Jag tror också att det ska komma något gott ur det hör. Vi har haft det bra dom hör dagarna i alla fall. Får se hur det blir framåt.

HelenaKarin

Det viktigaste tycker jag är att låta processen ta tid & smälta in. Vi har alla olika bagage som gör att vi tar våra beslut olika snabbt.i relation till andra människor. Beroendepersonligheter ör i många fall mycket sensitiva, intuitiva och kärleksfulla människor. Det är ju därför det inte ör lätt att stänga av och gå. Att reda ut sina egna behov och veta när det är dags att lämna måste få ta tid.. Men när vägen börjat vandras finns ingen återvändo. Att lita på och värdesätta sin egen magkänsla och tanke är det som tar, och som måste få ta tid. Att lita på processen är viktigt. När du vet att det är dags att gå, då vet du.

HelenaKarin

Det viktigaste tycker jag är att låta processen ta tid & smälta in. Vi har alla olika bagage som gör att vi tar våra beslut olika snabbt.i relation till andra människor. Beroendepersonligheter ör i många fall mycket sensitiva, intuitiva och kärleksfulla människor. Det är ju därför det inte ör lätt att stänga av och gå. Att reda ut sina egna behov och veta när det är dags att lämna måste få ta tid.. Men när vägen börjat vandras finns ingen återvändo. Att lita på och värdesätta sin egen magkänsla och tanke är det som tar, och som måste få ta tid. Att lita på processen är viktigt. När du vet att det är dags att gå, då vet du.

Tack för alla kloka ord. Läser dom och tar till mig. Det är ju verkligen en prosess. Trodde aldrig att detta skulle vara så jobbigt. Att det skulle ta så psykiskt på mig. Trodde, men det är väl bara att lämna. Men det är ju inte det. Man måste nog verkligen känna när tiden är inne. Hoppas jag.

Så var det inte alls för mig.
Jag accepterade mer och mer och gick ned mig.
Och fjärmade mig visserligen,men hade adlrig kraften att gå.
Ställde ultimatum gjorde jag men trots återfall så gick jag inte.
Och ändå,när han reste sig upp och gick för att få dricka ifred utan störningar så var det fruktansvärt jobbigt,men alldeles nödvändigt.
Det fanns inget kvar av vår relation då den var uppäten av misstroende fylla dåligt mående osv.
Men jag var inte alls klar,eller hade magkänslan att det var dags att gå,tyvärr.

Känns jobbigt när man tänker på att lämna. Nu har vi ju haft några bra dagar och då tönts hoppet. Om det kommer att drickas i helgen vet jag inte än. Mitt hopo är ju att om jag ska länna att jag kommer till en gräns, och då vet jag att det är dags. Men det kan ju också bli ett val man inte alls vill, men att man måste gå för att överleva, som för dig Ullabulla. Kan det fungera att leva med en alkoholist utan att gå under? Kan man ha ett bra liv ändå? Min man kommer nog aldrig erkänna att han har problem med alkoholen. Han tycker det är ett normalt drickande. Eller är det bara ett spel för att få fortsätta? Jaa många tankar.

Var han en mycket fin man som gjorde mitt liv helt.
Men alkoholen och hans dåliga mående gjorde det omöjigt att fungera ihop.
Och trots flera tillfällen även efter brytningen så upprepade jag mina krav.
Sök hjälp,var nykter så börjar vi om.
Men han klarade aldrig att avstå så jag lyckades till slut bryta mig loss och inledde sen en ny relation.
Då vaknade han och lovade total nykterhet om jag skulle välja honom.

Men jag gjorde inte det utan valde min nya kärlek.
Det tog honom tre år att ta emot hjälp
Han är idag nykter och vi är goda vänner.

Nu förstår och ser han,men han var för sjuk då för att se vad han förlorade.
Jag vill bara säga att man blir nog inte "klar" så länge man som anhörig ser sjukdomen för vad den är.
Ett beroende som trotsar allt förnuft.

