Hej. Jag har läst här i 1,5 år snart. Jag är runt trettio år och jag minns hur jag som yngre verkligen kämpade emot alkoholkulturen. Jag vägrade börja dricka och slutade umgås med de som drack i tonåren. Jag hatade när vuxna drack trots att inget allvarligt hände, men jag hatade personlighetsförändringen hos de vuxna när de drack. Åren gick och att vara nykterist i gymnasiet gjorde mig så utanför så i slutet av gymnasiet slutade jag kämpa emot och började dricka. Gick ut varje helg och drack måttligt. Kände mig äntligen normal fastän varje festhelg gav mig ångest. En kemisk ångest antar jag. För i övrigt gjorde mitt drickande att jag passade in och jag hade många vänner.

När jag gifte mig drack jag väldigt sällan men pga mycket ensamhet i relationen började jag dricka allt mer. Fastnade i en hemskt dålig ovana och drack för ofta och för mycket och var bakis på jobbet.

Sedan blev jag gravid. Jag minns hur jag upplevde det som att det räddade mitt liv. Jag drack inte på tre år och jag mådde så bra. Fick ett till barn och drack väldigt sällan.

Men de sista två- tre åren har något hänt. Jag har långa perioder då jag inte dricker men så faller jag in i ett dåligt beteende där jag dricker för ofta. Och jag hatar det!!! Hatar hur jag mår av det. För ett år sedan trodde jag att jag var deprimerad och jag slutade dricka. Ganska snabbt kände jag mig glad och nöjd och insåg att det var alkoholen som gjorde mig sjuk. Ändå dricker jag igen! Inga stora mängder (kanske) men ändå för mycket och för ofta periodvis.

Jag tror att min egen far är sk. periodare (inget han erkänner) och min farfar var alkoholist. Och jag tror det är därför jag varit så emot alkohol större delen av mitt liv. Men kanske är det också det jag "drabbats" av? Jag känner mig som en nykterist och alkoholist i samma kropp?!

Jag är så trött på att falla igen och igen och nu bara måste jag lyssna på mitt inre som säger åt mig att inte dricka- nånsin. Men jag vet inte om jag klarar det. Jo, jag klarar det alltid ett par månader när jag väl bestämmer mig, men faller alltid tillbaka igen. Och jag orkar inte mer. Jag och alkohol passar inte alls ihop och har aldrig gjort det. Jag får sådan ångest av det. Jag vet inte om jag dricker mkt jämfört med andra men egentligen spelar det väl ingen roll eftersom exakt varje glas får mig att må dåligt...

Nu tänkte jag i alla fall att det kanske hjälper mig om jag skriver här. För jag vill så gärna sluta dricka! :-( För alltid.

Lim

Tack fina miss lyckad. Jag hade en jättehärlig helg på alla vis. Underbart sällskap och mkt roliga aktiviteter hittade vi på. Och på söndag morgon gick jag ut och sprang, precis som jag ville!

Idag är det äntligen semester för mig. Jag har handlat halva dagen inför en resa. Mkt saker behövdes så halva semesterkassan rök ? men det gör ingenting. Jag har köpt finkläder och presenter och annat. Underbart att kunna göra det en tisdag utan tidspress alls. Annars ogillar jag att spendera så mkt tid i affärer. Men med mkt tid på sig kunde vi äta glass, lunch, sitta på torget, gå till parken etc. Helt lugnt och skönt.

Och om några dagar åker vi iväg ett tag. Lite miljöombyte och umgänge med familj.

Det fina är att jag får göra det här helt nykter. Och denna sommar även utan sug efter alkohol. Det känns mjukt och varmt i min själ och mitt hjärta att veta att jag slipper våndas och längta efter alkohol detta år. Förra sommaren var också nykter men jag hade en vecka då som jag höll på att bli tokig av alkoholsuget şom kom (men försvann efter en vecka).

