Vad skriver man?

Hårt arbetande kvinna/maka/mor som har många projekt i luften.
Jag har ett rikt känsloliv och grubblar och funderar, planerar och strukturerar hela tiden.
Alkoholen gör att jag känner att jag varvar ner och hamnar i en "vardagsfart". Jag njuter mer av det lilla, känner mig mer närvarande i tanke och själ och skrattar mer. Dricker inte på jobbet, men varje vardagskväll blir det 1-3 glas vin samt även på helgerna. Nu under semestern har det blivit en större konsumtion under dagtid.

Innan jag var 20 år hade jag nästan inte kommit i kontakt med alkohol alls, det hade heller inte lockat mig.
Fina svärföräldrar kom in i mitt liv. De levde mer "Medelhavskt" och tog ofta ett glas rött vin till maten. Det var med dem jag började lära mig tycka om vin och dricka snaps, konjak etc.

Har en dagboksanteckning om från femton år sedan, när jag var cirka 25 år och jag tog en klunk whiskey i min ensamhet för att stärka mig inför ett jobbigt telefonsamtal. "Är det nu det börjar?" Som att jag vetat om att jag skulle börja nyttja alkohol på ett ohållbart vis. Att det var mitt mål?

Maken serverade mig ofta en liten "Baileys" i tevesoffan. Själv drack han nästan ingenting. (När vi träffades så var vi båda med i nykterhetsförbund till och med). Det var när kartongvinet börjat komma på riktigt som jag verkligen började njuta av vinet. Men länge räckte det med ett glas och aldrig på vardagar. Det var även då främst maken som serverade mig vinet.

Jag blev deprimerad och sjukskriven för fem år sedan och det var då jag verkligen "jobbade hårt" för att bli alkoholist. Jag tullade av makens fina whiskeysorter (han hade ett trettiotal som han hade för "show-off", men bara bjöd från, aldrig drack själv från). En dag tittade han i skåpet och blev förfärad. "En alkoholist har brutit sig in hos oss och druckit av min whiskey, kom och titta". Jag blev kall, men ändå lättad. Jag berättade att det var jag. Att jag försökt att lätta på ångesten. Efter att vi samtalat frågade maken om jag ändå ville ha en whiskey och var beredd att hälla upp en i ett glas. Jag tackade nej. En period köpte jag flera lådviner av samma sort. Tog lite av dem allteftersom och kunde ställa fram dem när de började bli halvtomma, så pass att maken sade att "Dricker du inte av ditt vin längre?". Jodå tänkte jag, i smyg.

Har köpt Romflaskor i omgångar och druckit klunkar ifrån i smyg, men sprit ger mig inte samma avslappning som vin. (Illamående, väldig törst på kvällen/natten, magont etc.)

Jag har märkt hur toleransnivån sakta har höjts. Ett glas vin gör att jag slappnar av, men det jag ser är konsumtionsmönstret, att första glaset släpper spärren jag tidigare haft vid ett glas vin och nu fortsätter att ta två till. Jag märker också hur jag har blivit mer lättirriterad och "melankolisk", liksom gråtmild på ett sätt som är förvirrande för barnen. Det är det som gör att jag vill begränsa mitt intag.

Under semestern har det blivit alkohol varje dag. Maken gör goda drinkar som han ger mig på altan bland annat. Däremellan tar jag själv då det kickat igång "vill-ha-mer"et.

Jag VILL och SKA komma tillbaka till "ett glas vin" på fredagskvällen. ÄLSKAR vin (alltså även själva smaken, är med i ett vinprovargäng sedan 20 år tillbaka och är en hejare på mina druvor och ursprungsländer etc.

Nu har jag sagt till maken att jag ska ha en "vit månad". Att jag ska ge mig dispens på vinprovningen som kommer och att han och jag kan dela på en flaska vin på fredagskvällen om han vill, men att jag på övriga dagar och i andra sammanhang inte ska dricka något.

Igår drack jag cola till fredagstacosen, precis som jag gjorde när barnen var yngre. Jag hade nästan glömt hur gott det var med kombinationen.
Sååå....igår var min första "vita" dag.
Idag är det min andra.
Känner lite oro i kroppen och har haft huvudvärk både i går och idag, men det kan även vara åskan i luften som gör.

Skulle tycka mycket om att få prata med andra som är i samma situation, som försöker avstå helt eller begränsa intaget.

Jag känner mig stark och ska fixa detta!

