Hej alla medberoende systrar och bröder! Har varit medlem ett tag och läst, ibland svarat i någon tråd.
Min man är alkoholist. Vi har varit ett par i åtta år och gifta i sex. Problemet har väl funnits hela tiden, men eskalerat. Nu har han varit inne på Beroendeenheten två gånger på 1 1/2 år, senaste gången akut då jag inte vågade ha honom hemma , jag var rädd han skulle dö så hög promillehalt hade han. Detta var ett halvår sedan och sedan dess har det gått upp och ned , nu går det mest nedåt igen.... Han har en firma med nio anställda, inkl mig, vi arbetar hemifrån vilket gör hans drickande enkelt för honom. Hade han varit barn nu så hade han definitivt fått bokstavsdiagnos men psykiatrin utreder inte honom så länge han dricker och eftersom han dricker för att få ett lugn så är vi i en väldigt ond cirkel!
Ikväll kom grannen in, han är nykter alkoholist och har stöttat min man att försöka ta tag i sitt problem . Jag var irriterad vilket grannen märkte och han frågade sådär smidigt som en del gör: ”Varför är du så sur ” Jag svarade att du får fråga min inte helt nyktre man.... Grannen talade om att han blev besviken och inte köper undanflykterna min man kommer med och sedan gick han. Nu har jag blivit idiotförklarad i ca en timme av maken. Så kan man ju inte bete sig som jag gör, jag fördärvar allt osv..... Jag vill inte skydda och ljuga mer och framförallt inte bli anklagad för att alltid vara sur när det finns en jä.ligt bra anledning till att jag är sur.... Gjorde jag fel som drog fram elefanten i rummet ?! Maken säger att det blev fel eftersom det var jag och inte han själv som sa det, jag vet varken ut eller in snart....
Mitt nicknamn är franska och betyder Ångest , det är väl så allt känns

Anxiete

Önskar att jag kunde skryta med att lugnet lagt sej inom mej men då ljuger jag... Ikväll är vi osams och elakheterna kommer från båda håll. Plötsligt känns ett år som en oerhört låååång tid?
Jaja, man kan inte förändra sej på en dag och jag har så svårt att ta emot kritik när han inte lyssnar på vad jag säger utan vänder allt till sej själv.

Djävulsdansen

Det tar tid innan lugnet infinner sig på riktigt men du verkar vara på rätt väg ??
Det är svårt att diskutera med en alkoholist då det mesta tycks handla om A och dennas mående. Vi förväntas bara förlåta, skaka av oss all sorg och ilska och gå vidare.. Det är frustrerande på många sätt och inte lätt att hantera.
Min man vet att jag sökt professionell hjälp men tycks inte vilja fördjupa sig mer i det.. Jag tror inte dom förstår vilken oerhörd press vi lever i och vilka konsekvenser det får!? Eller så vågar dom inte fråga, engagera sig då dom är rädda att sanningen ska smärta för mycket?
Kram

Anxiete

Jotack, berg-och dalbanan kör dygnet runt ..... Just nu råder ett mellanläge, eller vapenvila om man så vill, här hemma. Ingen av oss har ork att diskutera så vi sköter det vi ska och låter tiden rulla på . Låter hemskt men ibland måste jag låta saker vara och ladda batterierna. Maken försöker på sitt eget sätt att minska A men jag tror tyvärr inte den riktigt rätta viljan är där. Jag lägger min energi på mej, mina barn och vänner. Jag exkluderar maken ganska ofta .
Men ...... med en brittsommar på väg så får jag väl ruska av mej olusten och njuta ute i trädgården i helgen !
Har varit inne och läst men inte skrivit , tycker det verkar vara lågtryck på anhörigsidorna överlag. Läste på din sida, blir så glad att du känns starkare och starkare ?kram

vila från konflikten lite och ladda batterierna! Att slåss mot A är en orättvis kamp som suger musten ur en! Låter som du lagt över ansvaret där det skall vara och går din egen väg mer och mer! När man är mitt i stormen ser man nog inte alltid att man tar små steg åt något håll, många små steg blir ett stort framsteg?
Nu får vi njuta av årets sista värme! Satt ute på min farstukvist en stund igårkväll! Kändes nästan som en sommarkväll! Så härligt! Hoppas du får en riktigt skön helg och tar hand om dig själv! ☀️?

Hej Anxiete,

Svarar på din kommentar i AlkoHyper's tråd här.
Såg i ditt första inlägg att din man inte får
en utredning så länge han dricker. Är det så?

Jag fick utredning efter ca 4 månader hos A-terapeut.
På terapeutens initiativ. Ett vant öga ser antar jag.

