Hej!
Jag har en alkoholberoende sambo! Hen har missbrukat sedan tonåren med olika preparater men just nu är det bara alkohol!

Hen har lovat att sluta med denna jävla alkohol ex antal gånger, hen ha supit bort semestrar, födelsedagar, helger ja ni vet. Jag har kanske druckit ca 10 burkar cider/öl sedan vi träffades för jag vill inte stödja problemet så jag kan mer en gärna avstå! Och det vet personen!

Varje fredag är det ca 5-6 stark öl, samt ibland något starkare sprit!
Ibland 4-5 gånger i veckan, ibland bara 1 gång i veckan. Ja ni förstår det är ganska varierande.
Men problemet för att hen smyger med drickandet, hen kanske dricker 2 öl framför mig, men är typ skit full några timmar senare och så hittar jag massa ölburkar på hens gömställen,
Eller inte alls dricker framför mig men jag märker att hen är påverkad, och blir arg när jag ifråga sätter.
Är hen nykter så säger hen att hen vet att hen har problem, och vill ha hjälp!
Vi har äntligen fått hjälp!

Problemet är att vi bråkar pga av denna jävla skiten, jag mår dåligt, hen mår dåligt, barnen mår dåligt för att vi mår dåligt ja ni vet.

Jag vill inte lämna för har jag stått ut så hör länge tänker jag stanna kvar och kämpa under behandling. Jag älskar denna människa så ofantligt mycket och vill leva resten av mitt liv tillsammans med hen. Men jag vill inte leva med beroendet.

Jag har ingen att prata med för jag vill inte förstöra fasaden för alla tror vi ha det så bra och är så lyckliga.
Undra vad som skulle hända om man faktiskt sa sanningen- att nej vi ät inte världens lyckligaste par, min sambo har alkoholproblem och har haft det sedan vi träffades.
Jag har många gånger fått ljuga för mina vänner om varför jag inte vill träffas,, skyller t.ex på jobbig natt med barnen, eller att dom är förkylda osv för att inte behöva berätta sanningen. Men egentligen är det så att jag bara vill skrika ut och berätta allt. Håller på att explodera med mina känslor, Men jag kan inte prata med min sambo heller eftersom hen är på samma nivå som jag och samma situation, Hen blir sur och jag berätta/säger något som hen tycker är fel eller inte vill höra, medans jag vill bara prata av mig om allt så är hen väldigt tyst av sig.

Jag hoppas jag kan komma in på en anhörig träff någon gång, tror jag skulle behöva det...

Märker nu att jag bara famlar, jag vill inte lämna, vi håller på att få hjälp. Men hur fan gör man för att orka under tiden, sambon ät grinig för att hen inte få alkoholen som hen vill osv... och jag är grinig för att jag inte vet hur jag ska hantera allt. Alltså en jävla pannkaka! Och så hittar sambon nya anledningar till att dricka, men vi har Det tufft så jag behöver dricka..
Då brukar jag ställa frågab;vad hen ska jag dämpa min ångest med då? Har ju ingenting
Snälla behöver tips för att orka hålla huvudet över ytan finns väl fler son mig?

Mvh en utsliten medberoende sambo & förälder.

Tack ❤
Jag är glad att jag ta emot hjälp.jag ska prata med en nykter alkoholist. Känns så bra att prata med någon som vet vad man går igenom.
Skulle jag berätta för en vän skulle dom bara dömma mig då dom själva inte har upplevt det själva.

Visst är det så!
Igår sa jag ifrån att det inte är okey att fortsätta dricka när man går på behandling. Han förstod inte innebörden,men jag hoppas han gör det snart.

Mumlan75

Känner igen mig bara det att min man inte har problem, det är jag som har problem med att han dricker någon jävla öl på helgen, vaffan är problemet lixom.....
Att man växt upp med 2 föräldrar som missbrukade alkohol gör saken inte bättre,medmissbrukare hela livet
Kämpa på???

Sorg40

Nu är han bortrest antar att den resan ej är alkoholfri !! När jag kommer hem ska jag ta tag i drckandet ! Funkar ej i längden sa han innan han åkte. Vill tro vill hoppas vill stödja vill vill vill att det ska funka. Men inrest inne vet jag att det inte kommer bli så enkelt.
Vi kämpat på olika sätt och hanterar på olika sätt .

Ska bli intressant att lära känna min nyktra sambo! Har ju bara levt med en alkoholiserad människa, hans humör, sug och allt som tillkommer.
Undra när och hur man ska bygga upp tillliten.
Ska bli skönt att prata med en nykter alkoholist på fredag för att red ut lite frågor som finns i huvudet ❤

Idag är det fredag, han har kommit hem små sur varje dag efter jobbet. Och idag vet jag att han möte med cheferna, vet inte om vad men han var inte glad när jag pratade med han efter. Snart kommer han hem och då ska jag åka iväg på ett samtal på behandling enheten.

