av Skrållan

Skrållan
tors, 2019-07-04 - 20:22

I dag har jag skrivit på för en lägenhet. Skrämmande och spännande. Känner att sorgen har lagt sig lite de senaste dagarna. Skönt.
Nu är försäljning av huset som står på tur. Det kommer nog bli jobbigt. Men en sak i taget, och jag sätter den ena foten framför den andra, och går framåt.

Spinoza
tors, 2019-07-04 - 21:24

Verkligen ett stort steg framåt!
Det är verkligen en bra strategi att ta ett steg och en dag i taget samtidigt som man har ett klart mål att sträva mot.

Själv höll jag på att åka på ett bakslag när mitt X sa att han "måste" vara i stan under nästa vecka eftersom hans (numera) bil måste in på verkstan. Jag fick direkt ångest över att behöva bo med honom igen tills jag kom på att jag faktiskt inte behöver det. Så jag skrev att jag inte vill bo med honom längre, ens för en kortare tid och att han får lösa det på något annat sätt. Det gjorde han också, så nu ska han bo hos sin bror och jag kan börja andas igen. Det är verkligen inte lätt att ta sig ur medberoendet!

Skrållan
tors, 2019-07-04 - 22:03

Vad jag känner igen mig i just den känslan Spinoza. Att man får panik när man tänker att man måste lösa saker åt någon annan. Så bra att du sa ifrån. Bra gjort. Jag får också börja tänka så. Vad vill jag. Och vad vill jag inte. Och det löste han ju själv, din man. Så skönt.

Spinoza
tors, 2019-07-04 - 22:16

Mitt X :-), känns så skönt att det faktiskt är så!

Skrållan
tors, 2019-07-04 - 22:48

Förstår det Spinoza. Du har kommit långt. Du är så stark. Jag har ju fortfarande mina dippar. Då jag får panik att det inte blev vi, mannen och jag. Men det går längre emellan nu. Tänker att det planar ut. Känner ju glädje för min lägenhet också. Blir spännande att bo ensam. Och klara sig själv.

Spinoza
fre, 2019-07-05 - 07:28

Jag tror att det kanske är enklare för mig för att jag inte längre älskar honom. Då blir ju en framtid tillsammans inte intressant även om han skulle sluta dricka.
Det är så mycket i hans grundläggande personlighet som jag inte gillar och även om det de första åren fanns andra sidor som jag tyckte uppvägde, så har de negativa sidorna tagit över. Sen kom alkoholmissbruket ovanpå det och då blev det så självklart att jag behövde avsluta vårt förhållande.

Roligt med din lägenhet, det är ju fantastiskt att få planera och bestämma helt själv hur man vill ha det! Mitt hem har i alla år dominerats av mannen alla apparater och prylar. Nu när han tömt lägenheten på sina prylar blir det så behagligt många stora rena ytor. Jag ägnar mycket tid åt att sitta och titta på Ikeas hemsida och planera för hur jag ska möblera och vad jag ska köpa och fundera över vilken stil jag vill ha när jag bestämmer själv.
I helgen ska jag köpa en ny säng och det blir fantastiskt att ha en säng som bara jag ska sova i.

Skrållan
fre, 2019-07-05 - 08:05

Det ska jag också köpa. En ny, skön säng. Min egen. Ja det är mysigt att planera.
Ja, det blir lite annorlunda för mig. Jag längtar ju fortfarande efter mannen som fanns tidigare. Men jag får tänka, han finns inte längre. Att det är två olika personer. Och det har jag insett nu.

Exhale
fre, 2019-07-05 - 11:56

lång tid. Att boa in mig i nya lägenheten. Jag älskade fortfarande. Älskar fortfarande men så mycket mindre. Och förstår också mer och mer. Att det inte egentligen handlade om beroendet. Utan mitt eget beroende. Av honom.

Jag fick sån ångest av att köpa saker till "mitt nya liv". Jag stapplade runt i affärer. Yr av ångest. Dimsyn. Höll en nära vän i handen. Det märkligaste var att köpa på second hand. Andras föremål som jag fick syn på men som inte hade historia och minnen hos mig. Men nu börjar jag efter två år att landa. Mitt och barnens hem börjar ta form. Jag har inte stressat fram något. Det är fortfarande halvfärdigt. Men vi är tillsammans. Barnen ser det nu som sitt hem.

