Div åsikter eller...?

1472 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
santorini
Det låter underbart Adde!

Jag gissar att du ska på en kryssning, det är både billigt och gott om sprit. Nå det finns andra sådana ställen. Jag tycker om din formulering att du väljer själv om du vill dricka eller inte, inga förbud. Då slår det mej att precis så är det nu och så skönt det är att ha nått dit. Jag insåg tidigt att för att få en hållbar nykterhet måste man sluta att tycka synd om sej själv. Det är så enkelt när man känner att man valt detta. Några saker som är "enkla" när man bestämt sej. Att aldrig dricka alkohol igen, vad som än händer. Att aldrig tro att jag kan dricka måttligt. Ja, jag kan väl få tro det då men det spelar ingen roll om jag bestämt att inte dricka, no matter what. Och att inte tycka att det är synd om mej utan istället vara tacksam för allt jag slipper.
Hoppas att du får en riktigt trevlig resa!

Adde
Tack

Santorini !
Helt ok resa och faktiskt första gången jag åker i dagsljus på väg hem ! Jag försökte sitta ute så mycket tid det var möjligt för att få njuta av en av världens trängsta farleder ! Men tyvärr var vädret inte helt på min sida, blåste småj-lar och stundtals regn. Men ok i alla fall !

Största behållningen, läs skadeglädjen :-)) , var att se bakfyllan hos många rödvinstanter :-)) De mådde inte bra...hehehe!
Den här tiden på veckan är det pensionärer som åker och jag förvånas återigen hur åldersstrecket för "gamling" har flyttats uppåt sen jag var liten ! Jag med mina 65 år är liksom lammkött i sammanhanget :-))

Jag har tur som avbröt mitt krökande i tid för att få uppleva en ålderdom där jag fortfarande kan få vara med och känna med hela min kropp hur livet går vidare och kan få njuta av livet. Det är inte alla förunnat, alkis eller inte. Det är inte svårt att göra valet att inte dricka när jag väl har upptäckt möjligheten att få vara med fullt ut i livet. Utan några sinnesförändrande medel.

Jag har mycket att vara tacksam för och jag tänker nog alltför sällan på det idag. Jag har blivit en vanlig grå gubbe som bara är :-))

Adde
Helt

plötsligt blev det höst :-O

Och under den första höststormen befann jag mig på sjön ! Men fartyget är stort och jag sover hårt så det var inga problem ! Jag tillbringade sista helgen med en vän som liksom jag gjorde sin behandling i Skåne och som faktiskt firade sin 10-års dag helt nyligen ! Jag undrar om det finns en mer öppen relation än mellan 2 alkoholister som hittat sitt sätt att leva ett stabilt liv i nykterheten ? Vi har ju inte längre nån anledning att ljuga och gömma och kan vara fullständigt ärliga i vårt sätt att vara och det är en underbar känsla ! På buffén på färjan ingår fri öl och vin men jag kan inte se nån som dricker för mycket fast jag försöker hålla lite koll av ren nyfikenhet. Det är inga problem att se att det är väldigt väldigt få som kommer upp i min fd konsumtion. Det ger mig en liten glädjekick att se att det inte är så många som jag var.

Jag är oändligt tacksam för att jag slutade dricka i tid och tog emot hjälp för att kunna få en nykterhet där mitt inre fått sinnesro. Tänk vad mycket skoj jag hade missat om jag över huvud taget levt så här långt. Carina skriver om M's tågluff och jag börjar fundera på nåt liknande nästa år ? Men jag har ju blivit en bekväm gammal gubbe så f-n vet !! Men vid nästa forumträff kräver jag att få smaka på Carinas hembakade kaka :-))

Jag funderar på att köpa biljett till Så som i himmelen senare i höst men jag är inte säker på om det är rätt för mig eftersom jag numera är så fruktansvärt lättrörd. När alla mina känslor kom tillbaka till mig en bit in i nykterheten blev jag så överraskad över hur många tårar jag sparat under min aktiva tid. Det är så överfullt så ibland känner jag mig begränsad som nu när jag tvekar inför biljettköp. Största anledningen här stavas Gabriellas Sång. Och jag har inte svårt för att se mitt egna liv i texten !!!
https://www.youtube.com/watch?v=FIRHaUYq_cg

Adde
Ibland
Adde
Lördag

och en städdag som suttit lååååångt inne !! Ungkarl och bara jag bestämmer hur det ska se ut :-)) Hahaha...men nu är gränsen nådd även för mig !
Städning, biltvätt, lövräfsande och liknande urtrista aktiviteter var tidigare sammankopplat mycket intimt med krökande för att göra uppgiften roligare. Resultatet blev ju också därefter. Första nyktra sommaren var gräsklippningen en sån där tröskel som jag var tvungen att hoppa över....klippa gräs utan "stärkande" i magen ?? Men genom att ta stöd från det jag lärt mig på AA så gick livet i ljusa tongångar, den verktygslåda jag fick där har jag haft enormt mycket hjälp av genom många svårigheter.

