Hej! Har precis hittat hit efter att famlat mig runt vart jag ska ta vägen. Känner att jag är helt omöjlig och aldrig kommer lyckas få till förändring...

Om mig: har missbrukat alkohol i (kortare eller längre perioder) sedan ca 16-17 års åldern till idag, är 35 nu. Har många många gånger sagt till mig själv att nu får det vara nog, har som längst lyckats hålla upp i 2 år, men var sen tillbaka i samma spår. Har sökt hjälpt flertalet gånger, både pga alkohol men mestadels andra psykiska besvär som går lite hand i hand med alkoholproblemen.
Jag har ”lyckats” dölja mitt mående och missbruk på både skola och jobb och till viss del bland vänner/bekanta. Men det har gett stora problem i mitt äktenskap som har avbrutits i perioder... och nu är vi där igen, jag har lovat bättring, men ändå kan jag inte hålla mig borta från vinet och han tröttnade och stack efter ett bråk. Vi har dessutom en liten dotter, som kanske inte förstår så mycket än, men självklart påverkar det henne ändå och jag skäms så otroligt för hur jag gör, både mot henne och mannen. Det är svårt nog att leva med den egna skammen, men att känna skam/besvikelse från de jag älskar mest tar sönder mig. Så varför kan jag inte sluta?! Jag vill (om möjligt) rädda mitt äktenskap och självklart få en bra och sund relation till dottern, men det kommer aldrig funka med alkoholen.
Vet inte vad jag ska göra.
Tack för att jag fick skriva här

till forumet Oföränderlig ! Du har tagit ett stort steg bara genom att skriva här och tala om att du har problem med alkoholen ! Starkt gjort !
Men.....ingen är oföränderlig ! Har du en önskan om att sluta så är du på god väg ! Läs runt bland trådarna, skriv av dig allt som tynger och kanske ta det svettiga steget till AA ! Bara genom att skriva här så underlättar det mer än man kan tro i början.

Lycka till !

Oföränderlig

Tack så mycket för svar! Jag har läst runt lite och det känns skönt att inte vara helt ensam, samtidigt som vissa inlägg får mig att vilja dricka direkt. Har väldigt mycket ångest just nu, och jag vet att alkohol bara ökar både ångest och problem, men det är också den enda ”lösningen” jag känner till, eftersom inget annat verkar hjälpa...

med att ta en dag i taget och tassa lite försiktigt framåt. Som ny fick jag rådet att ta ett beslut varje morgon om att just idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer. På så sätt blev beslutet hanterbart och lite lättare. En del jag känner tog kortare tid än så, typ en timme. Med varje dag som nykter så får du också en inre styrka som ger dig möjlighet att se lösningar framför dig, lösningar som är helt dolda när vi dricker. Och kom ihåg : Belöningarna kommer fort när vi inte dricker ! Bara det att jag började få tillbaka ett känsloliv, som jag ihärdigt söp bort tidigare, var en bra och skön ny upplevelse.
Och tro mig ! Allt annat än alkohol hjälper !

Kram !

Oföränderlig

Tack för svaren ! Jag känner att jag börjar spåra ur (igen) .. jag dricker snarare för att få bort/dölja känslor då jag är väldigt känslostark vanligtvis och reagerar kraftigt på ex svartsjuka, ledsamhet, ilska/frustration....vilket också har lett till många problem. Så har jag använt alkoholen för att liksom dämpa dessa känslor, men det blir ju inte jag, och jag gör många dumheter istället. Jag VILL INTE dricka samtidigt som jag inte ser annan utväg för ångest och starka känslor

Oföränderlig

Ärligt talat vill jag bara lägga mig och dö här och nu, för jag ser ingen förhoppning att jag ska lyckas sluta med det här mönstret, och jag vill inte att min dotter växer upp och hatar mig.... så det ät bättre att dö medans hon ännu har bra minnen av mig

Om du skulle ta livet av dig, tror du inte att just det skulle vara hennes starkaste minne av dig? Att du med flit lämnade henne?

Att vilja dö är ju ett flyktbeteende. Man vill inte känna mer elände och ser inga utvägar. Jag har känt så vid ett flertal tillfällen. Men så blir det bättre och så vill jag helt plöstligt inte alls dö, tvärt om.

Du har ju hållit upp två år! 2 år!
Det är ju riktigt, riktigt bra. Då har du ju säkerligen minst två år till i dig. Två år att ha det bra med din dotter. Det vore väl något?
Ta en dag i taget så klart, men jag tror du grejjar det. Klarade du det en gång så klarar du det igen. Ingen tvekan.

Häng i!