Detta är mitt första inlägg här, så jag har lite svårt att egentligen sätta fingret på vad jag ska skriva eller vad jag VILL skriva. Kan i alla fall börja med en liten bakgrund Jag har varit inne och läst i många av trådarna till och från senaste året. Här inne har jag funnit otroligt många kloka och insiktsfulla människor som delat sina öden och erfarenheter. Samtidigt så har min egen alkoholkonsumtion inte nämnvärt förändrats utan jag har väl efter varje besökt fallit tillbaka i tankarna att jag har inga större problem utan har relativt bra koll på hur jag dricker. Men innesrt inne så har jag vetat i många många år att in relation till alkohol inte alls är vad den borde vara eller vad som kan kallas sunt. I stort sett ända sen A och jag träffades i tonåren har jag överkonsumerat på ett eller annat sätt. Måttfullhjet eller att dricka måttfullt, ta ett par öl eller glas vin är en termer som A och jag aldrig diskuterat och då vi har gjort det så har det inte varit varit en vinnande strategi. Jag har vid ett flertal tillfällen provat att dra ner konsumtionen men alltid fallit tillbaka efter ett tag och snart är man tillbaka i samma spår som innan. Våren 2009 lyckades jag hålla upp i 6 månader. Detta var ett resultat av en misslyckad relation, just på grund av A, där jag trodde att relationen skulle räddas genom att hålla mig vit vilket då gav mig oanad styrka. Jag hade då kontakt med beroendecentrum och gick på ett antal gruppträffar med likasinnade. Men så kom midsommar det året och av olika anledningar tyckte jag att jag nog kunde testa lite folköl igen och sen smög det så sakta igång igen. Har därefter endast haft ett par kortare uppehåll på 10-12 dagar och min normala tillvaro har varit att dricka 2-3 dgr i veckan. Nu har jag återigen lyckats hålla 10 dagar, det är dag 10 idag och det känns fantastiskt och jag känner mig stark. Samtidigt är jag livrädd emellanåt när jag tänkte tanken att jag ALDRIG ska kunna dricka igen. Det är något bittersött över det hela. I ena stunden så tackar jag mig själv otroilgt mycket för att jag nu provar att hålla mig från A och slipper allt från olidlig ångest, rastlöshet, hjärtklappningar, bråk med sambo, smygandet, gömmandet osv osv osv. Det finns ju egentligen inte en endaste lite nackdel med att inte dricka, varken fysiskt eller psykiskt. Samtidigt så kan jag i nästa stund både tvivla på min förmåga att hålla mig från A till 100% för resten av livet (vilket jag nog BÖR göra om mitt sunda förnuft får råda) och ha stora tvivel på att jag har några allvarliga problem. Hög konsumtion med jämna mellanrumm. JAVISST. Men ändå inte helt okontrollerat intalar jag mig själv. Som sagt 10e kvällen ikväll. trots att jag är ledig imorgon vilket alltid, till 100% inneburit 4-5st 7% öl hemma framför datorn i soffan. Jag har haft en del sug under dagen och verkligen lekt med tanken att ikväll kan jag ju dricka utan att riskera något, jag ska inte jobba imorgon och kan ha sovmorogn med gott samvete. Men trots att jag gjorde ett ärende vägg i vägg med systemet valde jag att inte handla något idag. Jag har i samförstånd emd sambon anamat devisen en dag i taget och det är den som ger mig kraft i skrivande stund.

farmor

Ja här är vi många som tar ett steg i taget. Fint att du har stöd från din sambo. Du låter insiktsfull och eftertänksam.
Du har erfarenheter som kan stärka din motivation. Ge inte upp!

Eulalia

Jag tar oxå ett steg i taget. Jag och sambon (han dricker oxå lite för mycket, men inte på samma sätt som mig. Han har druckit ca 2 starköl per dag, medan det oftast inte har stoppat för mig) bestämde först en vit månad, men sen sa vi att vi säger ingen tid, utan vi tar en vit senvinter ev vår.
Tror en dag i taget är bra tänkt, liksom "jippi, idag klarade jag att vara nykter" och så nästa dag förhoppningsvis samma sak.

