av Livet är nu

Dag 1 här. Jag vill leva, jag vill må bra. Har alla förutsättningar runt mig för att lyckas men jag sabbar för mig själv. Har en hat-kärlek till alkohol. Jag tycker det är kul, mysigt och gott med alkohol men jag hatar att bli full. Tyvärr blir jag det för ofta och varje gång blir ångesten värre och värre. Jag får tankar att jag vill skada mig själv och att jag är helt värdelös. Är livrädd för döden men när ångesten tar strypgrepp så vill jag inte leva. Jag vet att jag kanske måste sluta dricka helt, men vet inte om jag klarar det. Hoppas på stöd och hjälp här...

Livet är nu
lör, 2019-06-22 - 21:14

Vet inte vad som hände på studentmottagningen men lider med dig. Jag hoppas verkligen din väninnna ser att du anstränger dig och förlåter dig. Om hon inte kan se det så är det frågan om vilken vän hon är?
Det är just sånt här jag är rädd för. Att människor ska döma en efter den person man blir på en snedfylla. Vi är inga dåliga människor, vi blir bara det tillfälligt. Människor har all rätt att bli förbannade och all rätt att säga åt oss. Men jag tror de flesta av oss här anklagar oss själva så det räcker och blir över. Det vi, eller iaf jag, behöver är stöd och peppning att välja rätt vägar.
Önskar dig all lycka och otroligt starkt jobbat av dig så här långt ???

Livet är nu
lör, 2019-06-22 - 16:43

Stanna upp och fundera på om det är värt att dricka om du inte ens kommer ihåg något dagen efter. Mitt ”problem” är dock att jag kommer ihåg 99% av det jag gör fast jag helst bara vill glömma. Vet egentligen inte vilket som är värst?
Oavsett så har du tagit ett första steg att skriva här. Det tyder på att du vill förändra ditt drickande.
Jag är ingen expert, men vet att det finns många inspirerande personer här som kommer med kloka råd och uppmuntrande ord.
Jag har skrivit en lista med fördelar att avstå alkohol. När jag läser den känns det så självklart. Verkligheten är kanske inte lika självklar då yttre faktorer påverkar oss.
Önskar dig all lycka och hoppas kvällen klarnar. Skriv ofta och mycket här. Det hjälper ???

Livet är nu
lör, 2019-06-22 - 21:33

Japp, så har kvällen sett ut här. Ute på en ö med både vänner och obekanta. Alla runt omkring drack öl, vin och whisky. Jag och sambon drack bubbelvatten. I början kände jag nästan sorg och saknad (låter drastiskt, jag vet) över att vi inte hade med oss lite rosé åtminstone. Men vi hade ju bestämt oss för att låta bli. Och ångesten efter senaste fyllan skaver ännu...
Efter en stund märkte jag hur några gubbar blev fumliga och onyktra. Då kände jag faktiskt hur jävla skönt det var att vara nykter. De drack och dricker fortfarande en hel del. De kommer må rätt pissigt imorgon, men inte jag. Misstolka dock inte detta som skadeglädje. Det är snarare att jag känner mig stolt som klarade att stå för mitt beslut. För jag blev faktiskt erbjuden vin, men tackade nej!! ? Nu gäller det bara att försöka fortsätta att tacka nej. Jag vill fasen bli en nej-sägare istället för den som alltid ska säga ja tack, jag är svampen, bring it on.
Imorgon måste jag tyvärr tackla en annan ångest. Ångesten över att det snart är måndag och jobb. Senaste fyllan var med kollegor och jag gjorde, som sagt, bort mig rejält. Jag har inte träffat dom sen dess eftersom jag var för bakis för att kunna jobba i torsdag ? Vad ska jag säga? Ska jag skämta bort det? Ska jag säga att jag är en idiot. Ska jag säga att jag har problem?

Crna macka
lör, 2019-06-22 - 22:24

Nu har jag ingen aning om vad du "ställde" till med och har ångest för. I början tog för det mesta tjuren vid hornen och bad om ursäkt, sedan upptäckte jag att folk inte bryr sig så mycket och har fullt upp med sig själva.
Men är du osäker så är anfall alltid bästa försvar, och bättre att förekomma än att förekommas. Stega in rakryggad på arbetet å sägs som det är. Jag drack för mycket och blev full, ber som ursäkt och det ska aldrig upprepas mer.
Alla kommer antagligen säga att det är lungt, och sen återgår allt till det normala. Med undantag att du inte dricker alkohol mer och slipper sätta dig i ovanstående situation igen. Skönt eller hur?

