jag är en kille på 25 år från en större stad i södra Sverige. Som nu efter ett par år verkligen insett att jag verkligen har problem med alkoholen.

Kan till en början skriva hur det hela började, jag var 18 år, och som många andra i den åldern så gillar man att festa vilket jag gjorde mycket och ofta. Under perioden jag var 18-19 år drack jag endast på helgerna, det hela ändrades när jag var runt 20 och man drack en öl på kvällen för att det vart gott för att sedan leda till 8 starköl för att bli full. Men vid den här tiden bodde jag med mina föräldrar som kom på mig att jag drack på vardagar, jag var tvungen att sluta och åter igen drack jag endast på helger.

Jag drack varje helg och tyckte inte att jag hade några problem med alkohol. Alltid fullast på fest, drack alltid störst mängder i ett umgänge där alla utomstående tycker att vi var ett gäng alkoholister. När jag fyllde 24 köpte jag mig en egen lägenhet, det här var sen sommar 2016. Och det är här det börjar eskalera.

Vintern 2016-2017 drack jag i stort sett nästan varje dag, en vardag dricker jag ca 10-12 starköl. På en fredag-lördag ca 70cl stark sprit innan utgång. Lugnade ner mig i mars då jag träffade den finaste människan jag någonsin träffat, min flickvän eller nu är det nog ex flickvän.

Vi har haft det bra och jag har hållit mitt drickande för det mesta till helger men även vardagar om jag inte var med henne. Hon har försökt på ett snyggt sett prata med mig om att jag dricker för mycket, jag har inte ens förstått det för ens nu när jag står här, nykter utan flickvän och verkligen fått tänka vad jag gjort för fel. Jag har alltså supit bort mitt förhållande. Och inte bara det, en jäkla massa pengar, jag har förträngt att jag har problem men nu insett dom. Får bara en sån jäkla ångest över vad alkoholen har kostar mig. Både känslomässigt och ekonomiskt, jag har ett bra jobb och helt okej med pengar men räknade snabbt på att mitt drickande senaste året har kostat någonstans mellan 170-190 tkr. Vilket är sjukt mycket pengar.

Jag har varit singel i fem veckor, nykter i fem dagar och det är inte för att jag vill utan för att jag är på semester med mina föräldrar och helt enkelt inte kan dricka (så mycket som jag vill).

Hur gör man? Jag mår skit har ett brutalt sug efter alkohol, och kommer troligtvis dricka när jag kommer hem igen på söndag. Jag har förlorar det jag älskar mest i mitt liv och det känns hemskt.

Ursäkts om det är rörigt, var tvungen att skriva av mig lite.

En alkoholists…

Förstår att det är tufft. Du är i gott sällskap här <3

Får jag fråga, som någon annan frågade mig. Vet du varför du dricker? Det kan vara bra att ta en tankeställare och reda ut för sig själv vad orsaken egentligen är för att kunna ta sig förbi det. Kram

Janedoe0

Det första steget på vägen är ju att överhuvudtaget tänka tanken att sitt egna alkoholintag är problematiskt. Du skriver här för stöd och pepp, alltså har du letat upp den här sidan och ifrågasatt ditt drickande, redan nu har du gjort framsteg och börjat leta efter information!

Nu är det en dag i taget som gäller. Jag är ungefär lika gammal som dig och jag tänker såhär "desto tidigare, desto bättre".. Det tankesättet har hjälpt mig jätte mycket! Att vända nu innan det blir för tungt liksom..

För min egen del så längtar jag inte efter alkoholen men när jag väl dricker så blir jag helt knäpp. Så jag vet inte riktigt hur man står emot suget.. Men när jag får tankar Som "Jag kan ta ETT glas" i triggande situatiomer så går jag ofta in på den här sidan och läser, skriver och påminner mig själv om varför jag vill leva nyktert.

Om du gillar att träna, träna. Gillar du god mat, laga god mat! Jag gör mycket sånt ta-hand-om-sig-själv på olika sätt får att må bra.

