Hittar inte mina gamla trådar, blir en ny.. Ser att jag varit medlem här i drygt sex månader. För sex månader sen tänkte jag att jag måste sluta dricka, sluta låta a styra mitt liv. Det har gått sådär... Vita perioder har blandats med perioder av alkohol varje dag, både bland vänner och smygdrickande hemma. Jag är rädd, rädd för att jag inte ska klara att släppa taget om a, min enda vän som alltid ”finns för mig”. Finns där för att ta bort ångest och oro, hjälpa mig att känna mig glad för en stund, tysta mina destruktiva tankar och hjälpa mig att sova. Jag är rädd för vad jag ska göra av alla känslor ich tankar om jag inte får hjälp av a. Samtidigt vet jag att jag är ute på en farlig väg.

Nu ber jag om lite hjälp och pepp från er på forumet. Ingen irl vet om mitt beroendeproblem och kan därför inte hitta någon hjälp i verkliga livet.

Har läst mycket här och blir så inspirerad av Amanda, Mary Poppins, Mirabelle, Emma79, Jojo (som började försöka samtidigt som jag och hållit sin nykterhet.. wow..) och många andra... Kan ni så borde ju jag kunna? Eller? Jag måste iaf försöka för jag är så trött, så otroligt trött på allt (ffa mig själv), sliten, ledsen och allmänt livstrött. Hoppas att nykterhet kan hjälpa mot några av de känslorna.

Kram till alla er som kämpar där ute!

Och munskölj är super ! Har jag sköljt med listerine vill jag varken dricka eller äta sött efteråt .
Ha en bra dag fina Du ,
vi kämpar på tillsammans , är på dag 8 denna gången ...
kram ?

Så skönt att vara tillbaka! Men, efter en 15-timmars arbetsdag orkar jag inte hänga här så länge. Det får bli imorgon..

Men, ni är ovärderliga för mig <3<3<3

Kram och god natt (nykter ;))

Herregud, vad är det för omänskligt arbete du har!!??
Inte konstigt att du blir helt utmattad och deprimerad?
Hoppas du kan få kraft att ändra dina arbetsvillkor till att bli mer normala...
Styrka och kramar till dig fina Jasmine!
???

Det kan du behöva.

Håller med Lisa, din arbetssituation låter omänsklig. Antar att den förstärks då du inte trivs. Själv har jag också en ibland extremt hög arbetsbelastning- vilket självklart tar på krafterna - men jag trivs otroligt bra. En stor och viktig skillnad.

Nu är jag åter där i tanken att jag önskar att vi inte var anonyma. Jag vill köpa en blomma, kanske lite fikabröd, sätta mig i bilen och komma över till dig en stund. (Är rätt bra efter alla flyttande år på att känna igen dialektala och lokala ord, så tror att jag skulle vara hos dig inom några timmar. ?) Du skulle få en stor kram och sedan skulle vi sitta och surra i timmar. Avhandla de senaste veckorna och några 80-talsserier. En röst i natten med snygga Jack Killian inte minst.

Men nu går ju inte det...

Hoppas att det löser sig för dig, fina Jasmine. Jag tänker på dig. ?

Precis det hade jag behövt idag?. Det hade varit sååå skönt att kunna prata med någon om demonen som tar så mycket energi.

Tack för att du finns här i alla fall! Jag är nykter idag och ser fram emot att (förhoppningsvis) vakna utan huvudvärk imorgon. Kram?❤️

Hoppas det är ok med dig. Tänker på hur du har det på jobbet...har det lugnat ner sig? Håller tummarna för att du kunnat hålla några nyktra dagar...
För egen del är det lugnt just nu, är på dag 5 idag.
Kramar
???

...också var är du? Hur mår du? Jag är ju här igen och undrar bl.a. över dig...
Sitter på MIN kvarterpizzeria och äter och dricker...hoppas att Du INTE gör det...
Hoppas "se" dig här snart igen ...?!
Kram.

Det var längesen jag kände mig så här outsägligt ledsen och utan hopp om att det ska bli bättre. Och de andra gångerna har jag kunnat dricka, vara social och prata med mina vänner om mina problem. Nu har jag kommit till en punkt där jag inte förstår hur jag ska kunna får ordning på mitt liv.

