Under tiden i min hjärna

65 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
IronWill
Under tiden i min hjärna
IronWill
Behöver en ny tråd (ocencurerad)

Kände att jag hoppade runt i alla andras trådar utan att ha en egen fast punkt, eftersom min gamla tråd gått i graven.
Tänkte skriva av mig lite om det som inte passar i andras trådar. Plus att här får ni fan skylla er själva om ni läser :). Jag har perioder då jag är väldigt upp och perioder då jag nästan är misantrop. Tänkte inte försöka dölja det här. Så skäll gärna men jag tar bara åt mig när jag skriver i andras trådar.

Ganska uppåt idag. Nykter i 5856 timmar (244 dgr). En timma i taget. Utom då jag sover, det är bland det bästa jag vet. Ganska mycket lättare att stå emot alkoholen nu för tiden. Men svårt att fylla tomrummet.
Min pappa ringde igår. Hörde direkt att han var full. Han är ju fan dum i huvudet. Slö och nostalgisk. Blir jag så om jag misslyckas. Antgligen...
En grej som var intressant idag var att min fru ville gå ut och äta i morgon (minstingen är inte hemma). Och min första reaktion var faktiskt inte ”awesome ännu ett tillfälle att sakna alkohol”. Det var genuint att det var en bra idé i sig självt även nykter. Det var första gången tror jag. Sen kommer det ju ändå sneglas på ölmenyn med längtansfull blick. Men jag har slutat för mig, så fru IW får bara snälla blickar. Hennes enda vinglas får lite komplicerade blickar, speciellt när hon går och pudrar näsan. Alkoholfri öl dricker jag. Blir varken mer eller mindre sugen på riktig öl för det. Fredagar är min värsta dag, eftersom det brukade vara den bästa dagen. Gränslandet mellan jobb och helg. Bästa tillfället att dra en tydlig gräns med en extra rejäl promille.
Fuck you världen, här är mitt ansvar slut och kolsyrad bärnstensfärgat lösningsmedel är min belöning. Men inte längre. Nya IW tar en extra kopp kaffe sent på kvällen för att skojja till det, och tänker inte missunna sig extra ostbågar. Och extra sovmorgon. Sovmorgon är något helt annat som nykter. Jag har ingen ångest över det. Förr brukade jag ju ibland vakna med ett ryck strax före lunch och undra vart fan jag var. Och varför jag hade en halväten macka brevid mig på golvet i gästrummet. Och sen undra om jag varit ute eller hemma. Och vart mobilen var. Ibland vem jag var? För han jag trodde jag var har inte sånna tapeter. En helt vanlig lördag.

IronWill
Lögn

Redan i första inlägget på min nya tråd så blev det en lögn. Jag tar visst åt mig. Jag tar åt mig av allt. Det var ju en av de större anledningarna till att jag drack. Spola bort alla verkliga eller inbillade åsikter om mig.

IronWill
Normalisering

Det blev för problematiskt.

Carina
...

Vad blev för problematiskt?

Önskar dig en fin helg!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ullabulla
Jag tycker om att läsa

Det du skriver.
Du är rak ärlig och skär ofta igenom slöjor.
Jag hoppas få fortsätta läsa dina rader.

IronWill
Lördag

Först, tack Ullabulla, kul att du tycker det, men också lite läskigt att nån läser :)

Angående mitt inlägg om normalisering handlade det om en ”kul” video (flera år gammal) om hur män dricker som bland annan media bidrog till min bild att det är normalt att bli skitfull. Men sen insåg jag att videon också var problematisk ur andra perspektiv. Den visade ju att MÄN super på ”kul” sätt. Men ta mig an den frågan är mig övermäktig.

Över till annat. Jag är sedan länge medveten om att jag är som minst känslig på morgonen och som mest känslig på kvällen. Ångest och annat tenderar att kulminera i takt med mörkret. Tankarna blir mer negativa, filmer mer sorgliga, och alkohol attraktivare.