Kram

hit Daniel! Ha finns många kloka människor som du kan söka stöd hos om du vill göra en förändring. Hoppas du fortsätter skriva här!

Ville också säga att jag ändrade ditt namn och tog bort ditt efternamn då vi vill värna om anonymiteten på forumet. Hoppas det är ok för dig?!?

Varma hälsningar
/Carina
Alkohollinjen & Anhörigstödet

Daniel_25

Varför jag började dricka "för mycket" från början var nog för att jag helt enkelt gillade att vara full, och egentligen fanns det nog ingen bakomliggande anledning. Men nu senaste året är det mycket pga ett ganska så stressigt jobb med hårda krav på prestation, det blev för mig ett fungerande sett att varva ner och kunna slappna av. Även fast det är helt fel sett att hantera stress så var det väldigt enkelt. Men allt eftersom så blev det mer ett beroende, jag kan gå runt på jobbet och längta efter att komma hem och dricka starköl. Vill även tillägga att min alkoholkonsumtion inte påverkat mitt jobb men det kommer troligtvis göra det om jag fortsätter.

Jag har nu under semestern druckit "normalt" och endast blivit salongsberusad, idag är jag helt nykter och har väldigt lustig känsla, känner oro och har ångest. Tänker mycket på min ex flickvän och saknar henne väldigt mycket. Hon är det enda som kunnat få mig att varva ner efter en stressig dag på jobbet utan att dricka alkohol. Har pratat med henne och hon är villig att ge mig en ny chans om jag visar att jag kan sluta dricka. Det är väldigt bra för motivationen och jag ska göra allt för att vara nykter.

Helt ok att ändra mitt användar namn, tänkte nog inte ens på just det när jag gjorde min profil!

Daniel_25

Varför jag började dricka "för mycket" från början var nog för att jag helt enkelt gillade att vara full, och egentligen fanns det nog ingen bakomliggande anledning. Men nu senaste året är det mycket pga ett ganska så stressigt jobb med hårda krav på prestation, det blev för mig ett fungerande sett att varva ner och kunna slappna av. Även fast det är helt fel sett att hantera stress så var det väldigt enkelt. Men allt eftersom så blev det mer ett beroende, jag kan gå runt på jobbet och längta efter att komma hem och dricka starköl. Vill även tillägga att min alkoholkonsumtion inte påverkat mitt jobb men det kommer troligtvis göra det om jag fortsätter.

Jag har nu under semestern druckit "normalt" och endast blivit salongsberusad, idag är jag helt nykter och har väldigt lustig känsla, känner oro och har ångest. Tänker mycket på min ex flickvän och saknar henne väldigt mycket. Hon är det enda som kunnat få mig att varva ner efter en stressig dag på jobbet utan att dricka alkohol. Har pratat med henne och hon är villig att ge mig en ny chans om jag visar att jag kan sluta dricka. Det är väldigt bra för motivationen och jag ska göra allt för att vara nykter.

Helt ok att ändra mitt användar namn, tänkte nog inte ens på just det när jag gjorde min profil!

Daniel_25

Varför jag började dricka "för mycket" från början var nog för att jag helt enkelt gillade att vara full, och egentligen fanns det nog ingen bakomliggande anledning. Men nu senaste året är det mycket pga ett ganska så stressigt jobb med hårda krav på prestation, det blev för mig ett fungerande sett att varva ner och kunna slappna av. Även fast det är helt fel sett att hantera stress så var det väldigt enkelt. Men allt eftersom så blev det mer ett beroende, jag kan gå runt på jobbet och längta efter att komma hem och dricka starköl. Vill även tillägga att min alkoholkonsumtion inte påverkat mitt jobb men det kommer troligtvis göra det om jag fortsätter.

