Hej alla medberoende systrar och bröder! Har varit medlem ett tag och läst, ibland svarat i någon tråd.
Min man är alkoholist. Vi har varit ett par i åtta år och gifta i sex. Problemet har väl funnits hela tiden, men eskalerat. Nu har han varit inne på Beroendeenheten två gånger på 1 1/2 år, senaste gången akut då jag inte vågade ha honom hemma , jag var rädd han skulle dö så hög promillehalt hade han. Detta var ett halvår sedan och sedan dess har det gått upp och ned , nu går det mest nedåt igen.... Han har en firma med nio anställda, inkl mig, vi arbetar hemifrån vilket gör hans drickande enkelt för honom. Hade han varit barn nu så hade han definitivt fått bokstavsdiagnos men psykiatrin utreder inte honom så länge han dricker och eftersom han dricker för att få ett lugn så är vi i en väldigt ond cirkel!
Ikväll kom grannen in, han är nykter alkoholist och har stöttat min man att försöka ta tag i sitt problem . Jag var irriterad vilket grannen märkte och han frågade sådär smidigt som en del gör: ”Varför är du så sur ” Jag svarade att du får fråga min inte helt nyktre man.... Grannen talade om att han blev besviken och inte köper undanflykterna min man kommer med och sedan gick han. Nu har jag blivit idiotförklarad i ca en timme av maken. Så kan man ju inte bete sig som jag gör, jag fördärvar allt osv..... Jag vill inte skydda och ljuga mer och framförallt inte bli anklagad för att alltid vara sur när det finns en jä.ligt bra anledning till att jag är sur.... Gjorde jag fel som drog fram elefanten i rummet ?! Maken säger att det blev fel eftersom det var jag och inte han själv som sa det, jag vet varken ut eller in snart....
Mitt nicknamn är franska och betyder Ångest , det är väl så allt känns

InteMera

Sannolikheten att den som dricker ska dra fram elefanten i rummet är rätt liten så lönge personen själv verkar sakna insikt i sitt drickande. Bra för dig tycker jag att du bestämt dig för att sluta ljuga och släta över och täcka upp. Du gjorde det för dig, för att du också har rätt att försöka få må bra! Klart mannen tycker det är pinsamt att du sagt nåt, alkoholisten inbillar sig ofta att ingen annan skulle märkt nåt om inte nån tar upp det. Jag tror faktiskt att alkoholisten själv i många fall är den sista av alla runtom sig som fattar hen är alkoholist! Förnekelsen och förklaringarna till drickandet är många och invecklade hos alkoholisten. Bra för dig att du försöker ta itu med problemet för er allas skull och främst för din egen, så du kan ha lite mindre Anxiete i ditt liv i framtiden förhoppningsvis!

Anxiete

för ditt svar ! Jag vet ju egentligen att det var rätt men någonstans inom mej vill jag ”inte svika” honom, enklare att svika mej själv. Har funderat mycket på något som någon här skrev: så länge man är medberoende slipper man ta tag i sina egna känslor för all tid och energi går åt till den sjukes känslor.
Jag älskar min man, han är min bästa vän ..... eller är han det ? Har jag tagit på mej glorian och offerkoftan för att vara ”duktig” och slippa mina egna problem? Är jag verkligen ”snäll” när jag täcker upp för honom eller försöker jag ge honom dåligt samvete ? Jag vet inte svaret men jag vet att jag vill inte vara den bittra gnälliga surpuppan som om 10 år när jag går i pension är så ihoptorkad i hjärtat att ingen når dit

InteMera

Vi medberoende tar på oss så många roller och ansvar som ingen bett oss om, kanske för att vi då har mindre tid att fundera på oss själva. Det är inte att svika honom för att du står upp för dig själv och säger saker som de är. Alkoholisten vill helst ha det lindat i bomull så de kan fortsätta som innan och tro ingen ser eller bryr sig. Din man låter rätt allvarligt sjuk i sitt beroende, är han alls bekymrad själv för sin hälsa om han nu inte bryr sig om vad du tycker om en full karl i huset? Även luttrade drinkare brukar bli lite rädda när de åkt in och på riktigt riskerat livet, men din man verkar köra på som innan vilket är väldigt tragiskt. Är han bara av den kaxiga typen som tror inget kan hända honom eller är han kanske deprimerad och självmedicinerar med sitt drickande, vad tror du? Tänker att han inte verkar få rätt hjälp även om han åkt in fler gånger. Eller vill han bara inte sluta och tycker fortfarande han inte har nåt problem?