Med tiden kan du se tillbaka med tacksamhet att du blev för full på den festen.

Mvh

Trädlock
lör, 2019-06-22 - 22:58

Ja men visst är vi våra egna hårdaste dommare. Och ja, jag hoppas att människor runt omkring mig kan se att det är skillnad på mig och sjukdomen. För det ju just vad alkoholismen är.

Tack för din pepp ???
Tror på dig och din kamp. Fint att läsa att du avstod när andra drack ! Bra jobbat ?

Livet är nu
sön, 2019-06-23 - 09:49

Jag var en person som jag inte tycker om. En som gapar och försöker vara så förbannat rolig. Tyvärr blir skämten plumpa och råa och jag snackar om saker som jag inte står för.
Du har nog rätt att anfall är bästa försvar. Jag kan nästan bli förbannad på folk som ska håna en för att man gör bort sig på fyllan. Har aldrig genom åren varit med om att någon vill hjälpa mig. Det är antingen att folk hånar mig när jag varit full eller så skämtar de bort det och säger att jag snart kommer bli full igen.
Jag hoppas jag klarar det så långt som du har gjort. Jag vill också kunna se tillbaka och känna mig stolt över att jag till slut gjorde rätt val.
Tack för att du finns Crna macka! ??

Livet är nu
mån, 2019-06-24 - 11:58

...på jobbet idag om festen ? Känner mig helt slut i huvudet och kroppen. Har haft sån jävla ångest i onödan. Fast egentligen var den inte i onödan. Det kanske på ett sätt är sunt att plåga sig själv. Det betyder ju att jag faktiskt inte tar så lätt på mina snedfyllor. Jag kanske inte är en idiot trots allt. Känns det luddigt? Ja, livet är fan luddigt.
Jag lärde mig förhoppningsvis en läxa (igen) och låter bli att festa loss nu. Jag kan ju inte hantera alkohol på ett sunt sätt när tillgången är för stor. Jag kan inte hantera alkohol när jag är på fest. Enda gången jag kan hantera alkohol nu för tiden är hemma med familjen. Då har vi små mängder hemma och så fort jag börjar känna mig snurrig så slutar jag dricka. Om jag hade haft den disciplinen jämt så hade jag inte behövt skriva här.
Frågan är då om jag kan klara av att bara dricka hemma och aldrig på fest? Nej, jag tror faktiskt inte det.
Behöver jag dricka hemma? Nej, det behöver jag faktiskt inte! Jag vill vakna upp VARJE morgon och vara klar i huvudet. Inte bara måndag till fredag.
Jag vill vara en förebild för mina barn. Jag vill visa dem att man inte behöver dricka bara för att man är vuxen.
Oavsett alkoholmängd så triggar alkoholen min ångest. Ångest vill jag väldigt gärna slippa helt och håller. Ångest suger så jävla mycket och tar fruktansvärt mycket energi. Ångest gör ont ända in i själen.
Skickar en kram och lite pepp till alla er som behöver! Själv skulle jag behöva massa kramar idag. Känner mig helt slut... men ändå lättad...
Fridens på er!

Crna macka
mån, 2019-06-24 - 19:56

Klassiskt, ingen bryr sig egentligen. Det viktiga är dock att man bryr sig om sig själv och sina nära och kära. Och ser till att man faktiskt är den människa man vill vara.

Mvh

Livet är nu
mån, 2019-06-24 - 21:49

Jag kanske inte var så hemsk som jag trodde att jag var? Blev dock väldigt förvånad över att inte ens chefen sa något? Jag kunde ju faktiskt inte gå till jobbet pga att jag var så bakfull. Hade jag varit chef hade jag nog kollat läget och åtminstone frågat hur min anställde mådde. Liksom känna mig för om det fanns risk för upprepning. Att inte jobba pga bakfylla är inte helt okej.

Precis som du skriver Crna macka så måste jag nu börja bry mig om mig själv och mina nära och kära. Jag ska inte bara pusta ut och tänka ”yes, klarade mig denna gång också”, och sen göra om samma misstag. För oavsett om ingen annan tyckte jag gjorde bort mig så gick det bort en hel dag av självförvållat illamående och huvudvärk. Jag hade ångest i fyra (!!!!) dagar. Fyra dygn av usel sömn som kommer påverka hela denna jobbvecka. Fyra dygn av depp och oro. Det är fyra dygn som jag kunde ha ägnat åt något vettigt och energigivande istället.
Just nu längtar jag extra mycket efter helgen. Jag längtar efter att ha en vit helg som förhoppningsvis kommer följas av många vita helger. Jag ser fram emot att ”tacka nej” precis som jag gjorde i lördags.