Gjorde utredning och det visade på medelsvår ADHD med
ett inslag av autism, högre intelligens än medel, med
koncentrationssvårigheter väldigt långt över medel.

Fick diagnos (trodde inte själv att jag låg innanför ramen för diagnos)
men väl strax utanför.

Jag har medicinerat sedan Februari och upplever själv att jag
har fått ett annat tänkande - är ganska övertygad om att
min problematik kring alkohol är förknippat med just detta.
Självklart andra faktorer med som påverkat men faktum är att jag kan
idag avstyra tanken - impulsiviteten - tänka klarare och se
konsekvensen av mitt agerande.

Vad krävs för att din man ska få en utredning?
Är han medveten om att orsaken till överkonsumtion
kan vara att han har adhd?

Dock INTE din skyldighet att se till att han får en utredning,
han är vuxen och kan sköta sig själv. Han ska se till att han håller
sig nykter för att kunna genomgå en utredning.

Och som du skrev i någons tråd det skylls på det ena och det andra.
Jag vet för jag har själv gjort det. Jag vet också att det aldrig går att
bli nykter så länge man försöker hitta anledningar till att få dricka.
Man måste ställa om hela tankemönstret.
Likt en atlet som ska över hindret. Jag SKA över. Skit samma hur
men över ska jag.

Jag försöker peppa andra men ja inte så lätt alla gånger.....

Den värsta bortförklaringen jag läste för någon vecka sedan:
Åh fan Jag drack massa vin ikväll - för att min dotter mår så dåligt.
Finn fem fel i den.

MM

Anxiete

min man gärna dricker om jag är sjuk-för han blir så orolig...... suck !
För att få en utredning måste han hålla sej nykter en längre period så det går att utläsa vad som beror på A och vad som är en ev diagnos. Han säger att han kommer nog få lösa problemet själv och har inte ork att gå till någon ny och ”tjata om barndomen” igen. Vi bor på en mindre ort så utbudet är inte stort. Han är intelligent och har talets gåva. Senaste terapeuten satt i 30 minuter och berättade om sina egna problem och lättade sitt hjärta .... Inte riktigt vad min man behöver ..... Vi kämpar på , ibland tillsammans och ibland var för sig
Tack för att ni bryr er ?

vad jag känner igen mig i terapeuter som helst vill vädra sin snara pensionering, sin sommarstuga i skärgården, sin egen pågående skilsmässa, sitt tråkiga jobb (Hallå !! Det är ju jag som ÄR ditt jobb!!!) mm mm. Alla exemplen är tagna ur mitt egna liv.

Genom att sluta dricka så löser man 99.9 % av alla problem. Allt blir lättare men det är svårt att se det när man är aktiv.

sluta dricka är den största hjälpen i ett första läge! När mitt ex hade nyktra perioder klarnade hjärnan på honom på något sätt! Han visste vart gränser gick, han fick tillbaka förmågan att tänka ur andras perspektiv mm! När han hade varit nykter ett tag började dock allt komma ikapp, allt han gjort och inte gjort på fyllan! Det blev nog övermäktigt och han tog till den medicin han var ”bekväm” med: alkohol! Där tror jag terapi kommer in! Nykter ett tag och sen terapi för att ta hand om alla inre ”sopor”! Är ju som ni säger himla svårt att hitta nån terapeut som man funkar med! En del är oproffsiga och en del klickar man helt enkelt inte med! Att klarar av att hålla sig nykter och ta tag i sitt liv avgörs nog lite av ens personlighet! Mitt ex sopade gärna saker under mattan! Han hade behövt att bli förlåten för mycket han hade gjort och sagt! Men då måste man ju ta tag i saker och be om förlåtelse och göra förlåt! Han ville aldrig ”älta” som han kallade det! Och då har man själv som anhörig svårt att förlåta och gå vidare!

Anxiete

Här går det två steg fram .... och två bak.... Har varit mycket på alla håll och kanter, inte bara alkohol utan mycket runt omkring också. Mörkret lägger sej som en blöt filt över mej, avskyr november ! Äldsta sonen mår inte så bra just nu, även om han är vuxen så gör det ont och lite till att grubbla på.....
Jag går in och läser men skriver inte så mycket, känner att jag inte har orken just nu, men jag tänker på alla härinne varje dag. Ni är min guldkant allihop ?

vad ens barns mående påverkar en även när de är vuxna! Skönt för din son att ha dig som mor? kram