Jag har en pappa som var arg, men fortfarande är alkoholist. Han var våldsam när jag var liten och min mamma lämnade honom till slut. Krävdes polis, släktingar och annat. Så jag har vuxit upp nästan uteslutande hos mamma. Hon drack och dricker fortfarande i princip aldrig. Tjatade på mig och syskon ofta om att inte använda droger och hon accepterade inte ens att vi drack 2.2 cider i tonåren. Efter en del psykologhjälp och en ny familj belv min pappa i alla fall ok. Vi träffas då och då men jag bryr mig ärligt inte ett skit om honom trots att vi har en trevlig fasad. Inget hat. Bara likgiltighet och ofta tycker jag att han är tragisk och patetisk. Aldrig någonsin en förebild. Jag gjorde någon övning hos en psykolog med att gå igenom alla mina händelser tidigare i mitt liv och försöka integrera dom i mig själv. Problemet är att jag inte känner något för saker som hänt tidigare i livet. Noll. Nada. Några år tillbaka max. Men spår sätter det väl.
Nån av mina psykologer sa vid något tillfälle att det är pappas ”fel” att jag alltid har en negativ inställning till nya människor. Inget som märks men jag låter er bevisa att ni inte är farliga innan jag öppnar mig. Också att eftersom jag behövde läsa hans humör som liten så granskar jag er också noga. Märkligt nog släppte jag det helt på AA möten.

Kan nog inte skylla min lindriga socialfobi på honom. Men jag är i alla fall bra på att fejka att jag inte har någon. Men det kostar. Och oljan i maskineriet är alkohol. Var alkohol. Glömmer. Var alkohol. Nu försöker jag smörja med övning och vana. Jag tror mer på miljö än gener när det gäller specifika missbruk. Men säkerligen kan man ha lättare för att skapa beroenden på grund av gener. Alkoholism finns på båda sidor av min genpool.

Middag med min fru igår blev kort. Det har blivit så när jag inte dricker. Båda vill hem, vi har inte så mycket ”extra” att hämta på stan som vi inte har hemma. Förr drack hon lite (nu nästan inget) och jag drack tills hon sa att vi måste gå hem. Om hon ville hem tidigare (och ibland även senare) så kanske jag köpte folköl på vägen hem om vi inte hade hemma. Köpte till och med någon extra öl om hon var på toaletten och hetsade i min tidigare. Väldigt konstigt hur jag tyckte det var okej. Men det kändes som att hon var lite larvig. Känner igen det från era trådar. Men vi har väldigt bra kommunikation. Finns nog inget vi inte pratar om. Jag visar sjuka skämt jag får från kollegor, vi berättar på djupet hur vi mår, jobbet, känslor. Tror inte något är tabu. Men det är på gott och ont. Mest gott men det gör väl också att vi inte har så mycket positiva illusioner om varandra heller.

När jag är bekväm är jag väldigt öppen. Nästan för öppen ibland. Men jag får heller inte alltid ihop bilden av mig själv. Å ena sidan socialfobi och lättsårad men till och från ledsnar jag på det och går social bärsärkargång och bortser helt från det. Är väl som i första inlägget att jag pendlar över hela spekrumet. Har säkert någon diagnos men fuck it. Då får jag väl ha det.
Nog om mig för idag. Nu vill jag läsa om er.

miss lyckad
Intressanta tankar..

Jag tycker också du skriver rakt på sak och med humor, så det är både kul och intressant att läsa. Jag är glad att det går bra för dig.Så härligt med en fin och förstående partner också..Arv eller miljö?? Den frågan får man nog aldrig riktigt svar på..Även om man är en stor syskonskara, så är varje persons uppväxt unik. Personer tar åt sig på olika sätt av livet. Man behandlas olika av sina föräldrar, beroende på relation..Dom flesta med missbrukande/beroende förälder/föräldrar tar/hamnar ofta själva i något missbruk..Tex samlare, mat, alkohol, jobb.träning, etc..Detta är inte forskningsbaserat utan mina egna funderingar..Du är en inspirerande person IW. Fint med egen tråd..

Knaskatten
Bra!

Äntligen en egen tråd så att jag kan gå in och läsa och kommentera tillbaka.
(Fru IW låter som en riktigt bra en, tycker jag. Så fint att ni kan dela allt.)

