Hej!

Reggade mig här idag, detta blir mitt första inlägg. Jag är en man i Stockholm, 36 år, varannanveckas-pappa till ett litet barn.

Nu börjar min resa. Jag har i många år funderat på att lägga ner alkohol helt, och den 4:e januari nu tog jag äntligen det beslutet. Nu börjar en kamp antar jag.

Jag har ända sen jag flyttade hemifrån i 20-årsåldern grundat, tagit det lungt med öl hemma först, för att sedan på fyllan och villan ramla runt på stan. Dvs, jag har aldrig haft ngt motstånd mot att dricka själv.

Alkohol har för mig varit två saker, dels en fantastisk resa att sitta hemma och lyssna på musik, se filmer och allt sådan blev fantastiskt tillsammans med alkohol. Nästa del har varit att träffa kvinnor, vara på krogen, vilket jag alltid behövt alkohol för att "klara av". Inser hur dumt det låter, men även idag är det största argumentet mot att sluta med alkohol att jag inte kan göra sånt på krogen som jag är "van" vid.

Dock har detta inte varit problemlöst de senaste åren. Kvällar på krogen har alltid slutat vid 7-tiden på morgonen, även fast jag haft familj. Jag har aldrig ngt problem att fortsätta dricka direkt på morgonen, eller vid 12 när jag vaknar igen. Har jag haft chansen så är 2-3 dagar inget konstigt alls med konstant ganska rejäl fylla. Första dagen är typiskt på krogen, dag 2-3 är hemma i sängen med musik och filmer.

Jag har aldrig blivit aggressiv eller så på fyllan, men en hel del konstigheter med att bli utslängd av vakter, en gång fyllecell, konstiga sms, och annat skit har förekommit.

Abstinens och bakfylla har blivit otroligt plågsamma de senaste åren. När jag gjort en av mina 2-3 dagars fyllor så tar den nästan en vecka av panik, ångest och svettningar, innan jag återigen känner mig stark och börjar bli sugen på "fest".

Dessa 3-dagars grejor har gjort att jag ibland tagit ledigt från jobbet, ofta planerat för dessa och avbokat grejor med vänner. Senaste året har jag skruvat på mig för all planering inför ledigheter för att jag istället tänkt på hur jag ska få till dessa dygn.

Dessa dygn är verkligen bland de bästa jag vet, när jag är där. Därav rubriken på detta inlägg.

Det händer även att jag druckit en del när barnet somnat, och nu när jag ensamt har hand om barnet är det ju givetvis helt galet. En av anledningarna till att detta måste upphöra.

Jag har flera gånger under de senaste åren trappat ner till ett måttligt drickande, men det har varat ett par månader innan jag är tillbaks till en 3-dagars grej igen.

Nån sorts vändpunkt kom nu kring nyår, då jag drack måttligt under hela kvällen med vänner, men när jag kom hem fortsatte jag i betydligt högre takt nyårsdagen, den 2:a och den 3:e. I ångesten och tankarna efteråt hittade jag denna sida, och efter ha läst ett par dagar här tog jag beslutet.

Nu slutar jag dricka helt.

Vet inte om det kommer vara hela livet, men på överskådlig framtid ska jag ej dricka alkohol. Jag läste någon här som sa att efter ca tre år upplevde hon att alkohol inte längre upptog något av hennes tankar. Dit ska jag.

Tack för att ni alla skrivit era berättelser, nu börjar jag också min resa.

Dag nr 11 idag.

Orca

Jag har varit utan A sedan nyårsdagen nu och det har gått över förväntan. Det blir lite motsägelsefullt eftersom det har gått så bra så att jag börjar tänka:
"Det här går ju fint gubbe, nog kan du dricka ett glas eller två utan problem, det är du värd."

Men min plan är att hålla upp hela 2018, sen får vi se. Så jag behöver all inspiration jag kan få nu när jag är i en "beslutsamhetssvacka".

Samtidigt blir ju det självbedrägeri jag sysslat med allt tydligare ju längre den nyktra tiden går; "Jag har kontroll.", "Alla dricker ju ungefär som jag", "Jag är inte full, bara lite trött". "Jag tog ju bara ett par glas till maten." Eller hur...

