Hej alla medberoende systrar och bröder! Har varit medlem ett tag och läst, ibland svarat i någon tråd.
Min man är alkoholist. Vi har varit ett par i åtta år och gifta i sex. Problemet har väl funnits hela tiden, men eskalerat. Nu har han varit inne på Beroendeenheten två gånger på 1 1/2 år, senaste gången akut då jag inte vågade ha honom hemma , jag var rädd han skulle dö så hög promillehalt hade han. Detta var ett halvår sedan och sedan dess har det gått upp och ned , nu går det mest nedåt igen.... Han har en firma med nio anställda, inkl mig, vi arbetar hemifrån vilket gör hans drickande enkelt för honom. Hade han varit barn nu så hade han definitivt fått bokstavsdiagnos men psykiatrin utreder inte honom så länge han dricker och eftersom han dricker för att få ett lugn så är vi i en väldigt ond cirkel!
Ikväll kom grannen in, han är nykter alkoholist och har stöttat min man att försöka ta tag i sitt problem . Jag var irriterad vilket grannen märkte och han frågade sådär smidigt som en del gör: ”Varför är du så sur ” Jag svarade att du får fråga min inte helt nyktre man.... Grannen talade om att han blev besviken och inte köper undanflykterna min man kommer med och sedan gick han. Nu har jag blivit idiotförklarad i ca en timme av maken. Så kan man ju inte bete sig som jag gör, jag fördärvar allt osv..... Jag vill inte skydda och ljuga mer och framförallt inte bli anklagad för att alltid vara sur när det finns en jä.ligt bra anledning till att jag är sur.... Gjorde jag fel som drog fram elefanten i rummet ?! Maken säger att det blev fel eftersom det var jag och inte han själv som sa det, jag vet varken ut eller in snart....
Mitt nicknamn är franska och betyder Ångest , det är väl så allt känns

Anxiete

alla kloka ord ifrån er, lägger dem i hjärtat och ska se till att plocka fram dem varje dag ? Hej på mej ?

Hej vännen,

Ville bara checka in och säga hej.
Hoppas allt är bra med dig och att du känner dig hemma med ditt liv.
Trevlig helg!

Anxiete

tårarna..... Att du tänker på mej , herrejävlar vad du prickade rätt tillfälle ?❤️
Jag önskar jag kunde svara att allt går framåt och att jag befinner mej där jag vill var , men tyvärr , tvärtom....
Jag är inte på en bra plats i livet just nu. Jag är inte utbränd men rejält vidbränd om man säger så ?
Jag har idag (därför du prickade precis,konstigt) konstaterat för mej själv och min man att jag vet inte om det vi har går att reparera även om han slutar dricka. Det har blivit för många hårda ord och för mycket elakheter sista tiden för att man ska kunna skylla allt på alkohol. Det säga ju att barn och fyllehundar berättar sanningen, i så fall är jag inte värd mycket enligt min man.
Jag tror inte jag kan ta mycket mer skit nu om jag ska komma ut något så när hel på andra sidan.
Tänker tillbringa helgen i sängen och inte göra ett enda dugg mer än gråta och sova ... Patetiskt men tror det är vad jag orkar just nu....
Tack bäste cybervän , jag hoppas att är bra för dej och din familj , det hade gjort mej glad ?kram

Djävulsdansen

Förstår precis hur du tänker och känner ❤Så hopplöst allting..
Det där med hårda ord och förolämpningar är svårt att bara glömma och förlåta. Sätter sig som en tagg som skaver och gör ont.
Just nu tänker jag mycket på eget boende.. Men vägen från tanke till handling tycks lång, krokig och nästan omöjlig. Och jag är rädd att jag inte lyckas släppa taget ens då. Finns ju känslor kvar för den nyktra versionen av min man. Tyvärr måste jag säga
Jag spenderar helgen i soffan, läser olika forum, funderar och funderar lite till
Tänker att jag ställt så många ultimatum som jag aldrig verkställt så ingen lyssnar längre på mitt dravel.. Och det gör ont att jag sviker mig själv om och om igen.
Ledsen att även din energi är slut men kanske är sova och gråta precis vad du behöver ❤Det tar på krafterna att låtsas att allt är normalt när livet stormar rejält
Hoppas din helg blir ok och att du kan samla kraft och energi att ta dig framåt
Tänker på dig!
Stor kram ❤

Även jag har fått ta så mycket elakheter och riktigt kränkande saker! Kändes som jag inte kunde komma över det ens när jag hade avslutat! Gjorde så fruktansvärt ont att tänka på! Men läste under sommaren en sådan bra mening som jag tror jag skrivit nånstans här men tar den igen: jag förlåter dig men det betyder inte att jag tycker det du gjorde och sa är okej, det betyder att jag inte tänker låta det förstöra min framtid! Har tänkt på det mycket och börjar komma till ro! Kanske kan du ha nytta av det? Kram❤️

Oj oj oj..
Vad det känns hemskt att höra.
Hur du än gör och vad du än bestämmer dig för är jag övertygad om att du gör det du känner är rätt.
Du är stark, vis, klok och besitter nog mer jävlar anamma än du tror. Vill du så kan du, det vet vi båda två. ?