...min dag har varit toppen. Lite trött och sliten då jag precis kommit hem, men det känns bra att avbryta semestern en dag så att jag kan tänka på annat. Hoppas att du också haft en bra dag.
Vet faktiskt inte varför jag inte vågar vara ärlig. Eller snarare - jag HAR ju varit ärlig en gång tidigare och det har inte givit någon förändring i själva beteendet (varken hos honom som fortfarande ger och hos mig som fortfarande fortsatt pimpla). Kanske på något sätt att jag inte VILL vara ärlig. Kanske präglad av det han sagt tidigare (vi pratar decennier tillbaka eftersom vi varit tillsammans så länge, men det hänger liksom i) ...att "Om du skulle bli våldtagen skulle jag aldrig kunna ha sex med dig igen" eller "Om du skulle röka så skulle jag inte vara tillsammans med dig". Jag förstår ju det orimliga och orättvisa i uttalandena och han har inte sagt detta på senare tid - men ändå. Det får mig nog att dra mig för att berätta "Duuu....jag köper rom när du inte vet om det och dricker det i smyg bakom din rygg". Tröskeln dit är så hög om du förstår. Vad riskerar jag?

...med att hålla fram en köttbit framför en haj. Tack för berömmet. Jag är faktiskt otroligt stolt (och överraskad) över mig själv.
(Fast jag såg att vinglaset fortfarande står i kylskåpet. Han har alltså inte själv druckit upp den som han sade att han skulle göra.) Stängde snabbt kylskåpsdörren när jag tagit resterna jag skulle värma på. Tog resolut ett glas vatten istället. Puh! Måste hälla ut den.

Läser "Hälsorevolutionen" och tänker starta morgondagen med en "antiinflammatorisk" frukost som hon ger förslag på i boken, bland annat en smoothie gjord på mandelmjölk. Köpte ingredienser på hemvägen. Genom att starta dagen med SUPERHÄLSOSAM frukost så tänker jag att bygger upp ytterligare lite motstånd mot alkoholen. Att jag bygger upp hälsoargument mot att inte "förstöra dagen när den börjat så bra". (Ungefär som att jag låter bli att äta chips om jag borstat tänderna....if that makes any sense).
Alla sätt är väl bra utom de dåliga?

Märthan

Faktiskt, och högst orimliga uttalanden, vad är det för kärlek och det låter snarare som det grundas i personlig osäkerhet. Vad hände med i vått och torrt...bokstavligen. När du smyger är du allra främst oärlig mot dig själv är min reflektion, lite som att ha dörren öppen fall i fall. Jag har smugit ska du veta, om jag har, dessutom utan att ”behöva” det ens, men jag tror att smygandet egentligen har varit riktat mot mig själv? Lite som det som inte syns räknas inte...

Du är stark, men behöver kanske vara än mer sann mot dig själv?

AI kost är grymme, snart står du som jag med en extra kyl och massor av fermentering ?? Roten till hälsan finns i tarmen, den floran förstör vi med alkohol.

Hoppas du får en god natt ♥️

Det behövs nog att vi även är betonande i våra liv, inte bara förstående och uppmuntrande.

Kanske är det förnekelse, men för första gången på mycket, mycket länge känner jag mig sann mot mig själv.
Jag tycker faktiskt lite, lite om mig själv nu.

Och teet jag precis druckit, ett te på gurkmeja och ingefära, smakade bättre än jag vet att det avslagna vita vinet skulle ha smakat.
Det kändes som att jag drack flytande dunderhonung.
Och jag känner mig stark.
<3

Tänk vad svårt det kommer vara att hålla reda på vilken dag det är när jag börjar närma mig dag 500! ;-) :-P

Goda saker jag ska göra för mig själv idag:
- prova en ny smoothie
- promenera 8000 steg
- läsa ut en bok
- prata med mina barn
- ta tag i en uppgift jag skjutit upp
- inte dricka alkohol

Ha en fin tisdag! <3

Jag har druckit på kvällarna så länge. När jag nu, nykter sedan i torsdags, vaknar på morgonen så känner jag mig ändå tung i huvudet, lite vinglig, mycket törstig, liksom tjock "bakis-tunga" och lite lätt spänningshuvudvärk.

Kanske är abstinensen? Eller så har det här länge varit mitt normaltillstånd på morgonen?
Jag som längtat efter att få vakna, fräsch som en nyponros...hahaha

Ska leta fram alla tomflaskor, tömma ut halvslattar och ta allt detta på ryggen BOKSTAVLIGEN (i ryggsäck) och sedan symboliskt lätta av den tunga bördan vid glasåtervinningen. Ett steg ytterligare mot ett renare liv.