Och inte enbart hjälp med alkoholproblem utan även livet i stort. Bara för att jag lever nyktert betyder inte det att livet hela tiden är en rosa vandring med mjuk mossa under fötterna. Jag har fått mina törnar som inte varit skojiga men som jag kunnat ta som bra lärdomar när jag väl kommit ut från det mörka. Och helt klart hade livet varit bra mycket värre om jag fortsatt att kröka, om jag alls levt idag.

Jag har, pga en stunds "vekhet", fått in en person i min privata fb som tycker det är en bra ide' att skicka små filmsnuttar mitt i natten. De har en tendens att innehålla grejer som är klart kvinnoförnedrande vilket jag ogillar skarpt. Jag har frågat om han tycker/tror att jag delar hans värderingar och får i stort sett bara ett flabb till svar. OCH.....ingen tvekan om att han är full när han skickar messen. Idag vet jag ju att värderingarna finns inneboende hos en människa men visar sig när alkoholen trubbar av spärrarna. Jag kan inte förändra honom men jag kan kicka ut honom från mitt konto. Och det valet jag har känns rätt gött !!

Jag noterar också att minst 3 stycken som tidigare varit aktiva här på forumet inte synts till på ett bra tag vilket gör mig ledsen. Jag förutsätter INTE återfall, det finns ju mycket annat som kan hända, men jag saknar personerna och deras bra delningar väldigt mycket. Jag hoppas innerligt att ni hör av er igen !!

Nu har dammsugaren svalnat så jag har inget att skylla på längre ! På't igen !!

santorini
Låter som en bra lördag

Efter städning känns det alltid bra.
Filmsnuttar mitt i natten, ja det kan man vara utan! Man kan sluta följa folk på fb utan att ta bort dom om man vill. Jag har flera såna som uppdaterar flera gånger per dag. Narcissismen frodas på fb. Men man behöver inte ta bort dom så dom märker det, om man inte vill visa det. Dom kan hänga kvar i bakgrunden.
Jag tänker som du när en del inte syns på fb. I många fall är det väl som i ditt och mitt. Man är nykter och är inte längre i behov av forum men tittar in ibland. Men tyvärr är det säkert också så att nån försvunnit pga återfall. Det är så tråkigt, man önskar verkligen att alla som vill ska klara att leva ett nyktert liv. Det absolut viktigaste att lära sej är att man aldrig kan dricka måttligt igen.
Ha en fortsatt trevlig lördag.

Adde
Läste

om blodsband och sorg på anhörigsidan och det väckte tankar hos mig.

Jag har ju 2 barn varav den äldste är så medberoende så det är skrämmande. Han följer schemat helt hur en medberoende agerar och han tvärvägrar att lyssna eller ta emot hjälp, ni vet : "kanselv" som treåringarna säger. Han har magproblem, ont i muskler, behov av bekräftelse (främst från sig själv), svårt att lita på andra....ja, jag kan räkna upp allt som har med medberoende att göra.

Jag har för länge sen "accepterat det jag inte kan förändra" men på ålderns höst kommer ett orättvist samvete ifatt och jag börjar tycka synd om honom OCH mig som utsatt honom för alkoholens biverkningar. Och det ändå fast jag vet att det är en sjukdom och att jag inte hade möjlighet att agera annorlunda när jag var aktiv alkoholist. Spriten styrde helt mitt liv och jag hade inget annat val än att lyda med den kunskap jag då hade. Mitt prio ett var alkoholen, inte barnen.

Men det är en gången tid och jag försöker idag att vara så tillmötesgående jag har möjlighet till för mina barn. Med dottern tycker jag att det fungerar bra även om det tog lång tid innan hon slutade att lägga skuld på mig oavsett vad som hände i hennes liv. Det satt så djupt i henne att all skit var mitt fel men har blivit bättre med åren. Med grabben fungerar inget och han är även reserverad mot sin syster som han kanske helt omedvetet ser som en förrädare ? Jag tror att han själv ser att han gör galet och att syrran gör rätt men för att ändra sig själv måste han böja på nacken och ta emot hjälp.

Att känna skam och skuld är inte bra för en alkoholist, det skapar ångest som kan leda helt åt helvete. Därför är jag lite rädd för dessa känslor nu på äldre dar och det fast jag har kunskapen om det. Och jag vet ju att det bästa sättet att behandla det är att prata eller, som här, att skriva av mig mina tankar. Typ släppa ut trollen i ljuset. När jag var aktiv så hade jag inte kunskapen eller viljan till förändring, sjukdomen styrde mig helt, och idag är det inget jag kan göra åt det.