Jag måste sluta dricka, men jag måste också sluta äta socker, sluta försöka få en relation med någon som bara utnyttjar mig, sluta jobba tills jag stupar på ett ställe där jag marginaliseras, sluta låta andra trampa på mig, sluta vara arg på mig själv för att jag lämnade min man och nu tvingas leva med en splittrad familj. Jag vet allt det där och hur destruktivt det är, men jag kan inte genomföra den förändring som behövs. Jag bokade en resa över jul och fick världens utskällning av min mamma för att jag är egoistisk, timmar av samtal om hur synd det var om henne för att jag inte kommer dit och firar jul.. och hur kunde jag överge mina barn? Ibland undrar jag om det är roten till min ångest över prestationer, vikt och utseende. Min mamma... som jag bröt kontakten med i flera år för att hon inte kan "se" mig och mina behov, för att hon alltid pratar om allt som är negativt och tycker synd om sig själv. Jag har gåt i samtalsterapi för att försöka förstå, men det hjälper inte. Ingenting hjälper. Trots vänner, barn, kollegor så känner jag mig så ensam och förtvivlad, oälskad.

Jag vaknar varje morgon med svullna ögon (från socker och alkohol), dödstrött och håglös. Tar mig till jobbet, kommer hem helt utmattad, ångest över att jag borde jobba mer och äta mindre, träna mer. Slutar med att jag antingen dricker vin eller äter godis, ofta både och, i soffan. Fryser så mycket att jag lägger mig med filtar och täcken, vaknar genomsvettig vid 3-4. Borstar tänderna och somnar om... och sen börjar det om.

Det blev ett rörigt inlägg, lika rörigt som jag upplever min situation just nu. Jag måste börja någonstans och det får bli med alkoholen. Tyvärr får jag lika mycket ångest av att äta socker och gå upp i vikt (har blivit 3 kg på en månad) så jag borde sluta även med det. Och vad ska jag göra istället? Ingenting känns roligt just nu... Kan inte fatta att jag bara för en månad sen träffade en man jag dejtade förra sommaren och han sa att jag var snyggare än någonsin... (och det var precis så jag kände mig). Suck. Nu ska jag försöka somna om med tjock pyjamas, filt och två täcken.

FinaLisa- så bra att du håller dig nykter. Iusos, bra med en egen tråd. Tack för att ni finns! John, Vinäger, Nurture… tänker på er också... och många andra. När jag fått näsan över vattenytan ska jag kommentera lite mer.

Kram till er alla

Vad tungt och svårt du har det. Massor av pepp och medkänsla till dig.
Jag tycker dock inte det känns alls som att du är utan hopp, utan tvärtom. Vad som lyser igenom är tron på förändring, och i grunden en övertygelse om att du förtjänar bättre. Att du skriver här är ju sjukt hoppfullt och visar hur stark du är.
Hoppas du sover nu.

Vad ledsen jag blir för din skull, att du mår så dåligt...
Vill så gärna kunna hjälpa dig på något vis.
Tänker på det här med sockret och hur det hänger ihop med alkoholen. Det är ju många här på forumet som blivit nyktra men som vittnar om hur jäkla svårt det blir att stå emot socker suget sedan.
Kanske du kan få hjälp av en dietist?

Samtalsterapi har du prövat och jag vet själv att det hjälper bra till en viss gräns. Men för att komma vidare så är det eget arbete med sig själv som behövs.
Och du som tycker om att träna vet ju att fysisk utmattning är väldigt bra mot själslig ångest.
Din mammas åsikter och kommentarer får du försöka ignorera och inte ta åt dig. Du vet ju själv att det inte stämmer!
Hon verkar vara en riktig energitjuv och väldigt egoistisk till skillnad från dig.

Och din befängda tanke på att du övergivit dina barn får du verkligen ta och stoppa undan!
I nästan varje inlägg du gjort så lyser det igenom din saknad efter dem när du inte har dem och din glädje när de är hos dig.