Fredde

Bra intiativ ut med allt det gamla och destruktiva och in med det som är bra och positivt istället ? Även om du känner dig trasig just nu så kommer du älska varje bit av dig själv mer och mer och till slut kommer du bli hel igen så länge du är nykter ? Håller tummarna för dig och ha en fin dag i denna tropiska värme ? Styrkekram ??

Så jag tog min ryggsäck, packade ner den tomma Romflaskan, den mindre romflaskan, de två tomma vinflaskorna och den tomma whiskeyflaskan.
Sedan gick jag.
Jag brydde mig inte om att flaskorna skallrade mot varandra så att det lät som att en bryggeribil kom farande.
Tog inte med mig vatten.
Tog inte på mig solglasögon.
Ingen solskyddsfaktor.
Och alldeles för varma byxor.
Ingen mobil där jag kunde kontakta eller kontaktas. Och därmed heller ingen "peppmusik" i öronen.

Detta skulle bli en riktigt olidlig walk of shame, så pass att jag aldrig, aldrig, ALDRIG ska behöva göra detta igen.

Svettigt som bara den var det med ryggsäcken klibbandes mot ryggen. Skavsårsskorna.
Grannarna. "Hej, hej..." vinkanden i takt med mina klirrande steg.

3000 steg senare vid återvinningsstationen. En yngre man stoppade hastigt en plastpåse i sin ficka när jag kom där han stod vid glasåtervinningen.
Han tittade på mig lite hastigt och gick raskt iväg. Jag tyckte mig läsa in skam, men det kanske är min egen skam jag kände. Han gick också till fots, hade inte tagit bilen dit. "Jag skulle inte heller ha tagit bilen om jag druckit dagen innan", tänkte jag.

Hur mycket skam och ångest har inte dessa återvinningsstationer fått vara med om?

3000 steg av skam dit, men på de 3000 stegen på väg hem kände jag mig så OÄNDLIGT mycket lättare och då är det inte ryggsäcken jag syftar på.

Kram till alla kämpar! <3

Flickansom

Grattis till ett första steg Honungsblomman! <3
Jag gjorde liknande förut idag, tog alla tomburkar och flaskor, alla kapsyler och allt, la ner i en påse och kastade det :)
Dock undrar jag om det har hjälpt mig.. Kasta min skam när ingen egentligen vet om den.
Nu skriker varje cell i min kropp om att jag måste berätta allt detta för min sambo.
Jag måste, nu är det dags!

Märthan

Vilken härlig Walk of shame ? den lär du inte glömma. Sånt får min gubbe göra ?

Totalkollaps - kan du hitta någon slags stolthet i dina beslut trots att "bara" du vet om att du gör den här resan?

Maken överraskade mig tidigare ikväll med att fråga:
"Hur många dagar sedan var det nu du drack alkohol"
"Jag har inte druckit sedan drinken du gav mig i onsdags"
"Sååå...hur känns det då?"
Och här får jag lite hjärtklappning. Ska vi börja prata...om DET? Spänd förväntan blandas med oro.
Jag ville ha mera ord
"Ja-a...att inte ha druckit. Känner du någon skillnad".

Fortfarande lite tagen av frågan, känner mig lite stum.
Svarar lite svävande
"Näe...det gör jag väl inte. Förutom att jag nu börjat få huvudvärk".
"Det kanske hänger ihop med det då?"
Vill att han ska precisera "det".
"Med vilket?"
"Med skillnaden?"
"Vilken skillnad då?" (Vill ha ORD, vill att han ska börja prata om vad han faktiskt upplevt)
"Mellan att ha druckit och inte druckit. Omställningen menar jag, eller så är det att det varit sånt lågtryck".
"Mmmm...kanske det" svarade jag.

Vill fortsätta prata om det och eftersom jag oftast tar initiativ till det mesta hos oss så frågar jag:
"Märker DU någon skillnad på mig?"
"Nej, faktiskt inte. Jo....förresten, en sak."
"Vilken då?" (här håller jag verkligen andan. Vad är det han kommer att säga?)
"Du är smalare om magen?"
"VA?"
"Ja-a....liksom smalare"
"Men det kan ju inte ha gjort någon skillnad sedan i torsdags?" svarar jag häpet och lite besviket.
"Näe....men det kan ju vara att du även tänkt på att äta hälsosamt och promenera så där som du gjort"
"Ja-a...." sade jag. Och beslutade att inte fortsätta prata om det.