Idag har jag ett bra liv och är mäkta förvånad över att min kropp än så länge inte har tagit skada av allt gift jag hällt ner i den. Jag är tacksam för var dag jag får vara frisk och nykter även om jag är usel på att påminna mig det. Jag har än så länge ett helt fritt val att göra vad jag vill med min dag, lite ideellt arbete, lite språkträning, lite resor, besök hos andra, när jag vill gå upp på morgonen....bäst att passa på innan jag återigen blir beroende av andra. Nya minnen och upplevelser hoppas jag blir en källa till förnöjsamhet när jag väl sitter i rullstolen !

Men för att kunna ha det fina livet förutsätter det att jag inte tar det första glaset !!

santorini
Beroende/medberoende

Det är svårt det där. Har inte du varit nykter i många år redan? Hjälper inte det för din son, är han fortfarande orolig? Eller kanske beteendet aldrig går om? Utan hjälp. Det är väldigt många inblandade kring ett beroende. Själv är jag beroende (har varit skulle jag ändå vilja säga). Men också medberoende. Min pappa drack av och till, periodare, i många år. Var nykter de sista 15 åren av sitt liv men ändå sitter min ilska mot honom ännu i, mer eller mindre. Det förstörde vår relation. Ilska över allt han utsatte mamma och mina yngre syskon för. Han var aldrig våldsam bara lallig och full och opålitlig. Trots det, och det är väl ändå ironiskt, blev jag själv alkoholist! Även medberoende till min man som dricker för mycket. Det är verkligen komplicerat och skuldtyngt detta kring missbruk.
Men som du säger Adde, man kan inte gå omkring med skam och skuld, det mår ingen bättre av. Vi är nyktra nu och tiden läker till viss del. Med ökad ålder och mera ledig tid kommer tankarna. Det känns ibland som jag är med i nåt "här har du ditt liv" där tyvärr mest felen jag gjort spelas upp. Som om jag inte gjort nånting rätt, vilket jag vet att jag har! Det är inte lätt att vara människa.

Adde
Vid den

här tiden på året kommer alltid tankarna på det destruktiva liv jag levde som aktiv alkoholist.
Det här datumet hade jag 2 månader och 13 dagar kvar som alkis.......fast jag inte var säker, eller ens tänkte, på det då.

Ju mer jag tänker på hur jag levde då ju mindre fattar jag att jag orkade. Att kroppen höll. Att jag inte blev helknäpp.

Mitt liv bestod i att sova, jobba, dricka i en ständig karusell, utan uppehåll. Ev trötthet söps bort, sömnen var ingen sömn utan en slags medvetslöshet. En evig jakt på systembolag som jag inte varit på för 2 dagar sen....Ibland blev paniken så stor så jag åkte 2-4 mil till annan ort för att handla, känns ju så där smart idag.

Jag hade tidigare haft kontakt med soc om hjälp och möts av total okunnighet om vad alkoholism innebar. Den första soc-kärringen kom med det numera ökända svaret : " Du kan ju inte vara alkoholist ! Du ser ju bra ut, har fina kläder och ett bra jobb." "Och har dessutom en familj och ett hem" !!! Jag hyser fortfarande agg till den nollan. Att hon sen inte hade en susning om hur behandlingshem fungerar var väl kanske inte så konstigt med hennes obefintliga kunskap i övrigt.

Jag hade ju tidigare under sommaren haft kontakt med chefen för stadens egna missbruksenhet och det var ju faktiskt hon som såg till att jag drog igång mitt sökande efter hjälp med sin sammanfattning av läget : " Du är inte alkoholist !! Du har familjeproblem !!! Förbannade ärthjärna !! Hur många liv har hon förstört ???

Idag tycker jag nog att möjligheterna att få hjälp har blivit bättre. Inte i min stad där de fortfarande är på grottstadiet men i andra kommuner, med fler missbruksmottagningar som är öppna för alla och inte minst via nätet som exvis det här forumet ! Så ni som tvekar eller är rädda för att söka hjälp för att ni tror att det är skämmigt så kan jag lova er att de kommer definitivt inte att skratta åt er ! Skämmigheten kommer från gamla tiders åsikt om att det är "svag karaktär" och det är "bara att ta sig i kragen" !!

Idag är sjukdomsbegreppet helt accepterat !

