Vad skriver man?

Hårt arbetande kvinna/maka/mor som har många projekt i luften.
Jag har ett rikt känsloliv och grubblar och funderar, planerar och strukturerar hela tiden.
Alkoholen gör att jag känner att jag varvar ner och hamnar i en "vardagsfart". Jag njuter mer av det lilla, känner mig mer närvarande i tanke och själ och skrattar mer. Dricker inte på jobbet, men varje vardagskväll blir det 1-3 glas vin samt även på helgerna. Nu under semestern har det blivit en större konsumtion under dagtid.

Innan jag var 20 år hade jag nästan inte kommit i kontakt med alkohol alls, det hade heller inte lockat mig.
Fina svärföräldrar kom in i mitt liv. De levde mer "Medelhavskt" och tog ofta ett glas rött vin till maten. Det var med dem jag började lära mig tycka om vin och dricka snaps, konjak etc.

Har en dagboksanteckning om från femton år sedan, när jag var cirka 25 år och jag tog en klunk whiskey i min ensamhet för att stärka mig inför ett jobbigt telefonsamtal. "Är det nu det börjar?" Som att jag vetat om att jag skulle börja nyttja alkohol på ett ohållbart vis. Att det var mitt mål?

Maken serverade mig ofta en liten "Baileys" i tevesoffan. Själv drack han nästan ingenting. (När vi träffades så var vi båda med i nykterhetsförbund till och med). Det var när kartongvinet börjat komma på riktigt som jag verkligen började njuta av vinet. Men länge räckte det med ett glas och aldrig på vardagar. Det var även då främst maken som serverade mig vinet.

Jag blev deprimerad och sjukskriven för fem år sedan och det var då jag verkligen "jobbade hårt" för att bli alkoholist. Jag tullade av makens fina whiskeysorter (han hade ett trettiotal som han hade för "show-off", men bara bjöd från, aldrig drack själv från). En dag tittade han i skåpet och blev förfärad. "En alkoholist har brutit sig in hos oss och druckit av min whiskey, kom och titta". Jag blev kall, men ändå lättad. Jag berättade att det var jag. Att jag försökt att lätta på ångesten. Efter att vi samtalat frågade maken om jag ändå ville ha en whiskey och var beredd att hälla upp en i ett glas. Jag tackade nej. En period köpte jag flera lådviner av samma sort. Tog lite av dem allteftersom och kunde ställa fram dem när de började bli halvtomma, så pass att maken sade att "Dricker du inte av ditt vin längre?". Jodå tänkte jag, i smyg.

Har köpt Romflaskor i omgångar och druckit klunkar ifrån i smyg, men sprit ger mig inte samma avslappning som vin. (Illamående, väldig törst på kvällen/natten, magont etc.)

Jag har märkt hur toleransnivån sakta har höjts. Ett glas vin gör att jag slappnar av, men det jag ser är konsumtionsmönstret, att första glaset släpper spärren jag tidigare haft vid ett glas vin och nu fortsätter att ta två till. Jag märker också hur jag har blivit mer lättirriterad och "melankolisk", liksom gråtmild på ett sätt som är förvirrande för barnen. Det är det som gör att jag vill begränsa mitt intag.

Under semestern har det blivit alkohol varje dag. Maken gör goda drinkar som han ger mig på altan bland annat. Däremellan tar jag själv då det kickat igång "vill-ha-mer"et.

Jag VILL och SKA komma tillbaka till "ett glas vin" på fredagskvällen. ÄLSKAR vin (alltså även själva smaken, är med i ett vinprovargäng sedan 20 år tillbaka och är en hejare på mina druvor och ursprungsländer etc.

Nu har jag sagt till maken att jag ska ha en "vit månad". Att jag ska ge mig dispens på vinprovningen som kommer och att han och jag kan dela på en flaska vin på fredagskvällen om han vill, men att jag på övriga dagar och i andra sammanhang inte ska dricka något.

Igår drack jag cola till fredagstacosen, precis som jag gjorde när barnen var yngre. Jag hade nästan glömt hur gott det var med kombinationen.
Sååå....igår var min första "vita" dag.
Idag är det min andra.
Känner lite oro i kroppen och har haft huvudvärk både i går och idag, men det kan även vara åskan i luften som gör.

