Detta är för mig dag 3 utan alkohol. Första gången på några år som jag hållit upp så länge... har läst flera gånger om dagen här i forumet sedan i måndags och det är en fantastisk känsla att inse att jag inte är ensam. Att min relation till alkohol inte är unik, att hur den får mig att känna och bli inte är min personlighet utan snarare alkoholens personlighet. A får mig att tro att livet är tråkigt utan den, att jag är tråkig utan den...
Jag har länge haft flyktiga tankar om att allt dåligt i mitt liv är förknippat med att jag druckit men jag har låtit de tankarna fladdra iväg för fort för att faktiskt förstå vad det betyder. Under dessa tre dagar, efter att jag börjat läsa här, har jag tvingat mig själv att gå igenom all skit jag gjort mot mig själv och andra och kommit fram till följande:
Inte ett enda katastrofalt beslut, fruktansvärd händelse eller dagar och nätter fyllda med ångest har förekommit utan att alkohol på något sätt varit inblandat. Jag har ibland bara haft en ren jävla tur att det inte slutat värre än det gjort....
Det har bara gått tre dagar, vilket inte är så mkt men det är tre dagar utan ångest och det betyder mkt för mig!
Men jag vet att det kommer bli en svår kamp och jag är inte säker på hur det kommer gå om inte min man vill sluta tillsammans med mig... Jag vet att det här kommer vara det svåraste jag någonsin gjort...
Men jag SKA lyckas, för mig och mina fantastiska barn och TACK till alla er som kämpar samma kamp som jag och som vågar berätta om det här så jag får ta del av det ni tänker och känner!!!! Jag är inte ensam och ingen av er heller!❤️

Och välkommen tillbaka till Sverige! Jättestort grattis till din långa period i frihet och fräschhet. Skrev lite i din tråd i början på hösten.
Själv strulade jag till det under några veckor efter drygt 4 månader utan giftet, men nu är jag på banan igen sen en tid. Försöker se det som en viktig lärdom på olika sätt.
2018 ska bli ett fritt och spännande år, eller hur?
På återhörande, kram ?!

Så bra skrivet Amanda! Precis sådär är det. Jag känner precis likadant, man måste nog uppleva frihetskänslan, jag hade inte heller trott på det innan jag upplevde det själv.

Ännu en mamma som kämpar här. Återfall i helgen krigar vidare fantastiskt att läsa om ers resor, fortsätter gärna följa, inget i livet funderar dåligt utan A. Med A å fest oförmåga att göra saker tappar moderskänslor sexlust förmågan ayt utvecklas intellektuellt. Allt blir bättre utan a och andra droger, varför då så svårt, varför är kag då så ledsen att jag inte tål det :( kram alla fina

Hej på er och TACK❤️
Våra vägar mot frihet ser såklart alla olika ut men när vi äntligen får den känns den nog lika fantastisk tror jag. Den är värd allt slit även om det sällan känns så.
Jag blir glad att höra ifrån dig Morgondag, och att du är på g igen!! Din vilja och ditt driv finns där, fortsätt använda dem, du är stark, det vet jag??❤️
Idag är det ju som bekant fredag... Men det har sällan spelat någon roll, jag har druckit oavsett veckodag. Däremot är vi bjudna på middag till vänner/kunder som vi tycker väldigt mycket om! Men vi har tidigare druckit en hel del vin tillsammans och jag undrar hur de nu kommer reagera... Nåja, egentligen är jag inte orolig, mest nyfiken.
Nu är det dags att väcka barnen för deras tredje dag i svensk skola. De älskar det och jag är såååå lättad!! De har verkligen hamnat på en fantastisk skola och allt verkar falla på rätt plats. Och för oss, mig och mina barn, finns ingen plats för alkohol och idag faller jag inte. Jag står stadigt idag❤️??‍♀️

... på tillställningar/fester när man inte dricker tycker jag är lite spännande också. De flesta säger nog bara jaha, en del kanske försöker "övertala" (kom igen nu...) och en del blir nyfikna och vill prata lite mer om detta märker man (Kanske speciellt när de fått i sitt ett par glas).
Själv har jag inga större problem med att inte dricka på fester/middagar etc, tycker nästan det är roligare utan till en viss gräns. Blir folk för surriga och störiga blir det ju inte så kul förståss.
Nu har ju du varit stabil ett bra tag, tror det gäller att ha en klar uttalad anledning för sig själv om man inte vill berätta som det är. Nu så här efter alla helger är det ju rätt vanligt att folk tar en vit period. Jag brukade säga att jag har haft problem med sömnen (vilket är helt sant), och därför har jag inte druckit på ett tag, vilket gjort att jag sover bättre. Du löser detta på ett bra sätt vet jag :-)
Jättekul att höra att barnen landat så bra i det nya!
På återhörande, kram!

Det käraste vi har. ? Så mycket enklare allt blir när de mår bra. Härligt att de verkar ha funnit sig tillrätta så snabbt. Skönt också att du är nyfiken på människors reaktioner då du tackar nej istället för att vara orolig inför dem. En stor skillnad.