Tyvärr har det kommit in en massa hokus-pokus i form av mediciner bland de som jobbar med missbruk sen Gerhard Larsson släppte sin Missbruksutredning där han förordade "läkemedelsassisterad behandling". Det öppnade dörrarna på vid gavel för läkemedelsindustrin som bara har ett mål : Tjäna pengar !! Jag har aldrig någonsin sett/träffat en beroende som fått en bra nykterhet med hjälp av piller !! Däremot har jag träffat massor som bytt alkoholen mot piller :-( De har blivit tablettberoende istället. Jag har själv använt Antabus och Campral och båda var ju totalt meningslösa. Antabus för att det innebär ett tvång att inte dricka vilket ju är direkt motsatsen till att inte VILJA dricka. Campral kände jag överhuvudtaget inte av alls. Alla andra typer av piller har jag tvärvägrat att ta emot trots en del läkares enträgna tjatande. Och det är jag idag otroligt glad för !! Jag har idag ett rörligt, kanske lite för rörligt ??, känsloliv där jag kan pendla fritt mellan sorg, ilska, glädje och inte minst friheten det medför !!

Nåväl, mina tankar idag som kanske inte betyder så mycket för andra men som är betydelsefulla för mig så jag aldrig glömmer hur det en gång var. Den dag jag tror att jag är frisk så lurar döden runt hörnet. Det finns hopp och möjlighet att ta sig ur missbruket om jag väljer den vägen, beslutet är helt mitt !

Ta hand om er därute nu !!

Dionysa
Bra med reflektioner

Intressant att höra reflektioner från någon som varit med "hela svängen"! Även jag är skeptisk inför pillerindustrin. Kanske, kanske, för vissa personer, i vissa situationer kan det kanske funka. Jag har inte provat. Även jag har hört repliken "du är inte alkoholist, du har andra problem", "du tillhör inte det här gänget" (på Capio Maria), – vilket jag tyckte var skönt att höra. Kanske hade doktorn rätt?! Det hjälpte mig kanske att hitta en annann id än den a-anknutna.
Vad var det som definitivt fick det att vända för dig, – eller var det kanske flera olika faktorer?

Adde
Min

resa fram till nykterheten började redan 10 år innan den totala genomklappningen.
Då sparkade jag mig in på dåvarande TNE i ren desperation över att inte få hjälp nån annanstans. Jag ville ha Antabus och fick efter ett tag när jag hotade med att inte lämna TNE. Knepig sits med facit i handen....Jag fick sen gå till en lokal i city för att få min Antabus i nån månad, utan nån som helst form av samtal eller hjälp, för att sen bara slängas ut och fick ett recept på Antabus och skulle klara mig själv. Lysande "vård"....

Sen var jag i kontakt med beroende"vården" 2 gånger efter det varav en gång då nån socionom körde nån form av KBT med mig ? Vi satt varje fredag i ett helt år och jag väntade hela tiden på nåt avgörande eller djuplodande snack men det kom inte. Men det var skönt att sitta där ett tag :-) Och det var lugnt på hemmafronten då eftersom jag ju "gjorde nåt" åt mitt drickande vilket var viktigast. Vid sista mötet frågade jag henne om hon kunde se nån förbättring hos mig men då blev hon högröd i ansiktet och kom med nån krystad bortförklaring.

Vid ett annat tillfälle fick jag en gammal socionom som inte heller kunde ett smack om alkoholister och mest bara ville prata om sin nära förestående pension i sin stuga på västkusten. Totalt meningslöst.

Att jag började på allvar med att söka hjälp var att jag insåg att hela min livssituation höll på att krascha helt. Och jag fick draghjälp av chefen för beroendemottagningen som jag skrev om tidigare. Hennes urbota korkade svar gjorde mig så förbannad så jag började agera själv. Och jag var pushad av min dåvarande fru som förklarade att det var färdigt om jag inte gjorde nåt åt misären. Jag såg ju hur familj, hus och hela mitt liv stod på kanten till katastrof. Men jag söp ihärdigt in i det sista ! Ända fram till kvällen före den morgonen jag satt mig i bilen och körde till behandlingshemmet, säkert fortfarande påverkad MEN blåste rent när jag kom fram !

Jag hade ju försökt så många gånger med att styra alkoholen med alla sätt som jag nu kan läsa här på forumet och kom ju till en punkt att jag fattade att jag bara måste ta mig bort från den. Det fanns ingen medelväg, jag måste sluta kröka om jag skulle överleva. Och jag hade förmånen att själv välja vilken behandling jag ville ha och dessutom hade jag möjlighet att betala för den själv ! Och idag vet jag att mina egna beslut hjälpte mig till en nykterhet med sinnesro, jag blev inte LOB'ad eller tvingad på nåt sätt.