Viktigast för mig var soffan. Där jag återhämtar mig. Och som jag älskar den. Men satte varmt strykjärn mot tyget 8ch det smälte. Hahahaha. Min hjärna. Den är som den är. Kan skratta lite åt det nu. Jag bränner middagar på löpande band fortfarande. Men skavankerna börjar kännas ok. Jag mår bättre nu.

Vill bara säga. En bit i taget. Sakta. Sakta. Framåt. Bakåt. Ibland outhärdligt. Men bit för bit. Kommer svaren. Tryggheten. Det nya ger lugn till slut. ❤

Ni alla stärker mig på min färd.

Skrållan
fre, 2019-07-05 - 23:46

Ja fy vad det tar tid Exhale. Tid att läka. Tid att få tänka och komma ikapp allt som händer. Jag förstår att alkoholen är en stark drog, och att det drar i den som har ett beroende. Ändå kan hjärtat inte riktigt förstå att mannen väljer alkoholen framför ett äktenskap. Hjärnan förstår, men inte hjärtat. Att ge upp, att inte kämpa. Men sakta, sakta sjunker det ju in. Jag kommer leva själv. Utan min man. Jag kan inte vara med honom när han dricker, för då går jag sönder. Och jag är viktigast i mitt liv. Med tiden kommer känslorna blekna. Och jag kommer leva mitt liv.

Skrållan
sön, 2019-07-07 - 22:09

Ledsam dag i dag. Vår bröllopsdag. Den sista. Så ledsamt. Många tårar har fällts i dag. Jag gråter och sedan läser jag i min tråd. Jag vet hur jag haft det och jag vet att jag inte vill tillbaka. Sorgen kommer att lägga sig och jag går mot ett nytt liv.
Jag tänker att mannen inte är den jag blev kär i. Han har förändras. Och han vill inte sluta med alkoholen. Jag går framåt och han står kvar.
En ny dag i morgon.

Spinoza
mån, 2019-07-08 - 06:36

Det är tufft med minnesdagar som man skulle vilja ha annorlunda.
Vi flyttade isär på vår 24-åriga bröllopsdag...
Men som du säger, det kommer nya dagar som känns bättre.
Kram!

Skrållan
mån, 2019-07-08 - 22:09

I dag röjde vi i huset. Gick ganska bra. Åkte ett ärende och då passade mannen på att handla alkohol. Måste ju få dricka när det är semester. Kändes skönt när jag inte behövde ta ställning mot alkoholen. Han bestämmer nu själv.
Mannen blev senare ledsen. Tyckte det var ledsamt att sälja hus och så. Annars brukar jag tycka synd om honom. Men jag sa att jag också är väldigt ledsen och att jag trott att han skulle göra ett annat val. Jag la tillbaka på honom istället för att känna skuld själv. Det kändes bra att jag stod upp för mig.

Spinoza
tis, 2019-07-09 - 07:50

Bra att du lägger ansvaret där det hör hemma och att du är tydlig med att det är hans val som får konsekvenser nu.
Det verkar vara klassiskt att inte se sitt eget ansvar, utan att i stället lägga över det på någon/något annan/annat.

Skrållan
tis, 2019-07-09 - 10:04

Tror det är första gången jag tänkte på mig och mina känslor. Och satte dom först. Är annars mästare på att sätta andra före mig och mina behov. Känns dock lite ovant. Tack för respons Spinoza?

Spinoza
tis, 2019-07-09 - 10:54

Att sätta sig själv först är ovant och kräver träning. Det är inte helt enkelt att bryta ett helt livs vana, men det går!

Skrållan
ons, 2019-07-10 - 23:39

Kände mig irriterad i dag. Tänkte göra mycket i huset. Istället åkte både jag och mannen till släktingar och vänner som behövde hjälp. Känns som mannen bara kör på och det känns som att han nästan tror att vi är ihop igen. Han pratar om saker vi kan göra och åka till. Han tyckte jag kunde sova i huset med honom. Alltså har han glömt varför vi flyttade isär? Har han glömt att jag inte vill att han ska dricka? Sa till honom, jag vill inte bo här i huset för jag vill inte se dig full.
Det känns som jag måste vara ifrån honom några dagar nu. Få distans igen. Göra en markering. Ska bli skönt när vi gjort klart allt, och har var sitt boende.

Azalea
ons, 2019-07-10 - 23:51

De är verkligen mästare på att blunda för verkligheten. Tror och inbillar sig att allt är som vanligt.
Försök att ta ledigt från honom och tanka in lite ny energi i dig själv. Är som du säger skönt att vara ifrån lite själv och komma i fas. Gör något mysigt i helgen som du tycker om.

Kram