Anxiete

Hade min man för 2-3 år sedan varit såpass nykter som han är nu så hade jag jublat och tyckt att det är väl inte så farligt . Nu får jag en ” käftsmäll” ,alltså bildligt talat ,bara han är halvlullig. Så mina gränser har inte flyttats fram de har blivit snävare, märkligt, man brukar bli mer tolerant med tiden . Kanske det är så att jag hade flyttat fram mina gränser så mycket det gick utan att gå under?
Just nu går det bra, jag struntar i om han dricker. Dricker han så väljer jag bort hans sällskap ,dricker han inte så har vi det hur bra som helst ,så jag försöker fokusera på att lyfta fram de positiva dagarna . Mest för min egen skull, jag mår alldeles för dåligt av att se mej som ett offer! Jag är inget offer, jag gör ett aktivt val och får ta konsekvenserna precis som han gör. Det är inte så mycket skillnad på beroende och medberoende !

Anthraxia

Det är bra med snävare gränser. Jag TROR att de uppstår i takt med att man börjar värdera sigsjälv mer igen.

Mina egna gränser är i det läget att det kommer räcka med ett återfall utan medicin.

OM jag kommer på honom utan att aktivt leta, för det orkar jag inte längre.

Super han, och jag kommer på honom, då drar jag. För då kommer det bara upprepas igen, alltihop, och jag är äntligen värd bättre än så.

Jag kommer kolla på din tråd med jämna mellanrum, för dig bryr jag mig verkligen om <3

det har med ens egenvärde att göra! Desto högre värde man sätter på sig själv desto fastare, tydligare och snävare gränser har man runt sig! Förmågan att ”försvara” sig själv styrs nog också av det!

Anxiete

Maken är på fest, själv ligger jag , hundarna o katten i soffan och slöar. Brasan är tänd o fotboll på tv, kan det bli bättre ?!
Anthraxia : Det är bra att du har din gräns klar för dej och jag tror mej veta att det kommer ljusna för dej med eller utan din pojkvän. Du utstrålar styrka och i takt med att du inser ditt värde så kommer du att bli ännu starkare . Du är omtänksam och bryr dej om andra ,egenskaper som aldrig kan vara fel !
Nordäng: Du har rätt! Dina inlägg stärker alltid , de är kloka och jag blir så glad att du går från klarhet till klarhet med ditt arbete gällande dej själv !
Jag har upptäckt att jag behöver pausa härifrån ibland. När jag är inne för mycket så lägger jag såå mycket energi på allas berättelser att mitt medberoende triggas igång och jag kan ligga vaken på nätterna och fundera på hur jag ska kunna lösa någon annans problem, jag kanske ska börja med mina egna ?
Önskar alla en skön lördagskväll ,kram ?

Lelilo

Hej! Har skummat igenom din tråd. För några år sedan var jag mycket aktiv under namnet Morla och IdaMia i beroendegruppen. Vilken resa jag gjort och jag har ett nytt liv! Jag känner igen allt du skriver och förstår också din man. Själv så lever jag med en alkoholist som efter ett år börjat dricka igen. Därför läste jag din tråd. Jag var helt kraftlös inför alkoholen! Jag ville inget hellre än att sluta, men jag kunde inte!! KBT, antidepressiv medicin, hälsohem, antabus, Campral, kurator..you name it. Inget fungerade. Till slut träffade jag en nykter alkoholist och där och då började min resa mot att bli frisk. Både från medberoende och beroende. Det var det som räddade mig och mina barn. Trots att han dricker igen är jag lycklig. Jag ser klart att han är sjuk och därför blir jag inte drabbad längre. Det finns hjälp att få! Tyvärr har sjukvården dåligt med kunskap om vad som behövs. De riktiga experterna finns i AA och Alanon. Stor kram och kärlek till er!

Anxiete

Och tack för ditt varma svar ! AA har han varit på 3- 4 ggr men han ”klarar inte av det, får panik” . Ofta kan jag göra som du, se sjukdomen och på så sätt få en annan förståelse men ibland orkar jag inte. Jag älskar min man men har ställt ett ultimatum till mej själv , det har hjälpt mej !

Anxiete

nya forumvänner ❣️ Hoppas alla har fått en början på julen som de önskade.
Här har varit förvånansvärt lugnt, ingen fylla alls sista veckorna, annars brukar det börja kvällen innan lillejulafton och fortsätta ett par -tre veckor. Druckit har han gjort men inte smugit och inte varit full, kanske för att jag inte orkat bry mej ?? Min bästa vän är svårt sjuk och min son mår riktigt dåligt så min mans supande har landat på hans egna axlar för jag har inte tid med det ...
Så lite positivt mitt i allt har det ju blivit , konstigt?!
Ha en fortsatt bra helg och var rädda om varandra , kram ??