Och som jag skrivit så många gånger förut : Den första natten på behandlingshemmet sov jag så otroligt skönt ! Jag var hemma, det var över, jag kunde koppla av !!! Jag hade verkligen kapitulerat fullständigt !!

Ett alkisliv i korta drag !!

Anders 48
Tack Adde!

Tack för ytterligare en tänkvärd intressant text. Som alltid!😉

John-Erik
Adde

Viktiga saker som du skriver om. Den totala kapitulationen är väldigt väl beskriven..
Också viktigt att tråden är i forumet " förändra sitt drickande". Många är nog i visshet, efter ett tag
iaf, att det är svårare än man tror att förändra sitt dryckesmönster om man gått över gränsen.
På något sätt hänger man kvar och har hoppet om att kompisen ska kunna vara kvar.
Du kapitulerade och fann ro på behandlingshemmet "jag var hemma". Måste varit obeskrivligt skönt
och jag förstår hur illa du mådde innan. Stark läsning och viktig för oss trevande nybörjare :-)

Ha det gott!

//John

Dionysa
Stark personlighet krävs?

Din styrka, din ilska och beslutsamhet mitt i eländet gjorde att du tog dig vidare, Adde. Lite tur hade du kanske också (och råd med ett behandlingshem?) Men att det ska krävas närmast övermänskliga krafter för att man ska kunna ta sig ur ett missbruk?! Kanske har det hänt en del sedan dess – det här är ju några år sedan – och kanske varierar det från plats till plats. Man får hoppas på det. T.ex. har vi ju detta utmärkta forum som nog gör mycket gott.

Adde
En liten

kommentar om min bilresa till behandlingen :
När jag hade 3 mil kvar så hade polisen en alkoholkontroll där ytterst få visades förbi. Jag tänkte att det är väl själva f-n att jag ska åka fast nu när jag äntligen är på väg mot friheten och förberedde vad jag skulle säga. Som en sann alkis så var ju självklart tanken att jag skulle ljuga och manipulera innan jag insåg det fåniga nu när jag stod på tröskeln till behandlingshemmet. Jag skulle ju självklart säga precis som det är och be dem skjutsa mig de sista 3 milen.
Jag behövde inte oroa mig i förväg ( det känns väl igen !!) , de släppte förbi mig !!!

När det var ca 1 km kvar så kom jag till en avtagsväg och där fanns möjlighet att göra en u-sväng och åka hem igen !! Så sjuk var alltså min alkishjärna så den kom på den ljusa ide'n. Men det var i alla fall den sista sjuka ide'n från min alkishjärna :-))

Dionysa
Behandlingshemmet

Du kanske berättat det förr, minns inte, men skulle gärna vilja veta lite mer om behandlingshemmet du var på, vad de hade för metod och vad som var verkningsfullt för dig!

Adde
Idag

vill jag inte göra reklam för det behandlingshemmet eftersom de gått ifrån det mesta som gäller det som Tolvstegsrörelsen (Minnesotabehandling) bygger på.

Jag kommer ihåg att när jag kom dit så var det först väldigt knepigt att inte få ha kontakt med omvärlden den första veckan annat än i verkliga undantagsfall. Idag är jag väldigt glad för den veckan för jag fick äntligen vila och på riktigt ta hand om mig själv utan störande moment. Vi fick inte se på tv, annat än utvalda dokumentärer om alkoholism, inga tidningar, inga andra böcker än Stora Boken (HEJ !! Alla religiösa.....det handlar inte om det !!) och böcker om alkoholism. Och självklart inga mobiler ! Telefonautomaten i samlingsrummet kostade 19 spänn i minuten att ringa från just för att den skulle användas sparsamt. Vi fick inte gå utanför hemmet utan att ha sällskap den första veckan och första tanken var : Är de rädda för att jag sticka ? Men anledningen var att det hände att folk slog ihop när alla spänningar släppte och det blev eftersök.

Allt handlade om att vända blicken in i mig själv och inte bry mig om vad som hände utanför typ Lev och låt leva !

Idag är jag oändligt glad för den veckan !! Jag tror nästan att jag lärde mig mest då ? Svårt att säga för mina 4 veckor på behandlingen var sannerligen omtumlande. Det som kom att bli mer långsiktig lärdom var alla berättelser från mina medpatienter som monterade ner mina förutfattade åsikter om mig själv, jag var definitivt inte ensam om att ha gjort knepiga saker, gömma, ljuga, manipulera...Jag var som vilken alkis som helst !! Terapeuterna, som själva var beroendepersoner, var raka och ärliga och lotsade oss till självinsikt. Jag märkte ju väldigt snabbt att var jag inte ärlig så såg de igenom mig på nolltid eftersom de själva använt samma argument och tvålade till mig direkt. Efter det så har jag nog aldrig dragit till med en lögn mer, jag hade liksom uppfyllt min kvot av bedrägeri och dessutom är det ju så mycket enklare att komma ihåg vad jag sagt och att det visar min egen person och inte nåt jag gömmer mig bakom.

