Jag har haft ett knepigt förhållande till alkohol under en lång tid. I dag är jag 37 och har ett på alla sätt "lyckat" liv med man och barn och villa och chefsjobb och härliga semestrar.
Innan jag träffade min man var jag verkligen på väg utför. Jag var ute och hårdfestade 5-6 dagar i veckan med minnesluckor och ångest, men lyckades på något sätt kombinera det med att springa långa rundor och klara jobbet. Sedan träffade jag min man, som alltid har haft ett motsatt förhållande till alkohol. Han har aldrig tyckt om att bli berusad, och tycker om att ha kontroll. Han hade ett allvarligt prat med mig om min konsumtion, och jag drog ner betydligt.
Men de senaste åren har allt gått utför igen. Jobbet har varit otroligt stressigt, och jag har ångestreducerat genom vin. Jag fick till och med med min man i vardagsdrickandet. "Ett glas vin till maten är ju bara nyttigt", liksom. Det kändes kontinentalt och tjusigt. Men det blev liksom inte ett glas vin för mig. Utan kanske tre, stora, varje dag. Eller mer.
Och på helgerna två starka drinkar först.
Middagar med kompisar ännu mer.
Och på fester ännu, ännu mer. Med minnesluckor, spyor och ångest dagen efter.
Under två-tre år har jag försökt dra ner. Jag har fattat att jag har ett beroende, eftersom jag inte klarar många dagar i sträck utan att dricka. En kväll utan vin känns så otroligt tråkig!
Jag är en glad och öppen person som i grund och botten är blyg och osäker. Jag maskerar det genom att vara en som hörs och syns, och känner att många "räknar med mig" när det kommer till fest. Jag känner ett ansvar att se till att det blir kul, och så bjuder jag till. Alldeles för mycket.
Är så trött på det nu. Känner att jag gör bort mig, mår dåligt och förkortar livet.
Nu vill jag inte ha det såhär längre.
Men hur ska jag klara det? Jag får panik när jag tänker på framtida semestrar, restaurangmiddagar och nyårsaftnar om jag inte kan ta en drink/ett glas vin/skåla i champagne. Det låter urtrist!
Vågar inte säga till min man att jag ska sluta, för han har hört det förr och jag är rädd att göra honom besviken igen.
Nu vill jag klara det, själv, utan att prata om det - istället bara göra det.

OJ. Vad länge sedan jag var här inne. Har tänkt flera gånger att jag "ska" och "borde" gå in, men det är som att ju längre tid det går, desto svårare blir det. Lättare att bara låta bli.
Det har gått både bra och dåligt för mig.
BRA: jag har inte har "trillat dit" big time igen. Jag håller mig tyyyyyp till reglerna: har inte druckit mig full, har inte spårat ur, har inte börjat vardagsdricka och har inte druckit någon sprit. Och jag har sovit ganska bra. Och yogat!
Men DÅLIGT: jag har inte hållit mig till allt det jag hade lovat mig själv.
På resan jag var på för några veckor sedan "lät" jag mig själv dricka varje dag. Inga stora mängder, men vin till middagen. Som mest kanske runt fyra, fem glas under en kväll. Betydligt mer än mina tillåtna 2-3, alltså. När jag kom hem blev det lättare att slira på andra regler. Jag har låtit mig själv dricka ett par gånger även när jag har haft någonting speciellt mitt i veckan: middag ute med vänner t ex. Då skulle jag ju ha hoppat över en av mina tillåtna drickdagar på helgen, men det har jag inte gjort. Så då har det blivit tre kvällar de veckorna istället för två.
Och de sista helgerna har det snarare blivit 3-4 glas på fredagarna och lördagarna än mina tillåtna 2-3.
Slippery slope!
Jag är glad över att det ändå har gått såpass bra som det har. Jag behöver liksom vara glad över framstegen och inte bara piska mig själv för det jag har misslyckats med. Tänker jag på hur mycket mindre alkoholmängd jag har fått i mig under den här hösten jämfört med tidigare år så är det ju ett otroligt framsteg. Men jag behöver verkligen vakta mig själv, för jag vill inte tillbaka till mitt tidigare drickande.
Så nu: tillbaka upp på spåret igen. Två kvällar i veckan, 2-3 glas vin max. Inga undantag. Och in här och skriva. Betydligt oftare!
Kram på er Vinäger och Jasmine, tack för att ni bryr er! <3

Att det blivit så mycket mindre! Fortsätt vara vaksam så du inte får upp farten. Lätt hänt att det blir på känn och sen mer och mer.
Men huvudsaken är ju att det känns bra.