Jag kände nyligen att jag såg ovanligt mkt folk dricka alkohol och jag blev förundrad över det. Och det kändes tråkigt. Men så läste jag om en ung tjej som också hade slutat dricka för 4 månader sedan. En offentlig person. Det var så himla peppande och fint att nån så lyckad och känd person visar det här. Och visar de goda sidorna med ett nyktert liv. Hon strålar. Och jag vet att hon berättat om känslorna kring alkohol och ångest förut och jag har känt igen mig. Jag är glad för hennes skull att hon också hittat ett liv utan alkohol. Och att hon vågar stå för det. Och är en underbar förebild för unga (och gamla). Man behöver förebilder. Till och med jag som är 31 år behöver förebilder. Jag kan klara mig utan dem men det blir roligare och skönare när man hittar andra som antingen leder en åt rätt håll eller följer efter en åt samma håll.

Kramar till er alla!

Lim

Hejsan allihopa.

Hittills har semestern varit sådär. Barnen blev jättesjuka och planerna ställdes in. Besvikelse. Men idag ska vi försöka ta oss ut nånstans. Nu är de bra. Men jag är lite låg över att min korta semester började så dåligt. Men men... man kan inte styra över allt.

Jag bokade en stuga i ren panik. Så vi får åtminstone tre dagar hemifrån nästa vecka.

Lite besviken över att det regnar mkt nu också. Det var 30 grader och sol när jag jobbade ju. Men kanske jag mår bättre efter idag när vi kommer ur bland folk igen.

Himla tur att jag inte dricker. Då hade jag verkligen haft ont om tid nu. Två veckor semester kvar bara och har ännu inte ens åkt och badat liksom. Skulle jag hinna dricka nu också kan man ju lika gärna strunta i semester ?

Två veckor nykter är dubbelt så lång tid som två veckor onykter. Det gäller bara att jag kommer ur sjukstugeläget och får lite energi.

Hoppas ni andra njuter av semester eller har ett trevligt jobb att återgå till. Eller njuter av att vara hemma av olika anledningar.

Nu ska jag ta en dusch och sedan fara ut i civilisationen igen.

Kramar!

... som två veckor onykter. Det ska jag spara i min tråd för det är ack så sant! Själv är jag ju dödstrött efter min sk "semester", så trött att jag sjukskrev mig idag.

Jag hoppas verkligen att du får några fina, soliga dagar med familjen i stugan- det är du så värd?. Hoppas också att du anmälde vård av barn istället för att ta av din semester när barnen var sjuka. Då kan du ju få tillbaka den någon gång i höst när det kan behövas lite ledigt...

Många kramar till dig idag!!

Ler

Kram vännen .. Känns som om det var ett tag sen du skrev .. Hoppas att allt är bra med dig o barnen och att ni kom iväg på eran mini semester .. som Du är Såå värd .. efter att ha jobbat så gott som ..,nästan hela sommaren ☀️☀️☀️ Igen hoppas allt är bra ?

Lim

Oj justja tack för påminnelsen Jasmine!! Ska ju anmäla vab! Glömde helt bort det. Tack!!! ❤❤

Imorgon är det äntligen dags att säga att jag varit nykter 1 år och 6 månader. Jag har tyckt det i flera månader haha. Så nu var det på tiden. Tiden går både snabbt och långsamt på samma gång.

Första veckan semester var skit. Sedan kom jag på att det var den förra året med. Och då var jag så sugen på alkohol men höll mig. Denna gång inget sug men deppighet. Förrförra sommarn drack jag första veckan av semestern fastän jag planerat att inte göra det. Så det kanske är nån grej.... första veckan av sommarsemestern är ingenting för mig.

Denna vecka å andra sidan har varit jättebra. Sol och friska barn, mer än så kan jag inte begära eller önska.

Nu när jag landat i ledigheten önskar jag att den skulle hålla på flera månader.

Hoppas ni andra har det fint. Och nyktert.

Kramar!!

Lim

Tack snälla Ler. Vi måste ha postat rätt nära varandra i tid för jag såg inte ditt inlägg ❤ vad gullig du är ❤❤❤ det mesta är bra och om några dagar ska vi åka iväg ❤ kram till dig!!

