Inte för att det kanske spelar roll egentligen men efter att bläddrat igenom första inläggen undrar jag lite över könsfördelningen. Ovanligare med killar som vill söka hjälp / få prata om medberoende?

Min historia är i alla fall att jag efter flera år som gift med en fru som dricker för att lugna nerverna vid stress / gömmer vin / dricker upp det som råkar finnas hemma (oavsett smak och sort) utvecklat ett medberoende som jag inte gillar att ha. Jag kollar procent på öl i kylen, letar tomflaskor i glasåtervinningen, luktar efter andedräkt, lyssnar efter konstiga snarkningar, noterar dålig motorik etc. Det sliter på mig att vara sån. Jag blir trött stressad och ledsen av det och gillar inte rollen jag tagit. Har också blivit den som måste fråga hur mycket vi ska dricka på semestrar m.m.. eftersom jag arbetar upp ångest inför längre ledigheter. Jag trivs inte med att vara den men det har vuxit fast i mig.

Fnurr

idag fick jag också skäll för att jag spionerar och kontrollerar. På semester utomlands. I förrgår en liter starköl. I dag nyktert fram till middagen. Då var det något som var glömt i bilen och trots att allt till middagen var köpt och det i bilen kunde väntat var en liter starköl med hem. Jag drack halva för att det inte skulle bli att den litern drog igång något. Efter det förslag om att gå ut på stan en sväng. Jag kände att det hängde ihop med alkohol igen och frågade om vi skulle diskutera vad som skulle gälla med alkohol under semestern (vi reser med tre barn). Jag blev utskälld och hade förstört allt med mitt kontrollerande och det höll på att bli att jag var ensam kvar i stan med barnen som inte fattade vad det handlande om. Kan låta lite. En liter öl är inga mängder men jag har blivit skadad av hur det gått med alkohol innan. Det har slutat med gräl hemskheter och elände och jag vill inte det på semester med barnen. Har hållit mig borta lite i början av sommaren delvis för att slippa smygdrickande på landet och mitt kontrollbehov / medberoende men nu är jag där igen.

Fnurr

och det är förstås som alltid mer komplicerat än att min fru har alkoholproblem och jag är perfekt. Jag har haft mina bekymmer med alkohol också. Men då snarare att jag tappat koll på gränsen och blivit för full. Det har däremot blivit bättre med åren. Jag blir nu oftast trött och slutar i tid. På min fru verkar det mer vara den typen av beroende jag känner för nikotin. Stanna kvar på väg hem från jobbet för att dricka, hitta på en ursäkt för att komma till ställen att köpa på. Mer som man gjorde när man tjuvrökte. Det verkar inte släppa heller utan är ständigt närvarande eller åtminstone ofta återkommande. Det suget efter alkohol har jag aldrig upplevt även fast jag haft problem med att begripa var gränsen går när jag väl druckit ibland. Det är också det suget som gjort att mitt medberoende/ kontrollbehov vuxit. Jag är alltid lite orolig och på spänn när det måste göras udda ärenden vid udda tider eller om det görs ärenden till skafferiet och sen är nydiskade glas och mycket tandkrämslukt. Det sliter på mig att inte kunna koppla bort det och slappna av. Det sliter också mycket på mig att jag kommer i andra hand när det suget är på.

Fnurr

Aldrig att det skulle gå ut över jobbet eller egentligen någon annan än mig heller. Jag är nog en av de få som vet och den enda som vet mycket. Men det är ändå ett beroende, och att leva nära ett beroende sätter spår. Det är också ett beroende som alltid finns där under ytan och gör att jag aldrig vet vad som gäller. Utmattande. Egentligen är det väldigt lite när jag ser vad andra här skriver om. Ambulanser, kiss, spyor etc finns inte på kartan. Fasaden runt beroendet utanför familjen är nog helt perfekt. Men när man lever nära det går det inte att slappna av och bara vara lugn. Risken för bråk om det är också alltid överhängande. Känner jag att jag behöver säga något vet jag att det blir bråk varje gång. Bråk medans vi båda är påverkade händer däremot aldrig eftersom jag ser till att aldrig vara alkoholpåverkad samtidigt och går undan direkt om det verkar vara något på gång. Den friden har jag lyckats skapa mig. Att aldrig gräla med någon som är full. Jag lämnar inga möjligheter till det och nappar aldrig på några provokationer. Det var ett stort delmål som jag faktiskt nått.