Fasen vet om det ens är värt att chansa och tro att jag ska kunna hantera det bättre efter ett nyktert år. Kanske lika bra att fortsätta på den inslagna vägen. Det nyktra livet har ju faktiskt bra mycket mer att erbjuda än livet med A.

Lördaghelaveckan

Hejsan alla!
Jag har under senare år börjat kika in här för att läsa & känner att nu är det min tur att bli medlem & aktiv.
Jag har under flera år ökat min alkoholkonsumtion & dricker nu säkert ca 7-8 flaskor vin i veckan.
Senaste intag var i lördags & nu vill jag verkligen inte dricka mer.
Min förut hyfsat vältränade kropp är nu rätt överviktig & trött, hjärnan orkar inte längre läsa böcker som jag älskade, jag har slutat att umgås med de flesta av mina vänner och har snudd på utvecklat en ångest med social fobi.
Allt på grund av att alkoholen blivit det nästan viktigaste & största intresset i mitt liv.

Jag jobbar heltid och har en toppen familj, tyvärr har jag dragit in min man i denna alkoholvärld också. Han är inte lika törstig som mig dock.

Nu behöver jag stöd och råd av er som gått/går igenom detta, jag har som mål att helt sluta med alkohol.... bara att skriva det ger mig magont och ångest.. kommer jag aldrig ha roligt igen tänker min hjärna nu?

Jag har på senare tid bråkat med min man på fester vi varit bjudna till( har aldrig hänt innan) skickat sms jag skäms för, gjort bort mig på en del andra sätt som inte känns bra.
Den största delen av min lediga tid går åt till bakfylla och apati. Varje bakfylla tänker jag att ” aldrig mer” men suget kommer snabbare och snabbare tbx.

Nu har jag sen i söndags försökt äta bra och någotsånär hälsosamt, promenerat, tränat lite & pratat massor med min man, som också vill lägga ner med detta missbruk.

Missbrukare, jag? trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle hamna i detta.
Det är mycket tungt att inse att jag tagit mig hit & nu MÅSTE jag ta mig här ifrån!

Vill ha tillbaka mitt liv.

Tack för allt ni delar med er här i forumet, mycket som jag läst här har fått mig att vakna.

Kram till er alla och ursäkta för långt inlägg, skulle kunna skriva en hel bok om alla känslor & händelser som föregått detta beslut?

Hej!
Detta är ett svar till Lördaghelaveckan.

Vi är i exakt samma sits du och jag. Jag har varit här och läst och nu känner jag att det får vara nog.
Precis som du så har jag fått med min sambo i samma dåliga vanor fast han hanterar det bättre än mig.
Stort lycka till och hoppas vi kan stötta varandra.

Tack för en intressant tråd, hittade den idag först!? Du förmedlar bra känslor som smittar av sig...???

6 månader idag. Har faktiskt varit utan kaffe hela denna period också. :)

Hur som, är inne i en period där allt känns enkelt igen. Livet rullar på, och vårens sol och uteserveringar fungerar alldeles utmärkt, jag har inget sug eller avundsjuka på de andra som dricker. Ser framemot denna sommar.

Emma79

Det var inte dåligt, den kämpar jag fortfarande med!

Stort grattis Fredde, eller vad man säger, vad härligt att du mår bra!

200 dagar har passerat.

Hälsa och träning går bra, så är inne i en trevlig period och alkohol spelar ingen större roll just nu. Allt eller inget verkar vara min melodi som vanligt.

38 veckor, drygt åtta månader.

Är fortfarande i en enkel period, inget sug alls. Har träffat en ny kärlek, och haft en smått fantastisk semester! ?

Hoppas ni alla haft det bra i solen och värmen. ?