Ler

Härligt att höra ifrån dig Lim ... Och att allt är bra ❤️ Ha ha .. lite morsa över mig ? Stort Stort Grattis till 1 År och 6 Månader ?. Wow .. Vilken kämpe Du är .. ❤️

Man ska ta ut glädje i förskott, då blir man glad 2 ggr..Menar att du räknade lite fel på tid, haha?Du är ruggigt stark lim..Tänk på det om du ska göra andra förändringar i livet någon gång..Vilken sommar vi har haft?Nyktra, glada(oftast) starka och fulla av livslust..Det är klart att alla får en skopa av oro och funderingar om framtiden..Vissa av oss får alldeles för mycket skit på en gång, andra klarar sig bättre..Men jag brukar tänka på denna mening..Vill du att någon ska hjälpa dig att förändra ditt liv? Ta dig en titt i spegeln....Hjälper ju inte i allt men mycket..Stor varm kram????

Härligt att höra att semestervecka nr 2 blev bättre... men, tror det är ett ganska vanligt fenomen att man behöver en vecka för att "varva ner" innan man kan landa i ledigheten. Jag talar inte direkt av egen erfarenhet eftersom jag sällan är helt ledig mer än en vecka i sträck, men jag tror att det är så;)

Kram!

Lim

God kväll allihop.

Nu är det helt mörkt ute. Konstig känsla. Jag brukade tycka om det förut men jag tror att det känns fel nu för att jag har semester en vecka till och knappt kommit in i det faktum att jag är ledig.

Jag vaknar på nätterna rätt ofta med stark dödsångest. Det är helt sjukt. Såhär är det VARJE augusti för mig. Det har inget med alkohol eller ej att göra. Det verkar vara i mitt dna att vara så otroligt känslig för årstidernas skiftningar. Helt sjukt är det.

Jag längtar efter att bo mitt i stan igen som förr. Kunna njuta av hösten genom att gå på bio lätt, ta en kaffe på café, gå på museum. Men jag vet att det skulle bli tråkigt i längden. Där vi bor har barnen det toppen. Inget stadsliv kan väga upp mot allt barnen har här. Och jag också. Nu börjar tiden för oss att vara mkt i skogen. Det är härligt. Men jag saknar ändå det där. Enkelheten att bo helt centralt.

Imorgon ska vi åka på en liten semester. Känns helt knäppt att göra det när det känns som höst ute. Men det ska bli mysigt. Jag har förberett det mesta.

Jag tror ibland att min tråd här har blivit så mkt min egen att jag begränsar mig själv i vad jag ska skriva. Vill ibland inte smutsa ner den med vissa tankar och känslor (kring min man bland annat) för jag vill att den ska vara min. Min historia om min resa liksom. Jag kan väl ändå försöka skriva ändå. Det enda som gör att jag kommer i ofrivillig kontakt med alkohol och berusning är min man. Och det är så jävla sorgligt. Jag är så trött på det. Jag svär att om vi inte hade barn hade jag inte sett honom öppna en enda öl till. Då hade jag flyttat. Till stan. Nära ett museum.

Men. Jag skulle aldrig kunna lämna nu och inte ha barnen heltid. Aldrig. Så för nu gräver jag oftast ner tankarna långt inom mig. Men en sak. Om tio år kommer saker och ting se annorlunda ut. Då ska jag skriva om det i min tråd. Samtidigt som jag firar 11,5 år nykter ?

Ler

Finaste Lim ❤️ Vad svårt livet är och jag förstår dig till fullo ... jag vill ändå bara säga som jag känner , att din man inte förtjänar dig .. och kanske skulle han behöva vakna upp och inse hur det står till .. för att kunna ta tag i sitt liv .. Hårda och jobbiga ord .. men han behöver vara nykter och sköta sig .. annars ingen vårdnad om barnen .. Hoppas du inte tycker att jag har smutsat ner din tråd nu .. Och som sagt .. vet att du har en plan för framtiden ✨ Ha nu en riktigt bra semester .. Ta hand om dig och barnen och njut nu av ledigheten .. Kramar i massor ❤️

Ikväll gråter jag för att mina barn inte är här, för att jag valde att lämna deras pappa och därmed förlorade halva deras uppväxt. Det är så oändligt sorgligt och ett beslut som får så stora konsekvenser att det är svårt att överblicka. Jag vet att många säger att "man ska inte hålla ihop för barnens skull", men det kanske man ska... faktiskt... Vill bara säga att du är stark som väljer dina barn, att det är något jag tror du kommer att uppskatta även om det verkar vara jobbigt just nu. Och som sagt, om 10 år är det din tid- då blir det muséer, kaféer, promenader i stan och bio... tiden går fort med barnen- ta tillvara på varje sekund.