Anxiete

Som du själv säger, det är nog mest kvinnor här men det har egentligen ingen betydelse vilket för medberoendet är detsamma.Samma oro, ångest och kontrollerande. Det är bra att du skriver här , framförallt för din egen skull men även för andra män i din situation , kanske fler vågar och blir stärkta av dej!
Det är en jobbig situation du befinner dej i , när allt man säger om alkohol vänds emot en själv och det blir bråk. Du har kommit en bit genom att inte diskutera när det druckits , bra!
Hur skulle du vilja att ditt liv var? Det är det enda du kan påverka......
Skriv gärna mer !

Skipper2

Har det precis så där också. 2 barn och en man med ständigt sug efter alkohol. Han blir inte full på så sätt att han vinglar eller sluddrar men jag märker det. Grötig röst, trött, snarkar högt. Konstiga ärenden till verkstan, skåpluckor till rom-flaskan som öppnas när det bryggs kaffe.
Jag går och väntar och väntar på när han ska dricka, snart nog gör han det och jag blir så besviken. I bland "bara" 2 öl ibland 6 öl men ett ständigt sug och de flesta dagarna. Kan ju vara större mängder också för han gömmer i perioder.
Livet fungerar. Han har heltidsjobb, sköter om barnen, lagar middag osv men vår relation blir så påverkad. Hur full är han nu? Kan han bära runt på vår bebis? Har han ens druckit? Luktar han alkohol? Äter han läkerol, vad försöker han dölja? Ständigt på vakt, ständigt bedömer jag honom. Så så less! Vill inte vara sån! Dränerande.
Han själv försöker bara normalisera och säger att "alla" dricker och att alla hans kompisar till och med dricker mer än han. Att dricka rom direkt ur flaskan direkt efter lunch det kallar han för att "ta en avec" och att jag är så överdriven och kontrollerande. Han får det att låta som att han är en skön snubbe och jag någon som är präktig och kontrollerande. Tyvärr känner jag mig säker på att han kört biö efter att ha druckit också. Han sa att det hunnit gå ur kroppen när han körde men det betvivlar jag starkt. Gränser som flyttas för varje år som går.
Jag läste boken "Djävulsdansen" och har läst mycket här på forumet. Återkommande råd är att ha fokus på sig själv. Du måste må bra för att vara en bra pappa, vara din egen bästa vän. Du kan lika gärna utgå från att hon har druckit, kommer dricka snart. För det kommer hon och då slipper du bli besviken. Det stod också i den boken ungefär "En beroende förälder är en frånvarande förälder. En medberoende förälder är också en frånvarande förälder eftersom den har fokus på den beroende". Det träffade mig i hjärtat. Jag ska försöka på alla sätt att sluta räkna burkar, lyssna efter ljud på burkar/flaskor som öppnas, sluta bedöma hans berusningsgrad, sluta bry mig om hans konstiga ärenden. Jag är värd bättre dagar än så. När det känns svårt ska jag tänka "jag kan räkna burkar imorgon, inte idag". För att vänja av mig.
Samtidigt... ska vi ha det så här hela livet då? Antar att jag ändå måste markera "du har alkoholproblen, det påverkar oss, det finns hjälp att få". Det är just det jag gjort i alla år utan någon direkt framgång. Hur som, jag ska försöka att må bättre i mig och sluta vara så besatt av hans drickande.

Ja visst är det dränerande och jobbigt.
Också att du vill skydda era barn för att bli indragen i saker pga drickandet.
Jag brukar likna det vid ett staket som jag sätter runt mig och kanske också du kan sätta det runt era barn?
Bjud in dom till din hage och låt din fru vara utanför när hon dricker på ett sätt som skadar dig och barnen.

Är det varje gång så är det inget att tveka om.
Väljer hon då genomgående att ändå dricka så har hon kanske ett problem.
fattar hon vinken efter ett tag och avstår så kanske hon inte är beroende?

Men eftersom hon och du utvecklat den här "dansen" av kontroll och smygdrickande så lutar det åt att hon dricker för mycket och vid fel tillfällen.