Välkommen hit, här får du se att man är verkligen inte ensam i sina alkoholproblem. Kram på dig! :-)

Tack farmor och Eualia. Jag har läst era trådar och känner en stor och värmande närhet här inne. Känns stärkande att få ta del av andras historier där mycket skiljer sig såklart men där mycket också känns igen. Idag har varit ganska tuff trots ledig dag och härligt vinterväder. Jag fick sova ut ordentligt men är av olika anledningar orolig när jag vaknar. Tycker dessutom jag haft svårare med sömnen dessa dagar utan A. Nu ikväll känns det iaf lite bättre. det ska jobbas i helgen och då blir det per automatik ingen lucka för att dricka vilket känns otroligt skönt. Samtidigt fick jag en släng av jag kan aldrig mer dricka-ångest ikväll och hur hanterar man det på bästa sätt?

Förra helgen gick jag på ett öppet AA-möte och det var verkligen en upplevelse. Jag ska gå dit i helgen igen och få mer pepp och höra vad andra har att berätta. Inte bestämt mig om AA är rätt forum för mig men det kändes bra efter första så jag kör vidare.

Jag slutade röka förra sommaren och nu ska jag alltså försöka överge ännu en kär gammal vän. Det känns verkligen som att bestiga mount everest och det är inte gjort i en handvändning ju. Den stooora utmaningen för mig (också) är att hitta något som kan fylla det tomrummet och som kan ge någon form av liknande kick som A. Men vad skulle det kunna vara? Tips någon?

Hej farmor och alla ni andra. Ett stort tack till dig farmor, mick, aeromagnus, leverjag, lenanyman, konstnären, nystart, vilja m.fl. m. fl. vars intressanta och gripande inlägg jag dagligen kastar mig över här inne. Ni är verkligen fantastiska och ni betyder mer än ni anar för mig.

Idag är det dag 30 utan A. En hel månad alltså. Yes såklart måste jag erkänna att jag känner mig stolt ....men jag skryter absolut inte. Jag är dessutom lite kluven om hur jag tolkar detta inombords. Å ena sidan känner jag ju mig såklart stolt att jag nu lyckats visa för mig själv att jag kan avstå utan några större klättra-på-väggarna-syndrom. Dessutom så mår jag bättre och känner mig betydligt fräschare än tidigare. Men å andra sidan så kan jag få tankar om att -jaha men det var väl inget .. 1 månad klarade jag ju med en hand i fickan. Så då kan det ju inte vara några större problem för mig med A. Du ser ju själv hur lätt du kan vara utan, .......så OM du börjar dricka igen så kan du ju lägga av preciiiis när du vill. Nemas problemas.

Såklart skrämmer den sista tanken mig väldigt mycket. MEN det viktisgaste i sammanhanget är att jag inte är speciellt sugen på att dricka. Nu i eftermiddag tex. Jag var nere och handlade i byn och där finns såklart ett systembolag. I "normala fall", hade jag gått raka vägen in och köpt 5-6 starköl utan att ens reflektera över det. Men idag så hände följande. Jag ville verkligen testa mig själv och sa därför till mig själv oj, ikväll hade det varit gott med några öl. Iskalla och goda. Sitta och lyssna på musik ikväll efter att sambon lagt sig och bara få sväva iväg lite. Men sekunden senare kom tanken, nä aldrig att jag går in där idag. Jag fick en otrolig ångestkänsla bara av att försöka förstå den RIKTIGA ångesten som hade kommit som ett brev på posten, i morgon då. Vakna upp kl 11, mosig, rödögd och med en sandstorm i munnen. Nä fy ***, aldrig att några ***** öl i kväll är värt det. Och bara tanken på att vakna upp i normal tid, utvilad, hungrig och med en hjärna som fungerar gör bara saken ännu lättare. Så jag gick in på Willys och handlade det jag skulle. Ikväll ska jag och sambon bjuda mina päron på middag:) Tack och lov har vi ingen tradition av att dricka till våra middagar så det kommer inte bli några problem alls:)

