Detta är mitt första inlägg här, så jag har lite svårt att egentligen sätta fingret på vad jag ska skriva eller vad jag VILL skriva. Kan i alla fall börja med en liten bakgrund Jag har varit inne och läst i många av trådarna till och från senaste året. Här inne har jag funnit otroligt många kloka och insiktsfulla människor som delat sina öden och erfarenheter. Samtidigt så har min egen alkoholkonsumtion inte nämnvärt förändrats utan jag har väl efter varje besökt fallit tillbaka i tankarna att jag har inga större problem utan har relativt bra koll på hur jag dricker. Men innesrt inne så har jag vetat i många många år att in relation till alkohol inte alls är vad den borde vara eller vad som kan kallas sunt. I stort sett ända sen A och jag träffades i tonåren har jag överkonsumerat på ett eller annat sätt. Måttfullhjet eller att dricka måttfullt, ta ett par öl eller glas vin är en termer som A och jag aldrig diskuterat och då vi har gjort det så har det inte varit varit en vinnande strategi. Jag har vid ett flertal tillfällen provat att dra ner konsumtionen men alltid fallit tillbaka efter ett tag och snart är man tillbaka i samma spår som innan. Våren 2009 lyckades jag hålla upp i 6 månader. Detta var ett resultat av en misslyckad relation, just på grund av A, där jag trodde att relationen skulle räddas genom att hålla mig vit vilket då gav mig oanad styrka. Jag hade då kontakt med beroendecentrum och gick på ett antal gruppträffar med likasinnade. Men så kom midsommar det året och av olika anledningar tyckte jag att jag nog kunde testa lite folköl igen och sen smög det så sakta igång igen. Har därefter endast haft ett par kortare uppehåll på 10-12 dagar och min normala tillvaro har varit att dricka 2-3 dgr i veckan. Nu har jag återigen lyckats hålla 10 dagar, det är dag 10 idag och det känns fantastiskt och jag känner mig stark. Samtidigt är jag livrädd emellanåt när jag tänkte tanken att jag ALDRIG ska kunna dricka igen. Det är något bittersött över det hela. I ena stunden så tackar jag mig själv otroilgt mycket för att jag nu provar att hålla mig från A och slipper allt från olidlig ångest, rastlöshet, hjärtklappningar, bråk med sambo, smygandet, gömmandet osv osv osv. Det finns ju egentligen inte en endaste lite nackdel med att inte dricka, varken fysiskt eller psykiskt. Samtidigt så kan jag i nästa stund både tvivla på min förmåga att hålla mig från A till 100% för resten av livet (vilket jag nog BÖR göra om mitt sunda förnuft får råda) och ha stora tvivel på att jag har några allvarliga problem. Hög konsumtion med jämna mellanrumm. JAVISST. Men ändå inte helt okontrollerat intalar jag mig själv. Som sagt 10e kvällen ikväll. trots att jag är ledig imorgon vilket alltid, till 100% inneburit 4-5st 7% öl hemma framför datorn i soffan. Jag har haft en del sug under dagen och verkligen lekt med tanken att ikväll kan jag ju dricka utan att riskera något, jag ska inte jobba imorgon och kan ha sovmorogn med gott samvete. Men trots att jag gjorde ett ärende vägg i vägg med systemet valde jag att inte handla något idag. Jag har i samförstånd emd sambon anamat devisen en dag i taget och det är den som ger mig kraft i skrivande stund.