Så att gå medan man fortfarande har känslor är mycket svårt.
Att leva med ett acelerande missbruk vilket alkoholism ofta är och behålla ett gott liv är mycket svårt.
Kag klarade inte att vara frisk och jag slutade helt att förvänta mig normala saker som bör ingå i en relation.

Men det är jag och min historia.
Den finns här under anhörigsidan
Jaha och nudå.
Lycka till skrållan.
Ta de steg du orkar och vill ta.
Det finns hjälp även för oss anhöriga.

Jag har varit mycket borta i helgen. Mannen har varit sjuk och druckit. Inte så mycket, men ändå. I och med att jag varit borta, så har jag inte haft så ont av hans drickande.
Vi har även haft små, bra och roliga stunder under helgen.

Vi åker bort i helgen. Mannen kommer inte kunna dricka något. Men då dricks det i kväll istället. Så trött jag blir. Så trött på hur han blir, hur han går, hur han pratar när han är full.
Hoppas jag får sova i natt. Stänger av mina känslor och får svårt att sova när han dricker. Känner oro.

InteMera

Hoppas du kan sova Skrållan! Kom ihåg att inget blir bättre av att du oroar dig, dig själv vet du var du har och honom kan du ändå inte påverka just nu. Låt det vara som det är, om så bara för just nu. Sov gott!

Allt gick bra i helgen. Vi hade roligt och det var skönt att fokusera på något annat än alkoholen.
Får se hur det går i veckan.

InteMera

Skönt med en vilsam helg emellan, passa på att andas och samla lite kraft och energi så vägen framåt om ens för ett tag känns lättare!

Tack för dina uppmuntrande ord. När man har det lugnare ett tag, så är det som att hoppet tänds. Men var borta i går, och då passar ju mannen på. Men då slipper jag ju se det i alla fall.
Försöker hämta kraft.
Hur går det för dig InteMera?

InteMera

Tack för frågan! Har varit odrucket hos oss i 9 dagar, sen jag exploderade och vi hade ett större bråk. Slutat har han nog inte, har väl bara inte haft lust och prata om problemet kan vi fortfarande inte. I hans värld är mitt godisätande samma sak som hans drickande, nåt man gör ibland för att koppla av och han påstår på fullaste allvar att det är samma sak. Så ja du förstår positionerna vi har att utgå ifrån. Jag har sagt jag kan sluta med godis och gjorde det för ett tag då jag sa att då slutar vi båda så blir det lika då. Då hittade han bara på nån annan last jag har att skylla på, att han dricker för jag är så jobbig mm.

Jag väljer ändå att försöka må bra och hitta små stunder i mina dagar som gör mig glad, gnetar vidare i min lägenhet och hoppas få den beboelig under våren så man kan spendera mera tid där när sommaren och ”grillsäsongen- oj jag måste nog marinera kycklingen i mörk öl men oj var dom redan slut så vi får ta grillsåsen istället till maten”-säsongen tar vid, för att inte prata om semestern som jag redan har ont i magen för och det är bara mars...

Så bra att få en liten rast från drickandet ändå. Det är väl klassiskt det att godisätandet är samma. Det har jag också hört här hemma.
Ja grillsäsongen och semestern vågar jag knappt tänka på.
Skönt ändå att du har en lägenhet att fly till. Planerar du att helt flytta dit? Att bryta upp?

InteMera

Jag har inte bestämt mig för nåt, njuter av tiden i lägenheten av och till så får tiden visa om det blir på heltid sen.

Klokt beslu InteMer. Tror man måste ta det i sin egen takt, och hur man känner själv.
Ingen annan kan bestämma.

Fy fa'n sa jag spontant, men det kan man kanske inte skriva. Jag tar chansen. Har inte läst alla inlägg, men det var en fråga du ställde till din man. Du frågade om han inte var trött på att dricka. Svaret du fick var - nej jag gillar det. Hur mycket hopp finns det då? Hur insiktsfull är man och hur beredd till förändring d.v.s att bli nykter. Du har svaren. Någon föreslog Alanon och det gör jag också. Leta efter lämplig grupp på nätet.