Och då är det tyvärr inte mycket du kan göra.

Det svåraste och bästa är att låta henne och hennes drickande vara just hennes problem.
Arbeta upp strategier för dig själv och barnen och se till att utan skuldbeläggande skydda er nyktra del av familjen.
Varken du men framför allt inte barnen har valt att ha det så här.

Alkoholism är som du säkert vet en sjukdom som bygger så mycket på förnekande smussel och hemligheter då den som dricker dels vet att de dricker för mycket.
Också på något sätt försöker skydda er anhöriga och också förstås själva källan,dvs alkoholen.

Utförsbacken om det blir en sån är lång och tung om hon inte lyckas vända skutan.
men det måste hon göra själv.
Hon måste själv stå vid ratten och ta beslutet var hennes skepp ska ta vägen.
Samma gäller för dig.

Alanon har varit väldigt hjälpsamt för mig och gett mig många ahaupplevelser.
Det kanske finns i din stad?

Välkommen hit och läs så många trådar du känner för.
En del känner du igen och andra passar dig sämre.
Min gamla tråd under denna flik heter jaha och nu då.
Den beskriver min tre år långa kamp att släppa taget om min alkohliserade exsambo,numera nykter men fortfarande ex.

Fnurr

Det är så mycket som är komplicerat i det. Som inte stämmer med bilden jag hade av alkoholism också. Min fru är fin med barnen, högpresterande på jobbet, intelligent, rolig och snäll. Men har också en annan sida med ångest och sug efter alkohol. Det är svårt att veta vad som är vad helt enkelt och lätt att känna att man överdriver. Däremot har jag varit med när det har spårat ut också. I början kunde vi dricka tillsammans, men det utvecklades alltid till hetsigt missbruksdrickande (jag drogs med så lite hos båda). Det som är skillnaden är sug efter alkohol. Jag känner inte det, men hon gör tydligen det på ett sätt som jag tycker liknar nikotinberoende. När jag ser tillbaka på åren upptäcker jag dessutom mycket som jag inte tänkte på då men som känns som tydligt mönster nu. Rulla iväg barnen i barnvagn till hotel som hade lekland och bar vägg i vägg , vet hur det låter nu och här, men då tänkte jag inte att det glaset vin var det viktiga målet med promenaden utan mer bara lite trevligt och avslappnat. Springa upp ur tunnelbanestationer på semester i nya städer och svepa en öl kändes kul och trevligt då, men nu ser jag det annorlunda etc. Mycket sånt. Hennes pappa är f ö likadan. Vinboxar och flaskor undanstoppade på strategiska ställen på landet där vi ofta är. Nykter på dagtid men fyllnar på under kvällen. Oftast inom ramarna men feldoserar ibland så det blir sluddrigt och konstigt. Trevlig intelligent farbror, jättefin morfar men kan inte låta bli att smygsupa.

Fnurr

Det är så mycket som är komplicerat i det. Som inte stämmer med bilden jag hade av alkoholism också. Min fru är fin med barnen, högpresterande på jobbet, intelligent, rolig och snäll. Men har också en annan sida med ångest och sug efter alkohol. Det är svårt att veta vad som är vad helt enkelt och lätt att känna att man överdriver. Däremot har jag varit med när det har spårat ut också. I början kunde vi dricka tillsammans, men det utvecklades alltid till hetsigt missbruksdrickande (jag drogs med så lite hos båda). Det som är skillnaden är sug efter alkohol. Jag känner inte det, men hon gör tydligen det på ett sätt som jag tycker liknar nikotinberoende. När jag ser tillbaka på åren upptäcker jag dessutom mycket som jag inte tänkte på då men som känns som tydligt mönster nu. Rulla iväg barnen i barnvagn till hotel som hade lekland och bar vägg i vägg , vet hur det låter nu och här, men då tänkte jag inte att det glaset vin var det viktiga målet med promenaden utan mer bara lite trevligt och avslappnat. Springa upp ur tunnelbanestationer på semester i nya städer och svepa en öl kändes kul och trevligt då, men nu ser jag det annorlunda etc. Mycket sånt. Hennes pappa är f ö likadan. Vinboxar och flaskor undanstoppade på strategiska ställen på landet där vi ofta är. Nykter på dagtid men fyllnar på under kvällen. Oftast inom ramarna men feldoserar ibland så det blir sluddrigt och konstigt. Trevlig intelligent farbror, jättefin morfar men kan inte låta bli att smygsupa.