Skulle tycka mycket om att få prata med andra som är i samma situation, som försöker avstå helt eller begränsa intaget.

Jag känner mig stark och ska fixa detta!

Jag tycker det låter som din son har allvarliga problem om han hör röster.
Ni har väl fått hjälp på BUP?

Jag vill inte skrämma upp dig men om det skulle vara början på någon psykossjukdom så ökar chansen att bli bra om man får hjälp tidigt.
Han är inte så gammal vad jag förstår?

Kramar
???

...och det finns många likheter. :-( Han går på högstadiet. Imorgon skulle BUP sitta tillsammans på remissmöte och avgöra vem som skulle ta sig an nya patienter, däribland sonen. (Eller så var det nästa vecka, sköterskan hade inte koll på sin kalender!!!) Hon skulle höra av sig i alla fall. Utifrån det att han då ev. möter en psykolog/läkare/sköterska så skulle de göra en ny bedömning om vilket stöd han skulle få (och om det ens var något för dem). Jag anar att detta kan bli en lång resa där jag är tvungen att använda mycket av min energi för att stötta sonen.

"Har han något beroende?" "Ja-a...ett spelberoende" slapp det ur mig och direkt jag sade det så såg jag att det var så och likheterna med mitt eget beteende. Hur låst man blir, hur inramat och inrutat och isolerat det blir. Att inget annat spelar någon roll. Det bara MÅSTE bli förändring för även honom. En del kommer att lösa sig automatiskt när skolan börjar igen och det blir en automatisk begränsning. Och detta med rösterna skrämmer mig och jag tänker att det inte ska bagatelliseras.

Tack för era varma ord!

...och det finns många likheter. :-( Han går på högstadiet. Imorgon skulle BUP sitta tillsammans på remissmöte och avgöra vem som skulle ta sig an nya patienter, däribland sonen. (Eller så var det nästa vecka, sköterskan hade inte koll på sin kalender!!!) Hon skulle höra av sig i alla fall. Utifrån det att han då ev. möter en psykolog/läkare/sköterska så skulle de göra en ny bedömning om vilket stöd han skulle få (och om det ens var något för dem). Jag anar att detta kan bli en lång resa där jag är tvungen att använda mycket av min energi för att stötta sonen.

"Har han något beroende?" "Ja-a...ett spelberoende" slapp det ur mig och direkt jag sade det så såg jag att det var så och likheterna med mitt eget beteende. Hur låst man blir, hur inramat och inrutat och isolerat det blir. Att inget annat spelar någon roll. Det bara MÅSTE bli förändring för även honom. En del kommer att lösa sig automatiskt när skolan börjar igen och det blir en automatisk begränsning. Och detta med rösterna skrämmer mig och jag tänker att det inte ska bagatelliseras.

Tack för era varma ord!

Jag tycker du ska kontakta Schizofreni förbundet och få råd av någon där.

De har en hemsida där du kan få kontakt med någon lokalförening.
Ju tidigare desto bättre tänker jag.
Under tiden ni väntar på BUP och läkare så kan du skaffa mer kunskap och förbereda dig.

Har min finaste klänning på mig idag. Huvudvärk, men själen känns fri.
Ska lägga ytterligare en alkoholfri dag till mitt pärlband.

Kram alla fina!

Tänkte exakt samma sak även om jag inte skrev det. Om det blir värre kan man alltid kontakta psykakuten (tror det kan finnas en speciell för barn?)... det gjorde jag en gång när jag trodde min son var deprimerad. En varm kram till dig idag- tror du är jättefin i din klänning?

Här kommenterar jag din mans handlingar angående att bjuda dig på ett glas vin till er firarkväll och så läser jag om din son...

Jag VET att det ena inte utesluter det andra och att jag inte kunde veta före, men det kändes så futtigt mitt i allt. Dessutom är det ju i första hand p g a din A-problematik du är här, men ändå...

Det gjorde så ont även i mitt hjärta att läsa dina rader om din son och dina känslor kring detta. Det är fruktansvärt när barnen mår dåligt. Man känner sig så maktlös, även om det finns mycket vi kan göra. När vi gjort det vi kan angående hjälp via olika kontakter, kan vi bara se till att finnas där. Lyssna, trösta och vara närvarande. Och det gör vi självklart bäst utan alkohol.