Att lära mig att vara ärlig är nog det som betytt mest för mig. Efter att levt i en lögn så länge är det en befrielse att veta vem jag är !

Det var inte mycket till råd som gavs, helt enl AA's princip, utan alla pratade om sina egna erfarenheter och hur de gjort för att få ett bra nyktert liv. Den enda gången jag fick råd var när jag skulle åka därifrån, då sa min terapeut : Varje morgon ska du ta ett beslut om att inte dricka oavsett vad som än händer ! (En dag i taget) och så : Lyssna på de som gått före dig (Di Gamle), de har har gjort misstag som du ska lära dig av !

De 2 råden bär jag idag med mig närmast hjärtat.

När jag kom hem gjorde jag som de sa : Gick på AA !! 2-3 ggr i veckan ibland tom 2 ggr per dag. Det fanns så mycket att lära och jag är nyfiken så det underlättade. Vi åkte till olika stormöten/konvent i AA's regi där jag fick andra vinklingar än i hemmagruppen.

En gång i månaden var det efterbehandling och jag såg fram mot den dagen med glädje ! Jag åkte alltid dit på kvällen/eftermiddagen före och åt frukost på avdelningen och det kändes hemtamt och trevligt ! Ibland var det nån som tagit återfall och försvunnit och en gång var det en gök som försökte ljuga om sin nykterhet trots att terapeuten blivit kontaktad av polis och soc-tjänst som hade tagit in han på TNE. Som en sann alkis fortsatte han att ljuga trots att han var överbevisad. Vi såg honom aldrig mer annat än via tidningen då han blivit dömd för kvinnomisshandel :-((

En månad som jag är otroligt glad över ! En investering i mig själv på alla sätt !

Adde
Nu är

gnällgubben på G igen !

Jag visste inte att det tidigare var tillåtet med alkohol hos scouterna !! Och nu ville några törstiga att det skulle bli tillåtet igen. Alkoholindustrin är verkligen stark !! http://www.accentmagasin.se/nykterhet/scouter-rostade-nej-till-alkohol/

Jag var på en föreläsning för ett tag sen där bla folk som ska hjälpa anhöriga/medberoende till ett bättre liv var med. Och som vanligt skiter det sig direkt :-(( De inser ju inte att de förstör familjer med sitt naiva sätt att möta beroende och medberoende på. De kan ju inget om vår manipulation ! Och det som de påstår : Barn i missbruksfamiljer är sååååå svåra att hitta :-(( De har ju ingen som helst kunskap om dessa barn ! "Det är bara att lyssna och vara ödmjuk" Att barn som växt upp i missbruksfamiljer är helt suveräna på att pejla av vem som pratar med dem och svarar på ett sätt som gynnar dem själv har de ingen som helst susning om. Trots att jag varit med i den här "branschen" rätt länge nu så törs jag inte ens försöka med att hjälpa ett barn ur dess situation av den enkla anledningen att jag själv inte har erfarenhet av att växa upp i en missbruksfamilj. Jag kan förstöra mer än jag kan hjälpa.

Förlåt irritationen men ibland måste jag bara få häva ur mig så det inte bygger bo i huvudet.

Adde
Nu är

det den tiden på året som jag önskar att jag slapp.
Förutom det totala köpvansinnet som bryter ut så är det den stabila förträngningen om som vad sker i missbruksfamiljer och alla som far extra illa under denna låååånga helg. Förutom vi alkisar som är tvingade att bryta vanans makt och planera för många dagar som bolaget är stängt på (för ni känner väl igen vad som händer om vi lägger upp ett lager som ska räcka i 3 dagar ? Inte fan spar vi på det inte !! ) och som blir så bakis så bara åsynen av oss sprider vanmakt och avsky hos resten av familjen.

Julglädje ? Jotjena ! Möjligen i flaskan så länge den nu räcker men för resten av omgivningen då ?? 1a advent ? Visst.....lite glögg såklart...att min nästan var genomskinlig av tillsatt sprit tänkte ju ingen på....mmmm...så god glöggen är..

Jag är ensam på julen av den enkla anledningen att jag valt det själv och att ingen annan vill/kan/törs bryta traditionen. MEN.....nu ser jag till min glädje att det blir fler och fler organisationer som erbjuder firande för ensamstående/hemlösa och fattiga barnfamiljer och som söker volontärer !! I år har jag fixat annat, såg tyvärr det andra lite för sent, men nästa år kommer jag absolut att volontära på en sån tillställning !! Är det inte så julen ska vara ? Givmildhet utan tanke på egen vinning annan än att känna att jag gör gott för en annan människa !! Och dessutom garanterat nyktert !! Och garanterat kul att få se folk slappna av i en omgivning som inte bråkar eller dömer !