Här är allt bara bra! Varit en smula nedstämd och saknat en hel del, men det känns faktiskt bra att jag tillåter mig själv vara just ledsen och eftertänksam.

En stor varm lördagskram till dig! ❤️

Att du just nu är stark nog att se sanningen.
Oftast är man ju inte det,utan skyller på allt annat för att slippa se.
Men om och när man släpper in den fullt ut så gör det väldigt ont.

Kanske du behöver sätta på skygglapparna igen för att du inte är redo än att lämna eller agera på något sätt.

Men du har vågat ta av dom en stund och det är då man stärker sig även om det känns precis tvärtom.

I lögnen och förnekelsen att allt kommer att bli bra bara man härdar ut så finns ju också det liv man mörkar som egentligen finns att leva om man orkar kika lite på det också.

Jag minns att för varje dag jag orkade vara kvar i mörkret så kom nästa dag där solen stod lite högre på himlen.
det var tvära kast mellan himmel och helvete och jag hade svårt att själv hänga med i svängarna.

Kanske är det så för dig också.
Eller så bluddrar jag bara på och inget av det som varit sanning för mig är det för dig..
I vilket fall,så hoppas jag på en ljusare morgondag med rätt glasögon på näsan.

Anxiete

Av alla de slag önskas.....
Fick ett förslag idag av min man. Under 3 veckors tid ska jag vara hans ”fotboja” för att bryta hans rutiner. Eftersom vi jobbar hemifrån så har han byggt upp en daglig rutin som innebär ett antal cykelturer till butiker runt omkring vilket innebär att det handlas öl. Så.... under 3 veckor inga cykelturer ensam, följa med mej när jag ska iväg , skriva ned när suget är värst och fundera på hur det kan brytas, diskutera varje kväll hur dagen känts....
Jag hör själv hur det låter men är idén het fel? Bryta mönstret på ett icke konventionellt sätt . Hur kommer jag att hantera detta? Känns som detta är ”sista chansen”

Anthraxia

Jag tycker att det är ett stort krav att ställa på dig - och in the name of "medberoende" så BORDE du säga nej, och fokusera på dig själv...

MEN - om jag utgår från migsjälv så lägger du/vi/jag LIKFÖRBANNAT den energin på våra kära missbrukare, så om han bjuder in dig att vara DELAKTIG snarare än "åskådare" så hade jag personligen sagt ja.

Men det är jag det.

Och så tror jag att det här kan vara ett bra tillfälle att prata om L-glutamin. Som "krycka" om inget annat - det är lättare att bryta mönster Utan värsta suget.

Men du kommer säkert få fler svar. Så hade jag personligen gjort. Och jag är ju inte "frisk" - men...han BER om hjälp, så sista chansen eller ej...Jag hade försökt.

(Hade det faktiskt varit jag så hade jag sagt att "Det här är sista chansen att klara det själv - efter det börjar du med Naltrexon, eller så lämnar jag dig" - men jag är jag och du är du, och min tilltro till Sinclair-metoden är väl rätt ökänd vid det här laget ;p )

Lycka till, hur du än gör!

Anxiete

skriva ut Naltrexon, han fick antabus istället som han inte kunde ta för kroppen (och hjärnan?) reagerade för negativt.
Nu vet jag inte om det är sant för jag var inte där.
Jag resonerar väl lite som du.... Jag har själv satt mej med fan i båten så jag kan lika gärna ro istället för att sitta och skrika vi sjunker.
Rent förödande för medberoendet ,jag vet.

Anthraxia

Prova MinDoktor-appen, OM intresset finns kvar från karln dins sida, OM det här går åt skogen. Där var det inga problem.

Och nej, det är nog inte bra för medberoendet, men det är det nog inget som är i längden, utom att lämna - och gör man inte det så bör man ju prova något annat...

Jag håller alla tummar jag har. Och skickar kramar.