Jag har varit på 4 st AAmöten under dessa 30 dgr, och känner att jag fått ett stort stöd av detta. Man är såklart nojjig att man ska stöta på någon som man känner men om nu så skulle vara fallet så är ju de där av precis samma anledning. Det är ingen stor grupp men trots detta en otroligt spännande skara individer som har väldigt intressanta och tragiska historier att dela med sig av. Mycket känns igen men mycket är såklart individuellt och därmed mycket berikande att lyssna på. Så jag kommer fortsätta gå på AA så länge jag känner att det ger mig styrka och hopp om att ett liv utan A är det bästa man kan göra för sig själv.

Från det ena till det andra.....Just nu sitter jag och mumsar i mig en otroligt god lakritsglass som jag hittade på LIDL idag. Gillar ni glass med lakrits så MÅSTE ni bara prova denna. Helt i stil med lakritspuck, om inte faktiskt snäppet godare :D Jag har nu ätit 3 st på raken haha, shame on me. Men så länge det är glass så kan jag i alla fall i nuläget acceptera en viss överkonsumtion. Så det så!

Ta hand om er /
Over and out

farmor

Bra jobbat! Jag känner igen hjärnans försök att säga "nu har du varit nykter så länge, unna dej lite vin nu". Ja, vad vet man? Vad skulle hända? Vill nog inte veta....
Jag är övertygad om att trots att vi alla här har ett alkoholberoende så har vi olika sätt att hantera det och faktiskt bli fri från hjärnspöket som får en att tappa kontrollen.
Jag vågar knappt snegla mot systemet, skulle absolut inte gå in dit. Inte ens för att köpa alkoholfritt. Den miljön är alldeles för spännande och triggade för mej.
Njut av glassen! Allt har sin tid ? ?

60 dagar idag. Tänka sig vad tiden går. Har haft ett par djupa svackor senaste veckan . Tänkt och grubblat en hel del. varit svag men blivit stark igen. Förra helgen trodde min sambo att jag var nära att ge efter och det trodde nog jag med, men efter några kloka varv i skallen så blev beslutet att låta bli ganska enkelt och framför allt otroligt bekvämt. SÅ jag kör vidare helt enkelt och får leva med de där lite tuffare kvällarna då den onde knackar på. Jag har bestämt mig för att inte öppna. Inte nu i alla fall. Jag lyfter istället huvudet och blickar framåt. En dag i taget. Mot mina första 100. det känns mäktigt och jag vet att jag har det i mig. Samtidigt är det en frestande tid på året vi har framför oss. Ljuset kommer, graderna stiger, vi blir gladare och lättare i sinnet. Sommaren ligger framför oss med allt kul som den för med sig. Blir en prövning utan dess like. Men inga händelser i förväg eller hur. Vi kör här och nu. Önskar en härlig helg med sinnesro åt alla här inne. Tack för ert stöd och för allt ni delar med er..

Sundare

Grattis till dina första 60, det är motiverande att läsa dina inlägg. Jag har klarat min första vecka.
Ha det fortsatt fint!

Annakanna

Tack för att du delar med av fördelarna med att inte dricka. Jag brottas också med det jag förstått är vanligt, "ska jag aldrig mer kunna/få ta ett glas vin".. och känner mig vemodig. Tänker att det kanske vänder så småningom till tanken att jag är glad att jag inte VILL ta ett glas vin. Hoppas.