Önskar dig en fin och vit helg, Amanda! ♡

Söndagmorgon och ska ta min andra kopp kaffe? Blir så glad över det ni skriver till mig och även glad över att läsa hur alla här kämpar. Så länge man inte ger upp finns det så mycket hopp.
Middagen i fredags gick SÅÅÅÅ BRA!!! Dessa människor, våra vänner, har som jag sett det, ett sunt förhållningssätt till alkohol. De gillar att dricka vin etc när läget är rätt men alltid måttligt. Ni vet sådana som alltid slutar i tid, sådana jag alltid varit avundsjuk på....
Vi anlände och efter alla kramar (vi har ju bara träffats enstaka tillfällen de senaste 6 åren) blev vi erbjudna bubbel. Jag tackade nej och sa att jag inte dricker a längre alls. Då visade det sig att de hade massor av a-fria alternativ hemma och att mannen i familjen kör 6 månaders vita perioder och har gjort så i två år. Det var inget snack, bara helt naturligt! Även helt naturligt att det är svårt och problematiskt med alkohol, när blir det för mycket och hur mår man utan/med?
Jag är så lycklig över alla fantastiska människor jag har i min omgivning och jag skulle önska detsamma till alla er!!!
Min man klarar det också bra, nog för att han gärna vill dricka något men han nöjer sig med någon folköl och de dagar han jobbar (jobbar bara kvällstid) blir det ingenting. Som jag hade hoppats bryts ju vanorna nu när vi flyttat. Men jag avvaktar ännu, vet ju att man så lätt hittar nya vägar och vanor i sitt missbruk... Däremot tänker jag njuta och vila i att det för dagen är så bra. För om jag inte gör det så orkar jag nog inte senare, när skiten träffar fläkten igen så att säga....
Hoppas ni alla har en bakisfri söndag❤️❤️❤️Och all styrka till er, ni är fantastiska och grymma som gör det här!!!
Kram!❤️

Men du, det låter ju fantastiskt både middagen med vänner och mannens drickande. Så skönt det måste kännas. Och ibland tänker jag att vi gör det alkoholfria livet till en större grej än vad det är. Att inte dricka är helt enkelt ett mycket sunt val. Varken mer elller mindre.

Tack Sisyfos!!❤️
Jag känner det som att jag har en vakande ängel där ute, det är så fint att du tittar in här hos mig med jämna mellanrum!!
Ja, jag känner mig faktiskt priviligierad när jag tänker på alla reaktioner min nykterhet har gett. Känner ett tillfälligt lugn inför min mans drickande. Hans arbetstider och hans glädje över sina nya arbetsuppgifter verkar ha flyttat hans fokus från alkohol för tillfället. Hur det blir senare det får vi se...

Jag har kommit till en punkt då jag känner mig mentalt förberedd att gå vidare.. Så jag vandrar vidare till det vidare livet nu.
Allt det nya i mitt liv upptar så mycket tankar och känslor och allt har inte med alkohol att göra, precis som jag hoppades och önskade att det skulle bli!
Snart har jag lagt ett halvt år av nykterhet bakom mig och vad det gjort med och för mig hade jag inte vågat drömma om tidigare. Jag har verkligen förändrat mitt drickande och har i och med det även förändrat mitt öde.
Den fria viljan är absolut ingen illusion, kom det ihåg kamrater!!!
Kram på er och vi ses i det vidare livet❤️❤️❤️❤️??‍♀️

Fick leta ett tag för att hitta min första tråd här...
Vill inte tappa bort den då jag ibland behöver gå in och läsa min egen berättelse.
För inte så länge sedan kunde man bara gå längst ner på sidan för att komma till sina favoriter. Nu går det inte ju...
Finns inte den funktionen längre eller är jag för oteknisk för att hitta den?
Tack för detta ovärderliga forum btw!!

Li-Lo

Vi har möblerat om lite i menyn längst ner på sidan. Om ni trycker på "konto" så finner ni det ni söker där!

Hoppas det fungerar,

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

När jag började skriva här för ett och ett halvt år sedan kände jag mig pånyttfödd.
Det gör jag inte längre. Jag är knäckt, jag är ledsen och ganska arg.
Jag var så hoppfull och under hela året jag var nykter blev jag så stark och full av beundran för mig själv. Det är jag inte längre.
Mitt problem är att jag är inte måttfull, inte i något, aldrig. Alla känslor, alla tillstånd, situationer måste alltid förstärkas, med alkohol ja visst men jag har också andra metoder. Och det blir inte alltid till det bättre, jag tror det är något sjukligt hos mig som gör att jag alltid måste dra allt till sin spets. Det är som om jag har ett behov av att känna kylan från avgrunden och värmen från lyckan samtidigt. Alltid samtidigt, annars kan jag inte uppskatta lyckan när den kommer.....
Två dagar före julafton låg jag på min svärmors finsoffa och skakade av ångest, ensam naturligtvis (hon var bortrest) eftersom min ångest ALDRIG pyser ut, en ångest som höll på att bryta ner mig i atomer. Sen gick jag till jobbet.
Vem känner mig, på rikitigt?
Ingen.
Jo en förresten, en person, jag själv. Hur kunde jag någonsin tro att jag skulle kunna bli fri från alkoholen?
Fy faaaaan vad dum jag är... Och jag är ändå rätt smart.