Anders 48

Grattis till alla dina nyktra dagar. Har läst igenom hela din tråd och jag kan bara känna: vilket jobb du har gjort! Wow! Jag känner igen mig en del i dina fyllor. Jag är, eller har blivit, en utpräglad periodare. Du verkar ha kört ung samma upplägg. Nykter utan problem under längre tid för att sedan ta någon form av mataronfylla nonstop. Följt av ångesten från helvetet. Du skrev så klokt något i stil med att man inte super för att uppnå något positivt - utan istället för att fly något negativt!? Håller med om det. Tyvärr så blir ju resultatet (alldeles i början av en period) positivt. En kort stund. Ett ögonblick. En kväll. Positivt. Sen: Hålla fyllan igång för att sedan möta ångesten och abstinensen. Blir så glad när jag läser om någon som hållit sig nykter en längre tid, ett år eller längre. Det inger hopp. Även om det ibland är som dans på slag lina (mer återfallstankar). Andra dagar går man stadigt på bred asfalterad mark. Så är det ju. Dina inlägg ger mig inspiration. Ville bara säga det! Fortsätt att kämpa - du gör det så bra. Vänligen//Anders

11 månader.

Allt är som vanligt kan man väl säga, jag tränar och hälsolivet gör att det är lätt att inte vara sugen på krogen eller alkohol.

En grej de senaste åren är som sagt att jag har inga tankar eller planer kring hur länge jag inte skall dricka. Varken tankar på att det är för resten av livet, eller att det skulle finnas en framtid då jag dricker igen. Det var ju lite min fallgrop förut, att jag inte bryr mig så mycket om hur framtiden blir, att allt blir bra hur som.

Paradoxalt nog är det ett "argument" både för att dricka, och att inte dricka. Om det inte spelar så stor roll, så kan man ju lika gärna dricka och ta konsekvenserna av det. Men man kan ju lika gärna också låta bli, och ta "konsekvenserna" av det. (De gånger man får en släng av alkoholromantik)

Så, är i en ganska behaglig känsla av nuet, och så länge det faller sig så naturligt att låta bli, så är det väl bra antar jag. :)

Hoppas ni alla har det bra! :)

John-Erik

Har läst en del, inte allt. Men otroligt vad du har kämpat på Fredde.
Mycket igenkänning i mycket av det du skriver.. Det är just dina många val
till det bättre under resan som du gör att din resa sticker ut.
Du väljer bort alkoholen och tar kontrollen över ditt liv.
"Man kan lika gärna låta bli".. Det är inspirerande musik i mina öron :-)

Fint!

Varma hälsningar

/John

1 år, 365 dagar...

Ett år har passerat... Å ena sidan känns det som lång tid, där nykterhet och att alltid vara körbar är det normala. Å andra sidan är inte ett år mycket sett till resten av livet.

Valet att inte dricka är fortfarande det naturliga för mig. Jag tränar, jobbar och har en relation, som tillsammans skapar en helhet där alkohol helt enkelt känns främmande.

Och givetvis har det stora positiva effekter, jag är nu i den bästa fysiska form jag har varit i hela mitt liv, jag sover bra och har hyfsad distans till stress på jobb, allmänna livskriser och samarbete kring barnen.

Så, det är med glädje jag noterar 365 dagar idag. :)

Jag vet inte mycket om framtiden, men just idag har jag hälsa, jobb och kärlek i sån ordning att jag nästan skäms.

Li-Lo

...till ett alkoholfritt år och till din fantastiska förmåga att vända blicken mot ljuset utan rädsla för skuggor och din generositet att dela med dig på ett innerligt och inspirerande sätt här.

Tack, Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hittade din tråd först nu via detta inlägg och har läst igenom den. Kan bara säga wow, du började din resa 2011 och har ramlat och rest dig så många gånger. Och inte vikt ner dig, Utan gång på gång, kommit tillbaka! Stort grattis till dig!

nydag2018

Grattis Freddie till 1 år!
Även om jag inte kommit riktigt så långt ännu så känner jag ändå väl igen mig i att det känns både som en lång och en kort period.

Fantastiskt ändå hur mycket man kan förändra på relativt kort tid. Grattis igen ?

Läste dina första inlägg och jämförde med ditt årsjubileum. Fantastisk skillnad och en succé vad jag kan se. Bara vinst på vinst. Bra jobbat!!