av Bina86

IronWill
sön, 2019-06-16 - 19:13

Jag är alkoholist men jag är inte äcklig eller misslyckad för det. Och min fru säger att jag luktar gott :)
Nu dömer du dig väl hårt. Alkoholist är ju bara en del av dig.
Du har ju lyckats ta dig till ett ”fint” jobb. Vad ska du göra för att lösa alkoholproblemet då?
Men visst har man rätt att bli lite irriterad på sig själv för att man hamnat där. Men det ger mer att peppa dig själv till att sluta.
Välkommen hit!

Mirabelle G-S
sön, 2019-06-16 - 19:42

Du är en människa i svårigheter. Inget äckligt med det. Inget statiskt heller. Du kan göra andra val, som gör dig stolt att vara du :) Jag ogillar öht att använda ordet ”är” när jag pratar om människor, inklusive mig själv. Det signalerar just att inget kan förändras. Istället för ”Du är...” tänker jag ”Du blir...” i samspel med omgivningen, kontext, miljö osv osv osv i all oändlighet. Ändra parametrarna så ändras samtidigt vem du får lov att bli. Testa! Kram

Bina86
mån, 2019-06-17 - 08:43

Ja hur ska jag lösa alkoholproblemet? Vet inte, har hållt uppe i perioder, ett par månader då och då. Men sen så åkte vi iväg på en weekend jag och min pojkvän. Drack såklart en öl till maten, direkt triggades suget igång och jag ville bara ha mer! En weekend med en öl i solen slutade med att drack konstant hela förra veckan. Igår skulle jag ha hjälp en kompis med lite grejer men var helt slut av allt drickande så orkade inte ens svara när hon ringde. Kommer hon förlåta mig? Min pojkvän frågar ibland om jag druckit då jag beter mig annorlunda men jag toknekar såklart. Han måste ju fatta ändå men ändå stannar han hos mig och säger inget mer om det. Idag är jag ”sjuk” då jag är bakis. Ångest över att jag sviker mina nära och kära, ångest av att jag sviker min arbetsgivare.

Vem skulle tro att jag är en alkis som klär mig fint med ett fint jobb. Men jag är precis lika mycket alkis som personen som ligger och sover på parkbänken. Som jag ibland kan kolla snett på, helt sjukt egentligen. Vem som helst kan hamna där. Jag kan bli av med mitt jobb. Inte ha råd att betala hyran och vips så ligger man där.

Themistokles
mån, 2019-06-17 - 13:30

Jag känner igen mig i dig. Jag har också yta, fint arbete, familj. Och jag söp. Sedan den 3 mars i år har jag nästan slutat helt. Och mår så mycket bättre. Och min fru säger att jag luktar gott igen.
Kämpa på!

Denlillamänniskan
mån, 2019-06-17 - 14:31

Det bästa sättet att bli en alkoholist är att bortförklara, dölja och ljuga för sig själv och sin omgivning. Förutom att dricka duktigt och mycket.
Men här läser jag en människa som berättar hur det är, och som dessutom inser att döljande och bortförklarande inte är rätt väg att gå. Därför ska du inte känna något äckel inför dig själv, utan lyssna på den kloka delen av dig som önskar ta sig ur denna plågsamma situation.

Du har fortfarande chans att hålla fast vid relationer, arbete och hälsa. Gör du däremot inget åt ditt liv, så kommer du att förlora allt detta.
Som jag ser det är det två saker du ska jobba med: Var ärlig mot dig själv och andra, och sluta hänga med Alkoholdjäfulen.

Jag önskar dig en fin dag, där du ska släppa äckelkänslorna inför dig själv och tänka på att du är en bra människa som tagit ett steg mot ett bättre liv! All förändring börjar ur att man ser sin situation klart och vill skapa något bättre.

IronWill
mån, 2019-06-17 - 17:51

Så fort ligger man nog inte där. Arbetsgivaren har ansvar för att rehabilitera dig. Men beroende på hur du ser på karriären så kanske det inte direkt i första taget leder uppåt på din nuvarande arbetsplats. Mycket bättre att du försöker lösa det innan du sjunker för djupt. Vi är många här med ”fina” allt möjligt, jobb, familjer, bilar, släkter. Så det är inte extra fel på dig.
Om jag skulle ”dricka lite” ”bara en weekend” så skulle det sluta som du beskriver. Att klara av att dricka ”bara lite” är svårt om det gått för långt. Kanske den svåraste mentala utmaning jag kan komma på.
Rannsaka dig själv och fundera på hur du vill att ditt liv ska se ut framöver. Alla förändringar är bra!

