Jag var hos psykologen idag. Hon gjorde mig lite mer medveten om att jag bör sluta dricka. Jag är så innerligt trött och jag vet att det kommer att bli ett helvete nu de första dagarna. Det är ju därför man inte kan sluta, abstinensen och ångesten. Och så tänker man "till vilken nytta?". Vill inte vara den som ger upp. Men man är som en kokt groda som accepterar lite mer för varje gång. Det hade varit så mycket enklare om någon annan kunde fatta besluten åt en. Jag har druckit så himla mycket (jag är en tjej på 55 kg och klarar lika mycket alkohol som en man på 90) och snart känner jag att jag går sönder. Det är så svårt att hela tiden börja om och jag vill inte sluta helt. Fan.