John-Erik
IW

Bra tråd och fint att se hur du öppnar för dina innersta tankar för oss.
Mycket av det du skriver om är väldigt träffande. En komisk sak är extraölen när frugan är på toan.
Det har jag också gjort.. :-). Detta med förebilder är viktigt att ha med sig i livet framåt.
Din far skulle du med 100% behövt och orsaken till social fobi har ju med grundtryggheten
att göra anser jag. Man är osäker och detta yttrar sig i en slags oförmåga att göra sig gällande
i vissa sammanhang. Så är det för mig. Hade en farsa som var patetisk.. Inget att vara stolt
över. Man får med sig sådant elände i livet och det blir fobier av det.
Har också lite social fobi men det märks inte utåt, då jag anstränger mig.
Och i mitt arbete finns det knappt..Gällande morgon kontra kväll tycker jag kvällen
är mindre jobbig och det kanske handlar om att snart få försvinna en stund i sömnen.
Alkohol är tyvärr ett bra smörjmedel för oss med tendenser av social fobi..
Bra tråd som sagt... Du skriver fint

John

IronWill
Svammel om lite allt möjligt

Tack Katten, J-E och Miss lyckad för era kommentarer.
Inte alltid så sammahängande eller färdigtänkt vad jag får ur mig. Men som sagt på egen risk :)

Med tanke på vad du skrev John-Erik så tänkte jag lite mer på det där med social fobi.
Kanske är samma för alla, men jag har en sorts mask/filter, eller en bild av hur jag tror att världen borde uppfatta mig ungefär. Den stämmer såklart inte. Men för mig är den konstant. Och allting som jag vill exponera utåt filtreras genom den. Spelar inte så stor roll vad som rasar på insidan men allt filtreras och censureras utåt. Den har vissa små skillnader när det gäller jobb vs. privat så klart. I enbart sociala sammanhang är jag rätt snabb på att hitta på kallprat och lättsamt småprat. Men på insidan är det hela tiden ett kritiskt självgranskande som pågår. Masken är i full gång så att den oroliga insidan kan granska och utvärdera och kritisera i fred där bakom. Jag granskar noga uttrycken i ansiktet på mottagaren så att jag snabbt kan väja runt tråkiga, minerade, upprörande eller skavande områden jag råkat komma in på. Eller utvärderande av mitt eget beteende. Fantastiskt skönt det var med alkoholhaltigt blodomlopp, så att masken blev jag på riktigt. Granskningskontoret smällde ihop laptoparna och gick hem för dagen (eller om de fick gå ner och resursförstärka i levern). Skönt. I alla fall tills alla kontor där uppe stängde för kvällen och autopilotreptilen (uppfann ett nytt ord) tog över. Synd att det aldrig gick att hålla sig till den där optimala nivån och bara se till att det höll sig mellan min och max nivåerna. Går ju att gräma sig över nu, när det i alla fall lutar åt att den aldrig ens får passera min igen. Men jag hoppas fortfarande att mer övning i att socialisera nykter ska ge resultat. Lite bättre tycker jag att det blir med åldern också. Jag gillar faktiskt att bli äldre. När kroppen börjar gå ner sig (mer) kanske jag får äta upp det. Men mitt ganska hårda festande var oförändrat sedan 20-årsåldern. Så jag antar att jag kommer ikapp min riktiga ålder nu när kröken är spolad, och kanske blir en mysig stadig pappa som är hemma och dricker Sprite. Och ostbågar. Alltid ostbågar.

John-Erik
IW

Tror att det i stort handlar om svek från föräldrar i barndomen (som i mitt fall) och att social fobi i grunden handlar om osäkerhet.
Det du beskriver är ganska träffande för hur man gör/mår/agerar när man har social fobi. Jag agerar ganska mycket som som du gör.
Läser av och känner efter o.s.v. Tycker att mitt rätta jag kommer fram mer genom alkohol och att jag är tillkortakommen i viss mån
socialt om jag inte har något A i kroppen. Detta gäller dock mest mingel och stora sällskap.
Tillståndet/fobin förbättras genom alkohol men försämras på sikt av alkohol. Tycker att man trycker ned
sig själv genom alkohol i förlängningen. Fobin blir då värre. Kanske att det beror på att man blir sämre mentalt och i någon
mån till sitt yttre. Osäkerheten ökar då av samma anledning och fobin ökar. Bäst är om man mår bra och känner sig fysiskt
stabil. Måste dock erkänna att jag måste träna på att vara mer social och det i sammanhang som jag faktiskt är osäker i.
Vi ska ikapp vår ålder nu IW :-) Jag är svag för Jordnötter... Som en kontring till dina ostkrokar...:-)

Knaskatten
Social fobi

Jag har inget att skylla på. Mamma och pappa Katt är fantastiska, min uppväxt likaså. Har varit blyg sedan födseln. Sjukligt blyg som barn, som vuxen maskerar jag det. Alkohol är ju toppen till det....
Känner igen mig mycket med den där masken, och hur skönt det känns att bli äldre. Snart 40, men ser betydligt yngre ut (trots allt), så jag kanske också kommer att få äta upp mina ord om 10 år. Men just nu: bara positiv med krympande ego och större lugn.