Äntligen fri
tis, 2019-06-18 - 00:00

Hej,
Jag är alkoholist, det är inte mitt fel, men det är mitt ansvar.
Jag är nykter alkoholist, luktar gott, tränar regelbundet och kör mitt eget företag med god ekonomi.
Jag är stolt över mig själv. Jag duger som jag är. Jag har dessutom erfarenheten från att ha tagit mig ur ett helvete som det innebär att vara beroende. Jag vill inte vara utan den resan. Den ger mig styrka. Och ödmjukhet inför andras lidande. För en sak ska du veta. Ingen går omkring utan fel o brister. Alla bär på något. Men ingen vill erkänna det.
Men du har erkänt för dig själv att du vill ha en förändring. Det är stort!
Du är starkare än många andra.
Jag fann lösningen genom att träffa andra med samma problem (AA). Du kanske hittar en annan väg.
Lycka till nu på din resa :)

Bina86
tis, 2019-06-18 - 08:20

Jag är så oerhört tacksam för er som svarat. Grät när jag läste era svar. Ja kan tydligen inte dricka bara lite, inte ens en öl eller ett glas vin för då faller jag dit på en gång. Jag kan inte dricka mer. Det måste liksom vara nolltolerans. Vet dock inte hur jag ska kunna sluta helt?

Har ju hållt uppe helt i perioder, men så händer något, som en weekendresa och man tar ett glas och så är man där igen.

Jag funderar på AA, det kan kanske vara ngt tänker jag. Ska testa. Innan jag förlorar vänner, pojkvän och jobb...

IronWill
tis, 2019-06-18 - 08:51

Att kunna ta längre pauser tillhör sjukdomen. Alkoholister kan ofta ta långa pauser för att visa att de ”minsann” inte har några problem. Då hägrar alltid det där datumet då man tillåts att dricka igen.
Men det låter som du har ung samma problem som jag hade/har. Det går inte att ta den där första.
Det viktigaste är att du verkligen vill sluta. Verkligen.
Sen är det inte ett förbud, du får dricka men väljer att inte göra det. För mycket förbud kan slå fel. Om du har ångest eller nu verkligen kan se konsekvenserna klart så kan det vara bra att skriva ner dem, så du kan läsa det när du behöver.
Gå på AA kan vara en bra idé, brukar vara ganska blandade grupper. Testa och se om det år för dig.
Främst av allt, det är inte fel på dig. Det kan hända vem som helst och orsakerna är många. Så gräv inte ner dig i det. Se det som att du nu siktar på att vara extra hälsosam :)
Saknaden försvinner mer och mer och ersätts med annat. Men det tar tid och det krävs att du hoppar över det första glaset.

Miss Hyde
tors, 2019-06-20 - 14:20

Bina86, jag hoppas verkligen att du klarar av att sluta helt med alkoholen. Själv har jag förlorat min man och slagit mig på fyllan så att jag inte kan jobba heltid längre. Många andra kan hålla alkoholintaget på "lagom" nivå - men när jag dricker, dricker jag ohämmat. Jag har slutat med a flera gånger. Höll upp i drygt ett år, men föll i fällan förra året i samband med att jag återupptog min gamla last, "feströkningen" tillsammans med en rökar-vän. Nikotin och alkohol går hand i hand för mig, de är bästa vänner. De mest falska, lömska och förrädiska "vänner" som finns... Jag har märkt att beroendet och toleransnivån blir värre och värre. Efter separationen förra året har jag svårt att stå emot suget, dricker inte bara på helger längre. Kan bli full en vanlig vardag, sedan i våras flera gånger i veckan! Det är fruktansvärt självdestruktivt och jag har aldrig varit så rädd förut. Har försökt få hjälp via vården, som rekommenderar KBT och tabletter mot suget. Jag har inte fått någon terapeut ännu och jag vill bli "ren" utan tabletter. Tidigare har jag slutat röka (flera års uppehåll) med lätthet tack vare Allen Carrs bok "Äntligen rökfri - det lätta sättet att sluta röka". Han har även skrivit "Äntligen full kontroll - lär dig behärska ditt alkoholintag". Det som har hjälpt mig tidigare är att göra en ordentlig omstart - ta hand om mig själv på hälsosamma sätt (träna, äta gott, promenera, jogga i skogen, umgås med vänner, vara mer i stunden och njuta av livet). Fylla på med kloka, sköna saker istället för att hälla upp ett glas. Det är inte värt ångesten, skulden, skammen - eller baksmällan dagen efteråt. Jag drack senast igår, men nu har jag bestämt mig för att ta itu med mitt liv på allvar. Botten är i sanning nådd, jag måste dra i nödbromsen nu innan allt rämnar.
Vi får stötta varandra! Det måste gå att bli fri. För gott!

Mirabelle G-S
tis, 2019-06-18 - 15:52

Jag menar verkligen vad jag skrev. Du ”är” inte ett fylllo. Du ”blir” ett fyllo i samspel med de sammanhang då du brukar dricka. Du kan tex berätta för pojkvännen att du utvecklat ett alkoholberoende... eller en snällare halvsanning, så kan du säga att du är är orolig över hur mycket och ofta du vill dricka alkohol. Gör honom delaktig i din plan att stå emot. Då hamnar du iaf inte i situationer med honom då du dricker bara för att det förväntas av dig. En sådan snäll halvsanning har jag serverat mina vänner. Det är lättare att låta bli vinet vid tjejträffar om de förväntar sig att jag ska låta bli, än om de förväntar sig att jag ska bli förtjust över att ha en anledning att korka upp. Klart du fixar det här! Du behöver bara förändra dina sammanhang litet i taget. Kram

Bina86
ons, 2019-06-19 - 07:49

Jag är såå tacksam för fina svar! Vet ju att ni kämpar lika mycket som jag med den jäkla alkoholen och ändå orkar ni sitta hör och stötta någon annan! Så fint! *gråter*

Jag har druckit jättemycket nu senaste tiden, står tomma vindunkar överallt i lägenheten. Jag kan inte tvärt sluta nu, för måste sköta mitt jobb. Försökte dra ner men blev så skakis och började svettas massa. Nu är det midsommar och jag är ledig 3 dagar, då har jag tänkt sluta, då har jag tid att vara bakis om man säger så.

Min pojkvän vet att jag har problem med alkoholen. Hans pappa har även det. Men han kan ju inte direkt säga nej om jag vill ha ett glas öl eller vin? Har även berättat för min bästa vän. Ringde henne när det var som värst, satt på beroendemottagningen och skakade likt ett asplöv. Men hon verkar ha glömt bort för ofta säger hon ”och så kan ni ta ett glas vin i baren”

Bina86
ons, 2019-06-19 - 07:57

Varför dömmer jag mig så hårt hela tiden?! Jag ska vara perfekt, inget annat duger. Då kan jag lika gärna ge upp. Jag undviker hellre saker i rädsla för att misslyckas. Jag har en otroligt stark inre kritiker, så fort jag gjort fel så är jag sämst och misslyckad. Jag vågar inte ens prata med folk på lunchen för att alla andra är bättre och har bättre saker att prata om. Är coolare och smartare än vad jag är. Jag har en bild av mig själv som ful och ointressant och som ingen vill umgås med. Men nu var det inte det tråden skulle handla om.

IronWill
ons, 2019-06-19 - 09:47

Det är ett ganska vanligt problem. Säkert en stor del av orsaken till att du dricker. Men har du testat KBT? Finns ganska många självhjälpsböcker på det temat också. Utan press - om medkänsla, prestation och stress är en jag lyssnade på nyss som var ganska bra. Jag har lite liknande problem men ändå inte. Jag har bra självförtroende och tar ganska mycket plats socialt, även om jag har ett släng socialfobi. Det kostar energi att vara social, men jag är efter övning ganska bra på det. Jag analyserar för mycket i sociala situationer, på gott och ont. Jag har samtidigt duktighetssyndrom. Vill vara bäst och avskyr kritik. Utför alltid order uppifrån (är chef själv) och det duger inte med halvmesyrer, måste få beröm. Men eftersom jag är strax över 40 nu så märker jag att det börjar lite lösa sig av sig självt delvis. Man blir mer ok med sig själv med åldern. I alla fall jag. Plus att jag inte orkar vara bäst. Lär inte minnas chefens beröm på dödsbädden, men sommar med mina barn kommer vara fastetsad. Vill ha mer sånt.
Jag tror hur som helst att om du kan jobba med det du beskriver ovan så rår du antagligen på mycket av anledningarna till att du dricker. Du är säkert cool på många sätt, knepet är att få din inre kritiker att fatta det.
Skriv en lista med alla saker du är bra på och sätt du är cool på? Ge kritikern lite svart på vitt?
Medlänsla med dig själv låter också som det skulle kunna vara något. Det är lite av en trend nu. Jag gillar den. Man har ju ofta hårdare regler för sig själv än andra.
Du får en till listan av mig nu, du är cool som tog steget att skriva här!