Helt sant, IronWill. Det är lätt att gränserna flyttas lite, lite och så plötsligt är man tillbaka i gamla hjulspår igen. Där tänker jag inte hamna!
Nu har jag ett par veckor framför mig med det som många kanske brottas med i december? Julfest med jobbet, middagar, glögg-grejer och trevligheter. För mig blir julfest den stora utmaningen. På sådana tillställningar har jag låtit mig själv spåra ur tidigare, men det ska INTE hända den här gången. Då gäller det verkligen att se upp, pausa, dricka vatten och låta andra stå för den där "roligheten" jag alltid på något sätt får för mig att man behöver alkohol för.

”Att låta dig själv spåra ur”nykter. Kan var ett kul experiment. Släpp lite hämningar och ta ut svängarna lite mer.
Jag har haft lite lättare för det i sammanhang när de runt om kring varit fulla.

Roligt. Spontant känner jag DET SKULLE JAG ALDRIG VÅGA, men det kanske jag skulle?
Tror att de flesta uppfattar mig som en person som är rolig och oblyg, men mycket av det är fasad. Jag är egentligen ganska introvert och behöver liksom ladda energi ensam. Det tar på krafterna för mig att umgås med människor. Samtidigt känner jag det där ansvaret att se till så att alla har kul, att hålla låda och vara festlig. Tror inte att någon skulle kunna ana att jag är så blyg som jag egentligen är. Och det är nog lite därför jag dricker också - för att slappna av, släppa på hämningar och bli någon annan. Trots att denna andra är den jag har problem med när jag vaknar dagen efter med ångest.
Men ja, kanske ska jag försöka spåra ur nykter - det vore spännande. Haha!

Ikväll var jag väldigt sugen på vin. Det brukar jag inte vara på vardagar längre, för det har blivit så himla off limits för mig. Jag tänker liksom inte ens på det. Men idag! Skulle gärna ha sköljt ner maten med ett glas kall Chardonnay. Har varit en stressig dag på jobbet, har sovit mindre än jag hade behövt och känner någon sorts begynnande förkylning i kroppen. Vill bara bädda ner mig själv i soffan och ÖMKA. Men det gör jag inte. Så klart. Sysslar inte med sånt.
Och hur skulle det se ut, när jag äntligen är tillbaka här och skriver av mig så trillar jag dit på direkten? Neee. Det går inte för sig.

Fattar knappt vad som händer själv, men idag, plötsligt, drack jag vin. En vanlig torsdag, hemma. Ingenting att skylla på förutom att jag var ensam hemma och hade god mat som behövde gott sällskap i form av vin. Och det är ju nästan fredag.
Typ så gick tankarna när jag bestämde mig för att göra ett undantag och FÖR FÖRSTA GÅNGEN SEN I SOMRAS dricka vin på en vardag hemma. Tänkte att jag skulle ta ett litet glas, men så var flaskan nästan tom, inget att spara på, så glaset blev ganska stort. Och när det glaset var slut öppnade jag en till flaska. Tog ett normalt glas ur den. Drack upp det och fyllde på med ett litet till.
Så nästan tre glas blev det totalt.
First you take a drink, then the drink takes a drink, then the drink taket you.
Nu känns det dåligt och onödigt.
Vad fan.
Varför? Och varför just NU när jag äntligen har börjat skriva här inne igen? Borde det inte fungera tvärtom?
Deppigt.
Klarar jag inte av att vara ensam och hålla mig nykter, är det det som är problemet? I vanliga fall är ju Herr Knaskatt här och då dricker jag inte.
Fan.
?

