Jag har under flera år druckit alldeles för mycket vilket påverkat familj och ibland även mitt arbete. Jag har för länge sedan tappat räkningen på hur många gånger jag sagt till mig själv att nu ska mina nyktra dagar börja men det har bara fungera i ett par dagar sedan har de varit dags igen som en belöning för att jag lyckades vara nykter i ett par dagar. Det sista halvåret har jag dagligen druckit minst en flaska vin i veckorna och ännu mer på helgerna. I veckorna har jag ofta smusslat med det inför min fru för hon tycker definitivt att det är helt åt skogen att dricka i veckorna. Hon tycker att det är ok att ta nån flaska vin till helgen men.
Jag har aldrig varit påverkad på jobbet och skött det det bra men det har varit många tunga måndagar med bakfylla.
I onsdag förra veckan hade jag druckit dagligen sedan fredagen innan. 3 flaskor vin per dag och öl till det. På onsdagen kände jag mig längs ner i skiten och tänkte mycket mörka tankar om att att detta bara skulle kunna sluta på ett sätt. Som tur var ringde jag min fru och berättade helt ärligt hur det var. Hon skjutsade in mig till Psykakuten där jag sedan fick komma vidare till Beroendecentrum. Har bara läst om att det finns men aldrig varit där tidigare. Jag gick med på att lägga in mig en natt.
Bara att vara där gav mig en kick att nu äntligen våga ta tag i min alkoholism på "riktigt". Läkaren rekommenderade att jag skulle börja med Antabus för att jag helt tydligt inte klarade av att sluta på egen hand. Först slog jag ifrån mig. Jag har aldrig tänkt att börja med antabus, mest för att bara tanken på att inte kunna döva ångesten med alkohol direkt skulle försvinna. Löftet om att sluta dricka skulle börja gälla direkt! Hemskt! Men när jag tänkt igenom hur det varit den senaste tiden med drickandet och löften till min fru att sluta eller dra ner bara svikits hela tiden och fått höra av mina barn att de funderat på att sluta hälsa på hemma för att jag alltid varit lite dragen så beslöt jag att ta steget.
Idag är det min 7:e dag utan alkohol och det har gått mycket bättre än jag nånsin tänkt mig. Jag skriver snart lite mer och berättar om mina upplevelser. Det här har redan blivit så långt att det kanske avskräcker från att läsas.

Otroligt bra kämpat. Du inspirerar mig och säkerligen många andra. Nu kämpar vi vidare, dag för dag, helg på helg. ??

Idag har det gått 8 veckor sedan jag drack alkohol senast. Känner mig stolt och glad över att ha klarat det så här långt. Min fru tycker att hon fått tillbaka sin gamla man, den hon gifte sig med men som senaste året varit en trött och seg person, och det känns ju bra. Hennes stöd har varit otroligt viktigt och att jag ha varit helt ärlig mot henne har varit en förutsättning för min kamp.

Känner mig väldigt mycket piggare och energisk. Ångesten har minskat och tankarna på alkohol kommer inte lika ofta nu som innan. Då gick mycket av tankarna de sista månaderna åt till att först på morgonen vara inställd på att inte dricka något efter jobbet till att efter lunch planera hur jag skulle smussla i mig en vinare utan att frun märkte nåt. Varje morgon jag vaknade sa jag till mig själv att nu får det vara nog, nu börjar mitt vita liv. Men det höll som sagt var bara fram till lunch.
För 8 veckor sedan insåg jag att det inte höll längre och sökte hjälp. Inget jag ångrat en sekund.
Jag har haft mycket bra hjälp av antabus denna första tid. Att veta att det inte finns en finns en chans att dricka minskade suget och tankarna om att bara testa ett litet glas. Förstår att många har ett stort motstånd mot antabus men det är ju ett riktigt effektivt läkemedel anser jag.

Har varit på några tillställningar med alkohol och klarat av det också utan att grunda rejält innan utan hållit mig till alkoholfritt. Trodde inte jag skulle klara det eller att det skulle vara värt att ens gå utan att få dricka men det har gått bra. Men visst saknar man vinet och whiskyn det ska jag inte hymla om, men nu vet jag att det inte är värt det.

Imorgon är antabusen ute ur kroppen, leverproverna jag tog sist visade stigande värden så läkaren vill inte att jag fortsätter. Nu börjar en ny fas då min krycka antabus inte längre finns där. Nu kan jag halka dit utan antabusens verkningar. Men jag känner mig otroligt taggad och jag är full av tillförsikt att fortsätta så här. Nu siktar jag närmast på en vit jul! Vet att vi är många med samma mål, att bli kvitt alkoholen, och det hjälper verkligen till! Ha det så bra alla!

