Trillat dit igen.............

526 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Tjalle
En månad idag.............

Hej på er alla fina forumvänner,

Tack för peppande kommentarer. Idag har jag en månads nykterhet och råkar samtidigt fylla år samma dag. Hoppas det är ett gott tecken. Idag ska jag ta mig till sjukhuset för att kolla upp en rotfyllning som har gått snett. Har från och till haft tandvärk nu i över ett halvår. Förbaskat stressande måste jag säga. Känns skönt, dock, att äntligen få bli undersökt av en specialist. Blir nog någon form av mindre operation kan jag tänka mig (när det nu blir...........).

När det gäller antidepressiva har jag verkligen funderat fram och tillbaka. Just nu är min läkare på lång ledighet men om jag fortfarande är kraftigt nedstämd efter sommaren kommer jag definitivt att pröva..... Jag har liksom inget att förlora.

I övrigt gör jag små steg framåt och kan själv se när jag tittar tillbaka några veckor att jag är starkare, framför allt psykiskt. Framför allt stabilare i humör. Jag ser verkligen fram emot en nykter midsommar och känner, just nu, ingen oro för att jag ska ta till flaskan. Ska ju ge mig iväg till sjukhuset idag men har inga planer på att ta vägen förbi bolaget. Den enda alkohol som finns hemma är två flaskor champagne. Den enda dryck min fru tycker om och de flaskorna har jag, av någon konstig anledning, alltid haft respekt att låta bli och korka upp. Någon slags heder kanske finns kvar hos mig, i alla fall.

Jag önskar er alla, gammal som ung, en fin midsommar och hoppas för er skull att ni är försiktiga (ni vet med vad.......)
Tjalle

FinaLisa
Grattis Tjalle🌷🍰🎁🎂🎈

Önskar dig en fin födelsedag och Grattis till en månad utan A.
Kramar💖💖💖

Tjalle
Blev inte någon lägre tid efter midsommar.......................

Onsdagen den 26 juni var jag på återbesök hos tandläkaren. Har haft stora problem sedan i januari.. Trodde att jag skulle göra någon form av operation. Fick istället beskedet om att tandroten (som den förra tandläkaren inte hittad var perforerad) och hela tanden inkl ny gjord rotfyllning, nytt stift och krona var bara att dra. Snacka om bortkastade pengar. Nu sitter jag här meden stor glugg i tänderna och är på ruta noll igen. Dock betydligt fattigare.

Samma dag var det Mexiko och Sverige på TV. Jag åkte förbi bolaget fast jag inte skulle ha gjort det. Jag tyckte helt enkelt synd om mig själv. Någon vinare och några öl sedan var det gott natt för den kvällen.

Fotbolls-vm fortsatte och vi fick besök som står min fru betydligt mer nära än mig själv. Jag bet ihop och drack inte en droppe. Var dessutom trevlig och sa inte enda dum kommentar.

Inombords var jag dock lite upprörd av flera skäl och det blev ett nytt besök på systembolaget. Denna gång med lite större mängder. Började i torsdagskväll, fortsatt småpimplandet mest hela fredagen och det blev också att dricka på lördagkvällen och söndagkvällen. Dock inge på dagen.

Frugan är naturligtvis fruktansvärt besviken och har åkt iväg med bilen. Jag tror hon sa att hon skulle komma hem till kvällen men jag vet inte.

Sitter nu nykter, men helt upp och ner och skriver till er mina forum vänner. Hur fort kan inte tillvaron ändra sig. Jag satt just och konstaterande för ett par veckor sedan att min totalkonsumtion förmodligen aldrig varit så här låg under något år. Men vad hjälper det när jag kan ställa till det så igen. Inga skandaler dock, ingen annan än min fru har sätt mig berusad och jag har tom tagit hand om fem kubikmeter torr ved som jag staplat. Joo, även fyllskallar kan jobba ibland..

Förlåt till er alla för att jag är en sopa. Vi får se vad resultatet blir den här gången.................................

Kram Tjalle

FinaLisa
Snälla Tjalle🌷

Du är ingen sopa bara en speciell vanlig människa med styrka ibland och svaghet ibland...precis som alla andra.

Det är ju så typiskt att åka i diket när hjulen börjar wobbla. Det har vi alla här på forumet erfarenhet av.

Du får känna efter hur du ska hantera situationen på bästa sätt.
Just ens tänder är ju så viktigt för hela måendet, det hade varit lättare med en ben eller armfraktur.

Men jag skickar styrkekramar genom cyberrymden och hoppas på det bästa
💪💪💪💕💚

Nurture
Tänder

Vännen,

Snälla, du är ingen sopa !!

Håll i nu. Du kan vara nykter och kämpa för att må bra - så gör det !