Fnurr

Till saken hör att det här är mitt andra äktenskap. Jag bodde ihop med min exfru 14 år. Vi drack båda när vi ville men hade inget sug eller hittade på konstiga strategier för att få i oss alkohol i smyg. Det är lite skönt att kunna jämföra och se att mitt medberoende och kontrollbehov inte kommer från ingenstans. Oavsett om vi drack ofta eller mycket i någon period funderade jag aldrig på att kontrollera eller sätta gränser etc eftersom det inte fanns ett sug efter alkohol på det sättet det gör nu. Bra för mig att ha som kontrollpunkt i tillvaron så att jag vet vad som är upp och vad som är ned.

gör att man känner sig ensam (för andra ser ju mest den trevliga och normala sidan av ens partner)! Och också skapar det förvirring och tvivel hos en själv för å ena sidan är ens partner så trevlig och ”normal” och så finns den där ”alkoholsidan” som suger musten ur en! Förstår ditt dilemma! Mitt ex var å ena sidan trevlig, social, omtyckt chef på jobbet, rolig pappa, humoristisk men å andra sidan drack han och blev otrevlig på helgerna och var sin egen motsatta sida på något sätt! Ska bara hänga upp en maskin tvätt betydde ta en sup (av sprit han hade i tvättstugan)! Jobbigt för dig det här, man älskar och hatar samtidigt! Du har fått många kloka råd redan! Läs och lär här och försök hitta ”din väg”! Kram

Allt eller inget.
Plus eller minus.
Allt vävs ihop som en enda stor väv där både gott och ont finns.
Man har fina studner även i alkoholdimman.
Hemligheter kanske kommer fram,saker man behöver prata om osv.

Men just för min del var det så svårt att släppa taget om just "makten" jag inbillade mig att jag hade trots att det var så uppenbart att jag inte hade det.
Sedär,nu drack han inte för att jag blev så arg.
Titta,nu hade vi en trevlig middag med bara lagom mängd alkohol osv.

Jag trodde på något vis att mitt kontrollernade och hålla under armarna attityd skulle förminska problemet.
Men det enda som hände var att man vande sig vid det som inte var ok.
Valde att blunda när man inte orkade se.
Valde att förneka helheten för att det var för tungt att påbörja tanken om ett uppbrott osv.

Men ta det i din takt,det har varit otroligt värdefullt att både skriva och läsa här.
Allt som man spyr ur sig här, har oftast någon annan varit i eller är i och man kan dela känslan.
Man är inte tokig,man har inte fel,det är inte ok.

Fnurr

Medberoende / kontrollbehov känns primitivt nedärvt genetiskt på något sätt. Eftersom alkoholism är farlig sjukdom som riskerar familjens väl känns det som väldigt djupt rotad instinkt. Mycket svårt att stänga ned och fokusera på sig själv. På samma sätt som man inte skulle titta bort från en giftorm i vardagsrummet är man orolig för lurande faror och vill inte bli tagen på sängen. Också det som gör mig trött med det. Ständigt vara på vakt. Anpassa sig så man är beredd, lågintensiv långvarig stress.

Fnurr

Det som i det här fallet förmodligen inte kommer eskalera på det sätt jag läst om här. Förlora jobb/anseende etc är inte ett alternativ i det här fallet. Den gränsen kommer inte passeras utan det kommer vara ett kontrollerat drickande men med ett sug och ett slags beroende i botten. Men trots det kommer jag reagera på alkoholsug som en fara för familjen och få stress.

så blir man lite som en enhet med otydliga gränser emellan sig! Har mycket gott med sig: gemenskap, vi mot världen mm! Men i sådana här fall tror jag att det är bra att sätta upp gränser runt sig själv! Vänd fokus till dig själv och försök att lägga mer tid på att fundera över vad du mår bra av än vad du lägger på att fundera över din frus alkoholsug! Svårt, jag vet! Men det går om man är lite medveten och ger sig den på det! Ställ dig själv frågor och ge dig själv svar! Du kan ju lita på dig själv och kontrollera dig själv! På så sätt slipper man ifrån den där besvikelsen och utsattheten! Vad kan jag göra för mig själv imorgon för att JAG skall ha en bra dag? Och håll löften till dig själv! Fick själv ett så bra råd här på forumet: att träna på de små sakerna först när det gäller gränssättning! Då lyckas man lättare och så växer man sig starkare av att lyckas och kan gå på lite större problem och dilemman! ☀️