...måste vara en underbar känsla i kroppen att känna sig "hel och ren"! Du fixar resten galant! Förstår att ett stöd från sin käresta är oerhört viktigt. Det stödet saknar jag tyvärr. Ha en fin dag! Kram

Jag blir glad och tacksam över att få dela glädjen över att ha valt bort alkoholen!
Livet blir så mycket bättre utan denna giftiga substans.
Grattis Luddigt! 8 veckor är jättebra, jag är säker på att du fixar jul och nyår också?

Kramar
???

John-Erik

Kommer ihåg när du skrev här för 8 veckor sedan i början av din resa. Du känns riktigt stabil nu i din text. Bra tankar och styrka i texten
Bara en sådan sak som att din fru känner att hon fått tillbaka dig... Låter som musik...en krycka i sig kan man tycka.
Nu när antabusen är slut så är det bra att läsa här och kanske påminna dig genom att läsa dina egna inlägg.
Bra att se hur man har mått i tidiga stadier och jämföra med nulägessituationen.
Du fixar det om du håller dig till planen strikt...Bra jobbat hittills..:-)

Kämpa på Luddrigt.

//John

Ytterligare nyktra dagar har passerat och även en helg till utan alkohol. Antabusen är ute ur kroppen så den kryckan är borta men det har gått bra ändå. Jag tar fortfarande Campral och jag inbillar mig att det hjälper till mot suget för det har jag inte haft så mycket av. Men mest av allt är min vilja att inte dricka den största tillgången.
Har passerat den numera välfyllda vinkylen och skåpet med whisky etc utan att ens känna någon lust att ta lite grand.
Konstigt tycker jag och vet samtidigt att det kommer många utmaningar och frestelser framöver. Men jag försöker att inte måla fan på väggen utan mer ta en dag i taget. Jag ska klara av det!
Känslan av att vara vit är fortfarande härlig. I lördags kväll kunde jag skjutsa min dotter hem på kvällen, tidigare hade min fru fått göra det då jag säkert hade börjat dricka lite redan efter lunch. Min dotter sa att det var bra jobbat med dessa vita veckor och att hon hoppades att jag fortsatte med dem. Hon sa också att de var synd att jag inte tagit tag i det här långt tidigare och det kändes i hjärtat. Mitt smusslande har inte varit så dolt som jag trott, vilket jag i och för sig redan fått berättat för mig av min fru.
Besöken på Beroendemottagningen är slut då jag inte behöver få nån antabus utdelat längre men jag har fått tid till en psykolog i januari för planering av att gå hos honom under längre tid. Det känns bra. På fredag ska jag gå till läkaren och se hur de senaste levervärdena ser ut som jag tog idag. Även om de har gått tillbaka vill jag inte börja med antabus igen. De första 7 veckorna var de till otroligt stor hjälp men nu känns det som jag är stabil nog att inte halka dit.
Har läst i det närmaste alla inlägg här under helgen. Det betyder mycket för mig att vi är så många här som kämpar på. Jag är inte så bra på att kommentera men vilken vilja det finns hos de flesta att ta sig ur alkoholträsket.
Nu kämpar vi vidare mot en vit jul!

Anonym23695

för din kommentar i min tråd. Och Grattis till dina 8 veckor! Fantastiskt. Så härligt positiv, stark, envis och målinriktad som du är fortsätter nog vita veckor att kanta din väg. Tror på dig.

John-Erik

Du är stark vännen...
Måste få säga det.. Kryckan borta men du är still going strong..
Härligt att se. Förstår om det kändes i hjärtat med din dotters kommentar..
Hoppas levervärdena är ok..
Styrka till dig från

John

Bra jobbat, Luddrigt. Jag har iofs inte tvivlat på att du skulle klara det, men det känns ändå skönt att få läsa det. Det här fixar du.

Ha en fin dag!