Jag har nu under semestern druckit "normalt" och endast blivit salongsberusad, idag är jag helt nykter och har väldigt lustig känsla, känner oro och har ångest. Tänker mycket på min ex flickvän och saknar henne väldigt mycket. Hon är det enda som kunnat få mig att varva ner efter en stressig dag på jobbet utan att dricka alkohol. Har pratat med henne och hon är villig att ge mig en ny chans om jag visar att jag kan sluta dricka. Det är väldigt bra för motivationen och jag ska göra allt för att vara nykter.

Helt ok att ändra mitt användar namn, tänkte nog inte ens på just det när jag gjorde min profil!

Janedoe0

1+ på det Miss Mary Poppins skriver. Viljan att bli nykter måste komma inifrån dig själv också <3 Jätte bra att du har motivation och stöd i form av din flickvän men försök se det positiva med nykterheten på sikt. Hur nykterheten kommer gynna enbart dig. Vissa saker måste vi göra för oss själva även om det är ett plus i kanten att den genererar en massvis med andra bra saker också!

Jag tror det kommer gå jätte bra. Om du är redo finns det ju professionell hjälp att få också. Det behöver inte vara så dramatiskt (som jag faktiskt trodde det skulle vara till en början). Men det är skönt att prata med någon.

Daniel_25

Vill skriva av mig och antar att det här är rätt forum att vända sig till, stöd och någon man faktiskt inte känner som ändå bryr sig lite är något jag tycker är väldigt fint!

Men tyvärr ingen vidare framgång för min del, dricker mer än någonsin. Spritflaskan kommer ofta fram även på vardagar. Helgerna består av en konstant fylla från fredag till söndag kväll. Har även börjar dricka lite på morgonen för att orka gå till jobbet, detta handlar om 3-4 öl för att komma i balans efter gårdagens drickande.

Har varit hos doktorn, har fått medecin mot ångest och även mitt alkoholsug, skulle faktiskt säga att inget hjälper. Dricker jag inte kan jag inte sova. Och ligga vaken en hel natt är för mig så mycket ångest och tanken på det får mig att vilja dricka. Även den ständiga känslan där man inte riktigt vet vart man ska ta vägen är väldigt obehagligt.

Även fast jag dricker innan jobbet så har jag en nöjd chef. Ingen vet något, inte mina närmsta vänner inte mi famil inte min chef. Ingen vet hur mycket jag dricker.

Jag har faktiskt ingen plan på att sluta, nu har jag känslan av att jah mår bättre av att dicka än att låta bli.

Återigen rörigt,

Tess45

Det du gör just nu är jävligt farligt.
Jag använder begreppet "death spinn".
Det är en karusell av drickande dygnet runt.
Jag har själv varit passagerare i den karusellen där det första man gör på morgonen är att ta en öl, eller fyra, för att inte bli sjuk.
Eller för att bli "normal".
Den här processen är dödlig med dödligt höga halter av alkohol.

Lägg in dig på avgiftning, nu!
För att bli nykter så måste psyket fungera och trust me, alkohol är inte svaret.
Alkohol är den bästa av vänner som dessvärre tar livet ifrån oss.

Kom igen nu!

Halihalo

Hur har förmiddagen funkar ? Hur ser kvällen ut ?

Daniel_25

Tror faktiskt att jag är väldigt nära botten, dricker i stort sett hela tiden. Vardagarna är värst då jag alltid är själv, helgerna är jag med kompisar som också gillar att festa/dricka.

Har fått påpekat att jag dricker för mycket, men skämtar helst bort det. Idag har jag druckit 8 50cl starköl, börjar bli berusad men känner inte att det är tillräckligt. Kommer nog blanda upp en Grogg. Gråter kollar tv och lyssnar på musik. Mitt ex har träffat en ny, det hjälper verkligen inte för mig och mitt drickande. Men kan verkligen inte skylla på henne, hon försökte verkligen.