Trasiga tänder är ett Styggelse. Ska inte skriva för mycket, bara ’ta hand om dej själv’.

Styrkekramar 💚

Rövarkulan2
Godafton!

Jag har nu läst hela din ”tråd” och du har skrivit mycket tänkbart.

Hoppas du mår bättre och är lite gladare idag.

Tjalle
Dag 2 snart över................

Frun kom hem till sist. Vi huserar i varsin del i huset. Jobbigt men nödvändigt. Vad gäller min "tandglugg" ligger den näst längst bak i överkäken så att det är inget som syns. Enligt tandläkaren är det många som låter det vara på det här sättet. Vi får se. Jag måste i alla fall vänta 3-4 månader innan käkbenet stabiliserats och sedan får vi se.

Varmt, varmt och åter varmt här hemma. Termometern tangerar 30-strecket och i solen törs jag inte ens fundera på hur varmt det är. Jag har ju min lilla båt men intresset för att åka ut på sjön är just nu noll, inte minst med ett allt tilltagande algtäcke.......Det ska dock bli bättre om några dagar.

Jag hankar mig fram och försöker dra ytterligare lärdomar. Låter tjatigt, naturligtvis, men ändå så viktigt för mig. Allting är så rörigt i skallen just nu, både pga alla tankar som cirklar fram och tillbaka men också av värmen.

Idag ska jag dock koka mig lite färska rödbetor med grovsalt och lite smör till det. Som dryck får det bli en kanna mjölk.
Sköt om er alla fina där ute/Tjalle

Dricklagom
Att hanka sig fram är inte

Att hanka sig fram är inte det sämsta. Värmen gör det dock inte lättare, det håller jag helt med om. När det börjar bli runt 28 grader så säckar jag ihop och sover dåligt, full eller nykter spelar ingen roll. Otroligt trist med tandproblem - jag har bitit av det mesta av mina tänder och skäms något oerhört över det. Att ordna till det har jag inte ekonomin till, så det får vänta.

Tuffa på och lycka till med dagen!

Tjalle
Tillbaka på forumet efter sex månader.......

Hej på er forumvänner. Jag är tillbaks, tyvärr kanske jag ska säga. Jag tillhör väl de som har varit med längst på forumet, kanske tyvärr där också. Jag är förmodligen oförbätterlig. Kanske är jag det där svarta fåret som går utanför alla ramar. Hur lång tid kan det ta att få in i skallen att drickandet bara skadar mig själv och andra, mer och mer för varje gång. Jag vet inte hur långt ner i spiralen jag befinner mig just nu men det är mycket, mycket långt ner.

Slutet av sommaren och hösten gick OK. Jag var inte helvit men inga riktiga katastrofer. Dock har det varit mycket svårt att hålla måttet och något måttlighetsdrickande för en fullblodsalkoholist som jag finns inte. Jag orkar inte skriva så väldigt mycket nu. Mina skam- och skuldkänslor är enorma och egentligen ingenting håller mig uppe just nu. Att bara skriva detta inlägg tar så mycket energi att jag är helt slut efteråt.

Efter en vecka i storstadsstressen med en massa saker som skulle fixas var jag helt slut. Jag har väldigt dålig stresstålighet och gillar inte höga ljud. Det blev ett par sömnlösa nätter och vid hemresan förra lördagen kände jag någonting mala frenetiskt i huvudet. Autopiloten på, in på bolaget innan lördagsstängning och inhandlade ett försvarbart lager av A. Hann inte mer än komma hem innan första ölen knäpptes upp och sedan gick det vidare i den stilen ända till måndagskväll, alltså drygt två dygn. I stort sett hela lagret tömt, någon gång under söndagen snubblade jag mitt i natten (ironiskt nog på ett par träningshantlar som låg intill sängen), ramlade handlöst, slog ett revben illa, en armbåge och ett stort sår i pannan. Det mesta av förra helgen är i dimma.

Nu har det gått 5 dygn sedan senaste A-intaget och jag mår fortfarande skit. Mitt revben ömmar hur jag än ligger, magen är mer risig än den någonsin varit förut. Det ömmar i hela magsäcken och jag har ingen matlust alls.

Vad gäller min relation vill jag inte ens gå in på den just nu. Jag orkar inte.........Ändå var allt väldigt bra under höst, jul och nyår. Vi tränade ihop, även om vi gnatade om småsaker fungerade allt bra.

Just nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. En dag i taget fungerar inte alls i det här skedet. Just nu tar jag en kvart i taget och då är detta ingen överdrift. Nätterna är ett helvete och jag sover i princip ingenting även fast jag tar insomningstabletter. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja och hjärnan känns fullständigt lamslagen och paralyserad.

