Vad är det för fel med mig? Jag är så arg och känner sånt hat mot mig själv just nu. In vino veritas? Nej in vino ett jävla äckligt rövhål! Igår skulle vi fira min frus födelsedag, vi ordnade med tårta och present. Sen under dagen skulle vi fixa lite i trädgården varpå jag tyckte det var en bra ide att dricka öl under tiden. Jag var rätt sliten efter veckan och hade sovit dåligt hela veckan och ölen gick från att inte ha nån effekt till att snabbt slå till och jag blev full och jobbig. Barnen var med hela tiden, de är små.

Jag skällde ut min fru över att jag tycker att jag drar för mycket av lasset, jag tjänar alla pengar och jag gör halva hushållsjobbet (sköter all tvätt, städar, lämnar på dagis och jobbar 9-10 timmar om dan). Men jag var så jävla elak! Dessutom för några veckor sen så hände en liknande sak, vi grillade med vänner och alla barnen och jag drack för mycket och blev väldigt full. Då lovade jag dyrt och heligt att inte dricka för mycket igen. Jag drack inte alls i hela typ tre dar, sen började jag ta ett glas efter jobbet igen.

Min fru är arg för att jag inte kan dricka normalt och ha trevligt men JAG KAN INTE. Jag kan inte kontrollera det när jag väl börjar.

Så nu har jag äntligen bestämt mig! Imorrn går jag till mitt första AA möte för nu räcker det. JAG HATAR DEN FULLA JAG, jag hatar honom så mycket, han är elak och dryg. Jag är själv omtänksam och snäll och ganska mjuk. Han är hård, elak, orättvis. Jag gråter nu, känns så jävla bra att skriva av mig här. Och ja, jag är alkoholist förresten, ska kanske nämna att jag förr kallade mig typ "problemdrickare" men nej, jag är alkis.

Till saken hör att jag har ALDRIG kunnat dricka normalt. Jag blev full första gången som 14 åring, har en lång utbildning och bra jobb. Men enda sen 20 årsåldern har jag druckit mig redlös nästan varje helg. Min fru ville först inte ha barn med mig men för fyra fem år sen gick jag på AA och fick kontroll men sen tyckte jag att det här går ju bra och nu sitter jag här och gråter i min ömklighet.

Usch, snälla säg att det kommer gå bra. Jag vill aldrig mer vara här. Min fru tog dottern och åkte till en kompis för ett par timmar sen, min son sover bredvid mig. Jag bad om ursäkt och la mig platt sa att jag skäms nåt oerhört, men jag är på riktigt rädd att hon får nog och lämnar mig nu. Fan fan fan vad arg jag är på mig själv.

Förslåt för ett långt inlägg. Jag har alltid varit "bror duktig" på många sätt och har völdigt svårt för att inte "vara perfekt" och akoholen har hjälpt mig hantera och tränga bort jobbiga känslor som ångest osv.

Det här MÅSTE gå! Snälla säg att det finns nyktra alkisar därute som lyckades lappa ihop familjen och vad ska jag göra för att få min fru att förlåta mig. Jag tänkte skriva ett kontrakt till mig själv och henne att jag aldrig mer ska dricka. Men tänk om hon bara tycker det ör patetiskt?

Jävla helvete, ska livet vara såhär? Varför är jag såhär?

turisten

Har ett riktigt alkis beteende med smygsupande, svårt att kontrollera drickandet, sträcker mig gärna efter ett glas om jag känner stress, ångest osv. Alkoholen har blivit ett sätt att hantera negativa känslor, att stänga av, få ro i skallen lite. Men ska man bedöva bort sig från livet? Vad är skillnaden för icke alkisar? Dricker de inte för att dämpa negativa känslor? De kanske dricker för att ha roligt? Det var länge sen för mig. Förlåt, nu blev ett långt inlägg ännu längre...

Du har ju varit på AA och inser att du har problem så då har du ju redan kommit en bra bit. Jag blev inte arg av att dricka men om jag var arg innan så blev det sällan bra med alkohol på det.
Men sätt idag som dag 1 då?
Kontrakt vet jag inte om det hjälper, det är ju för att på kort sikt få partnern att tro på att man menar allvar (vilket du säkert gör nu). Men handling väger ju mycket tyngre än ord. Om du känner dig tryggare av det så kanske det hjälper. Dock tror jag att din fru vill se förändring snarare än papper. Jag har dock också lovat min fru att inte dricka, vilket jag inte heller gör. Det är mitt prio ett. Får anpassa övriga livet efter det, aldrig tvärt om. Har 50 dagar idag och känner att hon tror på mig vid det här laget. Du kan säkert lappa ihop familjen men du måste ta tag i problemet. Kämpa på!

turisten

Tack Ironwill! Det är inspirerande att läsa om dig och andra som redan är en bit på väg! Allt har gått bra så länge och min fru, efter ett dygns iskall behandling från henne, har värmt upp igen, jag tror detta går bra!

Jag känner mig enormt positiv redan! Jag inser het plötsligt hur mycket plats alkoholen tagit i mitt liv! Så mycket har handlat om det mentalt. När kan jag dricka? Har jag dricka hemma? Hur mycket kan jag dricka? När kan jag supa till utan att nån märker? Var kan jag gömma hemliga spritflaskan? etc etc. Nu har alla dessa problem bara ett svar, för alltid, "NEJ". Det känns som så många bekymmer lyfts!

Har inte sovit alls på två nätter, bara slumrat lite, men känner mig trött men hoppfull! Jag vet att det svåraste kommer om några veckor för mig. När jag sitter på en uteservering och tänker att ett glas eller två går bra. Och det gör det helt säkert! Men sen några veckor senare när jag glidit ner i det slippriga hålet igen sitter jag där igen och dricker 1-2 flaskor själv varje kväll plus mycket mer under helgen.