Leverjag

Måste prova! Tack för tips. :-) hemkommen från semester och det känns numera naturligt att vara nykter även på restaurangbesök mm. Så skönt. Jag ser hur giftet sliter på vännernas kroppar. Önskar alla vågade sluta. Vit är ju nu en trend har jag läst. :-) så vi är trendiga också. :-))

Tack för allt du delar och grattis, starkt jobbat på din resa! ?

grymt bra jobbat almaamanda. hur går det för dig?
annakanna: vet du den där tanken om att ALDRIG mer kunna dricka igen har faktiskt bleknat en hel del för mig vid detta laget. Sen är det ju så att den kan dyka upp spontant ibland men i det dagliga livet så har jag märkt att den inte är lika frekvent längre. Sen ska villigt erkännas att det med jämna och ojämna mellanrum dyker upp ett visst sug som försöker övertala och förminska riskerna med att kunna dricka igen/normalt. så det är nog det som i dagsläget känns mest jobbigt. På den punkten vet jag inte riktigt hur jag ska agera eller lösa på lång sikt. Ibland känner jag mig verkligen som bambi på en hal is. Jag går som nämnt tidigare på AA en gång i veckan och det har gett ig mer styrka än jag först trodde MEN jag tror inet att det räcker på lång sikt utan jag måste med all säkerhet sförstärka stödet med någonting annat också. Vad vet jag inte än så om någon har något konkret tips så tages detta tacksamt emot.
Leverjag, hoppas du hunnit testa glassen. och vad häftigt att vi har blivit trendiga på kuppen:) ja tänk så mycket fördelar vi skämmer bort oss med utan A. inga minnesluckor ingen ångest ingen hjärtklappning inga svettningar ingen seg skalle inga osv osv. en bekant till mig sa en gång att det är livet som är festen och inte esten som är livet. tänk så rätt hen har. Vår tid på denna jord är verkligen värd att ta till vara på till 110% och INTE levas runt i ständiga alkoholdimmor där det enda som kommer ut på andra sidan är elände och misär. Nu blev jag nästan lite religös också men det bjuder jag på:)
dag 71 and counting......

I förmiddags hade jag ett ärende ner till vårt varma och ombonade källarförråd. Jag öppnade den stålgråa gallerdörren och lyfte ut en av grejorna som stod på golvet när den plötsligt bara låg där. En skinande guldfärgad ölburk... jag stelnade till. Hur hade den hamnat där?? Mitt på golvet bara så där. Jag var i samma källarförråd för mindre än en vecka sen och då är jag 110% säker på att det inte låg ngn öl på golvet. Jag lyfte upp burken och kände att den var oöppnad. För några sekunder började jag förhandla med mig själv ... ska jag dricka den??? Ingen kommer få veta. Jag är ändå själv hemma. Öppna den, lukta på den. känna hur den rullar ner i svalget. Ja på dessa få sekunder rusade verkligen 1000 tankar runt i skallen på mig. Ska tillägga att jag normalt aldrig drack på dagtid utan var relativt noga med att inte dricka förrän sen eftermiddag eller kväll, men just idag där och då fick min hjärna för sig att tiden inte spelade någon roll. Jag lirkade ner den i ena fickan och begav mig tillbaka hem. Skulle jag hälla ut den för att inte riskera något. I så fall skulle jag kunna lukta på den innan jag hällde ut den. Det är ju ingen fara att bara lukta resonerade jag. Men jag satte den i ett skåp och messade sambon om fyndet. När hon kom hem tog hon hand om den. Scary....... Jag kom fram till att jag inte ens ville lukta på en öppnad öl eftersom jag var rädd att blotta lukten skulle trigga något. Då kanske jag skulle fått för mig att ta en liten liten sipp, sen en klunk, sen hela burken.... Så för mig blev det en rejäl tankeställare. Igår var det 11 veckor och jag ser 3-månaders-kontrollen alldeles framför mig. Dit ska jag, inget snack om den saken. Sen min nästa milstolpe och egentligen mitt stora mål framöver är att slå tiden jag fick ihop då mitt senaste uppehåll infann sig för 7 år sen, Nämligen 6 månader. Dit har jag ca 100 dagar dvs lite mindre än halvvägs nu :) Tack till er alla som läser detta och som delar med er.