Nu önskar jag dig en välbehövlig semester och miljöombyte!! Jag sitter också här i mörkret och sörjer att sommaren snart är slut, det blev inte något bra slut på semestern för mig, jag hoppas på en bättre höst.

Kram??

Du skrev i min tråd att jag är stark.
Dito.
Det du gör skulle jag inte klara av.
Jag skulle inte klara min nykterhet
med en partner som drack.

Så hatten av för din styrka.
Och jag lovar att jag är otroligt
stolt över dig med. Över att du klarar
din nykterhet så bra.

Och på samma sätt du känner för mig.
Jag önskar att jag kunde hjälpa dig.

Det kan vi till viss del men inte fullt ut.

Vi får stötta och tänka på
varandra och hitta styrka ändå.

Varm kram fina Lim

Lim

Fina Ler, Jasmine och MondayMorning ❤❤❤ jag har läst era svar flera gånger. Miljoner tack för ert stöd och eran pepp och motivation.

Vi har haft en semesterresa hela familjen nu som var helt ljuvlig. Och ingen alkohol följde med. Det var otroligt rogivande. Jag behövde det. Ofta längtar jag hem mot slutet av resor men inte denna gång. Hade gärna stannat. Det var som att min hjärna tog en paus. Från allt. Jag har varit vid havet och känt en inre frid.

Förr om åren var jag en riktig hemmaperson men jag har insett att jag inte är det längre. Inte lika mkt i alla fall. Jag vill gärna åka på utflykter. Vara utomhus! Bada, upptäcka, bege mig ut. Hela semestern har varit så nu. Vi har hittat på roliga saker varje dag. Och det känns lite sådär nu... jag måste ju kunna ta det lugnt hemma också. Man kan ju inte vara på språng hela tiden. Det här är ett nytt dilemma för mig. Att försöka hitta ro hemma... det hade jag inte speciellt svårt med förut. Men jag har så mkt energi. Och lust att fånga dagen. Plus att jag vet ju hur trött jag kommer vara i höst och vinter när jag jobbar. Då är denna energi antaligen long gone ?

Jag tror jag ska försöka mig på en hemmadag imorgon. Kanske bra för barnen också att bara vara hemma. Jag kan greja på baksidan. Plocka lite inför den stundande hösten. Så får det bli. Min baksida är verkligen en naturoas. Precis vid skogen. Full med växtlighet. Det är rogivande att greja där.

Haha. Jag är ju knäpp. Häromdagen ville jag flytta in till stan. Nu vill jag bo vid havet utan grannar. Kanske bäst att landa lite och se vad jag verkligen känner. Jag har kollat jobbannonser också fastän jag inte orkar byta jobb ens ?

Var det kanske all denna röra i hjärnan som jag dövade med alkohol förr? Då slutade jag ju tänka på alla alternativ livet har att erbjuda. Då nöjde jag mig med en soffa att sitta i och ett glas att dricka ur. Det vill jag ju inte hellre ha precis.

Jag tänker rätt ofta tillbaka på vintern 2014/15. Då drack jag så mkt folköl. Jag pluggade mitt sista år. Mkt hemma. Ganska uttråkad men stressad. Jag hade i princip alltid en öl öppnad nånstans. Jag mådde så dåligt. Jag minns det som en mardröm. Jag är så glad att jag inte är där nu. Jag är så glad över att jag har lyxen att ha vanlig frisk ickealkoholiserad röra i huvudet istället för en svart sorglig klump i huvudet och bröstet. Man måste våga se tillbaka på de värsta stunderna. Det gör en tacksam över det man lyckats komma vidare till. Jag är ju som en levande boll av energi jämfört med då. Då var jag en grå massa. Även om jag var det i perioder... Och nykter däremellan... så var livet grått varendaste gång jag började dricka igen. Utan undantag föll jag ner i depression. Varje. Gång.

Varje gång.
Varje gång. Och det började alltid med ett glas. Sedan grå massa igen.

Jag kommer aldrig att ta ett glas igen. Och jag ska fortsätta minnas hur det var. Hur ofta jag provade dricka igen. Även om jag lyckades dricka rätt lite så smög sig depressionen på. En halv flaska vin i veckan räckte för att väcka ett monster. Som tog över mitt liv.