Känner mig som den ensammaste människan på jorden och ändå har jag mig bara själv att skylla. Förbannade skitsjukdom........
Ni lite yngre får ta mig som det stora varnande exemplet.
Tjalle

santorini
Tjalle

Vad kan man säga? Så mycket som hänt så man tycker att du skulle ha nått din botten. Jag har en tanke. Du skrev vid flera tillfällen att du inte mår bra av antabus så du slutade med det? Om det stämmer så är det nåt du kanske behöver överväga att prova igen. För du mår inte bra nu heller? Det verkar inte som om du klarar detta utan mera hjälp. Jag har ingen egen erfarenhet av antabus men tar man det så kan man inte dricka. Måttlighetsdrickande kan en med beroendeproblem aldrig klara. Lycka till!

Tjalle
hej santorini........

Hej santorini. Så skönt att höra ett livstecken från någon man "känner igen". Jag håller med dig till 100%. Jag borde ha nått min botten för många år sedan. Det visar inte minst hur stark denna alkoholdrift är. En teori som jag har varför jag inte lyckats sluta är att det periodiska supandet egentligen är svårare att "behandla" än de som dricker mer eller mindre varje dag. Under mina vita perioder lever jag nog sundare än de flesta. Har inga övriga laster. Äter nyttigt och tränar mycket. För ett par månader sedan fick jag tillfälle att göra ett "arbetstest" för att testa min kondition. Den visade att jag hade en kondition som om jag hade varit 15 år "yngre". Med detta sagt vill jag inte på något sätt slå mig för bröstet utan bara konstatera att när kroppen fortfarande är i så pass bra fysisk form blir det på något konstigt vis svårare att sluta helt.
Jag skrev inte allt i mitt inlägg härom dagen men i torsdags besökte jag åter min läkare och la alla korten på bordet. Vi hade en lång "sittning" och för att göra en lång historia kort ska jag så fort som möjligt börja i terapi. Han har mycket goda kontakter och jag hoppas kunna börja inom ca 10 dagar. Fortare går det inte av praktiska skäl.
Idag var jag ute på en två timmar lång promenad i solen. För en gångs skull i lugn lunk och inte i det hetsiga powerwalktempot jag annars alltid gör. Det är väl så jag levt mitt liv hittills. Full fart framåt, gå min egen väg, envis som synden, göra tvärtom, vara perfekt, aldrig riskera att göra något så att jag kan utsättas för kritik etc. Jag är så evigt trött på att "sprattla emot". Det känns som det bara är en enda möjlig utväg sent om sider; den slutgiltiga kapitulationen........

Allt gott
Tjalle

Tjalle
Lite måndagsfunderingar......

Idag en vecka sedan jag drack återigen. En vecka av ständiga funderingar varför just jag har så enormt svårt att ta det enda och riktiga beslutet. Vad är det för fel på mig? Nåväl, jag har mycket alkoholism i släkten och det är naturligtvis ett stort ok att bära från början. Ingen ursäkt men ett faktum. Jag var en osäker ung man för många år sedan och alkoholen blev, som så för många andra, ett andningshål och en quick fix när allt var jobbigt.
Jag skaffade mig en hög utbildning, inte egentligen för att jag ville, utan för att omgivningen tyckte jag skulle läsa vidare med mitt "läshuvud". Tvingades mer eller mindre in i en karriär där det ena gav det andra. Befordrades utan att jag själv sökt tjänster. Ville alltid visa perfekt resultat. Rädd att bli avslöjad som den "stora bluffen". Endast avkoppling i kropp och knopp när helgen och semestern kom med åtföljande A-intag. Så har det fortsatt, år efter år.
De senaste åren har jag visserligen inte druckit oftare men då jag druckit har incidenterna blivit fler och konsekvenserna större. Det har helt enkelt inte blivit "roligt" att dricka längre utan endast präglat av ohejdad vana och ett slags tvångsbeteende.
Trots otaliga "vurpor" drar jag således inte rätt slutsats. Det finns naturligtvis inte något rätt svar varför men några av förklaringarna kan vara att jag har haft en för "snäll" fru som varit godtrogen och trott på alkoholistens löften om att det aldrig ska ske igen. En annan och kanske minst lika viktig förklaring är min personlighet, att vara ensamvargen, vet bäst själv, kan själv, göra tvärtom osv. Jag har under studier och i mitt arbetsliv fått arbeta mycket med analys och insett att det finns ett så stort antal lösningar på ett specifikt problem. Det verkar som om jag, för mig själv, satt upp 1000 anledningar till att det ska fungera med alkoholen på något sätt. Det mest naturliga alternativet, dvs att sluta att dricka omedelbart, har jag "sparat" till sist. Jag har uppenbarligen klurat ut själv att jag vill testa de andra 999 alternativen först............
Kanske låter lite förvirrat men det är mycket som rör sig i huvudet. Nu ska jag i alla fall, för första gången i mitt liv, pröva terapi och det ska jag göra med 100% engagemang. Jag ska också försöka skynda långsamt. Låta allting sjunka in och bearbetas i lugn och ro. Lättare sagt än gjort från en person som levt sitt liv i racerfart från det att ögonen öppnats på morgonen.
Sköt om er alla och ge inte upp.
Tjalle

Tjalle
En månads nykterhet på torsdag......

