Vad är det för fel med mig? Jag är så arg och känner sånt hat mot mig själv just nu. In vino veritas? Nej in vino ett jävla äckligt rövhål! Igår skulle vi fira min frus födelsedag, vi ordnade med tårta och present. Sen under dagen skulle vi fixa lite i trädgården varpå jag tyckte det var en bra ide att dricka öl under tiden. Jag var rätt sliten efter veckan och hade sovit dåligt hela veckan och ölen gick från att inte ha nån effekt till att snabbt slå till och jag blev full och jobbig. Barnen var med hela tiden, de är små.
Jag skällde ut min fru över att jag tycker att jag drar för mycket av lasset, jag tjänar alla pengar och jag gör halva hushållsjobbet (sköter all tvätt, städar, lämnar på dagis och jobbar 9-10 timmar om dan). Men jag var så jävla elak! Dessutom för några veckor sen så hände en liknande sak, vi grillade med vänner och alla barnen och jag drack för mycket och blev väldigt full. Då lovade jag dyrt och heligt att inte dricka för mycket igen. Jag drack inte alls i hela typ tre dar, sen började jag ta ett glas efter jobbet igen.
Min fru är arg för att jag inte kan dricka normalt och ha trevligt men JAG KAN INTE. Jag kan inte kontrollera det när jag väl börjar.
Så nu har jag äntligen bestämt mig! Imorrn går jag till mitt första AA möte för nu räcker det. JAG HATAR DEN FULLA JAG, jag hatar honom så mycket, han är elak och dryg. Jag är själv omtänksam och snäll och ganska mjuk. Han är hård, elak, orättvis. Jag gråter nu, känns så jävla bra att skriva av mig här. Och ja, jag är alkoholist förresten, ska kanske nämna att jag förr kallade mig typ "problemdrickare" men nej, jag är alkis.
Till saken hör att jag har ALDRIG kunnat dricka normalt. Jag blev full första gången som 14 åring, har en lång utbildning och bra jobb. Men enda sen 20 årsåldern har jag druckit mig redlös nästan varje helg. Min fru ville först inte ha barn med mig men för fyra fem år sen gick jag på AA och fick kontroll men sen tyckte jag att det här går ju bra och nu sitter jag här och gråter i min ömklighet.
Usch, snälla säg att det kommer gå bra. Jag vill aldrig mer vara här. Min fru tog dottern och åkte till en kompis för ett par timmar sen, min son sover bredvid mig. Jag bad om ursäkt och la mig platt sa att jag skäms nåt oerhört, men jag är på riktigt rädd att hon får nog och lämnar mig nu. Fan fan fan vad arg jag är på mig själv.
Förslåt för ett långt inlägg. Jag har alltid varit "bror duktig" på många sätt och har völdigt svårt för att inte "vara perfekt" och akoholen har hjälpt mig hantera och tränga bort jobbiga känslor som ångest osv.
Det här MÅSTE gå! Snälla säg att det finns nyktra alkisar därute som lyckades lappa ihop familjen och vad ska jag göra för att få min fru att förlåta mig. Jag tänkte skriva ett kontrakt till mig själv och henne att jag aldrig mer ska dricka. Men tänk om hon bara tycker det ör patetiskt?
Jävla helvete, ska livet vara såhär? Varför är jag såhär?