Älskar dig men kan inte va kvar!
Älskar dig men den kärleken tar!
Beslutar med hjärnan vad jag måste göra!
Hjärtat stretar emot och för en förtvivlad kamp! Det är inbördeskrig i min egen kropp och själ! Jag talar till mig själv och försöker trösta och lugna:
Du klarar det här! Stanna i känslan av sorg en stund, det är inte farligt! Du lever och fortsätter göra så! Det går över!
Tänker på dig och vet att du är förtvivlad och saknar mig! Mitt hjärta skriker åt mig att göra nåt! Min hjärna säger nej, fokusera på ditt eget mående nu! Hjärtat vrålar ”din egoist ser du inte hur förkrossad han är, hur mycket han älskar dig, trösta honom, gör nåt!
Ikväll får hjärnan bestämma, jag stannar helt enkelt kvar i känslan av förlamande sorg!

Så härligt att höra ifrån dig!❤️ Jag har också haft så otroligt mycket hjälp av detta forum! Hade nog aldrig klarat av att ta en ny väg utan alla klokheter man läser här och stöd och pepp! Så skönt med människor som förstår en och inte dömer! Och bra för en själv att skriva sina egna tankar och känslor! Stor och varm kram tillbaka ❤️

är mitt ex! Men jag har blivit bra på att genomskåda! Han skickar sms alla dagar nu sedan han plötsligt blev av med jobbet! Och märks att han "firar in" arbetslöshet på samma sätt som han firar semester, mycket alkohol! Sms typ "minns du när vi...."! Jo vi har många fina minnen tillsammans men de är just minnen! Ett av hans sms var ganska talande, han förtränger fortfarande alkoholens negativa konsekvenser: han påminde mig om när vi var på ett bröllop utomlands. Jo det fanns underbara inslag på den resan men också: han drack massor i värmen så en kväll fick han något slags dilerium. Livrädd blev jag och fick vara vaken hela natten för jag trodde han skulle dö. OCH hela natten när jag "livräddade" honom trodde han att jag var hans ex! Dagen efter mindes han inget! Fick sådan lust att skicka sms tillbaka "minns du.."? avhöll mig dock! Han är sig alltså sig lik på alla plan, inget skulle bli annorlunda, insikt noll! I ett annat sms: "är en kvinna som är MYCKET intresserad av mig, hon kom hit på kaffe men jag kände i hela kroppen att det var fel, att jag fortfarande älskar dig"! Analys: var ett återkommande problem för oss att han medvetet försökte göra mig svartsjuk. Dessutom kunde han flirta med och sms:a andra kvinnor på fyllan så varifrån kommer detta trohetstänk nu?? OM det nu var sant att det är en kvinna som är intresserad av honom så har han helt klart gjort allt hon vill och går med på! Och dom drack inte kaffe utan vin?
Jag ska nu fortsätta fokusera på mig själv, inte falla in i gamla mönster! Nu har jag analyserat läget och i fortsättningen behöver jag inte ens läsa vad han skriver! Ska fortsätta gå på min fridfulla väg!

Renée

Glad för din hälsning, Nordäng67!

Jag tycker du ringar in det så bra;
att du accepterar att det fanns underbara inslag
och många fina minnen tillsammans,
men att du var tvungen att lämna på grund av
riktigt dåliga saker som du inte kunde leva med.

Önskar dig en fortsatt fridfull väg! ❤️

Ronile

Hej!

Jag ör ny här men känner mig ändå gammal.
Lite kort om mig som gör att jag har ett alldeles för kort tålamod för alkohol i den mängden!
Mina föräldrar är båda alkisar. Jag har haft en bra uppväxt men har starka minnen från helgerna , jag är nu 32 och dom är ”gamla” jag har lagt ner flera hundra tals timmar, känslor osv men sedan ett år tillbaka förstått att jag längre inget kan göra....

