Jag är sambo med en i alla fall sedan i torsdags nykter alkoholist. Före det drack han två gånger den veckan, efter att ha varit nykter i en dryg vecka sedan hade ett längre återfall på ca 3v efter att ha varit nykter i 5 månader. Vi har en dotter som snart är 10 månader. Han kommer från ett annat Europeiskt land med helt annan alkoholkultur och har bott i Sverige i snart 4 år. Har varit skakigt på sista tiden och jag vet inte om han kommer hålla sig nykter eller ens stanna i Sverige. Är så jobbigt när det är upp och ner hela tiden. Vill bara ha lite lugn. Idag träffade jag för första gången en kontakt på soc för att få hjälp mot medberoende. Har gått hos familjerådgivare ensam och efter att sambon blev LOB:ad vid återfallet kommer Soc bli inblandade så jag ringde själv dit. Efter samtalet frågade han vad vi hade pratat om och jag berättade det, att vi pratat om hans drickande och vilken hjälp som finns att få och vad som kommer hända pga LOB:en. Han vill absolut inte prata med någon eftersom han ”inte är galen”, medicin vill han inte äta längre. Kontentan var i alla fall att han inte tänker stanna i Sverige utan att han ska fara iväg och söka jobb ute i Europa för här kan han aldrig gå plus när han måste betala mat, hyra och pengar han är skyldig mig och aldrig får nåt fast heltidsjobb Han kan inte bra engelska, har ingen utbildning och inget körkort så han kommer bara kunna få fysiskt hårda jobb med kass lön och antagligen svarta. Som hans rygg inte kommer hålla för. Har dessutom 2 timanställningar här och körkortstillstånd. Men han tror inte att han kan fixa nånting bra här. Pratet om att sticka har varit återkommande genom hela relationen då fort han blivit arg eller deppig. När han väl stack före de 5 nyktra månaderna kom han bara till grannstaden och kom hem med svansen mellan benen efter 1 vecka och vi bodde separat 3 månader. Då sökte han hjälp och började äta Antabus och Campral men slutade med dem några veckor före återfallet. Sliter jättemycket att kastas mellan hopp och förtvivlan och ena dagen vara inställd på att vara ensam med barnet och nästa att försöka få det att funka med honom. Han är smart, arbetsam, lättlärd och duktig med barnet bara han vill och inte dricker. Jag vet inte VAD jag ska göra just nu. Tvivlar på att han verkligen kommer åka någonstans då han kommer se på dottern och inte klara av det. Men så här kan vi i alla fall inte ha det. Jag mår inte bra, han mår inte bra och snart är barnet nog stort att fatta att något är fel. Vi hade det jättebra i sommar när han var nykter och jag trodde dumt nog att det skulle vara och var så lycklig att jag fått tillbaka min familj. Vill bara att han ska vara nykter och välja sin familj. Fatta att gräset inte är grönare någon annan stans utan att han mår dåligt för att han mår dåligt, och att det inte hjälper hur långt han flyr.