Låt honom cykla var han vill och hur han vill.
Sälv kan du lugnt luta dig tillbaka i soffan och prata när han önskar.
Vara ett stöd och se på honom utifrån,trots att hans drickande såklart påverkar er situation.
Om han dricker eller inte osv.

Så lämna/inte lämna behöver inte alltid vara den stora frågan.
Mer,hur ska jag må bra trots att jag i dagsläget lever med en människa med sjukdomen alkoholism.
Så koppla loss alla beteenden där du ska vara med och styra hans skuta.
Styr endast din egen så gott du förmår.
Det frikopplar era liv och era sinnen från varann istället för att det sjuka i er båda ska sammanflätas till någon sorts ännu större sjukdomsbild än vad det behöver vara.

Det är ju rena drömmen för en medberoende att dels få styra den sjuka och hans irrvägar.
också få chansen att säga stopp och nej och vara den som styr upp ett drickande.

Sådärja,hon som gärna skriver andra på näsan och trillar dit så fort det bara finns ett tillräckligt lockande hål att falla i...

Anxiete

Jag bad ju om olika åsikter och dina är alltid välkomna ? Jag hade skrivit precis likadant om någon annan hade frågat.
Jag har bestämt så här att när jag märker att det börjar rycka i cykelnerven så ska jag vänta ut honom , ber han om sällskap ska han få det annars ska jag påminna om att det var han som bad mej om hjälp. Jag ska fråga om han ska med när jag ska iväg men jag kommer inte att insistera. Jag ska försöka att inte mata mitt medberoende ? ..... Känner jag honom rätt så kommer han dag 3 säga att han inte vill ha sällskap utan att det går bra nu..... Då får det vara så.....

Jag vet hur lätt det är att då måla upp hela den nya drömmen om allt som ska bli nu när de har förstått.
Och sen blir fallet så hårt.
Bättre att vara lagom avståndstagande och lagom stöttande och behålla sig själv i fokus så gott det går.

Anxiete

Jag antar att tanken att ha mej runt sej 24 h/dygn blev för skrämmande ??
Men däremot så har han inte druckit på en vecka nu och det känns så skönt i min själ ! Jag t.o.m längtar efter morgonen , innan längtade jag bara till kvällen så jag fick sova från allt.
Jag vet att han kommer att falla tillbaka igen, så ser mönstret ut men jag tänker må bra nu i alla fall! Kram på er alla mina cyber vänner ?

Anthraxia

Ska jag skicka 2-3 Naltrexone du kan be honom att Testa nästa gång han dricker? Jag tänkte eftersom han ju visar egen vilja, och läkaren inte skrev ut det - om han får testa kanske han vill ge det ett försök Och jobba för det.

(Det är troligen ganska olagligt att ge bort recept-medicin i Sverige - men fick han Antabus har han inga långt gångna leverskador, och då är det ofarligt, så jag tänkte iaf erbjuda :) )

Boken "The Cure för Alcoholism" av Roy Eskapa finns online som gratis PDF också, ifallatt han vill läsa.

HAN, alltså - om HAN vill. För det ska inte vara ditt problem. Men jag tycker att han visar så mycket vilja, och då vill ju jag hjälpa :/

...haha, jag vet inte om det är mitt medberoende, eller bara helt enkelt att det verkar fungera sakta men säkert för min pojkvän, och jag därför tycker att alla borde prova...något för mig att tänka på.

Anxiete

för erbjudandet ?men när det kommer på tal så testar vi mindoktor-appen. Du har ett stort hjärta, spara en liten bit åt den som är viktigast, dvs DU ?

Anxiete

vid typ 14 dagars nykterhet?!?
Jag vet 3 dagar, 3 veckor osv...
Varit en sjuk vecka på firman , framförallt för mannen som klarat det galant.... fram till idag.... Han är inte speciellt onykter men jag reagerar direkt. Försökte förklara min reaktion med att jag får ångest när han kommer hem på fredag em och är onykter , såååååå många helger , storhelger och för all del även måndagar och andra vardagar som fördärvats .
Men i vanlig ordning är det jag som är elak och inte har någon förståelse alls, han däremot är prins charming enligt honom själv ...
Ja men så bra då ! Släpp mej och leta upp ett annat offer .... fan i helvete vad jag är trött och besviken !!

Du är trött och ledsen, jag känner mig ungefär likadan! Imorgon gör vi nåt som är roligt och bra för oss! Vad som helst, litet eller stort, bara vi har det bra! Och på söndag avlägger vi rapport här vad vi gjorde för ”investering” i oss själva! Kanske fler som vill hänga på! Låt inte hans drickande ta din härliga och varma energi ifrån dig! Imorgon äger du din dag! Kramar?