Hej. Jag har läst här i 1,5 år snart. Jag är runt trettio år och jag minns hur jag som yngre verkligen kämpade emot alkoholkulturen. Jag vägrade börja dricka och slutade umgås med de som drack i tonåren. Jag hatade när vuxna drack trots att inget allvarligt hände, men jag hatade personlighetsförändringen hos de vuxna när de drack. Åren gick och att vara nykterist i gymnasiet gjorde mig så utanför så i slutet av gymnasiet slutade jag kämpa emot och började dricka. Gick ut varje helg och drack måttligt. Kände mig äntligen normal fastän varje festhelg gav mig ångest. En kemisk ångest antar jag. För i övrigt gjorde mitt drickande att jag passade in och jag hade många vänner.

När jag gifte mig drack jag väldigt sällan men pga mycket ensamhet i relationen började jag dricka allt mer. Fastnade i en hemskt dålig ovana och drack för ofta och för mycket och var bakis på jobbet.

Sedan blev jag gravid. Jag minns hur jag upplevde det som att det räddade mitt liv. Jag drack inte på tre år och jag mådde så bra. Fick ett till barn och drack väldigt sällan.

Men de sista två- tre åren har något hänt. Jag har långa perioder då jag inte dricker men så faller jag in i ett dåligt beteende där jag dricker för ofta. Och jag hatar det!!! Hatar hur jag mår av det. För ett år sedan trodde jag att jag var deprimerad och jag slutade dricka. Ganska snabbt kände jag mig glad och nöjd och insåg att det var alkoholen som gjorde mig sjuk. Ändå dricker jag igen! Inga stora mängder (kanske) men ändå för mycket och för ofta periodvis.

Jag tror att min egen far är sk. periodare (inget han erkänner) och min farfar var alkoholist. Och jag tror det är därför jag varit så emot alkohol större delen av mitt liv. Men kanske är det också det jag "drabbats" av? Jag känner mig som en nykterist och alkoholist i samma kropp?!

Jag är så trött på att falla igen och igen och nu bara måste jag lyssna på mitt inre som säger åt mig att inte dricka- nånsin. Men jag vet inte om jag klarar det. Jo, jag klarar det alltid ett par månader när jag väl bestämmer mig, men faller alltid tillbaka igen. Och jag orkar inte mer. Jag och alkohol passar inte alls ihop och har aldrig gjort det. Jag får sådan ångest av det. Jag vet inte om jag dricker mkt jämfört med andra men egentligen spelar det väl ingen roll eftersom exakt varje glas får mig att må dåligt...

Nu tänkte jag i alla fall att det kanske hjälper mig om jag skriver här. För jag vill så gärna sluta dricka! :-( För alltid.

Lim

Hej miss lyckad och alla andra.

Ja du det där parsupandet kan vara rätt så vanligt. Och det blir ju till ett sätt att umgås på. Nåt man kan ta till när det är tråkigt, när man ska fira, mysa, få tiden att gå osv osv. Eller när man vill glömma problem. Eller när man är så fantasilös att man inte kan komma på roligare saker att göra. Och vill den ena dra ner på drickandet så påverkar det ju hela dynamiken i relationen vilket kan göra det svårt.

Jag har svårt att förstå att jag för ett par år sedan drack så mycket. Jag minns känslan, både den lockande och den avskyvärda. Men mest det avskyvärda. Jag kan riktigt känna beroendet ta tag i mig.... Alltså känna hur det kändes att så tvångsmässigt dricka. Att inte kunna sluta fastän jag ville. Den paniken... Alltså det var längesen jag mindes den. Men nu minns jag. Jag trodde jag skulle bli tokig. Det var som att jag inte kunde lyda mig själv en period.

Men det gick ju ❤ Nu lyder jag mitt beslut varje dag.

Nu är det läggdags strax. Trött som få denna kväll.

Godnattkramar!

Femina

Jag har inte läst i din tråd förut men nu är jag glad att jag tittade in här. Det är inspirerande att läsa om din nykterhet samtidigt som jag tyvärr känner igen min mans beteende i din. Tack!

Lim

Å tack snälla Femina ❤ tråkigt att du känner igen min mans beteende... Skönt att inte vara ensam om det men jag önskar att alla slapp leva så... vi är värda mer och bättre.

Lim

God morgon.

Jag började ett inlägg men råkade radera allt när jag gick runt med telefonen för att göra frukost.

