Jag har haft ett knepigt förhållande till alkohol under en lång tid. I dag är jag 37 och har ett på alla sätt "lyckat" liv med man och barn och villa och chefsjobb och härliga semestrar.
Innan jag träffade min man var jag verkligen på väg utför. Jag var ute och hårdfestade 5-6 dagar i veckan med minnesluckor och ångest, men lyckades på något sätt kombinera det med att springa långa rundor och klara jobbet. Sedan träffade jag min man, som alltid har haft ett motsatt förhållande till alkohol. Han har aldrig tyckt om att bli berusad, och tycker om att ha kontroll. Han hade ett allvarligt prat med mig om min konsumtion, och jag drog ner betydligt.
Men de senaste åren har allt gått utför igen. Jobbet har varit otroligt stressigt, och jag har ångestreducerat genom vin. Jag fick till och med med min man i vardagsdrickandet. "Ett glas vin till maten är ju bara nyttigt", liksom. Det kändes kontinentalt och tjusigt. Men det blev liksom inte ett glas vin för mig. Utan kanske tre, stora, varje dag. Eller mer.
Och på helgerna två starka drinkar först.
Middagar med kompisar ännu mer.
Och på fester ännu, ännu mer. Med minnesluckor, spyor och ångest dagen efter.
Under två-tre år har jag försökt dra ner. Jag har fattat att jag har ett beroende, eftersom jag inte klarar många dagar i sträck utan att dricka. En kväll utan vin känns så otroligt tråkig!
Jag är en glad och öppen person som i grund och botten är blyg och osäker. Jag maskerar det genom att vara en som hörs och syns, och känner att många "räknar med mig" när det kommer till fest. Jag känner ett ansvar att se till att det blir kul, och så bjuder jag till. Alldeles för mycket.
Är så trött på det nu. Känner att jag gör bort mig, mår dåligt och förkortar livet.
Nu vill jag inte ha det såhär längre.
Men hur ska jag klara det? Jag får panik när jag tänker på framtida semestrar, restaurangmiddagar och nyårsaftnar om jag inte kan ta en drink/ett glas vin/skåla i champagne. Det låter urtrist!
Vågar inte säga till min man att jag ska sluta, för han har hört det förr och jag är rädd att göra honom besviken igen.
Nu vill jag klara det, själv, utan att prata om det - istället bara göra det.

Det är självklart inget problem att dricka i den mängden, heja dig! (Men, vi har ändå något sorts problem eftersom vi måste "hålla koll" på oss själva hela tiden??).

Jag var också på långpromenad igår i solen med en vän som orkade lyssna på alla mina jobbproblem.

Önskar dig en fin nykter dag! (För idag är det ju måndag och inget vin;))

Kram?

Gulliga Jasmine! Jag vet att jag är jättebra just nu. ?
Men jag vet också att det är superförrädiskt. Jag har varit duktig i perioder förut. Det är först när jag börjar inbilla mig att jag kanske inte har mer problem än någon annan, att jag ”klarar av” att dricka lite mer, som det går åt skogen.
Därför tänker jag inte låta det gå så den här gången. Därför går jag in här och läser och påminns och reflekterar och skriver. Därför pratar jag med min man om saken ofta. Därför har jag mina strikta regler - och regeln med en vit månad om jag gör avsteg från dem. Jag ska klara det den här gången! Om jag ska dricka alls kommer jag att behöva vara på helspänn, det fattar jag.
Fattar att många härinne inte tycker att det är värt att utsätta sig för risken, men för mig är det det. Trampar jag fel igen kanske jag kommer till en annan slutsats. Men har aldrig känt mig så medveten förut, och aldrig såhär rustad för att faktiskt fixa det.
I veckan har jag två tillfällen då jag står inför situationer då jag i vanliga fall (mitt gamla jag) skulle ha druckit för mycket. En fest och en middag hos bekanta. Men jag ska hålla mig till mina regler och sippa långsamt, dricka vatten och hålla reda på mängden. Inga felsteg.

Jag tror ju absolut att du fixar det den här gången! Och du vet att vi håller ögonen på dig här inne så att du inte gör några "felsteg". Kärleksfulla ögon.

Önskar dig en fin dag??