Men .. nu till min nuvarande situation ..
Jag och min sambo har ett förhållande sedan ca 1,5 år tillbaka, vi kommer från var sin tuff separation men har hittat varandra..
Till en början trodde jag att vi ”firade OSS” med lite extra vin och öl...
Men nu har det gått 1,5år och det blir bara värre .. osv starkare, i fler enheter..
Vi har verkligen allt! Men tyvärr hjälper inte det längre , vi kan vakna på lö morgon efter en ”tillställning” med vänner på fredagen och sambon tar 3 snabba whisky och är i mindre bra skick innan vi ens hinner ut och då är klockan 13.00 ca..
vidare försöker jag hålla god min men enheterna bara ramlar in oavsett kostnad och jag får panik!
Jag inser att jag är ”tillsammans med min pappa” inte ordagrant men det känns som när jag var liten!
Jag har kort stubin och har alldeles för lätt att dra drastiskt slutsatser av detta vilket hamnar i att jag vill dela på mej (vilket jag inte alls egentligen vill) men kanske mår han bättre utan mej? Kanske vill han supa ihjäl sej utan mej? Varför ska jag stoppa honom?
Jag kanske stoppar hans drömmar? Mycket JAG här.. jag vet men det handlar om honom.. jag har ”lite försiktigt” ställt ultimatum, det hjälper 1-2 dagar , sen ör det igång , 2-4 vinflaskor eller en flaska whisky om dagen..(vardagar) och ett dåligt samvete och mående dagen efter.. han sköter för tillfälle sitt jobb men det ör bara en tidsfråga innan det går i 1000 bitar oxå... jag känner och vet att han älskar mej och jag honom men jag orkar inte med detta längre!

Till frågan.. vad gör jag?

Och varmt välkommen hit till Forumet! Bra att du har hittat hit och bra att du har börjat sätta ord på dina känslor och tankar! Förstår din vilsenhet i ditt förhållande! Du skriver att "det är mycket JAG här". Skulle vilja säga att det för lite JAG och för mycket fokus på andra människor och deras problem! Jag har precis som du alltid haft människor omkring mig som har slukat min energi! Nu tänker jag inte att dom slukar min energi längre utan jag tänker att jag GER dom min energi! Vill du GE all din energi till någon som inte ger energi tillbaka? Vänd fokus till dig själv och dina behov! Skriv en lista på vad du behöver för att må bra, viktiga saker, mindre viktiga saker och sånt du absolut inte kan vara utan! Stäm sedan av om du får det som står på din lista i ditt förhållande. Du finns i första hand för dig själv och i andra hand för andra vuxna! När jag började skriva min lista kom jag typ inte på NÅGONTING, visste inte vad jag skulle skriva. Var inte van att fokusera på mig själv. Men det lossnade! Om du känner dig redo, starta en egen tråd. Då kan du följa dig själv bättre. Och få pepp och kloka råd! Kram

Ägnade gårdagen åt att gråta floder! Min ene son har kärleksbekymmer! Och det är egna kärleksbekymmer multiplicerat med tio för en mamma! Istället för att bara finnas där för honom drog jag tidigare i veckan igång nån slags turbo variant på stöttning! Utmynnade igår morse i ett slags GRÄL mellan mig och sonen! Till slut påpekade han att jag uppför mig som ett offer! Då åkte jag hem och grät hela dagen istället och i mitt huvud malde: jag bryr mig mest, har alltid tagit mest ansvar och får.. bara skit! Framåt kvällen var jag rejält trött på mig själv, tittade på mitt svullna ansikte i spegeln och kunde bara konstatera att jag hade kört i diket! Han hade rätt min son, offerkoftan hade åkt på igen! Vid känslosamma situationer sitter gamla beteenden djupt och som berget därinne! Upp på vägen i rätt riktning igen! Nu ska jag vara ett stöd på riktigt för min älskade son!

Å vad det känns igen. Härom dagen tog jag över och fostrade mina barnbarn, mitt framför mamman till barnen. Alltså?? Jag kom på vad jag gjorde och bad om ursäkt. Sa till henne, jag håller på att lära mig. Hon förstod. Inte lätt.

Det växlar vilt hela tiden. Känns så bra när man läser här och man blir peppad att livet men har nu inte är normalt.
Jag är bara i begynnelsen och sa igår att jag vill skiljas. Firar 30 årig bröllopsdag nästa vecka. Känns tungt

Lät sonen vila från mig några dagar! Igår kväll ringde jag honom och kollade läget. Han lät pigg och glad, var och grillade vid en sjö tillsammans med kompisar. Nöjde mig med att han hade det bra och började inte grotta och ställa massa frågor! Han vet att jag finns där om han behöver mig! Det räcker! Och också det får räcka för mig! Jag behöver inte veta allt och ha kontroll över allt! Han markerade i helgen att han helst pratar med sina bröder och sina två bästa kompisar. Istället för att bli kränkt ska jag vara glad över att min son har fler än sin mamma omkring sig!