Livet är nu
tis, 2019-06-25 - 10:36

Det är det som blir min utmaning. Eftersom jag inte är beroende så är det lätt att glömma att man inte hanterar alkohol så bra. Jag måste komma ihåg alla gånger som jag mått skit pga alkohol.
Nyss pratade jag med en kollega om jobb. Helt plötsligt säger han att vi måste ses i sommar och dricka rosé. Av gammal vana sa jag ”självklart”! ? Inte för att jag är rädd för att säga nej, utan helt enkelt av gammal vana. Men jag kommer inte dricka rosé med honom. För det första tror jag inte han har tid med det egentligen och för det andra så kommer jag tacka nej om han nu frågar igen. Jag kommer vara mer förberedd nästa gång... hoppas jag...
Det är svårt att ändra gamla vanor direkt, men jag ska göra mitt bästa. Planen är att läsa mina ”ångestinlägg” ofta för att inte glömma.
Tänk om jag kunde ha en liten Crna macka på axeln som påminde mig med jämna mellanrum. Ungefär som i tecknade filmer där de har en jävel på ena axeln och en ängel på den andra. Jäveln i mitt fall vore då alkohol som skulle krossas.
Nu flummade jag iväg lite ? Men du fattar poängen tror jag ?
Ha en bra dag!

Livet är nu
tis, 2019-06-25 - 10:35

Btw... blir glad över kommentarer här. Det hjälper! Tack! ??

Crna macka
tis, 2019-06-25 - 20:30

Det är egentligen inte så svårt, eller det var det innan jag verkligen upplevde och kunde känna hur fruktansvärt illa ute jag var, och mitt balanserande var på obefintlig slak lina. Jag blev rädd och obeskrivligt trött på mitt mående och beteende. Jag kunde känna att jag var nära att förlora allt. Två val fanns, förändring eller undergång. Helt plötsligt blev det enkelt... men fram tills dess var det ofattbart svårt.

Mvh

Livet är nu
ons, 2019-06-26 - 19:28

Trött och hängig. Har inte kommit ifatt med sömnen än. Sover oroligt och grubblar mycket. Vem vill jag vara? Hur vill jag vara? Varför är jag så svängig i humöret? Varför är jag så fruktansvärt trött jämt?
Ibland känns det som om det enda som får fart på mig är vin. Vin kan även vara det som lugnar mig när jag är stressad. Men hur fan gör jag nu?
Idag på jobbet pratades det om alla möjliga alkoholhaltiga drycker. Jag blev då rätt sugen för ett ögonblick för att i nästa bli sorgsen. Visst är det mysigt de där gångerna man kan hålla sig till typ två glas. Men på fest funkar det aldrig. Inte för mig iallafall.
Jag känner mig jävligt vilsen och brottas med mina egna tankar. En del av mig säger ”aldrig mer” och en annan del säger ta en dag i taget.

Strulan65
ons, 2019-06-26 - 20:58

Vet att det inte är lätt, men försök vara i nuet och stunden . En stund kan alla hålla sig nyktra och sen vet ingen vad som händer i framtiden. Vem vet de kanske förbjuder skiten och vi slipper fundera?❤️// kram Strulan

Livet är nu
ons, 2019-06-26 - 21:32

Ja, jag måste nog ta en bit i taget. ”Aldrig” känns så definitivt. Det kanske är därför jag misslyckats gång på gång? För att jag gör det till en så stor sak.
Tack för kramen och kram tillbaka ?

Livet är nu
tors, 2019-06-27 - 16:32

Min sambo åkte iväg nu för att handla öl. Blev så sjukt besviken men sa inget. Han skulle ju stötta mig genom att låta bli att dricka han också. Vi bestämde det tillsammans för en vecka sedan. Jag kommer inte tvinga honom att bli nykterist men jag trodde att han skulle hålla sitt löfte lite längre än EN vecka ?
Just nu känner jag mig jävligt ensam och det känns skit. Längtar inte längre efter helgen.

Crna macka
tors, 2019-06-27 - 19:52

Trist, tala om att du behöver stöttning. Hos oss dricker vi inget, väldigt skönt. Har aldrig varit en stor sak för min bättre hälft. Kommer det gäster serveras det alltid alkoholfritt. Har inget emot att andra dricker men hemma hos mig bestämmer vi.

Mvh