Femina

Det är det som är så lurigt med A. Ibland vet man inte ens varför? Kanske någon känsla som kom och du var inte förberedd. Vips så trillar man dit! Idag är en ny dag med nya beslut.

Huskatten

Min man hamnade på sjukhus vid två tillfällen nu i höst. Nu senast över en helg (akut tarmvred med operation). Och hux flux satt jag där i min ensamhet och rotade fram hans kvarlämnade starköl (han dricker - har alkoholproblem - jag är nykter sedan vi flyttade ihop för tre år sedan). En öl en fredag. Jodå. Men naturligtvis var jag tvungen att köpa med mig en flaska vin innan jag hälsade på honom på sjukhuset på lördagen, för att kunna sitta där i min ensamhet och tystnaden på kvällen med ett par glas. Varför? Här och nu när han är hemma igen har jag inte så mycket som ett minsta lilla sug eller längtan eller ens tankar på ...

Min nykterhet är alltså villkorad till hans närvaro. I vilken jag kan plocka bort tomflaskor, eller hela ölburkar utan den minsta längtan för egen del. Knepigt. För man vill ju känna sig trygg i det här valet att låta bli att dricka även om man är för sig själv?

Suck.

Många möjliga svar.
1. Ensamheten gör att humöret och motståndskraften sjunker. ”Kan lika gärna dricka”.
2. Övervakaren (aktiv eller passiv) är borta. Vilket kan innebära att ni slutat mycket på grund av omvärldens syn på saken och inte riktigt integrerat det som era egna skäl. Jag känner igen det i så fall. Jag har många år av den typen av problem.
3. I Huskattens fall så kanske du är stark för din mans skull, genom att inte dricka själv så påverkar det hans alkoholim positivt? Men utan honom faller det skälet bort?

Kan vara kombinationer av dem också. Jag hade slappare spärrar när min fru inte var hemma. Inte för att jag brydde mig jättemycket om hon såg att jag drack (för jag hade inget problem och hon var en passiv övervakare) men det var betydligt lättare att hamna där och dricka mer om hon var borta.
Ta nya tag och analysera vad som hände och försök hitta någon alternativ strategi. Kanske ha alkoholfritt hemma eller godis vid de tillfällena. Tänk extra aktivt att idag ska jag vara själv och vara nykter. Kommer ibland som en käftsmäll när jag är ensam hemma tex. att jag skulle kunna dricka idag och ingen skulle få reda på det. Stark känsla som nästan är ohanterlig. Tror bara att jag lyckats komma igenom dem för att jag vet att det bara drabbar mig. Det är jag som får lida mest om jag dricker. Så den som bryr sig allra mest ser allt man gör.

Så bra svar, tack allihop för pepp och support.
Och ja, det är knepigt. Att jag har skurit ner så mycket på mitt drickande är väldigt starkt kopplat till Herr Knaskatt eftersom han inte gillar när jag dricker. Eller, dricka är ok, men inte bli full eller förlora kontrollen.
Så ja.
Men jag ska helt klart fundera mer över saken. Och skriva mer om det när jag har tid.
Upp på hästen igen.

I morgon är det julfest med jobbet.
Förra året blev jag full och gjorde bort mig. Ångesten! Kan fortfarande få såna obehagskänslor när jag tänker på det.
I morgon SKA jag hålla mig till mina tre glas. Och dricka vatten. Jag måste bevisa för mig själv att jag klarar det, annars kan jag faktiskt inte dricka alls i fortsättningen. Så enkelt är det.
Men också så svårt. För jag känner den där FESTPEPPEN inför i morgon. Den lilla jävulen inuti. Måste, måste, måste tygla den i morgon.
Ska spela hela filmen och tänka på förra året.
Håll tummarna för mig!

I morgon är det julfest med jobbet.
Förra året blev jag full och gjorde bort mig. Ångesten! Kan fortfarande få såna obehagskänslor när jag tänker på det.
I morgon SKA jag hålla mig till mina tre glas. Och dricka vatten. Jag måste bevisa för mig själv att jag klarar det, annars kan jag faktiskt inte dricka alls i fortsättningen. Så enkelt är det.
Men också så svårt. För jag känner den där FESTPEPPEN inför i morgon. Den lilla jävulen inuti. Måste, måste, måste tygla den i morgon.
Ska spela hela filmen och tänka på förra året.
Håll tummarna för mig!