Blev idag "beskylld" för att vara svår att ha att göra med! Av en jobbkontakt via en nära anhörig till mig! Gjorde min KBT för säkerhets skull eftersom det är lite skönt när det blir lite trängda situationer. Vad tänkte jag? Jaha detta tål att tänka på. Och va konstigt att hen säger det till någon annan men inte till mig! Vad kände jag? Typ inte så mycket eftersom "beskyllaren" inte står mig nära! Vad ville jag spontant göra? Inget! Kan jag göra på nåt annat sätt? Nej känns inte så! Vet EXAKT vad detta handlade om: jag tyckte att den senaste fakturan hen skickade till mig var pepprad och saltad! Men betalade snällt fakturan ändå! Jag tog jag upp mina åsikter med rätt person: "beskyllaren"! Kan dra lite slutsatser! Behöver inte anlita den personen igen om hen tycker så om mig men inte talar om det för mig utan pratar bakom ryggen på mig. Inte för att straffa utan helt enkelt varför samarbeta med någon jag inte har en rak dialog med. Om jag tittar bakåt...Jag hade för ett år sedan blivit fruktansvärt upprörd och ringt runt till alla som kan ha hört vad hen tycker om mig och "förklarat" att jag visst inte är svår att ha med att göra! Babblat och gått i försvar hade jag gjort! Skönt att sånt här inte kryper under skinnet längre! Vägen börjar bli rak och behaglig att vandra på♥️

Så skönt Nordäng67 att inte behöva bry sig om allt. Du går framåt nu. Bra.
Ska gå på KBT i höst. Det blir nog bra. Tar alla chanser att bli stark i mig själv. Att stå upp för mig själv. Det är ett hårt jobb. Men det är värt allt.

Ja så skönt när man märker att det går att förändra sig och få det bättre! Så härligt att du tar hand om dig själv nu! Och spännande med KBT i höst! Att ägna sig själv tid och omsorg är ovant men underbart! Som du säger hårt arbete men också en spännande resa! Kram

när jag körde bil! Han blinkade med ljusen och vinkade. Högg till nåt hemskt i hjärtat, har inte sett honom i verkligheten sen januari förra året. Efter fem minuter fick jag ett sms som löd: "Såg du att det var mig du mötte? Är i stan kan vi träffas?" Jag skrev tre olika svar som jag inte skickade. Sen kom jag på att jag inte måste svara direkt utan kan lugna ner mig först, samla ihop mig och VÄLJA om jag överhuvudtaget VILL svara. Efter en timme svarade jag kort och gott " nej det kan vi inte det bara rör upp saker och ting"! Kunde bantat ner till nej kort och gott eller låtit bli att svara. Men är nöjd med hur jag löste det. Ont gjorde det att se honom. Även om det bara var en snabb skymt. Skall helt klart hålla mig ifrån honom. Helt över är det tydligen inte i hjärtat än. Känt mig lite ensam den senaste tiden, gör inte saken bättre. Alla lyckliga sommarbilder på Facebook gör att ensamheten känns starkare. Fast skönt, jag känner ingen avundsjuka utan bara lite sorg typ. Känner mig glad för andras skull och det är skönt. Inte bitter bara lite ledsen.

Renée

Hej,

Oh, vilken plötslig och oanad händelse!
Förstår att det högg till i hjärtat ditt.

Och sen sms på det. Oj...

Verkligen bra att du tog den tid du behövde
för att sedan välja att svara kort och koncist.

Känner mig glad för din skull
att du är nöjd med hur du löste det.

Somrig kram till Dig. ?

Spinoza

Det är bra att inte agera direkt. Jag har lärt mig under den här perioden att inte svara direkt på X:ets olika SMS, mail, etc, utan vänta tills jag lugnat mig lite och fått distans.
Ja, visst är det tufft att leva ensam när det är sommar och det känns som att alla andra lever mysigt familjeliv.
Men sen vet man ju aldrig vad som finns bakom kulisserna, alla i vår omgivning var helt övertygade om att vi var det perfekta stabila paret.....

Ja det kom så plötsligt och oväntat och då är man ju inte ett dugg förberedd! Fast visste väl att det skulle hända förr eller senare! Tack för hälsning och en somrig kram tillbaka och hoppas du har det bra ?

Har inspirerats mycket av att läsa om din beslutsamhet! ?Man får ha målet i sikte liksom så man vet vart man ska! Att ge sig själv tid och utrymme att tänka och känna efter är så himla viktigt! Kram

Spinoza

Tack, det värmer och stärker att höra det!

Så bra du hanterade situationen. Förstår att det var jobbigt att se honom. Vad bra att vänta en stund för att ge honom svar. Det ska jag tänka på. Ett bra råd. En stor kram