Känns skönt med kärleksfulla ögon på sig. ?
I morgon fest. Det är med några som jag brukar bli lite för full när jag träffar. Vi ses inte så ofta, men när vi väl gör det är det som om jag känner att allt kul hänger på mig. Men i morgon ska jag låta de andra ta ansvar för sitt eget roliga! Wish me luck.

Ja, låt de andra ta ansvar för sitt roliga idag! Och, surprise… du kanske inte är så tråkig som du tror utan alkohol :):):). Kram!

Det gick bra! Tack. ?
I början av kvällen kände jag helt klart av det gamla suget och fick anstränga mig för att sippa låååångsamt på vinet.
Men ju längre kvällen gick, desto mindre sugen blev jag på att dricka. Drack mer och mer vatten. Så jag drack nog totalt mellan 2 och 3 glas vin över en ganska lång kväll, med mer vatten än så samtidigt. Jag klarade det!
Sen måste jag erkänna att nä. Jag är faktiskt inte lika ”rolig” utan vin. Fattar inte poängen med att hänga kvar till supersent, tycker att andra är lite för fulla osv. Njuter inte festen på samma sätt.
Men viktigast är att jag njuter av livet mer. Jag gillar att jag (förhoppningsvis) kommer att vakna upp pigg i morgon och inte må dåligt. Gillar att jag inte behöver ha ångest. Det känns bra. Och värt att offra ”galet festande” (som mest är kul i någon timme när man är där) för.
?

Då har du klarat en milstolpe i ditt "nya" liv. Jag känner så väl igen det där att man inte blir lika "galen" utan alkohol, men jag tycker ändå att det har varit skönt att komma ihåg allt jag gjorde och sa samt vara "närvarande" i alla samtal på festen. Men, det är ju såklart inte heller lika roligt när de andra flummar och sluddrar?.

Hur känns det idag om du reflekterar?

Kram och godmorgon!

Jag är supernöjd med mig själv! SÅ värt att ta det lugnt. Och det var faktiskt inte särskilt svårt! Mycket enklare än jag hade trott. Känns underbart att bara bara trött och inte bakis. Och det känns verkligen stort, som en nystart. Är inte det minsta sugen på att gå tillbaka till mitt gamla drickande.
Tack för pepp! ?

I dag dricker jag två glas vin. Men sen är vindrickandet för veckan slut eftersom det var fest i onsdags. Två gånger i veckan, 2-3 glas, varva med vatten.
Check, check och check.
Så trött nu, ska gå och lägga mig snart. Intensiv vecka!

Igår hade jag gärna tagit ett glas vin. Jag har ju varit ”så duktig” och klarat mina regler bra. Om jag dricker så lite som ett par glas vin åt gången borde det ju inte vara så farligt att EN ENDA vecka dricka tre dagar istället för två?
Så gick tankarna.
Herregud vad förrädiskt det är!
Det här är väl typ andra eller tredje veckan jag är inne på att dricka såhär, och redan börjar hjärnan dividera om att gå ifrån det jag har bestämt.
Inte ok!
Istället tänkte jag på att jag faktiskt har lovat. Och i det löftet ingår att jag direkt ska ta en vit månad till om jag inte håller vad jag lovar. Och att jag måste erkänna det här.
Det var det inte värt.
Så jag drack vatten. Och direkt när jag hade bestämt mig för det kändes det jättebra. Suget försvann.
Men alltså, jag behöver vara på min vakt.

... trots att jag inte har något att uppdatera. Mina regler följs till punkt och pricka. Ingen alkohol förutom max två dagar i veckan - fredag och lördag, om det inte är något särskilt. Den här veckan är det inget särskilt. Alltså dricker jag inte.
Känns meningslöst att gå in här och rapportera om det. Men jag vet samtidigt att jag behöver stå till svars. Jag behöver ha rapporteringsplikt. Tror iofs att det just nu räcker fint med min självpåtagna rapporteringsplikt till Herr Knaskatt. Han kräver det inte, men jag vill vara tydlig mot honom. Vill att han ska kunna lita på mig och att han inte ska behöva oroa sig för mitt drickande. Sedan början av augusti har jag inte druckit mig berusad. Jag har inte druckit sprit. Jag har inte förlorat kontrollen och inte haft ångest.
Det är snart två månader av vettighet!
Här är det så lätt att känna att jag har ”misslyckats” eftersom jag inte är helt vit. Det RÄTTA är att vara nykter. Men jag tänker att ”förändra mitt drickande” kan betyda olika saker för olika människor.
Sedan i somras har jag totalt förändrat mitt drickande. Mängden alkohol jag får i mig är nu vad jag tidigare hade klassat som minimal: max 4 glas vin i veckan, utspritt på två dagar. För mig är det inget misslyckande - tvärtom.
Det är ett stort jäkla LYCKANDE och det ska jag se till att hålla fast vid.
Därför är jag härinne och skriver. Det kanske inte behövs, men jag vill inte ta risken att ta reda på att det behövdes. Det funkar, därför fortsätter jag.