Knaskatten
Ostbågar

Känner jag dock inte igen. HU. Chips däremot, ja tack.

IronWill
Trött

Tack virtuella vänner :) för era kommentarer. Undrar hur det känns att vara helt fri från social fobi? Verkar som flera av oss har det som en delorsak. (Och ha ha ostkrokar. Chips duger i kris men allt med ost är ju magiskt :)) Visst har det någon koppling till vad som hände i barndomen och osäkerhet. Säkert lite överlevnadsmekanism också att granska och utvärdera sitt beteende för att passa in i flocken. Synd att det tar så mkt energi bara. Och då över till:

Inne i en period då jag känner mig trött på det mesta. Pendla till jobbet, jobbet självt, ungarna, laga blodpudding (he he), kollegorna, vädret, nyheterna, youtubekändisar, livet och inte minst mig själv. Har svårt att hitta något speciellt som jag ser fram emot. Känns som jag bara traskar på i väntan på döden. Jag har saker som jag borde se fram emot men gör det bara inte. Låter som en depression jag vet. Men jag är ganska bra på att känna igen om det blir ”på riktigt” (ligga på sängen och stirra i taket riktigt). Men kanske att jag har längrd perioder av mini-deppar. Svårare att märka detta tidigare då jag hde toppar regelbundet av rus och sen kopplade melankolin till baksmälla.
Varför ska det vara så jävla svårt att bara ha lite kul? Ibland tar det ett tag innan jag fattar att jag har roligt och sen släpper det ett tag. Men som jag beskrev ovan så är mina känslor ofta över hela kartan och nått som var roligt och positivt förra veckan kan i backspegeln te sig som ”meh”. Men såklart blev ju nästan vad som helst roligare när jag var full. Men trots det så finns det en liten guldåder av spänning eller något i att försöka hitta det roliga även utan alkohol. Då kanske det känns mer på riktigt. Plus att jag kanske kan lagra det ordentligt. Men det krävs mer tid. Det är lättare att vara nykter nu, men jag har en bit kvar innan det verkligen blivt min nya horisont. Vore ändå toppen om det skulle gå om några år att ha en liten mikroskopisk relation till alkohol. Men det är väldigt mycket förtidigt för det i praktiken, men klart att det hjälper och ger en viss trygghet att leka med tanken att en dag...
(Skickar iom det en hälsning till alla som ger hopp i sin kamp att minska och kontrollera sitt intag)

Knaskatten
Så kände jag med

Innan jag började med antidepressiva. Var inte ”deprimerad” men liksom LÅG och tyckte att allt var jobbigt. Nu tycker jag att det mesta är kul. Så skönt! Har du provat?

John-Erik
Katten

Vilken medicin käkar du? Kan vara bra att veta. Jag är liksom för hög ofta och sen kommer en dipp som heter duga...
Vill ha mer jämnhet i tillvaron..

John

IronWill
Ja

Katten: Äter Citalopram for life. Tror jag ätit det i 7-8 år. Börjat fundera på om det kanske borde testas nån annan variant.

John: det är vad citalopram påstås göra, och kanske även gör, den kapar topparna. Tyvärr även de positiva. Kanske kapat mina för lågt...

John-Erik
IW

Ok tack för återkoppling.. Kan vara något nu när A är borta. Ska läsa på först :-)

John

Anders 48
Läser med glädje....

....denna tråd o dina funderingar. Samt följande kommentarer!!!

IronWill
Kombucha och läxor

Läste på om kombucha och att det kan finnas rester av alkohol kvar i drycken efter jäsning. Någonstans mellan 0,5 och 2,5. Principen är att etanolen äts upp allt eftersom, men värme exempelvis kan leda till att mer alkohol bildas efter att den är klar.
Jag är lååångt ifrån expert på bryggning och jäsning men det låter ju lite vanskligt för en sån som mig. Synd bara att jag verkligen gillar smaken. Allt som är lite ”rivigt” faller mig i smaken. Snus, kaffe, lakris, kambucha, chili etc. Kommer nog att dricka det med uppmärksamhet ändå.