Tror att detta är det närmaste vi kommer att prata om "det" faktiskt. Och för mig (och faktiskt för maken) så verkar det räcka.

Hoppas att du känner att du kan prata med din sambo på annat sätt. <3

Märthan - låta gubben gå och slänga, det vore något det. ;-)
Nej, den här lär jag INTE glömma. Ska INTE göra om det igen. Tack för att du kommenterar i mitt inlägg, det gör mig glad.

Jo-så-att jag mixtrar ju lite med nya ingredienser med hälsofokus (för att fokusera på lite annat och tydligare för mig själv "byta spår").
Det innebär att jag idag tog fram ett svalkande glas vatten som jag tillsatt en matsked av något som det för några år sedan pratades vitt och brett om kunde läka ALLT och hjälpa mot precis ALLTING. (Och nu överdriver jag nästan inte).

Drack två stora klunkar av det kylda vattnet som förberedelse för att gå ut på min promenad. Och...stelnade till.
SHIT....en sådan otroligt jobbig känsla. Som en explosion i hela mitt inre. Mitt alkoholistspår slog på sina elljusslampor. "Här ska du gå, har du glömt bort det?"

Varför? Jo..för jag hade för länge sedan köpt "Kung Markattas ekologiska vitvinsvinäger" och hade hällt i en matsked i en tillbringare för att gynna matsmältningen bland annat. Men....alltså. Det HÖR jag ju på NAMNET. "Vit vin"svinäger. Kom igen, VIN-äger.
Jag kunde lika gärna ha tagit en klunk av det avslagna vita vinglaset (som jag för övrigt nu hällt ut idag). Sådan tydligt fadd vinsmak som lade sig i hela munnen som "morgonen efter".

Kändes som att jag brutit mot mitt eget löfte. Jag ville nästan gråta.
Sedan samlade jag mig och sade åt mig själv att "Det där var väl dumt, där tänkte du dig inte för. Det viktiga är att du inte gör om detta och lär dig något av detta."

Fasiken vilket uppvaknande det var.

Märthan

Jag är int snäll mot min man men så är han oxå min partner in crime, minns ett tillfälle då han körde ner 53 tomma boxar, tur att ingen såg. Så tragiskt.

Och NEJ, lägga vinäger i vatten eller använda sig av vinäger är inget shame, det är oxiderat vin och har ingen allkohol i sig (spår av enbart). Sånt får du inte nojja över, vissa filmjölksprodukter omvandlas till en mindre mängd alkohol i kroppen men det är försumbart, så fortsätt med din vinäger, skulle jag inte kunna leva utan, dock har jag markattas äpple ofiltrerad ?

Wow....någon form av rekord. ;-) (Slår bara lite svärisarnas källarförråd ett par månader efter deras bunkringsresor.) :-)

Chocken handlade inte om alkoholhalt, utan att jag kände att jag hade "vin" i munnen. Det var så det smakade och den där känslan på tänderna kom tillbaka. Strävheten. Och syran av druvan som liksom lade sig på tungan igen. Ungefär som när jag tagit en klunk vin och sedan sköljt munnen med vatten för att få bort den värsta doften, men att det ändå hängde kvar. Så kändes det en god stund efter att jag druckit vinägervattnet. Som att jag egentligen druckit vin. Smaken var en trigger som en elektrisk stöt i kroppen. Och att druvan även i sådan förädling kan trigga, vad innebär då inte en riktig vinklunk?

Just det ! Ofiltrerad hjälper kroppen att ställa om till basisk medan filtrerad gör motsatsen ( fick jag lära mej ).

Grattis förresten på den inslagna vägen, Honungsblomman. Det kommer att gå finemang ?

Läste funderingarna om vin med ett igenkännande leende på läpparna. När jag var som lägst i min depression efter att ha lämnat mitt livs stora kärlek ( för att han drack och jag drack för mycket med honom - och ännu mer i 3 månsder efter att jag lämnat honom [duh mej] ) drack jag upp hela innehållet av min vinkyl. Det var Cheval Blanc, Gaja, Domaine de Trevallon och många fina Barolo och Brunello...

Fina fyllor minsann ?

Måste googla detta lite mer ser jag. :-D

Tack Nurture. Pust, låter inte roligt. Jag har bara precis klarat mig från att ta min dyraste och finaste, men det för att jag fått den i gåva med mahognyetui och diverse tillbehör till den och det skulle bli så märkbart om den försvunnit. När jag var desperat drack jag istället lakritsshots, äckliga misslyckade slattar av gammal hemgjord glögg och öl (som jag då egentligen tyckte väldigt illa om).