Hej,
Jag är mamma till tre underbara barn och fru till en missbrukare. På rubriken kan det uppfattas som att jag är mamma till en missbrukare, hehe. Skämt åsido, men så känns det faktiskt ibland...
Jag har läst mycket här på forumet men det var ett tag sedan nu. Det hjälper verkligen att läsa här. Jag har kunnat ta små steg för mig själv men känner att jag behöver ny kraft. Så jag ska försöka titta in lite oftare om jag orkar. Man blir ju samtidigt smärtsamt medveten om sin situation.
Jag har levt med min man i närmare 20 år. Han har aldrig haft särskilt bra "ölsinne". Han blir otroligt självupptagen och också väldigt lättirriterad och arg. Han är inte våldsam mot mig eller barnen men kan förstöra saker omkring sig. Vi har pratat mycket om det och just förstörandet har blivit bättre men han har fortfarande ett fruktansvärt humör.
Han låter väldigt hård vilket kan upplevas som skrämmande för ett litet barn. Jag skäms för att erkänna att de vant sig vid hans temperament. Men det är klart att de blir ledsna emellanåt beroende på situationen. De blir ju sannolikt påverkade oavsett, vilket som enda skäl borde ge mig kraft att lämna...
Under de senaste åren har han mått väldigt dåligt av olika skäl (men vem har inte det?) Då har han vänt sig till alkoholen i tron att det hjälper, om än bara för stunden. Jag har sagt till honom att det samtidigt förstör relationen.
Vi har som sagt tre små barn och han är en bra far. I nyktert tillstånd är han även en underbar man.
Han säger att han vill förändra sina vanor samtidigt som han inte vill ha några pekpinnar varken från mig eller samhället (han ska kunna göra som han vill, även om det innebär att han går berusad till affären kl 8 på morgonen) Så jävla pinsamt!
Detta låter säkert jättedumt men hade vi inte haft barn så hade jag lämnat honom för länge sedan. Jag känner mig som en usel mamma som utsätter mina barn för detta. Men jag är är rädd för att lämna barnen ensamma med honom eftersom jag inte har någon kontroll över hans drickande. Jag hoppas samtidigt på en förbättring och vill inte splittra familjen.
Vet inte vad jag ska ta mig till.