För första gången på år och dag kan jag se en jul som även jag kan vara med på ett hörn på. Men till nästa år kanske det är nerlagt ???

En gåta som jag funderat på länge är hur jag i det gamla livet lyckades få ekonomin att gå ihop under julen ?? Alkoholen tog ju merparten av mina tillgängliga pengar men sen var jag ju tvungen att köpa julklappar också ?! Hur i hela världen fick jag det att gå ihop ???
Prio 1 var ju självklart alkoholen sen fick familjen dela på det som blev över... Vilket tragiskt liv.

Idag är jag oändligt glad för att jag valt ett nyktert liv. Ja, VALT, för att ingen förbjuder mig att dricka idag, jag gör mitt eget val. Varje morgon kan jag välja om jag ska dricka idag eller ta ännu en vit dag. Med hjälp av er som skriver här och som påminner mig om hur det en gång var och hur det kan bli om jag inte påminner mig så lägger jag dag till dag och får tack vare det ett bra, nyktert, liv.

Häng på, ni därute, och gör detta till er första nyktra jul !! Ovant ? Javisst ! Men så stolta ni kommer att känna er !! Och ni kommer kunna ta en extra skinkmacka utan att magen gör uppror !!

Sköt om er !!

Luddrigt
Så många bra tankar

Du skriver verkligen bra. Den här julen tänker jag fira vit för första gången på många år. Frestelserna kommer bli många men jag har valt att ta hjälp av Antabus så att jag inte ens behöver fundera på om jag ska vara nykter eller inte. Kämpa på och ha det så bra!

Nurture
Nykter jul

Gjorde min första nyktra jul förra året och krävde från exmannen ( vi firar hos mej alla 4 för barnens skull ) skulle vara nykter.

Barnen var så glada och lugna. Jag hakade på ett jättefint arrangemang av IOGT-NTO som heter Vit Jul - kolla in deras sajt som även tipsar om volontärarbete. Kolla även med Frälsis som ordnar soppkök och julbord etc för uteliggare och ensamma. Även ’Vid din sida’ och Stadsmissionen hjälper utslagna.

Självklart kör vi en Vit Jul i år igen, och stöttar nykterhetsrörelsen. För mej och för barnen.

💚

Adde
Med

hänvisning till mitt inlägg här ovanför : https://www.aftonbladet.se/matdryck/a/yvwd82/systembolaget-stanger--fyra...

Bolaget stänger alltså FYRA dagar !! Jag tror att jag, för att påminna mig, ska åka och kolla på en parkering utanför bolaget och se stressen hos de som är törstiga.....Jag har ju varit i den situationen själv, men som sagt, påminnelse skadar aldrig.

nydag2018
Så sjukt

Det är så sjukt att det behövs skrivas en sån artikel. Helt sjukt hur samhällsnormen ser ut när det är något man måste "varna" för, att man inte kan köpa alkohol starkare än 3.5% på fyra dagar.

Jag blir både trött, frustrerad och irriterad.. Man vet fan inte vad man ska säga om detta elände.

Adde
Tack

nydag2018 för ditt sett att se på saken ! Mycket intressant ! Jag har inte ens nuddat vid tanken på att se det så !
Och även det där med 3.5 %......det fanns inte i min värld att sitta och häva mellis för det skulle aldrig räcka till för att uppnå min fyllegrad på den tiden. Vad jag kommer ihåg så retade det bara upp suget så det blev outhärdligt och jag var tvungen att ha starkare grejer. Bättre då att låta bli och invänta öppningsdagen.....

Adde
Minnen.....

den 2a december var det 35 år sedan musikvideon Thriller med Michael Jackson spelades in.
På den tiden var jag i mitt "bästa" stadie av min alkoholism :-O Tyckte att jag dansade helt i klass med Michael och var bara lindrigt bakis dagen efter. Livet lekte och det mesta var kanon !

Sen gick det långsamt men säkert utför. Jag kollade hur mycket jag drack med hjälp av nån liten grej (kommer inte ihåg vad den hette ? ) som Bolaget delade ut och i bästa alkisanda så censurerade jag bort lite av det jag hällde i mig och, vips, så var resultatet ganska bra. Jag provade att hålla upp ett tag och det gick ju fint för jag visste ju att det var en bestämd tid och att jag efter den tiden skulle få dricka lite igen. Det tog några år innan jag såg att den tiden jag höll uppe, den drack jag igen när jag väl startade igen. Ett märkligt fenomen som de allra flesta alkisar blir varse när de börjar dricka efter ett uppehåll.
Jag provade att dricka "finsprit", bara fredag-lördag....jaja..kanske lite på onsdagar..., inte ensam, inte hemma, bara öl, bara vin...Kort sagt alla sätt som beskrivs i andra trådar här på forumet. Inget hjälpte.

