av lillablå

hur mycket är för mycket?

lillablå
tis, 2010-10-19 - 21:27

Hej Lelas,
jag investerade för ett tag sen i en ny och dyr leksak, en canon eos 5D mark II...
jag antar att det gör mig till en stor fotonörd? har bestämt mig för att leka med svartvit film i helgen, ska plocka fram min gamla dammiga mellanformat...

nog om det, jag måste bara få dela med mig lite!
Jag har beställt klipptid! Visst låter det inte som nåt att dela med sig av, men för mig är det stort! Jag har inte klippt mig sen jag var tillsammans med t, har inte kunnat ta mig för att ringa om en tid. Kanske känner jag nu att jag är VÄRD det, att jag får pyssla om mig, att jag ska börja nåt nytt?! Och dessutom köpte jag ett halvårskort på gymmet, har ett diskbråck som gör att jag måste träna för att funka, har nog slarvat lite med det...
Och nu kommer det bästa av allt: jag har blivit erbjuden att gå på visning av en lägenhet! Första lägenheten som jag ens blivit erbjuden visning! Vet att det inte betyder att jag får den, men det är så himla skönt! Har stått i kö sedan 2007 och sökt säkert 1000 lägenheter... Kanske lossnar det nu? Håller ni tummarna på måndag när jag ska dit? Just nu bor jag i min kompis lillebrors lägenhet, med risk att bli vräkt omedelbart...

På ett sätt känns det skit att skriva om allt det här mitt i ert kämpande och lidande, men för ett halvår sen var jag i er situation... Märta, Mie, Adde och några andra var mitt stöd i en av de jobbigaste situationerna man kan vara. Ska jag gå eller stanna. Av eller på. Tårarna rann konstant, jag mådde verkligen så dåligt att jag funderade på om det var värt det alls...

Idag är jag glad och faktiskt stolt över mitt beslut att stå upp för mig själv, att visa mig själv respekt och gå mot ett lugnare och rikare liv. Jag är inte där, jag mår fortfarande skit ibland, eller rätt ofta om jag ska vara ärlig, men ibland kommer dagar som den här, när jag faktiskt är full av livsglädje och hopp! Och funkar det så för mig, så funkar det så för er, det är jag övertygad om!!!

Vill inte gnida in mina framgångar i nyllet på er, vill bara ge er lite lite hopp!
Ni finns med mig varje dag, som en påminnelse om att vi är värda ett lyckligt liv!
Stora kramar!!!

Fenix
tors, 2010-10-21 - 09:31

Hej lillablå, så glad jag blir av att läsa dina rader!!!
Jag är så lättrörd, framför allt när någon känner hopp. Det är en himla god känsla, en av de bästa man kan ha. Apropå hopp, så hoppas jag förstås att du får en lägenhet du vill ha, det är du verkligen värd efter din plågsamma resa.
/Fenix

lillablå
fre, 2010-10-29 - 21:49

Govänner!
Det blev ingen lägenhet!
Men jag har klippt mig, och det var så himla skönt att bli av med
alla spröda toppar och kluvna ändar...
symboliskt kan man nog jämföra det med vad som pågår inom mig,
jag vill bli tydlig i mina konturer, inga kluvna känslor och jag vill bli
så där stark som typ Mie och Märta, och inte brytas och gå av så
lätt...
dessutom var det ju första gången jag klippte mig sedan jag lämnade
min kärlek...

snart fyller den yngste år. saknaden kommer över mig då och då, och
nu kommer den oftare, både den yngste och jag fyller år i november...

brorsan har precis åkt hem, efter thaimat och en film, så himla skönt
och kravlöst... han är bäst!

Märta, har läst i några trådar att du träffat en ny man... så vansinnigt
glad för din skull, att du gått ur det här starkare och funnit någon att
hålla i handen!!! Det är du värd, finaste Märta!

Och ni alla andra som kämpar, jag läser allt vad ni skriver och känner
så med er!!! Tulpanerna har börjat dyka upp, hade jag kunnat hade jag
köpt en bukett till er var för att lysa upp ert liv ett par minuter!!!
Kämpa på och unna er lite vardagslyx!
stora kramar!!!

Märta
sön, 2010-10-31 - 10:23

Hej

Härligt att höra att du läker. Det tar tid, jag har fortfarande mina bakslag. Du är precis lika stark som mig, Mie och många andra. Du bröt en destruktiv och dysfunktionell relation, du valde att gå och inte vända tillbaka. Precis som jag. Det tar tid att hitta alla konturer igen, jag är fortfarande inte där. Och som jag skrivit tidigare, jag har kanske en rättegång som väntar vilket också försvårar läkningen.