Läxor. Vad jag förstår är läxor:
1. Den största källan till bråk i familjer.
2. På 94:e plats (!!!) över vad som påverkar barns lärande positivt.
3. Helt frivilligt och utan stöd i både skollagen och läroplanen.

Ja det är en stor jävla källa till bråk i min familj. Både med barnen och med frun. Dessutom har båda ungarna olika sätt som skolan medelar vad de har i läxa och ofta är det tekniska strul eller svårt att fatta vad de ens har i läxa. Jag är en dålig pedagog. Jag har nog med jobb att göra på alla håll och kanter för att ta över skolans jobb också.
Den enda ”läxa” jag tror på är läsning hemma. Allt annat får mig att vilja ta en rejäl sup eller starta ett eget politiskt parti. Död åt folkölen och Läxorna-partiet.

IronWill
Bakissex

Varnar känsliga läsare! Söndag är en lämplig dag för nedan fundering eftersom jag sällan varit utan baksmälla en söndag. Har märkt av en minskad sexlust sen jag slutade dricka. Inget större problem, det är ändå på en ganska bra nivå. Men hur som helst verkar mitt alkoholintag vara väldigt sammankopplat med min sexualdrift. Antar att jag inte är unik på den fronten så klart, men nu har jag upplevt det ganska tydligt.

Men, utan att gå in på det för djupt så har jag inga problem att lyfta bössan men själva skjutandet kan vara lite problematiskt till och från. Kan ha att göra med citalopramet (antidepp) som har en tendens till att orsaka sånt. Men det har väl alltid varit lite så. Hur som helst så tycker jag fortfarande att en rejäl baksmälla påverkar alla nervändar och gör mig extra känslig över lag. Psykiskt som fysikt. Kanske ligger något i det där att när kroppen tror att den ska dö så vill man fortplanta sig. Saknar fortfarande bakissex som enligt mig är bland det bästa (finns annat bra, visst). I bakistillstånd är jag är känslig, har behov av närhet, hyffsat nykter och avslappnad. Bakisorgasmer är också en av de bättre typerna. Saknar det till och från.
Hmm kanske var det här inlägget som får mig att inte gå på träffen. :)
Men jag orkar inte censurera mig idag.
Kanske finns något annat sätt att uppnå det tillståndet som inte innefattar alkohol. Rejält hårt träningspass med mindfullnessövning? Eller isvaksbad och björkris i bastun? Äh jag vet inte men för att avsluta positivt är det i sammanhang som ovan i alla fall skönt att fyllesex är borta, högre närvaro.

Mrx
IW, ostbågar är det som gäller hela tiden. 😎

Va glad jag blev när jag hittade din tråd här. Du har skrivit flera inlägg i min tråd och igenkännings faktorn är hög. Jag uppskattar verkligen att läsa det du skriver. Tror att vi som personer funkar på ungefär samma sätt. Lagom är inte riktigt min grej. Käkar fluoxetin 40 mig varje dag för min panikångest. En av biverkningarna är minskad sexlust. Sedan jag drog ner på drickat har jag fått ännu mindre lust. Nu börjar bingolotto. Skriver mer sedan.
Mrx

John-Erik
IW

Intressant inlägg som vanligt...
Har för mig att det finns en logisk förklaring till just att man som man är sexvilligare när man är bakis.
Tar det ur minnet, men det har något med att blodtillförseln blir större till extremiteterna och som gör oss män
mer ståndaktiga vid bakrus. Det är likadant för de flesta jag känner och gäller för mig givetvis också.
Lustigt och märkligt är att min hjärna blir s.a.s. mer sexuell tankemässigt. Kan hjärnan bli det p.g.a. bakfylla?
Tänker mer på sex vid bakrus och ibland är det ett konstant läge innan bakfyllan är över.
Hjärnan är/blir på ett sätt "sexkidnappad" :-)). Svårt att få något annat gjort rent tankemässigt.
Betydligt lugnare när man inte dricker... Ganska skönt tycker jag med mer "lagomkänsla"
Men håller med om att orgasmerna är " out of this world" :-) dagen efter
Hmm... Du kan nog gå på träffen ändå ;-)
anser

John

Ps. Kul inlägg, mer sånt, hör ju till hur A påverkar oss. Ds

Ullabulla
Kan som motsvar till bakissex säga..