Jag kommer att kämpa mot det monstret så länge jag lever. Och jag måste komma ihåg att det är okej och normalt att livet är överväldigande ibland men det är inget man ska försöka döva med gift.

Kram till alla som behöver en kram ❤

Lim

God kväll allihop.

Jag ligger i soffan och tittar på tv. Det gör jag ganska sällan. Det känns rätt skönt och avslappnat.

Nu är skolorna igång och jag ska jobba igen.

Idag när jag hämtade mina barn från skolan så påmindes jag om nåt väldigt positivt med nykterheten. Jag har mött massa nya föräldrar och barn och lärare etc och jag har inte känt mig underlägsen eller sämre! Det gjorde jag ALLTID förr! Givetvis kan det bero på att jag såklart blir äldre också men för bara två år sedan kände jag mig sämre än andra... Och jag är rätt säker på att boven var mitt beroende. Skammen och liket i garderoben var där.

Jag blir tacksam över utvecklingen jag gjort och att jag får må bättre i mig själv. Tacksam över att jag vuxit och fått bättre självförtroende och självkänsla. Samtidigt blir jag så ledsen över att jag gått runt och känt mig sämre än alla runtom mig. Det är så sorgligt.

Jag går inte omkring nu och känner mig bäst. Men jag vågar se människor i ögonen och jag vågar ta för mig i konversationer med nytt folk. Jag kan känna att jag har lika mycket att komma med som vilken annan människa som helst. Så kände jag absolut inte förut.

En intressant tanke är ju om jag skulle börja dricka igen nu och fastna i det ett par år. Hade jag åter igen blivit sådär osäker? Jag tror det. Jag tror verkligen det.

Godnattkram till er alla ❤

Tjuvläser din tråd och tycker att du är så klok. Och så stark! Vill bara säga det.
Känner igen mig mycket i det där underlägsna. Man känner sig inte som en bra mamma. Hemsk känsla! Skönt att komma dit du har kommit. ?

AlkoDHyperD

Både rädsla för att bli avslöjad, skuldkänslor som följer med vetskapen om att man gör något som måste döljas och skammen över den man är - skam blir ju en direktkopplad känsla så fort man inte vill synas. Tänk om trötta rödkantade ögon, vinluktande andedräkt, seghet i tal och tanke eller darrande händer skulle märkas.
Bara rädslan för detta gör ju att man gör sig liten, inåt och utåt. Och i grunden är det ju den allmänna synen på missbruk som ställer till det.
Man skulle känna mindre skam om det var något medicinskt, ’icke självförvållat’ som fick en att se sjuk ut.

Du kommer inte att börja dricka igen, Lim. Din medvetenhet och just att kunna sörja för egen del och samtidigt känna tacksamhet och stolthet över den du är idag gör flykt och bedövning obehövlig.
Tack för att du delar med dig!
Du har inte bara gjort en fantastisk resa för egen del. När du skriver om dina reflektioner och din vardag hjälper du många här.
Kram

Precis som ADHD skrev så hjälper du många här och jag är tacksam för att du finns! Tacksam för att du på ett så vackert sätt delar med dig av hur ett nyktert liv kan vara... i jämförelse med alkoholens gråa vardag. Och sååå glad för att du fick en fin semester, var lite orolig för att vädret inte skulle vara lika fint som tidigare under sommaren.

Många kramar till dig?

Att allt går fint.Det är just alla positiva tankar och känslor i nykterheten som gör det härligt..Träffade på en berusad man på båten när jag jobbade..Han började diskutera glad och sluddrande, men med simmig blick om hur han kände sig i sin berusning..Kände mig beklämd och lite äcklad faktiskt av att vi tycker det är ok, att snubbla runt på fyllan i olika sammanhang..Vad långt du kommit i din positiva nykterhet..Och framtiden känns ljus..Kram???

...har läst dina inlägg och imponeras och inspireras av din styrka. Jag känner igen mig i din målmedvetenhet den första tiden och hoppas och tror att jag är där du är idag - om 1,5 år (för det är väl så länge du varit nykter nu?)

Power till dig! <3