Ja du jag har ,obegripligt nog, träffat en fin, god, stark och stabil man. Det är på ett sätt overkligt, det känns som om det gått alldelels för fort. Men samtidigt ger det mig hopp om att det finns så många fler som är goda männniskor än vi tror. Tack för dina fina och värmande ord, det gör mig så himla glad.

Du, Märta Tikkanen skrev en gång" Starka människor böjs inte, de bryts och brister". Kanske är det så med oss starka, vi brister och då tar det längre tid att läka. Glöm aldrig att du är stark och värd så mycket, att du är generös och stöttar andra, sprider vänlighet, värme och glädje omkring dig.

Kram Märta

Märta
sön, 2010-10-31 - 15:26

Lillablå

Här är dikten. Märta Tikkanen levde med en alkoholiserad man och när hon bröt upp så skrev hon den här dikten. Hoppas att den kan ge dig och många andra lite styrka. Jag tycker att den är fantastisk.

Kram Märta
_________________________

Du måste vara stark
händer det
att människor säjer
till mig

Och jag tänker
på allt som har hänt
- kanske jag är stark

Ja, det är väl så
Jag är väl stark jag

Starka mänskor böjs inte
De bryts och brister

Märta Tikkanen Ur "århundradets kärlekssaga"

lillablå
fre, 2010-11-05 - 18:45

jag är jag, fortfarande, och oj vad fint här har blivit! ska bara titta runt och lära mig hitta!
kramkram!

märta
lör, 2010-11-06 - 00:08

Hej min vän

Vad märkligt det känns med den nya profilen, det är verkligen annorlunda. Tog mig en titt innan läggdags nu, hoppas vi alla lär oss att känna oss hemma igen. Jag ska också surfa runt med mer tid, nu ska jag lägga mig och läsa vidare i min roman med kattfröken i min säng. Sov gott du, och alla andra hjältar

Styrkekramar Märta

PS: Gillar inte riktigt den lilla texten men man kanske vänjer sig :-)

lillablå
lör, 2010-11-06 - 19:58

Gokväll kära vänner...
Skulle bara kolla schemat för nästa vecka, satt på spårvagnen hem från mormor, och hittade en plus och minuslista jag skrev för knappt ett år sen.
mina plus och minus.
ur hans synvinkel.
så som jag tolkade det han bokstavligen sagt.

behöver jag säga att inte ett enda var på plus?

- jag skämde ut honom (när jag var stolt och glad över att få presentera honom för ett par av mina kollegor på jobbet)
- avbryter
- beter mig som ett barn, alt är ett barn
- vill ha all uppmärksamhet
- överreagerar
- kontrollerar
- förföljer...
etc, etc...

Nu kommer snart julen, för ett år sen pysslade jag hemma hos honom och barnen, fixade små paket till barnen att hänga upp i min gamla adventskalender som mormor broderat åt mig, bakade pepparkakshus, bakade lussekatter och gjorde godis... trodde väl att lyckan var för evigt, att om bara jag blev lite gladare och trevligare så skulle allt bara bli bra... hade inte riktigt fattat hur illa det var, inte förrän julledigheten kom och han drack varje dag, inte alltid så mycket, men alltid mer än att han kunde ta bilen i snöstormen och köra till busstationen i andra änden av samhället för att hämta mig när jag jobbat klart...

Stackars man, stackars barn, men inte stackars mig, för jag må vara ensam, men jag är inte olycklig!

Och till alla underbara som finns här: tack för alla vänliga ord på min långa resa, TACK!!! Jag har sagt det förut, jag säger det igen, det kan hända att jag råkar säga det nästa vecka också: Ni är livbojar att hänga fast vid, ni är de klänypor man kan hänga upp sina dagar i, ni betyder mer än ni anar där på andra sidan skärmen!!!

Kärlek till er alla!!!

märta
sön, 2010-11-07 - 12:35

Hej min vän

Oj, vad jag känner igen mig i det du skriver. Jag har ju skrivit dagbok under hela tiden, sparat alla mail och ibland när jag sitter och läser igenom allt så ser jag ju i backspegeln hur han har manipulerat och kränkt mig, ljugit om alkoholen. Men jag ser också hur jag gång på gång har kämpat att få till en försoning, låtit mitt livsutrymme krympas om och om igen.

Han går än i dag med sina systempåsar men nu är han inte längre på väg hem till mig. Och du, hellre ensam i ensamhet än ensam i tvåsamhet.

Sen ska du veta och känna att du verkligen är ett stort stöd för många av oss här på forumet.

Kramar i massor/ Märta

Mie
sön, 2010-11-07 - 14:13

Jag satte kryss i kalendern när han var full... många kryss blev det. Helger & ledigheter var värst...

Kram kram...