DagnyLotta

Så duktigt. Vilken milstolpe. Stor eloge! Duktiga ja, det är vi alla här inne i forumet, tycker jag. Vi kämpar mot något vi många tycker är så gott, ger njutning, och gör så mycket till ett helvete. Men vi kämpar, alla vi på olika sätt. Skönt att ha någon att bolla det här med, med folk som förstår, sitter i samma sits, och jag behöver inte frisera verkligheten. För 14 månader sedan var jag vit i 5 veckor, det sprack med en liter tetravin i tvättstugan, gömd i luckan till värmepannan. Så gott, men så mycket dåligt samvete jag fick. Men fick ett slag i magen nyss av banken, på ett bolån, på ringa 250' , jag har skuldfri, fast jobb och har ganska bra lön. Gissa om suget efter vinet sitter som en smäck! Men nej, stålsätta mig på vägen hem. Eller byta bank. Både och kanske?

Leverjag

Gud vad starkt gjort och att du reflekterade och hanterade den lockelsen! Det är så komiskt att man blir som en neg som hittar godis som man vet att man nye får äta. Om ingen märker att den saknas då är det lugnt? Att man då inte tänker att det är jag som satt förbudet, inte andra. Jag får dricka hur mycket jag vill, men vill jag det? Det är liksom där nånstans som det är skillnad. Förbudet finns inte, utan beslutet har jag själv tagit. Varför. Jo, därför att ... Det är som övertaget måste få kliva in och få chans att prata vett med oss när den obstinata, giriga och svekfulla sidan av oss håller på att ta över.

Har inte hittat glassen på vår Lidl men väl saltlakritsgodis i små kartonger som jag gillar skarpt. :-)

Siktar också bortåt, längre och tills ett livsval är gjort att inte tycka att det är ett dugg lockande att hälla i mig nervgift längre...

Må gott!

Igår hade jag tre års nykterhet. 4e januari 2016 gick jag på mitt första AAmöte. Helt otroligt. Jag är så otroligt glad tacksam och stolt över min nykterhet. Jag har sen dag 1 haft AA som min ledstjärna och följeslagare. Utan AA hade det aldrig funkat. Inte för mig iaf. Den samhörighet gemenskap och värme jag haft ynnesten att möta där saknar motstycke. Jag går på två möten i veckan och har fått flera vänner även genom möten utomlands. Så med detta vill jag säga att det går att bli nykter men det händer inte av sig själv. Du måste ha villigheten och kapitulera helt och hållet. Du måste också ta hjälp av andra. Det går aldrig på egen hand. Hur många gånger du än provar. AA har hjälpt mig det finns öven beroendekliniker öppenvård vårdcentral osv. Be om hjälp. Det finns massor där ute. Och ta en dag i taget. Sätt inte upp några mål utan ta dag för dag. Det är tufft i början men det blir bättre jag lovar. Allt blir mycket bättre. Inte en enda sak i mitt liv har blivit sämre sen jag tog mitt senaste glas. Inget!! Stort tack för det här forumet och till alla som kämpar och hjälper varandra där ute. Ta hand om er

En fantastisk prestation och en fin upplevelse att läsa om din resa och de svackor du brottats med, samt den framgång du uppnått.

Tack Picard. Uppskattar dina fina ord. I söndags tog jag min treårsmedalj på AA. Känns jättebra. Men det ör alltid en dag i taget som gäller oavsett 3 dagars eller 3 års nykterhet. Blir så berörd av allas historier här inne. Det finns både hopp och förtvivlan, sorg och glädje. Med framförallt finns här orroligt mycket kärlek. Jag är säker på att vi alla kan ta med oss något andras erfarenheter för att på ett eller annat sätt stärka oss och hjälpa oss att tillfriskna

Ellan

Grattis till tid ?. Då är vi årsbarn... siktar på min 3-års medalj i mars. Eller siktar o siktar men det är skönt å känna att en dag i taget blir till månader och år. Precis som du skriver har jag också en väldig respekt för alkoholen och tar inget förgivet. Dock har livet blivit avsevärt mycket bättre sedan jag insåg att jag+alkohol inte är någon frisk kombo.
Grattis igen.
Kram
Ellan