Hej knaskatten! Känner igen mig själv i din historia! Framför allt dem biten med dålig självkänsla som man försöker maskera med alkohol för att orka hålla masken uppe. Är också utåt sett en glad och utåtriktad person men tittar jag djupt in är jag mer en introvert person. Jag hAr ett ”lyckat” liv med bra jobb, man och två barn. Tränar regelbundet och är eg mån om både hälsa och utseende. Rimmar illa med vinpimlande! Mitt problem är inte att jag dricker dagligen men när jag väl tagit ett glas vin vill jag gärna ha fler! Och det slutar med att jag sommar i soffan, blir osams med maken eller så minns jag inte hur kvällen slutade ☹️ Och dagarna efter har jag en krypande obehaglig ångest! Jag slår ner på mig själv och känner mig ännu mer misslyckad. En dålig spiral! Är nu inne på min 11 dag som nykter och har inte satt nåt stoppdatum. Jag brottas med tankar som sorg över att kanske aldrig mer få dricka vin till att jag ifrågasätter varför man ens ska behöva det!! Julmust är förbaskat gott :) lycka till och ta en dag i taget-
Vi hjälps åt!

Hemma från julfesten, och jag lyckades med det jag ville. Drack tre glas vin under kvällen, varvade med vatten och hade trevligt! Känns så himla bra och skönt. Hurra!
Såg hur vissa runtomkring drack på och blev fulla, och hur andra - precis som jag - höll igen och tig det måttligt. Skönt att vara på det rätta laget den här gången.

Bildenjagvillvara77 tack för att du kommenterar. Känner verkligen igen dina tankar och pendlandet. Så bra att vara på dag 11! Fortsätt så.

... har haft en helg med för mycket alkohol. Ingen katastrof, men har återigen druckit mer än mina tillåtna glas, igår på en middag med vänner. Har varit SÅ trött idag. Usch. Ska gå och lägga mig snart för att försöka få tillbaka energin. Nu är det nyktert som gäller, minst fram till fredag, och då är det max två glas vin och inget mer. Så!

Japp, inget att rapportera här. Det är vardag, jag dricker inte. Så enkelt (och svårt!) är det.
Skulle egentligen ha träffat några vänner på AW idag, men kände att det bara skulle bli en situation där jag lockades göra ”ett undantag”, och det har blivit för många sådana på sista tiden.
Ingen alkohol förrän tidigast fredag.
Så jag sa att jag inte hann - och det är ganska sant. Har mycket på jobbet nu (förutom all vanlig julstress...), och det gör att jag sover för lite, har slutat träna och äter sämre. Inte bra! Men huvudsaken är ändå att jag avstår alkoholen. Det andra får jag ta itu med sen.

anonym23733

Kunde varit jag som skrev det där! Hejja dig!

Sen jag skrev sist har det gått mest bra, men lite dåligt.
Det dåliga först: jag drack faktiskt lite vin på en förbjuden dag. I torsdags. Det blev typ 1/3 glas vin till middagen, helt onödigt men väldigt gott. Med Herr Knaskatt som var den som fick välja och höll i taktpinnen. Men det var inte hans fel, för det var jag själv som hällde ner det i kakhålet.
Bra: jag har hållit mig till mina regler i helgen. Tagit det lugnt och försiktigt och varvat med vatten och hållit mig till 2-3 glas.

Kollade på 36 dagar som hemlös (eller vad den heter) på SVT och fick sådan avsmak. Alkohol är verkligen ett gift. Fy vad det förstör människors liv.

AnnaA, kul att du läser och kommenterar! Känner ofta att jag är ganska ensam härinne med mina rapporter som mest är för mig själv. ?

Men har inte så mycket att tillägga :)
Du har valt en annan väg än jag och din funkar inte för mig så jag vet inte riktigt om jag har något smart att komma med. Men läser för att se hur det går. Kämpa på.