Du verkar tänka på alla andra i första hand och det kanske verkar fint men är också en förrädisk egenskap. Det vet jag av egen erfarenhet...
Så jag tycker du ska se fram emot din julresa och förbereda dig för en skön och nykter sådan. Du fixade ju det i somras!
Då kom du hem nöjd och glad.
Hoppas, hoppas fina Jasmine, att du kommer upp på banan igen.

Många varma kramar till dig från mig!!
??????

Senast i går tänkte jag skriva och fråga hur du mår och berätta att jag saknar dig. ♡ Mår själv inte bra, så tyvärr tog orken slut efter ett par andra inlägg.

Men vännen, att försöka få bort skuldkänslor är jätteviktigt. Det är ofta dessa som oroar och gnager i oss, som drar ner oss i ångest, vilket i sin tur gör att vi vill/behöver lindra med alkohol och/eller socker. Precis som Lisa skriver, uppfattar jag dig både som en fantastisk mamma och en omtänksam människa i övrigt. Alla dina inlägg vittnar om det. Skriv inte hos andra om du inte orkar, men fortsätt hos dig själv. Som jag brukar säga, här växeldrar vi. ♡

Hur kan du "komma undan" mammas skuldbelägganden ett tag? Finns det någon chans att säga att du t ex har så mycket på jobbet nu att du inte orkar prata med någon under några veckor?

Och så jobbet... Det är inte ok att må så dåligt och känna som du gör.

Tror som du själv att börja med att ta bort alkoholen. Skuldkänslorna kommer då med automatik att minska. Kanske gör det också att du orkar kolla på nya jobb. Du verkar duktig inom ditt område, så det är nog mest att klara av att komma igång någonstans. Om du kan undvika att prata med mamma, så höjer du dig själv ännu lite mer.

Lättare sagt än gjort, jag vet, men du måste vända den negativa spiralen till en positiv, om än i små steg. Det vet du förstås själv, men ibland är det bra att se det konkret framför sig.

Och du, bra att du bokade den där resan. Strongt!

Massor med kramar ♡♡♡

John-Erik

Du måste ur den här onda spiralen..
Ditt frysande gör mig lite bekymrad. Det låter som sköldkörteln. Har du kollat den genom blodprov?
Det kan vara hypotyreos typ 2. Man kan ha låggradig feber och då fryser man.Går att medicinera.
Har själv haft åkomman och det är hemskt, hade 6 täcken men frös ändå. Hade 35.3 i temp.
Kan ju också vara andra obalanser som ansträngda binjurar. Testa Laktritsrot som är en undermedicin
och effekten kommer inom några dagar. Finns på hälsokost. Värt att testa.
Alkoholen är ju väldigt viktigt att du försöker fixa nu.. Du behöver komma in i träning och rutiner som
du fixade tidigare. Trappa ner är mitt förslag, vänta med sockret eftersom det annars blir dubbla cravings
men minska även detta är mitt förslag.
Ät nyttigt och se till att få i dig alla vitaminer och mineraler. B-vitaminer och extra mycket B.-12
Om du börjar med dig själv och rätar upp skutan så får du bättre och mer kraft till att ta tag i relationsproblem
och familjefrågor. Dessutom tror jag att du tar bättre beslut om du fattar beslut när du har varit ren några dagar.
Kanske att du behöver prata med någon terapeut som du kan få styrka genom så att du kommer upp igen
på hästen s.as.

Varm styrkekram <3

John

Om det var tråkigt att höra att du inte mår bra....
Jag känner så igen mig att man "vill" fixa "allt" på en gång....det fungerar oftast inte som du säkert vet...:)? En sak i taget är väl det rådet som de flesta får...Just nu låter det bara "alltför mycket" för dig....svårt att veta var man/du kan/ska börja...
Jag läste nån gång att det finns inga som är så bra på att ge dåligt samvete/skuldbelägga som föräldrar....(ligger nog nåt i det...)
Tycker du är stark och bra som gör det som du tror blir bra för dig....dvs bokar och åker på den där resan...
Försök bli kvitt vad du känner gentemot din mamma så kan du njuta ännu mer...(lättare sagt än gjort jag vet men....;))
Kanske har du börjat ta tag i någon del nästa gång du tittar in och skriver här...
Tankar & kramar från mig

Vill bara kika in och säga att det är bra att du skriver och läser här. Det är ett steg i att försöka reda ut hur det är nu och börja få ordning.

