Jag var nog 13 år... idag är jag 50... men den första fyllan och det underbara "suset" i huvudet glömde jag tyvärr aldrig.
Det har runnit mycket vatten under broarna likaväl som alkohol genom strupen sedan dess. Har egentligen aldrig misskött jobb eller dylikt.. bara mig själv och mitt liv.. helt enkelt.
Många vänner genom åren har gått bort sig... själv bröt jag i 30 årsåldern med "vänner och kompisar" för att försöka bryta ett mönster som redan då var "illa" och gick in i svenssonlivet...å det funkade ju på ett sätt
Det har dock alltid funnits en hake... helgens alla ursäkter till att ta en..
Min sambo har faktiskt inte en aning om hur väl jag kan planera å gömma för att kunna dricka mer än någon ser.... man köper en dos synlig.. men har redan gömmor så man kan "fylla på" under helgen utan att det syns i den officiella kvoten i kylskåpet.
Man kan "låta bli" någon eller några helger om det gått över styr... men sedan är man där igen.. hur mycket man än försöker låta bli.. fan ..jag har gråtit och lovat mig själv och mina nära att aldrig mer dricka så mycket.... funkar inte i lägnden... så jag försöker och jag jobbar på att sluta... men trillar alltid dit..om och om igen.
Detta suget är maniskt starkt... och jag har slutat med både sigg och snus genom åren... hemskt plågsamt... men detta fixar man inte så lätt...
Igår fick jag helt enkelt bara nog.. efter 1 vinare, 4 st 7,2 öl 3 st starköl 33 cl och 2 folköl vaknade jag på terrassen kl 11 på förmidagen med den sedvanliga ångesten... jag skulle ta 1 glas och sedan lämna in travsystemet över datorn.. okej.. funkade ju bra.. igen!
Vet inte varför.. men något sa mig att nu måste det ta slut... jag har försökt så länge själv utan att fixa detta.... så jag lyfte helt enkelt luren och ringde och bokade tid för hjälp... gick sedan in till sambon på kvällen och talade om att jag begärt hjälp och nu kommer det att bli lite konstigt och egotrippat på ett annat sätt framöver.... men det måste nog bli så.
Jag tror att hon fortfarande är i ett stadium av shock... och jag försöker förstå att jag faktiskt har tagit detta steget efter så många år...
Nu får vi se hur detta slutar