Att konstant ha det i åtanke, räkna glas, vara sugen på en extra dag etc?
Efter närmare fem månader helt utan så är det sällan jag tänker på det alls. Jag klarade inte din metod. Förr eller senare släppte jag garden. Krävs så lite efter 2-3 glas av något. ”Äh fuck it”-attityden du vet.

Ja.
För mig är det ju värt det, för annars hade jag valt att låta bli. Eller i alla fall kämpat för att låta bli, för jag inser ju att det inte är så enkelt som att bara ”låta bli”.
Jag tycker att vin är fantastiskt gott. Att det förhöjer en måltid och att det är festligt. Jag vill gärna KUNNA dricka ett glas vin då och då. Skåla i champagne på nyårsafton, till exempel. Eller ta ett glas rött på en restaurang i Italien. Det är upplevelser jag gärna vill ha i mitt liv.
Det jag inte vill är att dricka för mycket. Jag vill inte förlora kontrollen, få ångest, göra bort mig, riskera relationer eller äventyra min hälsa. Jag vill inte bli berusad, utan bara njuta av smaken.
Om jag behöver sätta upp regler och räkna glas för att kunna göra det, so be it. Det tycker jag inte är så jobbigt. För mig hade det varit jobbigare att säga totalt nej, för all framtid.
Men! Det hänger ju på att jag klarar det. Skulle jag misslyckas med att följa reglerna, dricka oftare eller mer - ja, då funkar det inte. Skulle det bli så har jag lovat mig själv att direkt ta en vit månad igen, reflektera och bedöma hur jag behöver göra framöver. Då kanske jag kommer fram till att mitt system inte funkar och jag behöver avstå helt en längre period eller för alltid/på obestämd tid.
Men just nu fungerar det här för mig, och jag är nöjd.

Det är klart att den här katten riskerar att bli lite mindre nogräknad med reglerna med två glas vin innanför pälsen.
Därför dricker jag minst lika mycket vatten samtidigt. Och så har jag min inre röst som påminner om att om jag dricker mer måste jag:
A) erkänna det för Herr Knaskatt och alla er härinne
B) ta en vit månad
Då känns det plötsligt inte lika lockande.
Men jag måste vara på min vakt, hela tiden. Jag är en sneaky bastard.

Alla har sin väg och jag hoppas det funkar. Tänkte mest att det kan vara lurigt att veta vilken röst det är som intalar en att man väljer att dricka. Den som tycker att det är gott och trevligt eller ”den inlärda”. Men har du disciplin så funkar det säkert.
Men jag håller på dig, kollar in då och då och kritiserar dig om du bryter mot ditt löfte ;)
Närå lycka till.
Editerade lite svammel ovan.

Vill gärna att du (och andra) tittar till och ställer mig till svars och ifrågasätter. Bara bra, för det får mig att vara ännu mer på min vakt.
Tack för omtanken! ?

mozart

hej....är på väg nedåt nu och måste vända tåget....så har kommit på det här säjten för stöd. jag behöver nån för att titta vad jag gör, då kanske jag kan klara av att inte springa in till systemet för att köpa min favorit vinlåda. jag hoppas att vara här hjälper mig att vara stark. ;-)

Stort välkommen hit till forumet! Det verkar som att du är öppen för att livet får förändras nu. Dels räcker du ut handen till oss, tack! Och dels vill du ändra gamla vanor och skapa nya. Hoppas vi får följa din process!

Ett tips är att du skapar en egen tråd (klicka högst upp till höger på Starta en ny forumtråd) för då blir det lättare att följa dig sedan.

Med hopp om en fin helg!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet