Hej alla!
Jag är tillbaka. Jag har varit nykter i två dagar. Detta ska bli den tredje. I tisdags gick jag på mitt första AA-möte. Jag var så tveksam in i det sista. Men sen beslutade jag mig i sista stund för att åka. Vilken tur att jag gjorde det. Det var väl ca 12-15 personer där och alla såg helt normala ut. Man skulle aldrig kunna tro att någon utav dessa män/kvinnor haft problem med alkohol/narkotika. Jag blev så varmt välkomnad! Mötet kändes så bra att jag ser fram mot nästa tisdag och då vill jag kunna säga att jag firar en veckas nykterhet. Det har väl aldrig hänt i mitt vuxna liv... Innan jag åkte till mötet sa jag till familjen att jag skulle till kyrkan på meditation. Men efteråt kände jag att jag ska ju vara stolt, inte skämmas, för att jag varit där så jag berättade var jag varit dagen efter.
Igår var jag på onsdagsmässa i samma kyrka. Jag kände att jag behövde lite andlig spis.
Allt gott till er alla!

Femina

Vaknar till en ny dag efter att ha sovit gott. Härligt! Inser att jag är på dag tio idag. Skönt att ha den där appen att klicka på så ser man direkt hur länge man varit drogfri. Jag ber till Gud varje morgon om hjälp att vara nykter det närmaste dygnet och ännu så länge har det fungerat lekande lätt. Jag tror "kampen" bara pågår så länge man inte vill släppa taget om A. Så länge illusionen lever kvar. Hoppet om att kunna dricka normalt i framtiden. Dividerande om hur man ska klara det. Alla påhittiga sätt att uppnå maximal njutning med minimala konsekvenser. Det kan ju uppta ens tankar 24/7 men leder ingenstans.

Idag ser jag fram mot kvällens möte. Onsdagar går jag till en annan grupp.
Ha en fin dag!

Femina

Jag är tacksam för kvällens möte, alla delningar och alla skratt! Nästa vecka ska jag komma tidigare och göra service. Det är en viktig del i gemenskapen att lära känna varandra bättre och ta ansvar för att mötet ska fungera. Jag mår faktiskt jättebra efter varje möte. Det känns som jag fått en dos healing. En injektion av läkande, värme och gemenskap. Liknar inga andra möten man gått på i sitt liv.

Imorgon är det min födelsedag. Jag fyller 52 år och det är väl inte så mycket att fira men jag kommer fira den nykter och DET är ju verkligen något att fira!

Har hållit upp med alkohol i 3 veckor nu.
Har ibland rejält sug. Mest efter öl. Kall öl.
Har oftast dessa veckor haft lättöl hemma.
Och hällt i mig minst 2 nästan på raken när jag kommit hem från jobbet. Och sen blivit rätt nöjd. Inte tänkt så mkt mer på alkohol.
Fick en fundering idag om man kan ”landa” på 0,5% alkoholhalt? Eller är det vanan att dricka några öl jag får tillfredsställd? Nu tycker ni säkert jag är knäpp. Det har liksom räckt med lättöl. Både hemma på vardagen, till helgen och på fest. För 3 veckor sen drack jag minst 3-5 starköl varje dag och till helgen en flaska vin till det. I flera år. Inga lättöl dög då inte...

Råkade hamna i din tråd, Femina
Vet inte hur det gick till!
Kan ju alltid passa på att önska en trevlig kväll när jag ändå är här?
Och grattis i förskott!?

Ja, kan jag bara hålla mig till ett beroende av lättöl så må det väl vara hänt, tänker jag?
Kram tillbaka!

kan det bli!
Tog jag till mig av en kommentar som inte var ämnad till mig. Så kan det gå..
Man skulle kunna tro att jag är onykter som jag beter mig...
Sorry igen!

Femina

Vaknade av doften av nyvärmda croissanter men fick låtsas sova några minuter till innan maken och barnen kom och sjöng för mig. Jag har fått blommor, presenter och trisslotter. Den totala vinsten blev 30:-... Men den största vinsten är förstås familjen, livet och min första nyktra födelsedag.

Femina

Nu är jag trött. Det är jobbigt att fylla år! Eftersom hela familjen var ledig idag så gjorde vi en utflykt. Ikväll har jag varit på möte igen. Nu har vi fikat hela familjen och jag är jättenöjd med min nyktra dag. Tack, gode Gud, för att du hjälper mig med nykterheten.

Femina

Här går det undan! Snart slår jag förra sommarens rekord på 14 nyktra dagar i sträck. Det känns bra att ha klarat en sådan dag som gårdagens födelsedag nykter. Annars är det ju alltid bubbel att skåla i och vin till maten förstås. Men det gick ju utmärkt ändå! Barnen ansträngde sig verkligen för min skull, det märktes. De är mitt största stöd och min största motivation. Älskade ungar!

Femina

Jag är precis hemkommen efter att ha hämtat dottern på jobbet. Skönt för henne att bli hämtad med bil istället för att behöva åka buss i 90 minuter. Sånt kan jag göra nu som nykter!

Femina

Idag tänker jag skjutsa dottern till jobbet nu på fm och hämta henne när hon slutar. Tidigare fanns inte det på kartan. På fm vågade man inte köra ifall man ännu inte var helt nykter och på kvällen var det ju uteslutet för då hade jag redan börjat dricka sedan ett par timmar tillbaka. Det känns bra med denna nya frihet men också väldigt ovant. Väldigt annorlunda. Nästan obekvämt.

Femina

Jag har fått lära mig att många återfall orsakas av vår ilska, vår upprördhet, vårt ältande av orätt, bitterhet osv. Det kände jag av nu ikväll vid middagen. Jag säger bara en sak:min man. Han är den i särklass största anledningen till mitt missbruk. Jag fick en bekant känsla av "sug" efter vin för att orka med och stå ut. Men, två saker hindrar mig från att ge efter. Det ena är att min man skulle typ "vinna" över mig ifall han lyckas få mig ur balans. Det andra är att jag är bättre mentalt rustad mot suget eftersom jag vet exakt varför det kommer just nu och jag vet att mina känslor kommer att avta. Bästa sättet är att be om tålamod och medlidande för min man. Be Gud hjälpa mig att inte bli arg utan lita på Guds vilja.
Fastän jag ärligt talat mest har lust att slå en stekpanna hårt i huvudet på honom...

Log åt din text om din man av igenkänning. Jag lär mig också om återfall etc via 12-stegen. Tror väldigt mycket på att det ligger i harm/rädslor etc. min största trigger är min fru i vissa återkommande situationer.
Jag funderar mycket på vad som ligger hos henne och vad som ligger hos mig. Älskar henne mellan varven också :) bra jobbat med 13 dagar, en dag i taget, heja heja

Jag har identifierat just det du skriver om som största risken för mig. Undertryckt ilska, bitterhet, i kombination med maktlöshet... Det är mina triggers. Tack och lov är det inte gubben som framkallar de känslorna. Nå, visst kan jag ilskna till ordentligt på honom emellanåt, men det är en annan slags ilska. En ilska som jag låter flyga, och så löser vi problemet. Det är om jag är maktlös i min ilska som jag vill dricka bort den. Jag har försökt att be sinnesro-bönen, men det blir tomma ord. Hela mitt väsen protesterar mot den sista meningen. Jag vill inte alls ha någon sabla visdom. Jag vill föra ett osaligt liv, tills jag lyckas förändra det jag finner oacceptabelt. När det visar sig omöjligt även efter att man vänt varje sten, som tex i fallet med min arbetsplats, så är enda alternativet att lämna. Vips är jag inte maktlös längre. Problem solved.

Femina

Idag ska jag på möte på (redigerat av admi) igen, precis som förra söndagen. Det var där jag lärde mig om hur vi triggas att ta återfall när vi ältar oförrätter och blir upprörda. Det är nästan mer en föreläsning på två timmar. Bor du i Stockholmsområdet så titta på AAs hemsida efter möten på söndagar. Detta möte har adress (redigerat av admi). Lite förvirrande att ingången till skolgården ligger på (redigerat av admi). Du kommer inte att ångra dig.
Önskar er alla en fin dag!