Skrev lite om julöl. Hur alkoholindustrin är så slug som säljer in julstämning på det där sättet. Ofta hade jag en nykter period oktober, november och december förut. Sedan när julölen reades ut så kunde jag köpa det och legitimera det med att det skapade lite stämning sådär i efterhand. Det var lättare att köpa julölen än något annat. Och det kändes okej eftersom att den vad så "snäll" och anspelade på en sån mysig tradition. Det kan ju inte vara så fel att dricka den va?

Läser ibland artiklar om systembolaget också. "I år blir det stängt i tio dagar- se till att handla smart" typ... Jag förstår att en sån artikel skrivs. Folk har väl panik. Nu menar jag inte de beroende (dem förstår jag och sympatiserar med på ett sätt) utan de människor som ser ner på alkoholister men som är lika besatta av systembolaget själva. Findrickarna. Blä.

Findrickarna som tycker att vin ska säljas på ica för att de inte kan se utanför sig själva och begripa vilken misär det skulle skapa för alkoholister och deras anhöriga. Findrickarna som skiter i hur alkoholberoende skulle plågas.

Findrickarna hjälper verkligen till med att göra det svårt för alkoholister att öppna upp om sina problem. För de värnar om alkoholen och vill ha den. Egentligen lika mycket som en aktiv alkoholist men på ett tillåtet och socialt accepterat sätt.

Minns när jag såg en intervju i Shulman show för längesedan. Gudrun Schyman och Maria Montazami var gäster. Gudrun som är nykter alkoholist sa att det var synd hur samhället fokuserar så mkt på vin men Maria och Alex kunde inte för en sekund ta hennes perspektiv. De ska minsann ha sitt glas vin. Det var så himla talande för hur det ser ut. Skit i att lyssna på någon som vet och låt Findrickarna bestämma. Så kan alla förr eller senare hamna i alkoholträsket. Nu råkar ju jag tro att programledaren också har alkoholproblem men han kan ju luta sig mot alla findrickare som hyllar alkohol på "rätt sätt". Det är så man kan gömma sitt missbruk. Han kunde gömma sig bakom Maria Montazami just denna gång. Och Gudrun framstod som överdriven.

Haha nu känner jag mig nästan politisk... jag upprörs över vems perspektiv man i allmänhet tar. Och det är oftast de som inget vet.

Lim

Hejsan!

Jag fick hjälp att flytta min tråd till det vidare livet. Ärligt talat brukar jag inte läsa här. Jag hinner liksom inte utan jag har hållt mig på förändra sitt drickande sidan. Men jag har känt att jag borde vara här. Och kanske blir det mer naturligt för mig att läsa här på denna sida av forumet nu när min tråd också är här.

Jag känner väl att jag behöver läsa mer från andra som är ungefär där jag är i nykterheten. 1 år och 10 månader har jag varit nykter nu. Och jag har helt lärt mig att leva utan alkohol. Saknar det inte. Och jag vill väl mer inspireras av andra som också lever helt nyktra.

Intresserar mig förstås för de som försöker sluta också. Men just för min egen skull är det skönt med andra nykterister också eftersom det trots allt finns ganska få i min närhet i det verkliga livet (tyvärr).

Vissa vill ju dricka fastän de skriver på forumet. Och vissa vill aldrig nånsin dricka igen. Jag hör till det sistnämnda och jag har dessutom kommit till en punkt nu där jag har börjat säga till människor runt mig att jag inte dricker. Alltså jag kan säga det fast ingen undrar eller fast vi inte ens är i ett sammanhang där det dricks. Det räcker att alkohol nämns för att jag ska känna att jag vill berätta att jag är nykterist. Jag gillar det!!

Tror till och med jag är redo att prata om alkoholproblem... kanske. Det tar längre tid. Men jag börjar känna hur det vaknar i mig... en önskan om att dela med mig av det jag varit med om de snart två åren jag har varit på den här resan. Jag är helt säker på att jag skulle kunna hjälpa andra runt mig. Jag har några stycken runt mig som jag tror har liknande problem som jag hade.

När vi nyligen var utomlands så var det en i mitt ressällskap som drack väldigt lite men ändå ett glas vin till middagen och kanske en öl under dagen någon enstaka dag. Efter vinglaset... om jag kom nära personen (om vi till exempel gav varandra en godnattkram) så kändes personens andedräkt som att någon hällde syra i min näsa. Det är en sådan oerhört tydlig doft (stank) av alkohol. Från ett enda glas.

Senast min man hade druckit dagen innan så kände jag på allvar att hans andedräkt kanske skulle göra mig full? Att alkoholångorna skulle ta sig in i mina lungor. Det borde inte vara möjligt men jag sa faktiskt till honom att han inte kunde andas på mig för jag kände det som att jag fick i mig alkohol.

