Känslan som infinner sej då man inser att man inte bara är grundlurad men även också lagt en ohygglig massa tid på någon som struntar fullkomligt i det mesta förutom att försvara och vara dryg och avstängd i sina känslor...den är inte en behaglig upplevelse. Lögner, svek och smusslande kan få vilken "normal" människa att känna maktlöshet, frustration och total uppgivenhet. Man blir ömsom jättearg då man vet att det är en dåres försvarstal, ledsen för att det ska vara så svårt att nå fram om än man mycket väl vet varför. Jag har själv i så många år arbetat för mitt medberoende i tidigare relation som gift så jag har en bra grund i mej själv och verktyg att ta till....men i min nuvarande relation så har jag ständigt fått brottas med att min kärlek fått ganska mycket stryk, haft många diskussioner och om än jag kan/vet varför det resoneras utifrån vissa perspektiv så är det så svårt att hantera. När man dessutom under 1,5 år fått uppleva en nykter å så kärleksfull människa vid sin sida så sjunker man tungt då man märker att samma tuggande, samma smusslande å argument dyker upp igen. Om än inte uttalat i raka ordalag...det mesta Jag gör är galet och fel, Jag borde ju lita på min partner, jag borde ju anpassa mej efter dennes behov, jag är oresonlig, jag har så höga krav och dessutom vill jag alltid ha rätt å allt skall göras på mitt sätt...det gör mej helt energilös, ledsen och just idag väldigt arg, dö då tomtedjävel.