Anxiete

Jag har två söner i din ålder och min första tanke när jag läste din tråd var: Finns det någon i din familj du kan ta hjälp av? Jag vet ju inte din familjesituation men jag vet att om någon av mina söner varit i din sits så hade jag blivit sååå glad om de bad om mitt stöd ! Du ska inte må så här, snälla , sök hjälp .... för DIN skull

Mags

Sök hjälp nu! Innan din kropp inte orkar mer, innan du blivit av med jobb och bostad. För tro mig, den här sjukdomen förvärras snabbt när man väl är inne ”i snurren”. Sök hjälp nu - du kan ha ett fantastiskt liv framför dig!

Instämmer med Mags och Anxiete, sök hjälp för att inte hamna i en akut delirium tremens!
Din kropp och ditt hjärta kan lägga av helt så snälla Daniel, bryt detta nu!!!

Stretched86

Känslan suger o enda man vill e o dricka igen... men de fem första dagars e värst va ja förstått ? Har du väl kämpat kan de nog inte bli värre ?

Jag är en tjej på 34 år som mår så jävla dåligt. Ångest varje dag extraslag som följd. Spänner mig konstant och allt detta började för 1,5 år sedan. Jag dricker för att dämpa min ångest varje kväll. Var hos läkaren för ett år sedan o blev sjukskriven 1 mån. Alla provsvar var bra men jag vågade inte berätta. Tycker jag börjar se trött ut, bakis varje dag. Är inte lycklig o h vill sluta.jag vet jag kan men det är ångesten som sätter käppar i hjulet. Kan inte sova utan min vän A.vaknar mitt i natten och kan inte somna om. Hur gjorde ni när ni skulle sluta. Vill helst göra det själv?

Härinne kan du få svar på många frågor och mycket pepp av alla medlemmarna.
Du har dock skrivit i en ”annans” tråd som inte varit igång på länge. Forumet kan vara lite rörigt och inte helt enkelt till en början men man lär sig snart.
Du kan starta en ny tråd från förstasidan om du vill. Då tror jag du får många bra svar.
För att svara på din fråga så i mitt fall för 26 dagar sedan så bestämde jag mig bara. Kände att det gick inte längre. Är supermotiverad änsålänge, får se hur länge det håller.

Välkommen hit till forumet! Det märks att du kämpar, gällande alkoholen och din psykiska hälsa. Ibland kan det vara så att det är den tillfälliga lindringen - är den som långsiktigt skapar eller förstärker det negativa som man upplever.

Det låter som att det skulle vara värdefullt för dig att hitta andra sätt som hjälper sömnen och ångesten. En fråga, vad har du testat för andra strategier/hjälp för att hantera sömn- och ångestproblemen? Hur har dessa fungerat för dig?

Ett tips om du vill att flera skriver direkt till dig är att du skapar en egen tråd - tryck på "starta forumtråd" längst upp till höger. Då blir det lättare för andra att följa just dig.

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Daniel_25

Var länge sedan jag skrev här, men måste skriva av mig lite.

Har sedan jag skrev har senast försökt sluta dricka, under vissa perioder har jag faktiskt lyckats dricka mindre. Alltså nykter på vardagar med supit på helger. Men har sedan november i stort sett druckit varje dag, har även börjat bruka kokain i ganska så stora mängder.

Har varit på beroendeakuten 2 gånger, har bedömts vara behov av att läggas in. Har tackat nej till det båda gångerna.

Av någon anledning så har jag svårt att ta hjälp, antagligen pga av min stolthet att klara sig själv. Men börjar inse att den troligtvis bakomliggande orsaken till mitt drickande är depression, när jag läser om det och vanliga tecken på att man lider av depression så passar det väldigt bra in på min situation. Men jag skäms och vill inte berätta för någon, så kör på någon falsk fasad på att jag mår hur bra som helst. Detta är jah väldigt bra på då ingen märkt något än.

Li-Lo

Vad modig du är som stannar upp nu och tittar bakåt för att förstå och för att kunna ta dig framåt. Svårt att be om hjälp skriver du samtidigt som det är just det du vågar göra här. Kanske kan du "öva" lite med oss.

Här finns alltid plats för dig
Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen