Jag var hos psykologen idag. Hon gjorde mig lite mer medveten om att jag bör sluta dricka. Jag är så innerligt trött och jag vet att det kommer att bli ett helvete nu de första dagarna. Det är ju därför man inte kan sluta, abstinensen och ångesten. Och så tänker man "till vilken nytta?". Vill inte vara den som ger upp. Men man är som en kokt groda som accepterar lite mer för varje gång. Det hade varit så mycket enklare om någon annan kunde fatta besluten åt en. Jag har druckit så himla mycket (jag är en tjej på 55 kg och klarar lika mycket alkohol som en man på 90) och snart känner jag att jag går sönder. Det är så svårt att hela tiden börja om och jag vill inte sluta helt. Fan.

Vill du själv sluta? Motivationen är oerhört viktig.
Jag tror du fixar det om du vill.
Nyttan är:
Mer energi
(Mycket i mitt fall) Mindre ångest
Längre liv
Bättre hy
Kontroll

Kämpa

Märthan

Ttänka inte på att sluta helt, det blir lätt så stort att det känns övermäktigt. Ta dag för dag, belys det positiva... skriv skriv skriv i massor, reflektera och var ärlig mot dig själv.

Ja det är pissigt de första dagarna, sömnen är för många värst. Men det går över, blir bättre! Bestäm dig och ta En dag i taget, ge dig själv belöningar ?

nydag2018

Förstår din uppgivenhet. Det är inte lätt att ta sig ur den onda cirkeln, särskilt inte om man själv inte har viljan. Då är det nog nästintill omöjligt. Jag var i en sån sits att jag drack kopiösa mängder, ett tag drack jag varje dag och sen mot slutet blev det mer sällan men alldeles för mycket ändå. Jag (och alla andra här på forumet) vet hur jäkla svårt det är att ta sig ur, och det kommer säkerligen komma återfall. Men hittar man viljan och är beredd att kämpa så går det till sist! Låt det ta sin tid. Vill önska dig lycka till, det är värt det alla dagar i veckan!