Hej forumvänner,
På torsdag har det gått en månad sedan sista?! fadäsen i min A-karriär. Otroligt många tankar och funderingar har passerat genom min hjärna under denna tid och det har tagit både fysiskt och psykiskt. Jag är trött och slutkörd. För någon som inte är alkoholist kan en månads nykterhet vara fullständigt bagatellartat men för oss alkisar är en vit månad en mycket lååång tid.

För att börja med det positiva har inga som helst tankar poppat upp att jag vill ta ett glas. Det är inget som jag drar några som helst växlar på men jag är tacksam för varje dag jag har den känslan. Jag har liksom på känn att jag blir lite, lite starkare varje dag jag lägger till min nykterhet.

Hemmavid är det mycket skört. Min fru bor visserligen under samma tak men läget är spänt som en fiolsträng. Jag förstår att hon inte, på något sätt, kan lita på mig och frågan är om hon någonsin kommer att göra det. Jag läste ett inlägg av Aerogmagnus, som efter 3 års nykterhet, fortfarande inte har fullt förtroende från sin fru........ Genom alla år av snedsteg och svikna löften är det svårt att känna sig som en "jämbördig" part i mitt förhållande. Känner att jag liksom inte har gjort mig förtjänt av att argumentera, vad det nu än gäller, för jag kommer alltid att vara i mentalt underläge. Just nu är det för tidigt att spekulera i om det någonsin blir bättre. Får bara ta en dag i taget.

Mitt möte med terapeuten blev tyvärr ingen hit. Förutom att det kostar en del (1.200 kronor för 45 minuter) så klickade vi helt enkelt inte. För att jag ska kunna gå in i en terapiomgång känner jag att jag måste känna fullt förtroende och det gjorde jag inte med denna person. Dessvärre har jag inte något stort urval i närheten av den ort jag bor på så just i den här frågan står jag på noll.

Jag är glad för att jag ännu en gång orkar "ta tag" i mig själv och även om det tar emot vissa dagar känner jag att mitt aktiva alkoholliv inte är något alternativ. Det är inte värt det längre. Mitt psyke och, för all del, min fysik klarar det inte längre. Att "köpa sig" några timmars fullständig bortkoppling av hjärna och därmed känslor kan inte kompensera vad man därefter är tvungen att stå ut med. Jag känner mig rätt färdig med det livet.

Jag följer er, gamla som nya, varje dag även om jag inte kommenterar. Jag är imponerad av er. De flesta av er är yngre och jag önskar att jag kunde ha kommit på bättre tankar för många år sedan. Många har "försvunnit" från forumet sedan jag började här för drygt 6 år sedan. Jag hoppas och tror att de lyckats sluta och av den anledningen inte är aktiva längre. Det kan ibland kännas lite "ensamt" att vara den där gamle fyllebulten som aldrig lär sig men jag är, trots allt, envis som en åsna och hoppas innerligt att jag till slut lärt mig läxan.
Sköt om er
Tjalle

IronWill
#523 kunde jag ha skrivit

Först, grattis till månaden!
Tycker inte du ska se dina år här på forumet som att du har ”svårast att få in i skallen”. Jag har väl spenderat rätt många år med trixande på egen hand innan jag hittade hit.

Man passar inte med alla terapeuter, och jag tror som du att det är viktigt att hitta rätt. Rätt kanske inte alltid betyder att de är mysiga att småprata med utan även att de kan utmana en att hjälpa sig själv också. Men en viss kompabilitet är nödvändig.
Hoppas du kan fortsätta din nykterhet och att du kan hitta nån terapeut som passar dig.

Jasmine
Bra med en månad!

Läste om hur du ramlade på natten och kände mig mindre ensam med min bula och mitt svullna öga. Drack mig till minnesförlust i fredags och har någon gång under natten slagit i huvudet. Varför gör man så här mot sig själv? Tänker att det är svårt för mig att hålla mig nykter eftersom jag inte har någon relation, det spelar liksom ingen roll. Men, inser att det är bortförklaringar... ser ju hur du får kämpa och även andra som har någon nära som stöttar dem.

Bra jobbat av dig i alla fall, ska följa din resa.

Kram

Sidor