Anxiete

men jag är inte säker på att han bryr sig vad som händer. Deprimerad tror jag absolut att han är men det tycker inte han själv. Han får ingen hjälp med oro och ångest så länge han dricker alltså dricker han för att döva sina 1000-tankar som aldrig stannar. Han är otroligt intelligent och intellektuell som så många andra beroende . Han har aktivt sökt hjälp inom psykiatri och vanlig vård men oftast är han klokare än de han ska få hjälp av , han är otroligt verbal och kan prata omkull en lyktstolpe
Jag försvinner i detta men försöker börja med att ta av offerkoftan och ta på jävlar-anamma- koftan istället !

bra att Du pratar öppet om hans problem som blir ditt och ert problem! För din egen skull, skönt att inte va ensam, skönt att slippa ljuga, skönt att sätta sanna ord på saker och ting! Den dagen din man söker hjälp för att han VILL bli hjälpt kommer han inte utnyttja sin verbala förmåga och snacka omkull folk! Hoppas insikten och viljan kommer till honom!

Anxiete

vara öppen, har sagt att jag inte skyddar honom längre men på ett vis är det jobbigare, det blir för många pekpinnar till mej.
Jag tror (eller vill tro ?! ) att han har börjat inse att han måste sluta dricka men att han i processen spjärnar emot för att orka ( låter flummigt kanske) Han säger han vill sluta men jag motargumenterar honom med att ”Om du verkligen vill så ser du till att du måste ut och köra, att du bestämmer möte med kunder , att du hela tiden har sysselsättning ” osv . Han håller med mej och sen är diskussionen slut.... Jag har berättat att jag börjat titta efter jobb jag kan söka ( jobbar i vårt företag) så jag är öppen och ärlig mot honom också att detta är inget liv jag vill leva .

Nykteristen

Det låter som ett klokt beslut av dig och ett bra första steg att hitta ett annat jobb. Där du dels får ett steg bort från hemmet och honom för lite anderum och ett steg mot att vara ”självgående”

Anxiete

gjorde tydligen liiiite nytta ???? Han har varit icke-berusad i 2 dagar nu , jag säger inte nykter för det vet jag. Han säger att på fredag ska han ha ”rätat upp sej” .Han har druckit 4 öl igår och 4 idag , enligt honom själv och det kan nog stämma enligt min bedömning.
Men det svåra är inte att sluta för honom, det svåra är att inte börja igen .
Men vi får väl se vad som händer......
Ha en trevlig alla-hjärtans-dag därute !

Annher01

Exakt hur mycket ska man säga/ varit ihop med min man alkoholisten i 13 år /har varit alkoholist i 2,3 år gick på behandlingshem gåttmed på att inte ha alkohol hemma överhuvudtaget/ vilket har gått skapligt/ men sista halvåret har barnen betett sej typ konstigt/ då kommer det fram från alla tre barnen att han har druckit varje gång jag arbetar natt/konfronteradehonom ingen förnekelse alltså nu ligger vi i skilsmässa/ har hotat med det/ det måste jag stå för för mina barns skull kan eller vill inte leva i lögn/ två personer en älskar jag/ en är alkoholisten???

Anxiete

Efter en hyfsad lugn period så tillbringade han 5 dagar iväg på jobb Jobbet gick bra men sämre för honom.... Nu är det alkohol varje dag igen Orkar inte !!! Har tagit ett extra arbete så jag är hemifrån ca 2 dagar/vecka, riktigt roligt ! Jobbar hellre hela helgen( har inget bättre för mej) med vår firma och kommer hemifrån än går här och blir mer och mer nedstämd .
Han har tagit kontakt med en öppenvårdsbehandling och ska dit på torsdag på möte men det är med ”vita knogar” tror egentligen inte han vill ....
Var rädda om er därute !

Skånskan

Jag tror bara på noll tolerans samt att den sjuka inser att han/hon inte kam dricka. Precis som ex en nöt allergiker undviker nötter till 100%
Tror på samtal AA
Tror på medberoende samtal för oss medberoende
Råder dig att bli sörbo och ta andra arbeten. Då kan du styra ditt liv och han kanske tar tag i sig själv och går på möten, antabus, kurator samtal mm

Min man vill inte ta hjälp och har sån skam. Hans pappa drack o farfar och han hatade det fram till han var 40 ich fastnade i det av olika kriser i livet som triggade fram alkohol som tröst när hjärnspökena kom.
Särbo är inte illa ?

