt tvätten i mitt sammanbrott.

Sedan hade vi en väldigt mysig kväll och kom nyss hem. Och det var skönt att komma hem till ordning.

Godnatt godnatt ❤

Lim

Är mitt uppe i en storstädning. Trött nu men kan inte sluta riktigt än. Men tar en kort paus.

Råkade kolla in på instagram. Blev direkt nere av en bild. Känner mig bortvald fast jag vet att jag egentligen absolut inte är det. Men känner ändå så. Och får lust att fly. Resa bort. Men det ska jag snart så jag får se fram emot det.

Blev plötsligt så tacksam över att jag har mitt jobb. Är ofta trött på det... Som de flesta är på sitt jobb då och då. Men när jag känner mig såhär så är jag liksom så glad att jag ska till jobbet imorgon. Träffa snälla kollegor. Och barnen får leka på fritids några timmar, vilket de tycker är kul.

Jag älskar ju sommaren. Men den är också lite tärande. Allt sker så i det öppna. Folk är ute, barn är ute, man träffas oavsett om man vill eller inte. Alla ska visa sina underbara sommardagar. Och ja, sommaren är fantastisk. Friheten, ljuset och värmen. Men jag förstår också varför man längtar bort lite. Till nåt slags lugn. Och jag vet varför jag gillar hösten trots att den skrämmer när vintern är nära. Men man kan pusta ut en aning. Showen är över för denna gång liksom.

Kluven är jag. Och trött. Men jag måste stoppa mina negativa tankar. Tankar som inte ens hade kommit om jag inte hade öppnat upp instagram.

Kram allihop och ta det lugnt ⛅