Hjälp!
Jag blir så less och tom. Bara matt.
Var bjuden på en middag idag med start kl 14 hos min svärmor. Hon har verkligen varit guld värd. Har gått att prata med, om tuffa saker som hänt i mitt liv och funderingar. Sambon, vår bebis, svärmodern, hennes sambo och två andra var där. Vi alla känner varandra.
Först propsar svärmorn på sin son att ta champagnen hon erbjuder. Och grejen är att jag har berättat både för min sambo, och kommit överens med honom, samt för svärmorn att man kan fråga om det är ok att man dricker så att den andre kan köra. Men hon tyckte tydligen inte det behövdes att fråga denna gång. Jag hörde att hon sa: men ta den, du kan väl ta den. Du behöver inte fråga. Och min sambo vågar/Vill tydligen inte säga ifrån.
Vilket gjorde mig chockad och ledsen att svärmorn gjorde så. Så jag gick in på toan och grät. Stannade där inne ett tag, torkade sedan tårarna och gick ut.
Sedan bjöd hon på öl till sin son.
Jag sitter vid matbordet nedstämd och en massa tankar och frågor i huvet som jag känner att jag inte kan dela med mig av till någon runt bordet. Så jag fokuserat hela tiden på vår bebis, leker, matar och skojar.
Pratar lite grann med alla andra om ngn frågar men undviker i så hög grad jag kan interaktion och leenden med dom andra där inne. Tiden går 4 av oss 6 dricker mer och mer. Jag går på promenad och hänger inne på toaletten vissa stunder. Min sambo är inne på sin 3 öl och har druckit lite konjak när kl slår 19. Jag känner mig trött och besviken.
Säger att vi måste gå hem och ber sambon följa med i all vänligaste ton.
På slutet tar svärmorn fram cider och dricker och blir alltmer högljudd och frispråkig.
När jag väl får i bebisen i babyskyddet, går ut med den via utedörren för att sätta i den i vagnen vi har där, hör jag hur svärmorn börjar stor böla där inne. Min sambo snurrar runt där inne och försöker trösta.
Jag säger snabbt hejdå till en av gästerna som kommit ut och ber henne hälsa resten där inne för jag vill snabbt bege mig till bilen och hem. Vill undvika drama, då jag vet att alla utom jag och en till är nyktra.
Är själv uppvuxen med alkohoberoendel i släkten. Jag gillar inte att man dricker stora mängder speciellt inte med barn i närheten.
Vad ska jag göra efter allt detta, med svärmodern och sambon?
Överreagerar jag med allt?? Vad är normalt??
Jag vill bara fly, känns som denna typ av händelser förföljer mig.
Folk verkar så normala i början av relationer sen lyckas det spåra ut på ngt sätt.
:/