Jag dansade inte längre som en gud, jag blev svårt bakis, började med återställare.....efter ett tag började händerna darra ( klassiska testet : håll händerna framför er med handflatorna upp och be nån lägga ett A4 på var hand. Inte kul) och det värsta var att jag förlorade styrningen i en fot och liksom klampade fram. Hela kroppen protesterade våldsamt. Men ändå fortsatte jag ! Och jag ökade intaget ! Jag var totalfast i sjukdomen.
Tramset med att dricka kontrollerat, som vissa förespråkare gör gällande fungerar, är så mycket fel det kan bli. De har inte susning om hur jag, alkoholisten, fungerar ! De är ju inte alls medvetna om att jag som aktiv alkoholist är manipulativ så jag levererar de svar de förväntar sig för att få lugn och ro runt mig. Än idag har jag förmågan att ljuga vem som helst under bordet men undviker i det längsta att göra det av den enkla anledningen att jag inte mår bra av det. Idag är sanningen det enklaste och skönaste jag kan tänka mig att leva i. Jag har ljugit färdigt i mitt liv.

Idag mår jag så bra jag kan med tanke på hur jag misshandlat min kropp. Ålderskrämpor javisst, div förslitningar javisst .......MEN jag lever och är nykter !
Jag är glad att jag sluppit så lindrigt undan !

Dionysa
Tack, Adde!

Måste bara skriva under på allt du säger! Så igenkännbart, så sant, så bra uttryckt!! Och du har fått livet åter!

Ellan
Att

ljuga någon under bordet var jag en mästare på. Det var vad jag trodde i alla fall. Och det första jag sa till min terapeut när jag åkte till Skåne var att jag är en mästare på att manipulera allt och alla.
Det är en sådan befrielse att leva i sanningen och skönt att läsa dina friska ord.
Tack!🙏

Vinäger
"Jag ljuger så bra"

Det var Linda Bengtzing som sjöng så, men vi är många som blivit proffs på det. Konstigt nog nästan bara vad gäller alkoholen, i alla fall för mig. Annars är jag nästan överdrivet ärlig och hatar falskhet. Konstigt att ett beroende kan få någon att gå helt emot sina egna värderingar, men tyvärr är det ju en del av sjukdomen.

Tack för att du delar med dig av din erfarenhet.

Adde
Kollade

på återblicken på Musikhjälpen, ett program som jag slaviskt följer varje år ! Och som ger en sån hööööög mobilräkning varje gång ! Och jag hänger på varje mobilflash bara för att känna att jag är "en i gänget" liksom i det här forumet.
Och kommer att tänka på att när jag var aktiv fanns ingen som helst plats att tänka på andra och hur de har det ! Nu är det skillnad på alla plan ! Lättrörd och gråter ofta när jag tittar på Musikhjälpen och ser alla människor som vill så väl ! Tareq T som själv låter tårarna rinna när han blir överväldigad...jajösses ! Rikard Söderberg som kommer av sig när han märker uppslutningen på torget, https://www.youtube.com/watch?reload=9&v=dCOUemeLx3U !! Jag har varit på plats på ett torg i Sverige när det sändes och den stämningen slår alla fyllor jag haft !!
Jag upplevde, och lärde mig !!, massor när jag besökte Mänskliga Rättighetsdagarna på Stockholmsmässan för några veckor sen och där fanns många utställare som får ta hand om effekterna av alkoholproblemen. Inte kul, men nyttigt, att höra deras berättelser om alkoholens biverkningar.
På så många sätt blir jag påmind om hur bra jag idag har det som kan välja själv hur mitt liv ska se ut ! Och jag kan känna med/för andra som har det tufft, det var absolut ingen självklarhet tidigare. Livet ändras på så många plan i nykterheten som jag aldrig någonsin kunde tänka mig.....och bara till det bättre.
Och allt beror på att jag inte tar det första glaset !

Rosette
Tack Adde!

Du delar med dig av hur det är nu- när du lever enligt det du vill med alkoholen. Berättar om detaljer om vad som påminner dig om den förändring du gjort och hur du behåller det sätt du vill leva på. Det låter som det ger dig mening och när du berättar det här, lite som en påminnelse till dig själv och samtidigt som du sprider god energi och hopp om att det kan bli annorlunda även för andra. Tack!

Sidor