Vill säga en sak till alla er som kämpar mot ert beroende:
Underskatta det aldrig, ALDRIG. Det är starkare än du någonsin kan föreställa dig så ring in kavalleriet om du kan....

Fy vilken obehaglig upplevelse! Har du tagit professionell hjälp så att du kan få ut din ångest? Ta hand om dig ?

Kram PimPim?

Nu skriver jag igen... Men ni är mina vänner. Även om många av er som skriver nu är nya för mig spelar det ingen roll eftersom vi har en stor del av våra liv gemensamt. Vi har på olika sätt problem med alkohol. Det räcker så.

Jag ska plugga. Jag har två jobb. Jag har man och två barn(7 och 13 år).
Jag är fantastisk på allt.
Men det räcker inte. Varför räcker det inte?
Det sjuka är att jag nästa vecka börjar plugga, Psykologiska aspekter på bruk, missbruk och beroende..... Varför gör jag det?
Jävligt dum fråga, vi alla vill ju förstå, men det intressanta är att jag ibland mina kolleger har mött en nykter alkoholist. Hon, utan att känna mig, sa att "ja men herregud, eftersom du vet med dig att du börjar bli beroende (jag berättade att jag blev beroende är du ingen beroendepersonlighet..." Jag säger: WHAT!!!!???? I detta läget idiotförklarar jag henne fast jag älskar henne.
Nä fy fan, nu får jag skriva en annan gång. Maken kom hem.
Kram på er.

Inte så kul egentligen att du är tillbaka men du fattar vad jag menar?
Ja, jösses, vad starkt detta gift är och vad det gör med oss!!
Men det enda vi kan göra är att kämpa och skriva här när det är läge.
Håller alla tummar för att du ska få balans i tillvaron. Du är en så intressant och klok människa.
Kramar
???

Håller med föregående.. med tillägget att du är smart och ambitiös.. Jag blev så berörd av dina inlägg.. du verkade så stabil i din nykterhet förut. Och vad fint du sätter ord på det- att ingen känner mig förutom jag själv... Jag har också legat ensam med ångest och sen gått till jobbet välklädd med ett leende i det sminkade ansiktet.

Hur mår du idag?

Många kramar till dig!

imponeras av din klarsynthet, dina ord och tankar! Du skriver medryckande och jag blir peppad av dina ord, samtidigt som det knyter sig i magen av andra.
Starkt skrivit! Önskar dig Lycka till! <3

// Gröna blad

Tack alla ni fina, ni ser mig och jag ser er❤️ Samma känsla som när jag började skriva här: jag är inte ensam.
Jag var hos läkare i fredags, trodde jag hade astma... Varit hos honom tidigare med mina andra diffusa symptom. Fick remiss till kurator redan efter första besöket men avbokade. Tänkte att JAG vet ju redan att jag har problem på alla tänkbara plan, behöver ingen Carl-Johan som talar om det för mig, eller vad han nu hette... Men kanske är jag bara rädd. Jag sa till läkaren att jag hade nog hoppats på en fysisk orsak till allt som kan botas med kortison och att sedan skulle allt vara bra. Jag förstod ju att han genomskådat mig. Satt ju där och märkte plötsligt hur jag intensivt vred mina händer medan jag pratade, förstod ju vad han såg.
Så jag ska gå till kuratorn denna gång. Ge det en chans iaf. Men hur är man ärlig mot någon när man aldrig tidigare varit det? Hur ska jag våga? Jag som i hela mitt liv vaktat mina hemligheter med livet som insats, jag har vårdat dem och gömt dem så djupt in i mig själv att jag undrar om jag ens kommer hitta alla. För hur ska någon kunna hjälpa mig om de bara får den tillrättalagda versionen av vem jag är? Är ganska nyfiken på om denna kurator ens kommer försöka eller låta sig luras som alla andra...
Det snöar ute och jag är ensam i vårt nya hus. Det är behagligt och just idag vågar jag hoppas men det kan snabbt slå över i behovet av att förstärka just den känslan.
I lördags var jag och barnen ensamma och hade en så fin dag...tills kvällen kom och jag drack upp de två dyra amaronevinerna jag hade tänkt att spara. Jag minns inte att jag pratade med min man på telefon, minns inte heller att vi gick och la oss. Gårdagen var en mardröm med dubbla arbetspass men jag sjukskriver mig aldrig pga bakfylla, tror att det är ett sätt att straffa mig själv...
Jag vet att jag förstör mina barns liv långsamt och även mitt eget. Hur slutar man vilja straffa sig själv?
Kram på er❤️❤️❤️??‍♀️