Kram

Tack Ishtar, John och Vinäger för era kommentarer.
Ännu en lördag morgon och ännu en vit sådan. Nionde veckan och det känns fortfarande så skönt att gå upp tidigt utan bakfylla och ångest. Sneglar inte ens åt luckan där spriten står orörd.
Jag har inte haft några större påslag av sug efter a under veckan. Visst kommer det då och då från ingenstans ett sug men jag har lyckats slå bort det snabbt. Det kan t.ex. komma när nåt gått bra på jobbet och jag tänker att detta måste ju firas med lite vin efter jobbet.
Var och träffade läkaren på Beroendecentrum igår för uppföljning av mina levervärden som steg under tiden jag åt antabus. De var nu nere i normalläge igen och läkaren undrade om jag inte ville börja med antabus igen, i alla fall över jul och nyår.
Jag tackade nej då jag just nu känner att jag kommer att greja det. Fortsätter med Campral som på mig har effekt på suget. De är ju varken vanebildande eller har nån leverpåverkan.
Läser varje dag i forumet och det är tråkigt att läsa om hur jobbigt en del har det just nu medan andra gör stora framsteg. Men gemensamt för oss alla är att vi kämpar vidare mot alkoholen och det är starkt av oss. När sidan låg nere igår och det inte gick att logga in kändes det tomt. Det är en jobbig period framför oss med jul och nyår. Dagar som alltid inneburit alkohol men jag kommer att hålla mig till alkoholfria alternativ. Trevlig helg alla!

Tänker på dig under veckorna och det är skönt att läsa att det går så bra för dig. Så otroligt starkt utan antabus. Jag äter fortfarande antabus och det känns ok, skulle kanske kunna sluta, men fortsätter iaf över storhelgerna. Har haft sug några få gånger, när jag fått panikångest eller är helt slutkörd efter en tuff dag på jobbet. Men det har gått över och jag har tänkt igenom hur det var förut. Jag hade samma strategi som du på morgnarna, nu får det vara nog! Sedan kom lunchen och jag började planera och så var det kört den dagen. Men nu är jag "hel och ren" som någon skrev ovan, ett fint uttryck. Är nu helt öppen med att jag inte dricker längre, inte att jag är alkoholist, det är lite mer känsligt, det vet bara familj och släkt. Mina barn är måna om mig och dubbelkollar tex på glöggflaskorna på Ica att det är 0,0 % och inte lättvinsglögg som skulle göra mig sjuk. Vi spelar spel och umgås mer. (spela spel är svårt när man är full). Men jag har mardrömmar att jag glömmer bort mig och dricker en öl eller vin och vaknar i panik. Tänk om jag glömmer bort att jag inte får dricka? Min man har gått med på att inte ha NÅGON alkohol hemma alls. Han köper 2-3 öl på fredagen och dricker dem, sedan är det slut hemma. Vet inte om jag skulle klara att ha ett välfyllt skåp hemma. Men det är ju också en tröskel att komma över, att klara av att vara i närheten av alkoholen.
Tänker på dig ofta, vi klarar detta tillsammans!

69 dagar nu utan alkohol. Var tvungen att titta i appen jag har hur många dagar det gått, tidigare hade jag stenkoll på det. Tänkte att det är ett varningstecken, det är nu det gäller att inte slappna av. Särskilt när jul och nyår står för dörren.
Sedan tre veckor har jag heller inte antabusen att förlita mig på då mina levervärden steg ett tag. De gick visserligen tillbaka direkt igen så läkaren erbjöd mig en lägre dos men jag bestämde mig för att fortsätta utan. Har Campralen kvar som jag tycker hjälper mig mot suget.
Dagarna går och om jag tänker tillbaka ett par veckor så har tankarna på alkohol minskat väldigt mycket. Det också mer sällan att jag drömmer om alkohol. Tidigare kunde jag drömma att jag åkt dit och börjat dricka igen. Alltid lika skönt att vakna till och inse att det bara var en dröm.
Jag inser att det är nu en del utmaningar kommer. Jag får inte vaggas in i nån falsk känsla av att jag inte behöver kämpa längre nu när jag har kommit så här långt. Som alltid är det lätt att glömma vilken skit det var att dricka och smussla varje dag och alltid vara småbakis på jobbet och hemma. För att inte tala om hur många helger som bara gått åt till att vara bakis. Nä det vill jag aldrig uppleva igen.
Nu ser jag fram emot en trevlig vit jul och nyår.

Zumbali

Vilken app är det du har? Har den varit till bra hjälp? :)

Zumbali, appen är inget speciellt. Det är bara en app jag gjort själv för att hålla reda på antal dagar etc.
Den har hjälpt mig på så sätt att jag kan se mina framsteg. Idag visar den 70 dagar utan alkohol och det gör mig jäkligt stolt.
Kämpa på alla vänner här på forumet!