Önskar dig fortsatt styrka vad gäller ditt liv. Du är otrolig som orkat ta tag i dina alkoholproblem nu. Eller var det kanske nödvändighet för att orka allt annat?

Hoppas att du/ni får den hjälp ni behöver.

Kramar i massor ♡♡♡

...det du skriver är ju helt rätt - oavsett om vad som händer med sonen så måste jag ju även tala med maken.
Idag fick vi tid från BUP...eller snarare - sköterskan meddelade oss om att vi tilldelats en kontakt som ska skicka en remiss nu i veckan. (När själva tiden blir sedan vet vi ju inte, men det är skönt att det är i rullning). Vi ska dit hela familjen och det känns bra. Hoppas att de "godkänner oss" för att få stöd i nästa skede också eftersom psykologen i sin tur skulle göra en bedömning efter att vi träffats. Det blir nog bra detta. Sonen reagerade i alla fall positivt att vi ska få en remiss. "Vad bra, tack mamma" - tycker det är viktigt att han är med från början och ser hur man tar kontakt med vården, vilka turer det är, så att han själv kan söka kontakt om han behöver det sedan.

Det känns bra det här Vinäger! ♡

...vad liknar man det vid...duva? (var det första som kom upp i mitt huvud, men vid närmare eftertanke vet jag inte duvor i sig uppträder särskilt nykter...hahaha).

Jag är nykter och glad. Ytterligare en fantastisk dag (rent dryckesmässigt i alla fall) och fortfarande inte en kirrevimptecken på sug efter alkohol.
Hallå nyktra liv, vad jag älskar dig! ♡

En seg morgon, en intensiv dag. Men jag tar det, minut för minut. Måste börja röra på mig också, motion, kondition. Längtar efter det (tror jag). Ha en fin onsdag! ♡

Hoppas ni får tid snabbt och vad bra att sonen är positiv också.

Härligt att det går bra med nykterheten du kan väl kalla dig en nyktergal??

Te är väl ett utmärkt alternativ att välja. Finns ju hur många smaker som helst.

Kramar
???

Och sonen löptränade lite lätt med dottern idag. Det gjorde mig glad att höra när jag kom hem. Endorfiner gillar vi. :-D

...sitta på altanen med ett glas rött vin och bara läsa en bok och slappna av!" utropade maken när jag pustade lite lätt i bilen på hemfärden över min hektiska dag och uttryckt att jag verkligen behövde bara få ta det lugnt en stund när jag kom hem.

Nähäpp...något sådant blir det inte. Byter om till lite mysigare kläder och går ut och rensar en rabatt istället samtidigt som jag lyssnar på något bra.

(Och ja-a...jag veeet att ni tänker att jag måste prata med maken och att han är sjaskig mot mig. Det är han faktiskt lite, fast han nog egentligen inte menar det som en elak gest, att få mig att falla för frestelsen etc.)

Näe....nu väntar ogräset mellan rosorna (tyvärr).
Se till att få lite sol på era nosar också! ♡

Ingen abstinens. Inget återfall. Inget sug.
Bara fantastiskt liv och en känsla av att jag kan kontrollera detta.
Är jag "botad"?

Inser att det inte är så "lätt" förstås.
Att jag skulle lura mig själv att tro det.

Just idag vill jag faktiskt lura mig själv dock och utbrista:
"A! Du är inte min vän längre! Jag har börjat umgås mer med mitt sanna jag igen och jag mår bättre att umgås med henne, än med dig.
Vi kommer inte att gnabbas samman som vi gjort tidigare du och jag. Vi går skilda vägar!"

Ytterligare en fantastisk dag alltså. En torsdag som började med yoga för första gången på länge.
Har en jobbig arbetsredovisning på jobbet inför mina kollegor som pågår fram till eftermiddagen idag, men jag har tillförsikt om att det kommer att gå galant. Ska bli SÅ skönt när det är gjort.

Kram alla fina! Fokusera blicken på något som gör dig glad idag! <3

Precis det man vill se när man läser senaste kommentaren hos någon. ♡

Hoppas att redovisningen fick bra i dag. Åtminstone jag får en suoerkivk när jag genomfört något jag egentligen inte är så bekväm med.

Kram