Mitt inlägg blev lite mästrande,så jag tog bort det.. vill du läsa iw så kan du gå in i min tråd dax att vända blad.

IronWill
Ullabulla

Svarade i din tråd, och jag upplever inte att du mästrade på något sätt. Tvärt om så är det ju så bra här att man har så många olika perspektiv på saker som vi vågar dela!

IronWill
J-E

Ja det är ju säkerligen en basfrift som alkoholen förstärker genom att man får mer ”inre kontakt”. Inser hur som helst att jag inte är unik i min analys av det här :) var mer ytterligare en gravsten över ett av mina tidigare beteenden.
Håller med om att det är faktiskt rätt befriande att det minskat delvis när jag slutat. Frigör mer kapacitet till att fokusera på annat :)

IronWill
Fansjävlaskit

Oerhört frustrerad, arg, trött, less, stressad, irriterad och jävlafuckingskit. Inte en orsak, många. Jobb, familj, livet, mig själv. Explosionsrisken är överhängande.

Så enormt frestande att börja klunka och få en paus. Farligt att vara så arg och frustrerad eftersom jag känner att ”skit i den där jävla nykterheten, vem bryr sig ändå?”. Och det är väl frågan vem fan som bryr sig? Gör jag det? Bara knappt tror jag svaret är. Precis över katastrofstrecket.

Hur fixar man min hjärna, så den bara håller käften ett tag? Nån som har någon idé? Är så less just nu. Vill bara ha lite lugn och ro och tystnad. Vill inte dricka men om jag inte kan få kontroll över mig själv igen så lär det hända närmsta tiden. Inte bara ett problem idag.
*suuuuuuuuuuuuuuck*

John-Erik
IW

Det är nu din styrka ska fram. Du är stark innerst inne. Glöm inte det..
Ta ett lugnande bad, släng dig naken i en snödriva, vad som helst men ta inte glas nr:1.
Har du lugnande medicin hemma ?
Träna brukar hjälpa för mig...
Håll ut IW.. Vet att du klarar det för du vill inte. Viljan är det viktigaste du har.
Du har kommit långt.. Glöm inte det..
Man förstorar lätt problem vid negativ sinnesstämning. Bästa är att sova på saken och lösa problemen
ett i taget nästa dag. Blir mer rationellt om man är utvilad..

Styrka till dig

John

IronWill
Problemlösare

Jag är en sorts problemlösare till yrket. Jag löser och ordnar upp allvarliga problem. Jag ska vara lugnet i stormen.
Men jag har börjat undra om alla människor har en sorts gräns för hur många problem man orkar lösa? Jag kanske har fått nog med elände. Orkar kanske knappt lösa mina egna när jag löser alla andras till vardags. Men vad ska jag då göra? Jag är ju bra på det...

Och relaterat till mitt förra inlägg. Det mesta jag kan komma på är lindring av symptomen, medicinering, alkohol, yoga, mindfullness, avslappning.
Problemet är nog att jag inte får nån ordning på vem jag är, vad mina egna förväntningar på mig själv är, vart jag vill, vad som gör mig glad och vems förväntningar jag egentligen lever efter. Men jag hittar inget sätt att reda ut det. Psykologer har delvis hjälpt men inte till något varaktigt. Ironiskt att jag inte vet in eller ut rörande någonting verkligen viktigt, men är expert på att lösa vissa typer av problem i affärslivet... ha ha fasaderna vi sätter upp.

John-Erik
Det märks

Att du är problemlösare.. Du hjälper ju många här på forumet och försöker meka in folk på bra tankar och nya bättre spår.
Du får/bör inte glömma bort dig själv. Lättare sagt än gjort. Du verkar iofs må bra av att hjälpa andra om man läser dig.
Någon form av ångestsyndrom är det nog som du har. Är också i viss mån van av att vara problemlösare och då som du i affärslivet.
Har problem som kan bli stora om man inte plockar ned dem och benar ut dem i tid. Så där håller det på..
Det verkar som att stress inte är din bästa grej...För mig funkar det att vara organiserad in i minsta detalj. Annars går jag
sönder totalt. Minskar mina stresspåslag...Stress under ordnade former står jag ut med...

Sidor