Han berättade igår att idag kommer bli jobbigt då det är fredag och den dagen han alltid åker till bolaget. Idag har han ingen bil, Då jag har den! Men Han har chansen att köra nät jag kommer hem ifrån mötet. Han kommer vara sur när han kommer hem och kommer säkert fortsätta så!
Jag haren klump i magen över vad jag kan förvänta mig!

Han är så irriterad på mig när jag frågar om saker. T.ex han var på gruppmöte i onsdag, Jag går inte fråga hur det gick, hur det går til, inom vilka kategorier dom pratar osv. Eller hur många som var där, om ledaren var bra osv.
Utan han blir arg på mig. Likaså idag om mötet på jobbet. Då börja han istället skäll på mig. T.ex om jag inte hör vad han säger och fråga igen då blir han arg, frågar jag om något han inte vill så blir han arg.

Och för någon dag sedan när vi bråkade så han, du är fan ta mig ingen med beroende, en medberoende underlätta drickande. Du bara bråka jämt och gör det bara svårare för mig att hålla mig ifrån det.

Blir så ledsen, Jag försöker förstå honom, men han vägra förstå mig. ?

Har så mycket känslor just nu så jag lät väl gråta mig ingen mötet. Tur nog är det enskilt samtal.

Förstår att han är lätt retlig nu när han inte kan vända sig till sitt beroende utan måste kämpa sig igenom. Men på något vis måste man ju kunna behärska sig? Eller iaf underlätta för varandra.
Jag försöker underlätta för honom, men det är den inte lätt för vi bråkar så fort vi ta upp detta ämne. Så från och med i onsdag så vill jag inte ta upp det då de är så infekterat. Men undra när man kan prata om det utan att det ska bli världens bråk!

Anhörig2

Jag förstår precis hur du känner med skammen. Jag säger inte ens nåt till min bästa kompis. Vi bor i ett litet samhälle och det snackas säkert om min man, men inget som jag hört om. Jag önskar jag kunde prata men vet heller inte vart jag ens ska börja. Hur ska man börja förklara nåt som pågått i så många år och som river fasaden fullständigt!

Crush

Jag trodde det var jag som har skrivit detta ,så väl känner jag mej din situation . Jag är i det stadiet att jag måste få stöd och hjälp för mej och våra barn ,då han inte vill ta till sig att han har problem. Han pratar om andra som har problem med alkohol , men han vill inte se sina egna problem. känner mej igen i nästan allt du skriver och kämpar med samma problem och funderingar .

Crush

skönt att läsa din kommentar om känslan i kroppen när den där ölen kommer fram och allt vad det innebär ,huff huff

Jag går på möte och varit på 1 enskild och 1 möte tillsammans med min sambo! Ska tillbaka på möte igen om 2 veckor!
Min sambo gå också varje vecka och han har varit nykter i ca 2 veckor nu!
Han har haft några återfall efter att behandlingen börjat men sista gången sa han att det va ren ångest att dricka!

Han är fortfarande på 1 stadiet och inser inte hur stort problemet är, men han är på god väg ?
Vi har mycket att arbeta med!

Kämpa på allihopa ?

Han var nykter i 16 dagar, och igår drack han 2 öl! Vi hade bråkat på fm och när han väl drack på kvällen så brast det för oss båda.
Vi bråkade i flera timmar, stog och skrek fula & sårande ord! Hemsk,men vet ni det hemskaste? Det var så våra bråk var tidigare, flera gånger i veckan!

Men nu har det inte hänt på flera månader, innan sommaren tror jag.
Men kunde knappt sova i natt, vaknade flera gånger och ångesten idag är katastrof! ?

Han är super duktig som är nykter så länge (det längsta på typ 2 år)

Men varför faller han tillbaka en kväll? Vad är det som gör att han inte kan stå emot.. ?

Han började om igen och äntligen nykter igen sedan 2 veckor tillbaka!
Det är en stor kamp för båda två! Vi går som på nåla hela tiden, små tjabben blir stora ä. Men vi kommer klara det, frågan är bara när livet blir " normalt "

Detta har gjort mig helt slut på energi, är trött jämt och irriterad! Får ångest fler och fler gånger. Jag har äntligen identifierat ångesten när den kommer och i vilka situationer den uppkommer!

Men vi är bäst på att trigga varandra, hur slutar man med det?
Han triggar igång min ångest och Växjö hans sug! ?