Tack för allt stöd! Håll i du också! Nu kör vi!

Friskhetstecken att du är här! När jag läser dina rader får jag en känsla av att du lägger en hel del tyngd på dina axlar och sväljer en hel del. Du verkar vara en juste, snäll och omtänksam person (känner igen mig mkt i det själv). Som kanske likt mig lägger en hel del skuld på sig själv?
Kanske har då alkoholen funkat som en slags ventil och en tillfällig flykt/andningspaus, så har det varit för mig. En av nycklarna för mig är att träna mig på att stå upp för mig själv och för mina behov. Detta är betydligt lättare att göra när man håller sig nykter. Det är annars lätt för min sambo att säga att hon beter sig som hon gör p g a av att jag är onykter. Detta gör i sin tur att jag känner skuld och att jag skäms över mitt beteende, d v s det blir en nedåtgående spiral.

När man är nykter byggs ju en självkänsla och självtillit. Man börjar lita mer och mer på sig själv. Man börjar stå upp mer och mer för sina behov.

Sen kan ju drickandet till slut bli ett beroende och en riktigt dålig ovana, MEN detta går att bryta. OCH det är jättebra att söka hjälp och stöd.
Detta forum är ju fantastiskt bra.

Det var några lite halvostrukturerade tankar. Lycka till på din resa, det kommer att gå bra ska du se!

Att hitta det positiva med att var nykter. Köra när som helst, alltid kontroll, viktnedgång, mer energi så du kan träna hårt (som i sin tur minskar stress än mer), mindre ångest och ågren, folk blir impade över din förändring, bättre sömn (för de flesta) och mer där till!
I motsats till att bara se det som du förlorar något.

turisten

Jag har inte hört av mig på ett par dagar, förlåt har varit fullt upp med barn jobb och sen hinna klämma in AA i alltihopa. Tack så mycket för alt stöd! Först ville jag bara höra av mig och säga att allt går otroligt bra, jag har inte mått bättre på flera år! Min fru repade sig och verkar tro på mig, och det viktigaste av allt, JAG tror på mig. Jag känner det som ett ENORMT problem har lösts och så mycket energi och tid och mental kapacitet har blivit fritt. Min fru fick en kort depression och ska träffa en psykolog men hon verkar redan bra igen. Jag sa att hon ska gå i alla fall, jag tror hon har en minii bipolaritet eller nåt sånt. Hon har ett fruktansvärt humör och ibland blir hon väldigt nere och gråter.

Morgonstund - När jag läser ditt inlägg så triller en polett ned! Jag är precis som du, jag tar på mig allt, är väldigt ansvarstagande och har svårt att skjuta bort ansvar. Alkohole har ENBART varit en ventil för mig de senaste åren, det var flera år sen jag drack för att det var kul, jag drack för att glömma och bedöva mig från all press och allt ansvar.

IronWill - Hoppas allt går bra! Jag ska försöka skriva mer och kommentera på forumet också. Som sagt, blev väldigt upptagen men känner en glädje och livslust inför familj och jobb jag inte kännt på åratal!

Vaniljsmak

Om de är återkommande med humöret, både ilskan och nedstämdheten/gråtandet, kanske de kan vara en allvarlig form av pms. Jag har själv väldigt mkt problem med det och det tog flera år för mig att inse vad det var! Ska börja medicinera (istället för att självmedicinera med alkohol) mot de i hopp om att slippa de mörkaste stunderna.

… att du redan efter några dagar utan alkohol känner de positiva effekterna av att inte skicka i sig giftet. Ja, detta med ansvar och press blir en tyngd och ett ok, ofta märker jag att det är en tyngd och ett ok jag själv lagt på mina axlar. Vi behöver inte ta ansvar för allt och allas mående. Det ordnar sig oftast rätt bra ändå. Nu så här i början av ett nyktert och fritt liv är det viktigt tror jag att vi är rätt "egoistiska" och ger oss själv möjligheter att andas och hitta på roliga saker som ger energi. Kan vara vad som helst, en promenad, se en film, fiska, spela golf. Eller vad man nu vill pyssla med.

Ser fram emot att höra mera från dig, vi reser på samma tåg mot ett fräscht och fritt liv!

Du står nu inför vad som kan bli ditt livs viktigaste förändring. Om du ger dig själv chansen kan du få ett helt nytt liv. Fyllt med energi, värdighet, och självförtroende. Du kan bli en närvarande pappa till dina barn, en stabil man till din fru, en klippa till dina vänner och viktigast vän med dig själv.
Lämna alkoholen bakom dig. Hitta ditt nya liv, hitta den du egentligen är.
Kämpa dig igenom de luriga 3-6 månader som det tar att bli fri från alkoholsug.
Gå på AA och läs på om alkoholberoende och vad som händer i hjärnans belöningssystem mär man slutar dricka. Läs på om PAA. Ta fighten.
Det är värt det x 1000
Kram.

Du står nu inför vad som kan bli ditt livs viktigaste förändring. Om du ger dig själv chansen kan du få ett helt nytt liv. Fyllt med energi, värdighet, och självförtroende. Du kan bli en närvarande pappa till dina barn, en stabil man till din fru, en klippa till dina vänner och viktigast vän med dig själv.
Lämna alkoholen bakom dig. Hitta ditt nya liv, hitta den du egentligen är.
Kämpa dig igenom de luriga 3-6 månader som det tar att bli fri från alkoholsug.
Gå på AA och läs på om alkoholberoende och vad som händer i hjärnans belöningssystem mär man slutar dricka. Läs på om PAA. Ta fighten.
Det är värt det x 1000
Kram.