Tänk vad sjukt att jag kunde dricka en flaska vin förut och tro att ingen skulle känna det på min andedräkt om jag borstade tänderna noga. Varenda por i kroppen måste ju ha avslöjat mig. Nu har jag sådan distans till det men förut när jag tänkte på det där fick jag sådan ångest. Men jag börjar bli fri från den också. Tiden har gått och jag kommer aldrig lura mig själv sådär igen.

Jag köpte en lagrad flaska julmust och ställde den i kylskåpet. Den stod där i några dagar tills min man såg den. Han stod med näsan i kylskåpet och läste på flaskan ett bra tag. Jag förstod att han trodde det var någon slags öl. Men han vågade inte fråga mig utan det var som att han ville göra sig säkert först. Jag blev lite irriterad över att han ens tänkte det kunde vara en öl med alkohol i, till mig! Men jag sa inget. Jag är nykter för mig och mina barn, inte för honom.

Undrar vad han skulle säga om jag började dricka? En del av honom skulle nog bli nöjd för då slipper han känna sig sämre. Men en annan del skulle nog bli ledsen av många orsaker.

Jag tror att det finns något hoppfullt i att jag inte dricker. Som att jag bidrar till att hans stora alkoholkonsumtion mildras om vi skulle slå ut all alkohol mellan oss båda. Totalt i vårt hem dricks det ju inte så sjukligt mycket. Om det vore utslaget mellan oss båda. Jag gör att statistiken ser bättre ut både hemma hos oss och i Sverige. Det gör vi ju alla som inte dricker.

Jaa hörrni det blev ett rörigt inlägg som vanligt. Jag saknar solen men mår bättre än vad jag nånsin gjorde förut när jag drack för att mota bort vinterdeppet förr i tiden. Har ingen julstress eller ångest heller. Det hade jag förra året trots att jag varit nykter nästan ett år då. Det blir bättre och bättre hela tiden egentligen.

Ha en fin kväll allihop (oj klockan var bara 16! Trodde den var mycket mer!) Kramar!

Du låter till freds tycker jag? Själv närmar jag mig 7 månader nykter. Mycket, mycket positivt som kom ut av att sluta dricka, bland det bästa jag gjort. Men jag känner mig inte till freds. Speedad, uppåt eller nedåt. Rastlös, trött förbannad och allt möjligt i en påse. Trots det så är det ändå bättre än när jag drack. Mellan fyllorna alltså. Kanske är det därför jag drack oftare och mer. Eller så blir det bättre med tiden. Hur och när började du känna som det låter i ditt inlägg ovan?
Jag tror iaf att jag måste göra fler förändringar för att hitta nån balans i min maskin mellan öronen som jobbar 24/7 i 120. Nu när jag inte kan olja hjulen måste jag kanske kasta in en skiftnyckel.
/metaformannen
(Just nu känner jag mig både destruktiv och som en kollega sa skämtsamt idag, ”knäpp”.)

Ler

Det låter bra .. Lim .. att du tar julen och alla förberedelser med ro och inte stressar upp dig .. Som sagt , det blir jul ändå .. Det fick jag verkligen erfara julen för ett par år sen när jag var med om olyckan dagarna innan jul .. jag var verkligen inte klar med alla förberedelser .. nyopererad som jag var fick jag sänka kraven och anlita nära o kära för lite fix .. Ja , det vart jul ändå trots att det inte vart riktigt som jag hade tänkt mig .. Lim .. Njut nu av alla ljusen som är överallt och Önskar dig o barnen en riktigt fin Lucia ??? kramar Ler

Lim

Tack ironwill, Ler och finalisa för era svar, de gjorde mig glad!

Jadu ironwill jag skulle nog säga att det tog över ett år att bli såhär pass varm i kläderna som nykter. Vet inte exakt men jag tror jag skulle säga att man måste nog ge det 1,5 år i alla fall för att uppnå "full effekt". Dock upptäcker jag ständigt nya fördelar med nykterheten och jag kommer allt längre ifrån risken att bli sugen på att dricka. Det kanske också är lite psykologiskt. Att dricka nu när det snart gått två år känns rent av farligt för hela min självkänsla och mitt psykiska mående.

Jag tror de tar tid också för att man ska hitta nya vanor. Och ge sig tid att identifiera sig med den personen man är utan berusningsmedel. Jag har i alla fall behövt ta mig förbi alla årstider två gånger nykter för att sluta förknippa dem med alkohol. Jag har varit glad och ledsen och arg utan att bli rädd för att känna. Analyserat mycket. Och landat i vem JAG är. Jag har också klarat av saker som jag vet att jag aldrig hade klarat nykter. Och det har stärkt mig och gjort mig ännu lyckligare över mitt nyktra liv.