Du har flera förändringar du vill göra, alkoholen är du igång med genom att du anmält dig här på forumet. När det kommer till att ta hand om dig själv har du äntligen tagit steget att boka en resa. Även om du får kommentarer om att det var fel av dig låter det som att du innerst inne vet att det är ett klokt beslut att försöka ta hand om dig, att du inte behöver ha dåligt samvete.

Genom att komma iväg kanske det kan ge dig lite ny energi och att du får nya tankar kring din situation.
Fortsätt gärna skriva och berätta hur det går för dig, hoppas också du hittar lite här som kan bli hjälpsamt för dig.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

nydag2018

Många kloka ord här ovan. Har väl inte så mycket mer att tillföra egentligen men jag hoppas hoppas hoppas verkligen att du ska må bättre snart. Du förtjänar det, tro aldrig något annat.

Försök att ta det successivt. Vi är många här som bryr oss om dig och stöttar så gott det går ❤️

Då börjar jag om igen, lite tröttsamt det här att falla hela tiden... Jag mår inte ett dugg bättre än sist och vill egentligen bara lägga mig i sängen med en filt över huvudet. Ibland tänker jag att jag ska sjukskriva mig och bara vila, försöka få ordning på mina negativa tankar. Men, jag har inte samvete till det eftersom det skulle drabba mina kollegor och med min oförmåga att ta hand om mig själv så är dte viktigare att det fungerar för kollegorna än för mig.

I torsdags var jag på AW och drack två (små) glas vin. Fredag började bra med promenad och träning, nyttig mat, men sen urartade det med en flaska vin hemma i soffan. Suck. Jag blir så trött på mig själv.

Men, nu har jag bestämt mig (igen), jag måste sluta dricka för en överskådlig framtid. Om andra klarar det så måste ju jag göra det? Även om jag inte förstår hur jag ska kunna ha ett socialt liv och dejta utan att dricka alkohol. Jag har skrivit det förr.... alla mina vänner/familjemedlemmar träffas "över ett glas vin" och den självklara avkopplingen är en drink eller en god middag med vin. Det känns som om jag kommer att bli helt isolerad. Jag får väl utvärdera vad som är värst- ensam och nykter eller social med riskbruk av alkohol. Känns inte så muntert.

Ikväll ska jag läsa trådar och se om det är någon annan som börjar om idag, någon som är i en liknande situation. Min gamla vänner här har ju hunnit lite längre;). Tack FinaLisa, Vinäger, John, Denhärgången, lusios, nydag2018 för att ni finns- det betyder ALLT att ha någon här som vet och lyssnar. Jag har ju som sagt ingen att prata med om det här irl.

Kram till er alla <3 <3

Femina

Jag är också på dag ett igen. Och jag har en mamma som liknar din. Det är mycket tröttsamt. Vi håller ut och håller ihop så kommer vi må lite bättre imorgon när vi vaknar nyktra.
Kram

Vet inte om jag kommer att klara ens ett dygn, men Startar med att låta apelsinskal dra i vatten så jag har ett a-fritt alternativ.

Hm, blir fundersam över ditt resonemang ang. jobbet... Om du fortsätter att kämpa fast du borde vila är risken att du faller hårt med en lång återhämtning som följd. Du måste tänka lite på dig själv❤️. Dina kollegor har ju faktiskt ett eget ansvar för sin arbetssituation och jag tror å andra sidan inte att de vill se dig braka ihop. Jag talar av egen erfarenhet då jag under flera år körde järnet istället för att stoppa, med samma tankar som du har. Jag brakade totalt den 22 september 2011 och kommer aldrig att bli som förr. Så var rädd om dig?

John-Erik

Hej!

Innan du doppar apelsinskalen i vattnet du ska dricka bör du lägga hela apelsinen med skal i vatten med en tsk
bikarbonat i för att tvätta bort gifterna från besprutningen. Gammalt husmorsknep ;-)

Kram

John