Fnurr

Tack för bra svar och jag vet nog att det rätta är fokus på det man kan kontrollera (sig själv alltså). Vissa frizoner bör man kanske ändå kriga sig till om man ska fortsätta ihop. Jag har nolltolerans för gräl när någon är påverkad. Det blir bara hemskt och onödigt eftersom det är som att bråka med ett elakt barn. Dessutom vill jag freda semestrar med barn. Tror det kan vara bra att sätta upp såna gränser också om det går. Att aldrig gräla med någon som är full har iaf gett resultat. Har tagit ett år av extrem tydlighet men sitter nu och är skönt för mig. Jag är också tydlig med att dricka tillsammans inte är roligt för mig längre. Den kommer också vara bra för mig.

Fnurr

det inte blir 100% och det skåpsups i smyg även på semestrar så hamnar det på en annan nivå i mängd än om jag hade varit helt "ok" med det. Det blir förstås inte perfekt. Men bättre. Tror jag iaf. Får tänka på det och utvärdera.

Fnurr

kvällshandling "chips". Jag gissar vin på uteserveringen och öl med hem.

En där hon kommer hem nykter och allt är då som det ska och ni gör något trevligt?
Två,du märker att det druckit Eller inhandlats.
Där du kanske tar barnen med på nånting.
Eller tom ordnar någon egen aktivitet ett par timmar.
Dvs lämnar fritt fram och gör något som gagnar dig?
Antingen kommer hon av sig och ställer bort alkoholen.
Eller så trycker hon i sig extra när du inte är där och styr upp det.

I vilket fall så har du lämnat över kontrollen till henne där den bör vara.

Att surna till eller bli demonstrativ brukar inte hjälpa ett smack.
Det blir bara någon sorts inbillad protest där den som dricker ändå gör som den vill.

Att lära sig agera istället för reagera.

släppte mitt ex fri med sitt drickande till slut, slutade kontrollera! Eller kanske kan man också kalla det för att jag slutade bry mig! Orkade inte oroa mig mer för hur mycket det skulle drickas i helgen mm! Drack han valde jag bort honom och gjorde annat! För vår del gick det käpprätt åt ?! Vi hade inga gemensamma barn skall ju tilläggas, jag hade huvudansvar för mina barn och hans ex tog huvudansvaret för deras barn! Han hade väldigt lite krav på sig och kunde med lätthet ägna sig åt alkoholen! Din fru verkar vara en hängiven mor och familjemänniska (om man läser mellan raderna)! Om du släpper henne fri i sitt drickande så lämnar du också över ansvaret för det till henne! Då kanske hon tar bollen så att säga! Följ den väg som du tycker passar en barnfamilj och låt henne välja! Menar inte att du skall lämna er relation utan mer göra konkreta val i vardagen! Typ ikväll tänker jag gå och ta ett kvällsdopp med barnen, om du inte har druckit är du varmt välkommen att följa! Bara en tanke!

Fnurr

Ja min fru har många bra sidor. Gör väldigt mycket positivt för och med barnen och för mig. Både känslomässigt och praktiskt. Jag tror också på att göra annat de stunderna. Tyvärr blir det att det som kunde varit vår tid (dvs när barnen sover eller gör annat som försvinner). Men den tanken var bra. Att ha en plan b med någonting positivt beredd ska jag prova. Jag brottas mer med tankar på hur hantera och må så bra som möjligt själv än på att lämna så länge det inte spårar ur till någonting mycket värre än skåpsupande. Att ha löst fyllegrälandedelen var ett stort steg och en stor förbättring. Min stora önskan är ju att hon själv inser att det kommer vara ett problem hon får dras med alltid om hon inte blir helt nykter men det verkar inte gå. Vet dock att hon arbetar seriöst med det, läst på, gått på möten m.m. så hoppas det kan leda till insikt. Säger själv att mötena ger lugn och är bra.