Snart är det dags att gå på julledighet. Fredag och dags för den elfte vita helgen som nu dessutom blir extra lång med julen också. Har ställt in mig länge nu på att även denna helg, inkluderat julen, ska bli helt vit och det känns riktigt bra.
Det var inte många fredagar sedan som jag tyckte att det var extra jobbigt med helgerna. Inga öl i bastun och inget vin på kvällarna kändes ganska värdelöst. Men nu tänker jag i alla fall lite mindre på det. Det går att bada bastu även med 0.0% öl.
När jag började mina vita dagar så satte jag som mål att ta tre vita månader till att börja med. Snart har den tiden gått och jag vet ännu inte hur jag ska gå vidare.
Ett liv utan alkohol är ett bra liv! Det har jag märkt under de här veckorna. Mår faktiskt jäkligt bra! Men visst är jul och nyår en prövningens tid. Jag ska var på min vakt. Det är lätt att halka dit igen. Hoppas att det går bra för er andra också. En del som jag följt under de här veckorna har inte skrivit på ett tag nu och jag hoppas att det inte betyder dåliga nyheter. Ha det bra alla så kämpar vi vidare!

Juldagen här. Strax kommer det gäster igen. Det blir tredje dagen i rad nu med mat, vin snaps mm men hållt mig till bubblande vatten och alkoholfri öl. Det har gått bra men visst har jag saknat det där glasen med vin. 76 dagar nu, saknar de första veckornas euforiska känsla av att klara av ett liv utan alkohol. Nu är det mera det normala och livet känns lite grått. De många peppande tillropen från frun har blivit lite glesare, inte för att hon inte stöttar eller tycker att jag gör ett bra jobb. Tvärtom, men som sagt, det har ju gått relativt många dagar nu och det är inte en nyhet att jag tackar nej till a längre. Men visst är det skönt att stiga upp utan att vara bakis och bara längta tills man kan ta en första öl eller glas vin. Visste att den här känslan skulle komma och är fortfarande på rätt spår och tänker fortsätta kämpa! Jag mår ju så jäkla mycket bättre utan a och att inte behövt känna nån ångest över att ha druckit för mycket under julen och kanske sagt nåt dumt är så skönt. God fortsättning på julen!

Julen över och det har varit en riktigt bra jul utan en droppe alkohol. Ingen som helst ågren över alkoholen för första gången på många jular. Dag 82 idag och tankarna på alkohol har minskat väldigt mycket. Min fru dricker vin men på ett sätt som jag vill göra. Ett par glas på fredagen och lördagen. Vinkylen är välfylld, det har den bara varit några timmar innan fester tidigare men nu har den varit så under många veckor. Även spritdryckerna finns kvar. Trots denna frestande tillgång till vin, whisky etc har jag inte en enda gång öppnat vinkylen. Trodde att detta skulle vara mycket svårare än vad det har varit. Campralen jag tar hjälper säkert till.
Ikväll ska vi bort på middag hos några nära vänner. Jag tänker köra. Värden har propsat flera gånger att vi ska sova över så att jag kan ta och dricka. Känner att han är besviken över att jag inte dricker! Men det får han gärna vara.
Mitt första mål var 90 dagar och det är inte långt dit. Snart dags att ta ett beslut om att fortsätta helvitt eller ta ett glas vin eller öl fredag lördag. Vet att detta är jättesvårt och att de flesta inte klarar av att börja ett måttligt drickande. Bra att ha min tråd att läsa i då det är lätt att glömma all skit som drickandet för med sig för mig när jag spårar ur och dricker för mycket och för länge.
Gott slut och Gott nytt år!

Det var underbart att läsa din tråd och bekanta sig med din enorma styrka och mänskliga svagheter som vi alla har. Det finns så mycket klokskap i trådens inlägg, från dig och andra!

För några år sedan lyckades jag hålla mig nykter över ett år, bland annat med hjälp av Antabus. Därefter började jag med alkohol igen, under kontrollerade former trodde jag. Det gick väl något år, sedan kom en mental dipp och självmedicineringen drog igång igen. Det senaste året har varit tufft och den 12 december bestämde jag mig för att vara nykter på obestämd tid. Om det blir för alltid eller om jag faktiskt kan lära mig dricka kontrollerat vet jag inte, och just nu är inte svaret på den frågan det viktigaste. Istället gäller en dag i taget och fokusera på motivationen och hur bra man mår nykter, precis som du för fram. Tids nog får jag kraft att bearbeta de underliggande orsakerna till mitt beroende och kan förhoppningsvis då ta ställning till framtida relation med alkohol. Det kan ske om en månad eller ett år, just nu bryr jag mig inte om det särskilt mycket.

Jag önskar dig och alla oss som kämpar ett riktigt gott nytt år!