Skånskan

Jag tror bara på noll tolerans samt att den sjuka inser att han/hon inte kam dricka. Precis som ex en nöt allergiker undviker nötter till 100%
Tror på samtal AA
Tror på medberoende samtal för oss medberoende
Råder dig att bli sörbo och ta andra arbeten. Då kan du styra ditt liv och han kanske tar tag i sig själv och går på möten, antabus, kurator samtal mm

Min man vill inte ta hjälp och har sån skam. Hans pappa drack o farfar och han hatade det fram till han var 40 ich fastnade i det av olika kriser i livet som triggade fram alkohol som tröst när hjärnspökena kom.
Särbo är inte illa ?

Anxiete

Skånskan! Jag är med små steg på väg men är inte riktigt redo att ge upp slaget ! Han har erkänt för sig och alla andra att han är alkoholist och därmed en bit på väg , nu väntar jag på insikten från honom att det inte går längre, vi får väl se om den kommer först eller jag lämnar.....

Anxiete

helg är jag så psykiskt utmattad, trött , ledsen, arg... alla känslor på samma gång! Hela eftermiddagen och kvällen har jag fått höra hur känslokall och oförmögen att älska jag är..... Jag kan inte trösta honom när han sårar mej som han gör ! Jag kan inte skratta och älska när han är full, det går inte !! Jag går undan och är tyst för att försöka förhindra mer tjafs men han ger sej inte. Han ”vill ju bara att jag ska krama honom” Så enkelt att göra men jag kan inte ge mer till A-djävulen !! Min man skulle jag kunna ligga och krama i en vecka men inte denna marinerade personen, det är inte min man !! Jag vet varken ut eller in, hur faaan kan jag vara boven?!?

Du är inte boven! Det är missbrukaren som talar. Jag känner så väl igen hur det lät då min man drack och jag tänkte, som du, det här är inte min man. Otaliga gånger sade jag 'jag kan inte leva med dig när du dricker, jag vill leva med den sanna X'. Du kan bara ta hand om dig nu. Din man måste själv välja att ta emot den hjälp han får. Kram i natten / mt

otroligt mycket! Man själv sla trösta den som gjort en illa! Det är synd om honom när han har burit sig illa åt! Lider med dig! Fick sådana vansinnesutbrott på detta och jag kände inte igen mig själv till slut! Gapade, skrek och grät i frustration! Och DET såg han som kärleksteckem, ett bevis på att jag älskade honom! Försökte förklara att det var tecken på att jag inte mådde bra men det gick inte fram! Styrka till dig att känna efter var din gräns går!

Anxiete

Ibland behöver man höra svaret fast man innerst vet att det inte är en själv det är fel på.... Lik förbannat är där en liten del av orden som fastnar. Kanske jag är sur och skäller alltsom oftast?Jo nog skriker, svär, gapar och gråter jag också ...... men det börjar bli mindre , jag orkar inte längre
Han säger att han under veckan ska sluta helt ? och jag svarar att handling väger mer än ord . Jag spelade in lite av gårkvällen så han fick lyssna. Andra gånger jag gjort det har han skojat bort det, idag var första gången han skämdes , alltid något !
Nu ska jag ut med hundarna i det fantastiskt vackra vädret, solen skiner sååå skönt !! Kram till er alla

Anxiete, Kampen, Nordäng m.fl.... jag suckar, jag hör det själv, och tänker.... att vägen är så lång... vägen till insikt och djup medvetenhet att jag som anhörig måste välja min väg och missbrukaren måste själv ta ansvar för sina val och sin nykterhet. Visst kan jag som anhörig vara ett stöd på olika sätt men inte så att ansvaret för nykterhet blir mitt.
Ni som sökte svar av Inuet, jag tror ni kan hitta många svar om ni läser på missbrukarsidorna här. Många där beskriver den långa kampen, försöken, skammen.... Men där skriver också de som valt nykterhet och att fortsätta leva ett nyktert liv. En dag i taget. Jag förstod så småningom att det svåra är inte att sluta med ett missbruk, utmaningen är att inte börja om igen. Jag har lärt mig mycket genom att läsa där.
Jag klistrar också in en länk till Alanon http://www.al-anon.se kom att tänka på det när Anxiete skriver att hon kanske är sur och skäller.... I den inledning som läses på alla Alanonmöten läses just det, att vi blev oresonliga. Så blir det när man lever med en aktiv alkoholist. På Alanons sida finns många guldkorn att hämta. Läs gärna. Och kom ihåg att det är möjligt att ta makten över sitt eget liv!
Med värme / mt

Anxiete

Skrev ”mullertant” först ?
Jag ska gå in på Alanon och läsa för jag börjar inse hur sjuk jag är . Jag tror jag har ett hum om varför han dricker och inte kan sluta, jag är rökare och har inte viljan att sluta , beroende som beroende... Jag tycker mest synd om honom, allt han missar i sin begränsning men jag måste lära mig att jag inte kan födda honom, bara mig själv