Men ja, det tar tid men tillsist är det verkligen ett lugn som lägger sig. Äntligen slipper jag dricka. Men som jag skrev sist, när jag hade varit nykter nästan ett år hade jag fortfarande en inre stress. Men den har försvunnit nu. Och jag kan leva med tristess, ångest och ledsamhet nu ibland utan att ens tänka på att alkohol skulle vara ett bot.

Vissa vill inte tänka att de måste vara nyktra för evigt för att det känns för övermäktigt. Men för mig är det nyckeln till lugnet. Jag ska vara nykter för evigt och det är så skönt att inte behöva låtsas något annat eller ha en dörr till helvetet på glänt. Jag tänker inte en dag i taget. Jag tänker ett liv i taget och mitt liv ska vara fritt från alkohol.

Ha en fin lördag allesammans. Många kramar till er.

Lim

God kväll.

Jag blev nyss arg på mina barn pga småsaker. Känner hur irritationen pyr i mig.

Min man drack massor igår (halva mängden hemma och halva ute). Han sov hela dagen men jobbar nu på kvällen.

Kombinationen av dessa två grejer fick mig att tänka på varför man dricker och varför man inte ska dricka. Många dricker ju för att ta udden av känslor. Nu t.ex... om jag var en som drack skulle det vara ett typiskt tillfälle för mig att vilja dricka bort irritationen.

Men jag bara kände nu att shit vad oansvarigt att göra så. Mot mig själv och mot de runt mig.

Min uppgift när det händer att jag är irriterad är ju att komma på orsaken och försöka lösa det eller acceptera att mitt humör inte är så bra men försöka andas och inte låta irritationen styra mig.

Min man kan inte göra som jag gör. Han tar till flaskan direkt. Och jag kan tro att han hade det rätt så kul igår till en viss punkt. Men idag mår han skit och de negativa känslorna han drack bort igår är ju antagligen större idag plus att en bakfylla är adderad.

Ibland vill man ju dricka för att släppa ansvaret ett tag. Men det är detta man måste komma över. Det finns ingen anledning eller klokhet i att släppa ansvaret över sig själv och sitt beteende. Man får göra på andra sätt. Göra tokiga saker och skita i att städa eller vad det nu är. Släpp ansvaret på ett annat sätt. Jag vet att det är svårt men man kan lära sig. Man måste lära sig!

Jag har börjat djupandas när jag får känslor som jag skulle vilja döva. Djupandas i irritationen och den släpper ganska snart.

Det är oansvarigt att dricka bort verkligheten. Och det är inte något negativt att ta ansvar över sig själv! Det behöver inte kännas jobbigt. Det är bara ursäkter som gör att man vill dricka bort jobbigheter.

Nu ska jag andas några gånger till. Och dricka ett stort glas vatten.

PS. Jag vet att jag skriver lite väl rakt nu kanske men det är här jag är i min nykterhet. Jag är förbi ursäkterna och offerkoftan. De har jag redan levt med och anammat alldeles för mycket. Jag förstår att alla är på olika plats i det vita livet. Det är väl av den här orsaken jag ville flytta till det vidare livet. För att jag ska våga vara rak trots att jag sympatiserar MASSOR med de som fortfarande har svårt för att inte dricka bort det jobbiga. KRAM!

Lim

Hej allihopa.

Vilken märklig tid detta är. December, advent. Mysigt samtidigt som jag tycker det är så mörkt och tråkigt. Väntan på julafton, förberedelser som jag i år tycker känns okej. Men ändå lever jag liksom inte i nuet den här tiden. Lever mest i "väntan på".... julafton och nyår först och sedan våren. Ljuset och orken. Det är tråkigt att det inte blir någon ordentlig vinter oftast förrän långt efter nyår när jag brukar börja hoppas på vårtecken ?

En veckas jobb till innan lite julledighet. Den ledigheten måste jag nästan planera upp med lite aktiviteter så att det inte blir att sitta av de mörka dagarna. Inga stora grejer utan det viktiga för mig är att spendera tid utomhus och röra på mig mycket. Jag är väldigt beroende av det. Självklart tillsammans med barnen.

Gud vad jag saknar solen. Men som jag ofta skrivit.... när jag drack saknade jag den ännu mer för då var jag ju också i princip deprimerad (pga alkoholen). Så jag har det ju bättre. Det är svårt att tro att jag nyss var utomlands. Känner mig ändå helt drenerad av detta mörker. Hur orkar man?? Finns det människor som mår bra i detta?