Edit: det intressanta är att man eg inte har en aning om hur andra uppfattar en. Jag har fått mycket feedback via medarbetarundersökningar och ledarskapsutbildningar, som visat en betydligt mer nyanserad bild av mig, med andra styrkor och svagheter än jag trott. Man har ju bara sin egen bild av hur man tror att uppfattas. Du kan mycket väl uppfattas som den softa tystare typen vid bordet. Som bara pratar när hon har nått viktigt att säga och då lyssnar man. Who knows. Jag gillar psykologi :)

Båtsman
ons, 2019-06-19 - 10:51

Hej precis som många andra här känner jag igen mig så väl i det du skriver. Jag brukade spendera dagar ibland en vecka i sängen med bara hemska tankar om mig själv och hur värdelös jag var efter varje gång jag trillat dit. Har bra jobb/fru/barn/hund jag kan ju inte vara alkis eller?. Jag ville ju bara va som alla andra och dricka lite och sen gå hem.
Tyvärr funkade det inte för mig och det tog 10+år att fatta på alvar att det bara fanns ett alternativ för mig, att sluta helt.
Har snart varit nykter i 2 år nu, det har inte varit lätt och även om jag inte har haft återfall den här gången så ”började” jag dom 2 åren säkert 50 gånger innan jag klarade det så här långt.
Men det är lätt det bästa jag gjort och en sak jag verkligen lärt mig både från all hjälp och kärlek man kan få här på AH och i riktiga livet är att man inte är ensam.
Jag hade tur och kunde prata med min fru om problemet och även om det tog lite tid för henne att förstå alvaret så stöttade hon mig hela vägen.
Man behöver inte berätta för hela världen (om man inte vill) jag säger fortfarande bara att jag inte dricker till dom flesta i min umgänges krets men jag behövde någon att umgås med som visste vad som pågick så jag kunde ventilera min frustration lite då då. Du behöver nog snacka med din kompis igen eller hitta en ny umgänges krets för det sista man behöver är någon som föreslår att man ska dricka (inget man behöver hjälp med liksom, det klarade jag ganska bra själv ?)
Hitta hobbies som du gillar som inte handlar om alkohol, att sitta på krogen och dricka kaffe gjorde jag inte det första året för det är svårt!
Men att springa Trailrunning eller klättra i berg träffar man sällan på någon som vill kröka.
Kämpa på! Du klarar det här!

Millan1234
ons, 2019-06-19 - 12:01

Mitt drickande eskalerade för snart fyra år sedan efter en separation.
Dricker för att lindra ångest, för att ha kul, har många ursäkter till att dricka. Det finns alltid nåt att fira.
Nu har jag semester och drack igår igen, jag kan inte sluta når jag börjar. Ett glas finns inte för mig. Jag dricker hela flaskan.
Sen vaknar jag av sjuk äcklig ångest... vem smsa jag igår, vem ringde jag mm mm
Känner mig så värdelös gjort så mkt tokheter på fyllan.
Hatar den sidan av mig själv.
Vill inte förstöra mitt nuvarande förhållande.

Mirabelle G-S
ons, 2019-06-19 - 17:52

Jag tror att din inre kritiker du skriver om har stor skuld i ditt alkoholbruk, och även göds av ditt alkoholbruk. Det aset lockar dig in i alkoholens lugna dimma, men får också näring och växer sig starkare av alkoholen. Till slut är du bara ett tomt skal som härbärgerar din värsta fiende... Blir jag dramatisk nu igen? Sorry... konstnärssjälar ni vet... Summa summarum, ge inte kritikern mer alkohol, svält ihjäl det negativa arslet! Kram

Bina86
tors, 2019-06-20 - 04:29

Vad har jag gjort med min kropp dessa dagar? Vaknar upp på nätterna svettig och med världens hjärtklappning. Som tur ät har jag förberett och köpt öl och vin som står på sängbordet!

Har såklart läst alla fina långa inlägg och konmer att återkoppla.

Denlillamänniskan
tors, 2019-06-20 - 15:52

Jag hoppas att jag helt missförstår det du skriver. Är det tur att ha alkohol på sängbordet? För mig låter det som det värsta du kan göra med dig själv. Om det är så illa att du behöver alkohol för att hantera abstinensen, så önskar jag att du fann en bättre väg. En ljummen öl på natten är nog inte vad din kropp eller själv ska ha.
Nä, vännen! Tänk om nu. Rädda dig själv från det här.