Nåväl. Måste tänka positivt. Fokusera på det bra...

Kram och trevlig söndag!

Kul att du flyttat hit. Har ju också gjort några försök, men skrivit på min gamla tråd igen efter ett tag. Ja mörkret är ju inget vidare. Jag använder dom ljusa timmarna till vedarbete. Sen sitter jag inomhus med tända ljus på kvällen. Tycker det är lite kravlöst och bra. Önskar ändå att vintern går fort över, och att värmen kommer. Jag håller med om att det finns alldeles för många a-missbrukare i Sverige. Sviterna av drickandet jobbar jag med just nu..Tjejer på hvb-hem. Föräldrar som missbrukat eller har psykisk ohälsa..oftast både och..Det är inte många av alla människor jag mött i mitt yrke. där familjen levt sunt och varit stabil. Att den psykiska ohälsan ökar i landet är ju inte konstigt eftersom missbruk av både alkohol och psykofarmaka ökar..Nu gör vi det så bra vi kan lim..Fram med ljus, julmust och fika..God kväll..Kram

Ler

Lim .. Igår var mörkaste dagen , nu vänder det och går mot ljusare tider igen . . Är ju länge kvar till våren och ljuset kommer än .. men hoppas att tanken på vår och alla ljusen nu i jultider kan göra att det känns lite lättare .. pepp pepp pepp ... Och du ska vara stolt över att du inte väljer att dricka bort de här mörka månaderna bara för att det känns jobbigt .. ? .. stor kram till dig Lim och en riktigt God vit Jul ???

anonym24098

Åh Lim! Jag är nygammal på forumet och har precis läst igenom din tråd. Vill bara säga att du är en förebild! Jag längtar tills jag också stolt kan säga att jag har varit nykterist länge. Men, so far, 10 dagar är bättre än inget och jag känner mig ännu mer säker på att jag kommer förbli nykterist när jag får ta del av stödet i era berättelser. TACK!

Lim

Hej kära forum.

7 månader har gått. Jag är fortfarande stupnykter. 2 år och 5 månader nu. Jag har behövt en paus från att reflektera över alkohol dagligen så det är därför jag inte skrivit. Utan min mans drickande skulle jag knappt veta att alkolhol fortfarande existerar. Förutom nu då när sommaren lockar fram alkoholromantiseringen på ett helt galet sätt. Lider med de som påverkas av den.

Jag skrev ett inlägg men det försvann... Det var ju lite snopet såhär när jag äntligen skulle skriva. Så jag skriver ett kort nytt.

Jag har köpt en hundvalp till familjen. Det var min målbild. Utan min underbara nykterhet hade jag inte orkat alla tidiga promenader i ur och skur ?

Hoppas alla mår bra där ute i sommaren.

Massa kramar till er ♥️

Så skönt att höra att det går bra för dig..?Hundvalp, underbart..Jag har ju 2 hundar som du vet..Märkte på den stora hunden att hon ogillar onyktra personer..Tränade henne berusad när jag fortfarande drack. Inomhus förstås.Märkte att hon tyckte jag var underlig. Även sen när jag slutat dricka märks det så väl på djuren att dom inte litar på fulla personer.Ser ju det tydligt när man är nykter själv. Så härligt med din fortsatta nykterhet..Hoppas det går bra med jobbet också..Stor varm sommarkram???

Lim

Tack miss lyckad för ditt svar ♥️ tänker på dig och har dig fortfarande som en förebild i mycket.

Det är underbart att ha vår lilla hund. Jag har ju känt länge att jag vill ha en och det är lika perfekt som jag föreställt mig. Har haft hund förut men inte köpt en egen såhär. Vi köpte honom i vintras och det är fortfarande ett av mina bästa minnen. Är så glad att jag kunde göra det för mina barns skull och min egen. En promenad med honom löser mycket stress för mig. Precis som jag förutspått. Det är fantastiskt egentligen.

När man har hund går man ju ut ofta och jag är evigt tacksam att jag hann bli nykter innan jag skaffade en. Hade behövt flytta nu i efterhand tror jag om jag hade haft en hund förut... Hur många fyllepromenader hade mina grannar sett mig på?! Hemska tanke alltså.

Jag hade säkert lyckats tappa bort honom också för den delen om jag hade gått ut med honom onykter. En bekant var väldigt alkoholiserad och gick ut med sin högt älskade hund en kväll. Berusad. Hunden blev överkörd vid ett övergångsställe trots koppel på och allt. Tänk vad hemskt.

Tack igen kära miss lyckad ♥️♥️ för ditt svar.

Kramar!!